Liberia |
|
|
Info |
Liberia
News Daily Observer |
96-22 s 14-15
"Liberia går under i etnisk rivalitet och klassklyftor"
Sex och ett halvt års krig har förstärkt etniska
motsättningar som funnits sedan 1847 då republiken
etablerades. 150 000 människor har dödats och 1 miljon
har flytt från sina hem.
Det finns ingen ideologi bakom de stridande fraktionerna
(Finns det någonsin en ideologi bakom våldet? Är
det inte alltid makthunger och personlig vinning som ligger bakom
varje krig men man döljer det bakom andra termer? Ett skäl
till konflikten är naturligtvis den vanliga dvs att USA skyddade
landet så länge det kalla kriget pågick, som
en strategisk bas mot Libyen och Angola som båda stöddes
av USSR. Efter USSRs sammanbrott slutade bidragen att komma och
"när båset är tomt bits hästarna".)
2000-23 s 14-15
"Liberias Charles Taylor är spindeln i nätet"
När Liberias president Charles Taylor för drygt en vecka
sedan tvingade Sierra Leones rebeller att släppa de sista
FN-soldaterna fria skickade han samtidigt ett tydligt budskap
till USA och andra länder som försöker hjälpa
till att få slut på det åtta år långa
kriget i Sierra Leone: han är mannen som de måste göra
upp med.
Han stöder rebellstyrkan RUF eftersom han tjänar grova
pengar på att RUF kontrollerar diamantgruvorna i östra
Sierra Leone, nära gränsen till Liberia. Han har lyckats
få den fängslade rebelledaren Sankoh ut ur landet.
2000-35 s 21-22
"Tyrannen på Liberias tron"
Utanför presidentresidenset i Liberias förfallna huvudstad
Monrovia finns en affischtavla som uppmanar medborgarna att tänka
stort. Författaren och residensets invånare Charles
Taylor följer verkligen sitt eget råd. "Han är
mycket tuff, ingenting skrämmer honom", säger en
amerikansk affärsman som kände Taylor på 1970-talet,
när han som fattig studentaktivist i Washington deltog i
protestdemonstrationer mot den liberianska regeringen. På
senare tid har han blivit en "bibelsprängd baptist"
och börjat blanda in Gud i alla sina offentliga uttalanden.
2001-08 s 24
"Ny flyktingvåg drar fram i Västafrika"
En allvarlig humanitär kris står för dörren
i västra Afrika. Krig mellan många rebellgrupper och
ländernas arméer i Liberia och Sierra Leone driver
stora mängder flyktingar norrut mot Guinea. Men detta landet
har också problem med rebeller. Västvärldens hjälporganisationer
inklusive FN har dragit sig ur länderna eftersom de själva
också riskerar att bli dödade. En utländsk säkerhetsagent
konstaterar: "Här finns en alfabetssoppa (ULIMO-K, RUF
etc) av organisationer och personer
i en dödlig kombination
många
av dem är bara vanliga banditer".
2001-20/21 s 15-16
"Diamanter är krigets bästa vän"
Liberia är föremål för FN-sanktioner. Det
är dock tveksamt om sanktionerna förmår sätta
stopp för kriget. Terrorister i Sierra Leone som kallar sig
RUF har fått en fristad i Liberias huvudstad Monrovia. Charles
Taylor som är president i Liberia anklagas av FN för
att sälja vapen till terroristerna mot diamanter som terroristgerillan
bryter på den del av Sierra Leone som den kontrollerar.
FN försöker nu hindra Liberia från att sälja
dessa "stulna" diamanter. RUF har utvidgat kriget till
Guinea och Guinea hämnas genom att stödja rebellerna
i Liberia vilka opponerar mot Taylors styre.
2001-20/21 s 16-19
"I huvudet på en tyrann"
Charles Taylor i Liberia är brutal och uppenbart likgiltig
inför sitt folks lidande. Han symboliserar mycket av det
som är fel i Afrika. Om man kunde förstå sig på
honom skulle det underlätta försöken att avhjälpa
många missförhållanden i Afrika.
(är det verkligen så? Måste det inte till en
förändring av hela landet, hela befolkningens mentalitet?
Det är väl snarare frågan om vad de måste
lära sig och hur de ska bli och hur denna förändring
ska åstadkommas snarare än att fråga efter hur
vissa är. Det ser man väl redan! Artikelförfattaren
vill beskriva Taylors liv från hans studier i ekonomi 1977
i Boston för att försöka hitta en grund för
hans nuvarande liv men är det inte snarare livets tillfälligheter
som styr, inte de enskilda människorna?)
