Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
MARION KRASKE
Budapest
Vägen leder förbi tyska stormarknadsfilialer och österrikiska
byggvaruhus, och mellan dem breder ängar ut sig. Allt i utkanten
av den sydungerska provinshuvudstaden Szeged verkar pittoreskt
och vänligt. Här hittar man också campingplatsen
Napsugar, som betyder Solstråle.
Men den som kör in på campingen möts inte av en
idyll. Unga män i kängor och olivgröna skjortor
promenerar i området tillsammans med ynglingar i läder
och med kala hjässor. Några bär t-tröjor
med 88 – åttan symboliserar den åttonde bokstaven
i alfabetet: HH, d v s Heil Hitler.
Banderoller och flaggor syns överallt. Flaggorna är
s k Arpádfanor, som på sin tid användes av Pilkorset,
ett fascistiskt parti som gjorde gemensam sak med nazisterna.
Partiet tog makten i oktober 1944, och under dess regim deporterades
nästan 80 000 judar till förintelselägren och döden.
På campingplatsen Solstråle har Pilkorsets anda återuppväckts.
Ett par släntrar förbi hand i hand i svarta stövlar
och svarta militärbyxor. ”Ungrarna är förföljda”,
säger 52-årige Jozséf Kelemen. ”För
tusen år sedan härskade vi till och med över germanerna,
men idag har vi fallit offer för globaliseringen och det
där folket som har stulit palestiniernas land”.
Kelemen, en skallig värmeinstallatör, och den 18-åriga
studentskan Emese är sedan några veckor tillbaka medlemmar
i ”Magyar Gárda”, det ungerska gardet. ”Bara
gardet kan rädda Ungern”, säger Kelemen, och hans
unga väninna nickar instämmande.
Magyargardet har skapats av Gábor Vona, ordförande
i det högerradikala Jobbik-partiet. Vona betraktas som den
nyfascistiska rörelsens andlige ledare i Ungern. Till skillnad
från sina meningsfränder och kumpaner ser han ganska
harmlös ut i randig skjorta och stickad, blå tröja
och varma bruna ögon, men denne 30-åring är utan
tvekan den farligaste agitatorn i Magyarernas land.
Sedan han i augusti förra året bildade det paramilitära
gardet reser han runt i Ungern och rekryterar frivilliga med enormt
stor framgång: 1 300 män och kvinnor har anslutit sig
till hans garde, och innan han är klar ska de vara minst
4 000. Organisationen är hierarkisk, den har kompanier och
bataljoner, och på fritiden tränar medlemmarna kampsporter
eller skytte.
På historiska platser, utanför borgen på Budahöjden
eller på Hjältetorget i Budapest, avlade gardisterna
för en tid sedan under högtidliga former en ed att tjäna
hembygd, folk och fosterland.
De hetsade mot judar och romer och hyllade det kejsardöme
som Ungern var en gång samt de områden som Ungern
tvingades lämna ifrån sig i freden i Trianon 1920,
Transsylvanien t ex, som tillhör Rumänien idag, och
den serbiska provinsen Vojvodina.
Denna dag är Jobbik-partiets ledare, Vona, hedersgäst
på campingplatsen i Szeged. Gardet har bjudit in till majfest.
I ett enkelt tält sitter gardister och väntar på
ledaren. Där finns män med fascistiska symboler på
bröstet och unga kvinnor i kamouflagebyxor men också
pensionärer i tweedkostym och deras fruar i spetsblusar.
Partiledaren kommer och talar sedan om regeringens lögner
och tricks, om historieförfalskning, om en nation som degraderades
till ”förlorarfolk” när det berövades
sin forna storhet. Det måste sättas punkt för
allt detta. Gardet, lovar Vona, kommer att företräda
alla ungrares intressen. ”Vi måste värja oss”,
säger han.
Vona är historielärare.
Sedan han bildade det militanta gardet har det spridit rädsla
och skräck. Problemet med de hemlösa och de ca 500
000 romerna kan lösas lätt med hjälp av tuberkulosbakterier,
säger en av gardisterna. På veckosluten marscherar
gardisterna i städer och byar där det bor särskilt
många romer. Gardisterna vrålar fosterländska
sånger, och ingen stoppar dem.
