Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
I Montevideo är det förgångna
nutid. I den uruguayanska huvudstaden förfaller Art-decóhusen
och bankpalatsen, som vittnar om den tid när staden fortfarande
var hjärtat i ”Sydamerikas Schweiz”.
Köttexporten under de båda världskrigen gjorde
Argentinas lillasyster på andra sidan Rio de la Plata rikt,
men idag drar smutsiga och trasiga barn genom gatorna och samlar
på avfall.
Men bakom den designade fasaden till det statliga telekommunikationsbolaget
Antel arbetar numera ambitiösa, unga människor med en
rad olika framtidsprojekt: med supermodern mjukvara skall de göra
Uruguay till ett högteknologiskt centrum, och i presidentpalatset,
som sedan två år tillbaka är i händerna
på vänstern, försöker socialisten Tabaré
Vázquez hitta en plats på världsscenen för
Sydamerikas näst minsta stat.
Chansen att han lyckas är för ögonblicket ganska
god. Både USAs president George Bush, som väldigt gärna
vill ha vänner i Latinamerika, och Bushs ihärdige motståndare,
Hugo Chávez, har nämligen rest runt i regionen för
att skaffa sig allierade.
Vid ett tillfälle var det nära att de båda ledarna
möttes. Under det gångna veckoslutet, när Bush
och Vázquez satt i möte vid Rio de la Platas strand,
hälsade den oljedollarstinne Chávez på hos Argentinas
president, Nestor Kirchner, på andra sidan viken. Kampen
om regionens själar pågår för fullt.
Det lilla Uruguay ligger mitt emellan intressesfärerna, och
president Vázquez, som är läkare, använder
en listig taktik.
Till skillnad från sin företrädare, som orienterade
sig mot USA, lovade Vázquez efter sitt tillträde att
i första hand arbeta för bättre relationer med
Uruguays partners i handelsblocket Mercosur. Han ville ha närmare
samarbete med vänsterregeringarna i Argentina och Brasilien
och bemödade sig om att placera flera av handelsalliansens
institutioner i Montevideo, bl a det gemensamma parlamentet. I
Montevideo kan man nu tala om ett latinamerikanskt Bryssel, som
skall locka till sig både byråkrater och turister.
Men de båda grannländerna och allierade i Mercosur
har, enligt regeringen i Montevideo, lämnat Uruguay i sticket.
Argentina är upprört över Uruguays planer på
stora cellulosafabriker vid den gemensamma gränsfloden och
blockerar därför sedan flera månader transittrafiken
till Uruguay. Brasiliens president Lula da Silva vägrar att
medla mellan grannländerna.
Därför välkomnade Uruguay att Venezuela anslöt
sig till Mercosur förra sommaren. Chávez har öppet
försökt erövra den uruguayanska regeringens gunst
genom att lova att leverera olja i 25 år på mycket
förmånliga villkor. Han kommer också att investera
500 miljoner dollar i ett raffinaderi i Uruguay, och den planerade
gasledningen mellan Caracas och Buenos Aires kommer att passera
genom Uruguay.
USA vill inte vara sämre än Caracas och erbjuder också
lockbeten. Stödet till den uruguayanska militären har
återupptagits efter att ha suspenderats 2003 på grund
av Uruguays vägran att ge att amerikanska medborgare immunitet
inför den internationella brottmålsdomstolen.
I en arbetarstadsdel i Montevideo byggs också just nu ett
sjukhus och en tandläkarklinik med amerikanska pengar.
Bushs mål är att få Uruguay att ställa
sig på USAs sida och ta avstånd från de länder,
som stöder Chávez ”bolivariska alternativ för
Amerika”.
Med sin kampanj för ”2000-talets socialism” på
USAs bakgård är den venezolanske ledaren den största
utmaningen för USA sedan den sandinistiska revolutionen i
Nicaragua.
Bushs regering lyckades inte vinna gehör för planerna
på en frihandelszon, som sträckte sig från Alaska
till Eldslandet, och nu försöker Washington i stället
knyta partners till sig med bilaterala avtal. Ett sådant
avtal är med Uruguay.
New Yorks restauranter kommer i fortsättningen att servera
ännu mer av de uruguayanska producenternas finaste kött
– samtidigt blir det svårare för Argentinas producenter
att exportera sitt kött.
Det bilaterala avtalet mellan USA och Uruguay har emellertid
väckt en het debatt bland Vázquez politiska partners
och sympatisörer, som numera anger tonen i Montevideo. Bland
dem finns nämligen också de f d Tupamarosrebellerna,
som på 1960- och 1970-talen attackerade banker och stormarknader
och delade ut bytet till de fattiga.
De överlevde militärdiktaturen och många av dem
satt i fängelse i många år. Nu sitter de i regeringen,
och de trakteras inte alls av tanken på att sluta avtal
med supermakten i norr.
Vázquez socialminister, Marina Arismendi, f d generalsekretare
i kommunistpartiet, har öppet kritiserat USAs president och
sagt att ”han företräder allt det avskyvärda,
mordiska och krigshetsande i hela världen”.
Även Uruguays grannar betraktar närmandet till USA med
skepsis. För att skapa försoning mellan Vázquez
och Mercosur reste Brasiliens statschef, Lula da Silva, till Montevideo
bara några dagar före Bushs besök. Mercosur står
inför valet att antingen förlora grundarmedlemmen Uruguay
eller att luckra upp paktens grundavtal så att separata
handelsavtal kan tillåtas.
När två parter bråkar gläder sig den tredje:
Tabaré Vázquez är mycket skicklig på
att navigera mellan Chávez antiimperialistiska massrevolution
och USAs ekonomiska imperium. För den erfarne cancerläkaren
Vázquez är det en dygd att pröva alla kurer,
som kan ge resultat.
HELENE ZUBER
Montevideo
© 2007 TEMPUS/Der Spiegel