Men "sagan" om Taylor är alltid intressant att
läsa även om den presenterats i Tempus en gång
tidigare!
Konflikten i Liberia mellan "ameriko-liberianerna" vars
ättlingar (afrikanska slavar i USA) grundade Liberia och
de infödda "ociviliserade" liberianerna.
"Taylor är bara en av de många afrikanska stormän
som styr sina länder på liknande sätt. Hela världsdelen
tyngs under krig, sjukdomar och fattigdom. Många städer
saknar elektricitet, skolorna saknar böcker, sjukhusen lider
brist på läkemedel. Miljontals barn har dött i
malaria eller blivit föräldralösa genom aids. Vad
Taylor och hans landsmän behöver är en ny vision
om Afrika och en insikt om att det finns ett annat sätt att
styra landet på".
2002-11 s 21-24
"Undantagstillstånd i Liberia"
Invånarna lever i ständig rädsla för soldater,
rebeller och presidenten. President Taylor utlyste undantagstillstånd
den 8.2. Den förmenta anledningen var en rebellattack mot
en stad bara 35 km från huvudstaden Monrovia. Oppositionen
menar att undantagstillståndet ska användas som en
förevändning för att genomföra en häxjakt
inför nästa års presidentval.
2002-24 s 22-25
"Charles Taylor hittar alltid en utväg"
Trots uppror och internationella sanktioner lyckas Liberias ledare
hålla sig kvar vid makten. Han gjorde som så många
gånger förr, sålde landets naturtillgångar
så att han kunde köpa tillbaka sina militära ledares
solidaritet. Men hans prognos är dålig. Många
anser att hela Västafrika löper risk att gå under
i kaos så länge som Taylor har makten i Liberia.
2003-7 s 12
"Det blodiga Liberia blöder igen"
Liberianska rebeller har nått nästan fram ända
till huvudstaden Monrovia.De kallar si "Förenade liberianer
för försoning och demokrati" med syfte att störta
presidenten Charles Taylor, f d krigsherre.
2003-21 s 20-21
Dödligt kaos i Västafrika
det är nästan omöjligt att få en tydlig bild
av härvan av uppror, inbördeskrig och mellanstatliga
konflikter i västra Afrika, där Charles Taylors regering
i Liberia dock anses bära huvudansvaret för rådande
kaos och instabilitet. Det rör sig inte om konventionella
inbördeskrig, utan snarare om en dödlig, för alla
parter förödande härva, som snärjer in hela
regionen, där vapen sprids i bushen, förhärdade
krigare plundrar, och rebellarméer understöds av grannländers
regeringar. Miljontals människors liv står på
spel i detta kaos. FNs säkerhetsråd förlänger
sanktionerna mot Liberia med 12 månader. De förbjuder
Taylor att sälja diamanter och köpa vapen.
Upproret som Taylor inledde från Abidjan i Elfenbenskusten
för drygt 13 månader sedan skapade stor förödelse
i Liberia, tände en våg av våldtäkter och
stympningar i Sierra Leone och spred sig till de sydligaste delarna
av Guinea.
Omkring 1000 f d rebeller från Sierra Leone drar omkring
i västra Afrika i jakt på krigarjobb. Allt fler unga
män i Västafrika har aldrig lärt sig något
annat än att förstöra, plundra och döda.
2003-21 s 21-22
Taylor är en riktig skurk
Chefen för Sierra Leones internationella tribunal, amerikanen
David Crane, beskyller Liberias president, Charles Taylor, för
att skydda al-Qaidaterrorister och för att ha mördat
en f d medarbetare, som var efterlyst av den FN-stödda tribunalen.
Han har bevis för att al-Qaida opererar i västra Afrika,
där den främst är involverad i den illegala diamanthandeln.
Taylor har sedan flera år skyddat terrorister från
al-Qaida och Hizbollah. Taylor spelar en viktig roll i den internationella
terrorismens värld. Taylor förnekar allt.
2003-24 s 24
"Utlänningarna evakuerades"
Rebellrörelsen Förenade liberianer har gett presidenten
Charles Taylor 72 timmars tidsfrist att avgå frivilligt.
Franska specialstyrkor har hjälpt till att evakuera 535 personer
från 38 länder med helikopter.