Gardet är bara toppen på ett isberg, hävdar
den ungersktalande publicisten Paul Lendvai. Mycket farligare
än Magyargardet är egentligen avsaknaden av moralisk
och ideologisk moteld i samhället, säger Lendvai. ”Kyrkan
tiger, och oppositionen övar sig i koketteri”.
Som medlöperiets mästare träder Viktor Orbán
fram ännu en gång. Han är ledare för Fidesz,
Ungdemokratiska förbundet, och flera gånger har denne
högerpopulist uppmanat till uppror mot den socialistiske
premiärministern, Ferenc Gyurcsany. Orbán, som själv
var premiärminister mellan 1998 och 2002, vill tillbaka till
makten, och han skyr inga medel för att nå målet.
Han vet att han kan ha nytta av högerextremisterna. När
allt kommer omkring var det Jobbik-aktivister som stormade den
statliga televisionen i Budapest och drabbade samman med polisen
under demonstrationerna mot regeringen Gyurcsany sommaren 2006.
Orbán försöker upprätthålla nära
kontakter med extremhögern. I flera valkretsar har hans Fidesz-parti
inlett samarbete med Jobbik, och i mitten av mars uppträdde
Orbán offentligt tillsammans med den omstridde publicisten
Zsolt Bayer, som i tidningen Magyar Hirlap, hetsar mot intellektuella
judar.
Tidningen Magyar Hirlap är ett exempel på hur fort
en stämning eller en rörelse kan breda ut sig i ett
civiliserat land. För bara några få år
sedan ansågs Magyar Hirlap vara en liberal tidning, men
sedan köptes den av miljardären Gábor Széles,
vars mål är att stärka ”den nationella själen”.
Széles bytte mycket målmedvetet ut personalen på
tidningen, och nu är tidningen, enligt kritikerna, ett mellanting
mellan den nazistiska veckotidningen Der Stürmer och ryska
Pravda.
Den radikala högerns fiende nummer ett är premiärminister
Gyurcsany, som har utropats till Magyargardets hatobjekt och som
måste oskadliggöras.
Gyurcsany betecknar å sin sida Gábor Vonas styrkor
som ”en skamfläck för Ungern”.
För närvarande undersöker en domstol i Budapest
om gardet över huvud taget är förenligt med författningen.
En bannlysning vore enligt Gyurcsanys detsamma som en dom mot
det moraliska förfallet i det ungerska samhället. Gulaschfascisterna
fiskar nämligen inte bara längst ut till höger
utan de fångar även vanliga medborgare med sina populistiska
paroller.
Uteslutning och hat har blivit salongsfähigt i breda folklager,
konstaterar sociologen Maria Vásárhelyi. Skulden
bär politikerna, som slingrar sig och suddar ut gränserna
mellan det acceptabla och det oacceptabla.
Omkring 20 procent av ungrarna stöder högerextrema idéer,
enligt en undersökning gjord av Vásárheliys
kollega, Pal Tamás. En annan, alldeles färsk opinionsmätning
visade också att 30 procent av de tillfrågade är
”politiska antisemiter”, och bland dem oproportionerligt
många i åldersgruppen 18-29 år, även en
del akademiker.
Vona kan räkna med stöd från prominenta personer
också. Den kända straffrättsexperten Krisztina
Morvai, som nyligen blev medlem i EU-organet för kvinnans
rättigheter, uppträder sida vid sida med den skicklige
agitatorn Vona.
Ungern får inte längre vara en koloni till västmakterna,
kräver blondinen, som hävdar att den ungerska ekonomin
kontrolleras av utlandet. Medan de rika gömmer sig bakom
höga murar i skyddade bostadsområden lever den vanliga
medborgaren i ett ångestfyllt tillstånd, vilket är
regeringens och de kriminella romernas fel, enligt Morvai.
Om allt detta pratas det flitigt på campingen i Szeged.
Diskussionen handlar om hembygdskärlek, krig och fosterland.
Man dansar, sjunger och joddlar. Handlare säljer CD-skivor
med soldatsånger från andra världskriget och
Hitler-vykort.
”För vår far, Führern”, säger mannen
som står i souvenirståndet. Där finns också
en utgåva av Hitlers Mein Kampf för 20 euro. Det är
inte den censurerade upplagan, utan ”originalet”, berättar
försäljaren stolt.
© 2008 TEMPUS/Der Spiegel