2003-28 s 18
"Charles Taylor aviserar sin avgång"
Nigerias president Obasanjo kom på ett 90 minuters besök
till Liberias huvudstad Monrovias flygplats. Han träffade
Taylor som därefter meddelade att han hade "accepterat"
Obasanjos erbjudande om en fristad i Nigeria. En specialdomstol
i Sierra Leone har väckt åtal i 17 punkter mot Taylor.
2003-30/31 s 14-15
"Liberia pendlar mellan hopp och förtvivlan"
I början av veckan drabbade rebellstyrkor samman med regeringsstödd
milis i liberianska huvudstaden Monrovias utkanter. I väntan
på amerikanska trupper fortsatte Taylor att insistera på
att västafrikanska trupper sätts in innan han lämnar
landet. Han fruktar annars för sin egen säkerhet. Under
tiden får civilbefolkningen klara sig bäst den kan
på egen hand. Och de amerikanska fredsbevararna kommer inte
förrän Taylor lämnat det gamla slavlandet Liberia.
En starkt styrande amerikansk hand inför återuppbyggnaden
av landet skulle fullborda en faktisk nykolonialisering av en
av Afrikas mest oroliga regioner. Detta har redan Storbritannien
gjort i Sierra Leone och Frankrike i Elfenbenskusten i båda
fallen med gott resultat.
2003-32 s 3
"Lurdrebellerna drar sig tillbaka"
Västafrikanska fredsbevarande styrkor började anlända
till Liberia i början av veckan. Detta sedan huvudrebellstyrkan
tillkännagivit ett tillbakadragande av sina trupper. Lurd
har krigat mot Taylor sedan 1999 och trängt in i Monrovia
tre gånger under de senaste tre månaderna men vill
nu samarbeta med de nya trupperna.
2003-32 s 4
"Liberia behöver långsiktig hjälp"
Det räcker inte med fredsbevarande styrkor och Taylors avgång.
Även om Taylor skulle avgå finns stora frågor
huruvida rebellgrupperna kan återuppbygga landet och hur
man ska se till att stridande parter hålls ansvariga för
sina handlingar. En FN-rapport ger farhågor för en
"våldcykel" i en region översvämmad
av vapen och präglad av fri rörlighet för väpnade
ungdomar mellan Sierra Leone, Guinea, Elfenbenskusten och Liberia.
2003-33 s 6-7
"Taylor drog sig tillbaka och lämnade Liberia"
President Charles gav upp i måndags. Han överlämnade
makten till vicepresidenten Moses Blah, en bundsförvant sedan
länge och steg ombord på ett flygplan till den förmodade
exilen i Nigeria. En medlem i rebellgruppen Lurd, säger att
så snart Taylor lämnat landet upphör inbördeskriget.
Samtidigt kom tre amerikanska krigsfartyg inom synhåll utanför
Monrovias kust.
2003-33 s 8
"Liberias nye ledare söker USAs hjälp"
Liberias nye president Moses Blah har sträckt ut en olivkvist
till sina fienderebeller och sökt hjälp från USA
för att upprätthålla en bräcklig vapenvila.
Han erbjuder den lediga posten som vicepresident till rebellerna,
USAs marinsoldater vill han så snart som möjligt att
gå i land för att förbättra säkerheten
i landet.
2003-34 s 24-25
"Fredsavtal skrivs under i Liberia"
Regeringen och rebellerna enas kring ett övergångsarrangemang
och en ny armé.
Liberias regering och två rebellgrupper skrev i måndags
under ett fredsavtal som föreskriver tillsättandet av
en helt ny övergångsregering i ett första försiktigt
steg att skapa ett nytt Liberia efter 14 års ohyggligheter.
Avtalet kräver att alla beväpnade grupper upplöses
och att en ny armé, inberäknat rebellsoldater upprättas.
2003-38 s 12-15
"I Liberia saknas allt som gör en stat"
Den totalt misslyckade staten har ingenting att bygga på
i sina försök att resa sig ur kaos. Det finns ingen
lag, ingen regering, bara självutropade småhärskare,
som konkurrerar om att kontrollera det utarmade nationen. 14 års
krig har förvandlat detta västafrikanska land till ett
av världens bästa exempel på en misslyckad stat.
"Monrovia ser ut som efter ett atombombsanfall". 80
% av invånarna kan inte läsa men man kan lätt
köpa en högskoleexamen. Liberia grundades av befriade
amerikanska slavar 1847. Detta är en av bakgrunderna. Dessa
befriade slavar behandlade de infödda afrikanerna som andra
klassens medborgare. Fram till 1980 hade slavättlingarna
monopol på makten. Då tog Doe, som härstammade
från infödda liberianer, makten från nybyggareliten
men inrättade också ett skräckvälde. Ärkebiskop
Francis klagar: "Vår misslyckade stat misslyckades
därför att vi är ett misslyckat folk
2003-42 s 13
"Presidenten är på plats"
Affärsmannen Gyude Bryant kom i måndags till Liberia,
där han hälsades av FNs fredsbevarande styrkor och jublande
folkmassor. Han svor presidenteden i tisdags. Han ska nu leda
en interimsregering i två år i ett försök
att leda landet ut ur 14 års blodig konflikt till fria val
2005. Han tar över ett land som ligger i ruiner, där
väpnade milisstyrkor fortsätter att hota fred och civilbefolkning.
2003-50 s 23
"Charles Taylor efterlyses av Interpol"
Interpol har utfärdat en arresteringsorder för Liberias
förre president Charles Taylor som misstänks för
att ha begått brott mot mänskligheten. Taylor klassas
av Interpol som en av världens värste förbrytare.
Myndigheterna i Nigeria, där Taylor lever i exil, har emellertid
meddelat att de inte tänker gripa honom. Taylor sökte
asyl i Nigeria i augusti sedan han avgått som president.
Han lever överdådigt flott som den nigerianska statens
gäst. Många har skäl för att se Taylor bakom
lås och bom. 1989 startade han efter utbildning i ett libyskt
läger ett inbördeskrig i Liberia som krävde sammanlagt
250000 liv. Han är en av 1900-talets största massmördare.
2004-11 s 22-23
"Ge oss en chans till återuppbyggnad"
Ordföranden, Gyude Bryant i Liberias övergångsregering
diskuterar amnesti för krigsförbrytare och planer för
sitt krigshärjade land med Newsweeks Karin Fragala. I första
hand måste Taylors överlämnade styrkor på
11000 man avväpnas i utbyte mot kontanter. Ändå
ligger Liberias största utmaningar i framtiden. Skolor, sjukhus
och allmänna serviceinrättningar befinner sig i djupt
förfall och statsskulden uppskattas till tre miljarder dollar.
Det finns fortfarande 50000 beväpnade dissidenter att ta
itu med. Världens största fredsbevarande styrka från
FN är på väg. FN har dessutom lovat 530 miljoner
dollar för avväpning och uppbyggnad av landet. Kanske
det allra viktigaste förändringen måste vara den
som Bryant säger "Alla måste vara beredda att
arbeta". Det är kanske den svåraste omställningen
för många som under en lång period av år
levt på att ta "snabba byte" genom att döda
eller hota med vapen. Det är bara det dagliga tunga slitet
som ger välstånd.
2004-45 s 18
"Våldsutbrott i Liberia"
Minst 18 människor dödades och över 200 skadades
i upplopp i Liberias huvudstad Monrovia i förra veckan då
landet drabbades av det dödligaste våldet sedan inbördeskrigets
slut förra året. Stora hopar av kristna och muslimska
ungdomar som var beväpnade med påkar och knivar utkämpade
regelrätta fältslag.
2005-11 s 20-21
"Ur kaos kommer ordning"
Sedan USA tvingat Taylor att avgå och fly till Nigeria har
någon form av stabilitet etablerats i Liberia. Detta beror
på FN som är den enda stora organisation som fungerar
hyggligt. FN upprätthåller freden, hjälper flyktingar
att återvända hem, vaccinerar barn och utspisar 20
% av befolkningen. Det finns utbildningsprogram för lärare,
poliser, domare och officerare men det är svårt att
stötta en svag regering utan att styra den. Interimsregeringen
är bättre än sin föregångare eftersom
den är mindre mordlysten. Den är dock inte mindre korrumperad.
Vi har inte haft ett gott ledarskap i Liberia på 150 år,
säger utrikesminister Nimley. Om FN plötsligt skulle
lämna landet kommer det att kollapsa på nytt. Praktiskt
taget ingenting fungerar. Det finns inget vattennät, inget
fungerande rättsväsen och det närmaste man kan
komma en medelklass är 60000 statsanställda., som knappt
fått betalt på 14 år. Det finns 450000 välbärgade
och välutbildade liberianer, men de bor i USA och är
inte intresserade av att flytta tillbaka. .
2005-46 s 13
"Blivande president håller huvudet kallt"
Liberias nästa president, Ellen Johnson-Sirleaf, beklagar
anklagelser om valfusk, men hon tycker sig ha vunnit en rättvis
seger och förbereder sig inför maktövertagandet
i början av nästa år. Hon blir Afrikas första
valda statschef. Den 67-åriga karriärekonomen fick
60 % av rösterna mot 40 % för den före detta fotbollsstjärnan
George Weah. Han lockade många arbetslösa unga män
och före detta milissoldater medan Ellen Johnson-Sirleaf
stöddes av många kvinnor. Hon är beredd att erbjuda
Weah en plats i regeringen. Hennes största bekymmer blir
troligen före detta krigsherrar och missnöjda exrebeller.
2005-50 s 22
"Våldet tilltar i Liberia"
Den före detta fotbollsstjärnan George Weah accepterar
inte det officiella valresultatet och beskyller motståndarsidan
för valfusk. Han kommer att sabotera installationen i januari
av segraren Ellen Johnson-Sirleaf. Weahs anhängare angrep
fredsbevarande FN soldater och poliser på Monrovias gator.
2006-14 s 24
"Taylors blodiga karriär stoppas"
Charles Taylor, krigsherre och orosstiftare, har gripits och kommer
att ställas inför en internationell krigstribunal, som
har väckt åtal i elva punkter om brott mot mänskligheten.
När Taylor störtades från makten hade fler än
300 000 människor dödats i olika konflikter, som han
hade initierat. Han tros ha stulit minst 100 miljoner dollar bara
från Liberia där han var president 1997-2003. 1989
lyckades den före detta liberiske statstjänstemannen
skapa ett enormt kaos varefter han dominerade regionen i drygt
ett decennium. Hans militära ledare tvingade småpojkar
att döda sina föräldrar och andra familjemedlemmar.
Lönen bestod av droger och licenser att våldta och
plundra. Ett vanligt sätt att bestraffa de som inte var med
honom var att hugga av händerna på dem.
2006-16 s 13
"Fängelseplats sökes"
Sverige och Österrike har fått förfrågningar
om huruvida de kan tänka sig att fängsla Liberias förre
president Charles Taylor om han döms skyldig till krigsförbrytelser.
Knappt något annat land kan tänka sig att ha Taylor
som fånge eller i exil i 20-30 år. Sverige har tidigare
tagit emot dömda krigsförbrytare. Taylor anklagas för
krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten på
elva punkter och han var på sin tid en av västra Afrikas
mest fruktade krigsherrar.
2007-01/2 s 22-24
"Liberias räddande ängel"
Ellen Johnson-Sirleaf, Afrikas första kvinnliga president,
tänker se till att hennes land efter 14 års inbördeskrig
inte störtar ned i kaos igen. Men huvudstaden har ännu
inte fått rinnande vatten och i parlamentet sitter krigsherrar
och fattar beslut. En hel generation liberianer har aldrig upplevt
något annat än våld. I dag övervakar 16000
FN-soldater landets cirka tre miljoner invånare och därtill
kommer en enormt stor hjälpapparat, administrerad av FN.
100 000 demobiliserade krigare är landets största problem.
Under det senaste inbördeskriget som främst utkämpades
av halvvuxna ynglingar, beväpnade till tänderna, dödades
250000 personer. Målet var att plundra gruvor och skogar.
De sålde virke, diamanter och gummi till utlandet för
att kunna köpa ännu mer vapen.
Detta hände i Liberia som en gång var hoppet för
tusentals befriade slavar från Amerika. De första nybyggarna
blev emellertid redan från början en överklass.
Det var bara de som hade rösträtt och rätt till
de högsta posterna i samhället. Denna form av intern
svart apartheid överlevde ända till 1980 då en
grupp rebellsoldater med sin anförare, sergeanten Samuel
Doe från Kranstammen, lät slakta presidenten och övertog
makten. Han satte sina egna stamfränder på alla viktiga
poster och störtade ekonomin i fördärvet.
Liberia
2007-23 s 16
"Terrordiktatorn ställs äntligen till svars"
Rättegången mot Charles Taylor, Liberias före
detta president och den förste afrikanske ledaren som ställs
inför en internationell tribunal, inleddes i Haag i början
av veckan. Taylor anklagas för krigsförbrytelser under
inbördeskriget i Liberias grannland Sierra Leone.
Han anklagas för att ha skänkt vapen i sierraleonska
rebellgrupper och för att ha utbildat dem i utbyte mot tillgång
till Sierra Leones diamantfält. Tribunalen hävdar också
att Taylor var inblandad i RUFs kampanj mot civila, med lemlästning
av armar och händer och bortförandet av kvinnor och
flickor för att bli sexslavar. Taylor var statschef för
Liberia från 1997 till 2003 och hävdar därför
immunitet mot åtal.
2008-13 s 26-27
"Är han kannibal också"
Rättegången mot Liberias före detta president,
Charles Taylor, i specialdomstolen för Sierra Leone i Haag
i Holland har tagit dramatisk vändning. I ett delvis hårresande
vittnes mål, som varade i tre dagar, riktade en förtrogen
mycket allvarliga anklagelser mor den före detta krigsherren.
Krigsförbrytarprocessen bör jag i januari. I veckan
vittnade Joseph "Zigzag" Marzah om otaliga mord, våldtäkter
och andra övergrepp som han gjort sig skyldig till. Allt
hade beordrats av Charles Taylor. Han berättade också
om kannibalism. Det finns hemliga sällskap ledda av Taylor
som utövade kannibalism. På order av Taylor hade vittnet
ätit av dödade eller avrättade fiender. Marzah
beskrev hur Taylor och hans närmaste män åt mördade
rivalers hjärtan.
Kannibalism och ockulta ritualer påstår ha funnits
i Afrikas historia med sedan länge anses detta bara vara
rasistiska fördomar. Men är det så enkelt? Under
begreppet Poro döljer sig ett antal hemliga förbund
i hela Västafrika. Artikelförfattaren Gerhard Anders,
som är verksam vid Etnologiska seminariet vid universitetet
i Zürich menar att om Marzah talar sanning så har denne
avslöjat ännu en mörk sida av de redan våldsamma
brutala krigen i Västafrika.
2008-20 s 23
"Förbud mot matexport"
Liberia förbjöd i veckan alla livsmedelsexport med argumentet
att profitörer utnyttjar landets låga pris på
ris för att sälja riset till mycket högre priser
i grannländerna. Tillgången på ris börjar
bli knapp i Liberia.
2011-41 s 21-22
"En modig kvinna som utmanade Taylor"
Leymah Gbowee började redan 2002 att tillsammans med många
andra kvinnor protestera mot dåvarande diktatorn Charles
Taylors krig mot det egna folket. De var trötta på
krig, våldtäkter och stöld av deras barn som togs
för att bli barnsoldater. Leymah Gbowee är utbildad
traumaterapeut och började arbeta med före detta barnsoldater.
Kvinnorna protesterade tills Taylor gick med på ett möte.
Under Leymah Gbowees ledning fick de tre krigande fraktionerna
tre dagar på sig att sluta en villkorslös vapenvila.
Kort senare undertecknades fredsfördraget i Acera i Ghana.
Sedan 2004 sitter Leymah Gbowee med i Liberias Sannings- och försoningskommission
och är nu VD för nätverket Kvinnor för fred
och säkerhet. Hon delar i år Nobels fredspris med två
andra kvinnor.
2011-41 s 23-26
"En kamp för överlevnad"
Afrikas första kvinnliga president, Ellen Johnson Sirleaf,
har rockstjärnestatus världen runt. Tidigare i veckan
tilldelades hon Nobels fredspris. Utanför sitt hemland är
hon den mest beundrade Afrikanen sedan Nelson Mandela. Men hemma
i Liberia är det inte ens säkert att hon bli omvald.
När hon kandiderar för en andra mandatperiod blir hon
utbuad och häcklad. Hennes första mandatperiod har varit
en kaskad av korruptionsskandaler och de kritiserar hennes regering
påstår att de har trakasserats, hotats och erbjudits
mutor för att vara tysta.
Nio av tio liberianer lever fortfarande på mindre än
1,25 dollar om dagen. Arbetslösheten är 80 %. Brottsligheten
är ett jätteproblem i Liberia inte minst våldtäkterna
som fortsätter att plåga landet. Ännu värre
är att det sexuella våldet mot barn uppges öka
kraftigt.
Den välutbildade eliten har flyttat till USA för längesedan.
Många politiska bedömare misstänker att Johnson
Sirleaf kommer att förlora det kommande presidentvalet.
2012-18 s 22-23
"Minns Liberia på räkenskapens dag!"
Berättelsen om Charles Taylors alla andra offer.
Charles Taylor dömdes för illdåd i Sierra Leone.
Han härjade i sitt hemland Liberia också. Innan Taylor
släppte loss den tsunami av våldtäkter, mord,
tortyr och lemlästning som uppslukade Sierra Leone, dödade
drygt 50 000 människor och drev hundratusentals på
flykt, härjade han i Liberia. Han lät kidnappa barn
i Liberia och gjorde dem till barnsoldater redo att döda
även sina föräldrar. Eunice berättar om hur
hennes son Ishmael, men också hennes syster Janice, svåger
och deras ettårige son Logosou. Ishmael återsåg
hon först 2010.
Liberia, Nobelpris
2012-27 s 30
"Nobelpristagare anklagas för nepotism"
Det har bara gått sju månader sedan Ellen Johnson
Sirleaf tillträdde som Liberias president, men redan anklagas
hon för nepotism; inte bara av motståndarna utan av
sina egna partikamrater och väljare. Två hundra demonstranter
kräver hennes avgång. Regeringen styrs inte av Unity
Party utan av Sirleafs familj, den har blivit en familjeangelägenhet
där alla får en lukrativ bit av makten, sa Patrick
S. Piah som organiserade demonstrationen.
Ellen Johnson Sirleaf är Afrikas första kvinnliga statschef
och mottog i december Nobels fredspris tillsammans med två
andra internationella kvinnor.
2012-33 s 30
"Diplomater och dokumentärer"
Alla människor i Liberia är på jakt efter en film
som släppts som DVD. Dokumentär följer den danske
journalisten Mads Brügger på hans surrealistiska äventyr
där han spelar en korrumperad liberiansk diplomat i Centralafrikanska
Republiken där han låtsas sätta upp en tändsticksfabrik
för en grupp pygméer. Men hans egentliga projekt är
att smuggla diamanter. Charlatanen som beskrivs när han delar
ut tjocka "kuvert fyllda med glädje", dansar med
berusade pygméer och besöker diamantgruvor som drivs
av milsmän handlar om hur Brügger i verkligheten drar
både presidenten och ordföranden för det regerande
partiet vid näsan. Ellen är rasande för att han
lurat henne att göra honom till hederskonsul och ambassadör.
Hon skrev personligen under papperen och en hel del pengar var
inblandade i skojet. Hela Liberia skrattar medan Johnson Sirleaf
vill få den journalisten Mats Brügger utlämnad.
Liberia försöker fly sitt förflutna. Många
av dem, som Ellen Johnson Sirleaf, som var förgrundsgestalter
i den gamla Liberia försöker nu övertyga världen
om detta. Vad Bruggers film visar är vad alla i Liberia redan
vet: Rötterna från den gamla tiden finns kvar överallt,
utmaningen är att hålla dem i schack. Detta kan leda
till framsteg i landet inte att låtsas som om problemen
inte finns.
Liberia,
Ebola, Afrika, Medicin
2014-42 s 24-26
"De ensamma och hemlösa barnen"
I krigshärjade Liberia fanns redan många föräldralösa
barn. Sedan kom Ebola.
I ett land som fortfarande återhämtar sig från
ett 14-årigt inbördeskrig utgör Ebola ett nytt
hot mot barnen, med utmaningar som man aldrig sett förut.
En del tvingas lämna sina hem eftersom deras anhöriga
är smittade, vilket splittrar familjerna. Många barn
avvisas av sina föräldrar eftersom de är rädda
för att bli smittade. "Det här är en okänd
situation för oss", säger UNICEFs taleskvinna Sarah
Crowe. "Vi har aldrig sett något liknande tidigare."
Liberia,
Elfenbenskusten
2015-37 24-26
"Från gästgivare till flyende gäster"
Under inbördeskriget i Liberia flydde många liberianer
till Elfenbenskusten. När ivorianerna i Elfenbenskusten själva
drabbades av inbördeskrig flyttade de in hos sina före
detta gäster. Första akten: Inbördeskrig i Liberia.
Charles Taylor och andra krigsherrar förvandlade landet till
ett inferno, en sadisk karneval där horder av drogade barnsoldater
i bisarra uniformer inför rullande kameror åt upp sina
fienders hjärta.
Tusentals människor flydde från fasorna i de östra
delarna av Liberia till grannlandet Elfenbenskusten. Detta var
på 1990-talet och Elfenbenskusten betraktades då som
en välmående, stabil ö. Flyktingarna tillhörde
krahn-folket. Området på andra sidan gränsen
var också krahn-territorium och de flyende fann skydd hos
sina etniska "bröder" som talade samma språk
och hade samma traditioner.
Tjugo år senare är det åter fred i Liberia och
Charles Taylor står inför internationella brottmålsdomstolen
i Haag.
Men i Elfenbenskusten är helvetet löst. Efter valet
hösten 2010 vägrade den avgående presidenten Laurent
Ghagbo att erkänna sitt nederlag mot Qattara. Fanatiska anhängare
till de två rivalerna störtade landet i ett blodigt
kaos. En miljon ivorianer flydde från Elfenbenskusten. Den
här gången - i andra akten - är det krahnfolket
från västra Elfenbenskusten som söker skydd i
Liberia, delvis hos samma familjer som för tjugo år
sedan fick tak över huvudet hos dem.
Ivoirische
Flüchtlinge in Liberia
Vom Gastgeber zum Asylsuchenden
Während des Bürgerkriegs flüchteten viele Liberianer
nach Côte d'Ivoire. Nach dem Gewaltausbruch in Côte
d'Ivoire im Jahr 2010 kamen Tausende von Ivoirern bei ihren ehemaligen
Gästen in Liberia unter.
Liberia
2015-45 23-27
"Hur ska Liberia ta sig ur slummen?"
Landet är splittrat, stigmatiserat och farligt bräckligt.
Landet som grundades som en frihetens hamn för amerikanska
före detta slavar har under historiens lopp blivit en skådeplats
för katastrofer. Trots att man överlevt inbördeskrig
och ebola-epidemi så är tillståndet i landet
bräckligt - och farligt explosivt. I slutet av juni dök
dessutom plötsligt nya ebola-fall upp, ett svårt slag
för det drabbade landet som hade firat slutet på epidemin
den 15 maj, med en landsomfattande fest.
Liberia är ett politiskt splittrat land, och symptomatiskt
för Liberias situation är storleken på två
byggnader: Försvarsdepartementet är monumentalt, utbildningsdepartementet
är så litet att man lätt kan missa det.
Liberia är unikt i Afrika. American Colonization Society
köpte kustområdet för att finna en bosättning
för frigivna slavar. Men efter en kort tid skapade de tidigare
livegna slavarna en slags egen slavstat med de sedan gammalt bosatta
invånarna som underlydande. De så kallade amerika-liberianernas
välde bröts först år 1980 genom Samuel K
Does statskupp vilket förde afro- liberianerna till makten.
Traumatisiertes
Liberia: Das gemarterte Land
2016-22
22-23
"Madam president är en symbol för att gärning
är viktigare än kön"
Ellen Johnson Sirleaf träder lugnt in i rummet.
- Madam president vill du sitta här? Frågar en mdarbetare
och pekar på en tvåsitsfåtölj i sviten
på hotell Ritz-Carlton Georgetown, som är den liberianska
ledarens provisoriska kontor. Ellen Johnson Sirleaf , 77 år,
är president i Liberia, en loiten västafrikansk nation.
Sieleaf valdes för ett decennium sedan och blev den första
kvinnan att leda en regering i Afrika. Hon känner sig ensam
bland alla manliga kolleger.
Nu är det hennes sista år av hennes andra mandatperiod
på sex år. Hon prisas för att ha återuppbyggt
sitt land och bevarat freden efter det 14-åriga inbördeskriget.
Det finns nästan två dussin kandidater på listan
för att bli ny president. Ingen är kvinna.
Liberia
2018-01 22
"Det har aldrig handlat om mig"
Liberias vicepresident erkänner sig besegrad.
Efter anklagelser om valfusk och en försenad andra valomgång
har Liberias vicepresident Joseph Boakai erkänt sig besegrad
i landets presidentval och givit sitt stöd till den nya regeringen.
Genom att erkänna den tidigare fotbollsstjärnan Weah
som segrare har Boakai bidragit till att bana väg för
landets första demokratiska maktöverlämnande på
över 70 år. President Ellen Johnson Sirleaf träder
åt sidan efter två mandatperioder som Afrikas första
demokratiskt valda kvinnliga president. Liberia grundades för
nästan två hundra år sedan av befriade slavar
från Amerika och som inte har upplevt ett fredligt överlämnande
av makten sedan 1944.
Sidans topp