Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
Det polska parlamentets andra kammare
håller paus. Senator Zbigniew Romaszewski tar plats på
sitt kontor under ett porträtt av Jozef Pilsudskis. Med sabel
vid sidan stirrar den mustaschprydde marskalken, som hjälpte
Polen till självständighet efter första världskriget,
ut i Romaszewskis rökiga arbetsrum.
Senatorn har svarta ringar under ögonen; han har varit med
om en hel del under sitt liv. Som dissident på 1970-talet
greps han flera gånger: ”En gång, det var i november,
fördes jag till en källarcell. Någon öppnade
fönstret, och där fick jag sitta i 48 timmar i minusgrader”,
berättar han.
Efter det att de kommunistiska makthavarna under general Wojciech
Jaruzelski hade infört undantagslagar 1981 för att krossa
Solidaritet, satt Romaszewski i fängelse i två år.
Han flydde under en permission och höll sig gömd hemma
hos olika vänner. Under flykten organiserade han den underjordiska
Radio Solidaritet. Flera gånger var han nära att bli
infångad, men han klarade sig. ”Men rädslan för
att bli fångad var fruktansvärd”, berättar
han.
Officeren, som ledde jakten på dissidenten och rymmaren
Zbigniew Romaszewski, gjorde en strålande karriär efter
omvälvningen 1989. Han avancerade till general i gränsförsvaret,
och sedan blev han säkerhetschef hos oljekoncernen PKN Orlen.
”Det är typiskt för hur det står till i dagens
Polen”, säger senatorn. ”Poliser, hemliga agenter
och domare – hela den kommunistiska regimens förtryckarapparat
lämnades i fred”.
Romaszewski har nu tillsammans med tvillingbröderna Lech
och Jaroslaw Kaczynski –president respektive premiärminister
– kastat sig in i kampen mot den gamla kommunistregimens
lakejer.
Man diskuterar för närvarande en ny ”genomlysningslag”,
enligt vilken Stasidokument från den kommunistiska regimens
tid skall offentliggöras. Minst 400 000 tjänstemän,
politiska dignitärer, lärare och journalister måste
räkna med att bli föremål för granskning.
Den till nu gängse praxisen att låta Institutet för
nationell hågkomst granska Stasidokumenten är, enligt
den nuvarande politiska ledningen, alldeles för snäll.
Den senaste versionen av den s k genomlysningslagen är kärnan
i Kaczynskitvillingarnas ”moraliska revolution”. Det
handlar inte bara om att kartlägga förbindelser med
Stasi, medlöpare, förrädare och angivare utan om
de gångna 18 årens historia och betydelse. Var omvälvningen
1989 ett äkta systemskifte eller har ett nätverk bestående
av ytligt konverterade kommunister lyckats behålla makten,
åtminstone bakom scenen?
Dissidenter lyckades i rundabordssamtal 1989 få kommunisterna
att gå med på ett systemskifte. Detta var ett politiskt
mästerstycke, enligt en del, eftersom sovjetisk militär
fortfarande fanns i landet och Berlinmuren fanns kvar.
Men bröderna Kaczynski och deras sympatisörer hävdar
att omvälvningen inte var ett äkta systemskifte. Kommunisterna
var kloka nog att snabbt samla ihop sina styrkor och med hjälp
av den hemliga polisen och dess gunstlingar lägga beslag
på viktiga poster i byråkrati och näringsliv.
Det är detta nätverk av f d partikamrater, näringslivsföreträdare
och maffia som tvillingarna vill krossa och därmed infria
ett av sina vallöften.
Bröderna Kaczynski skjuter inte bara mot postkommunistiska
karriärister utan också mot f d oppositionella, exempelvis
den intellektuella kretsen runt publicisten Adam Michnik. Hans
tidning, Gazeta Wyborcza, har i 18 år ”dragit ett tjockt
streck under det förgångna” och därmed, enligt
bröderna Kaczynski, gjort det möjligt för kommunisterna
att avancera i den tredje republiken, det postkommunistiska Polen.
Presidenten och premiärministern lovar sina landsmän
”en fjärde republik”, där orättfärderna
under omvälvningstiden lyfts fram.
Kritikerna varnar för ”en kultur av total misstänksamhet”.
I stället för att fortsätta integrationen med Europa,
försoningen med Tyskland och åtgärda den höga
arbetslösheten (15 procent) ägnar sig landets ledare
åt att urskillningslöst röja politiska motståndare
och kritiker ur vägen.
Att den tilltänkte ärkebiskopen i Warszawa, Stanislaw
Wielgus, tvingades träda tillbaka bara några timmar
före sitt tillträde stimulerade tvillingarnas jaktinstinkter
ytterligare. Den religiöse ledaren hade bevisligen samarbetat
med Stasi i flera år.
För några veckor sedan avslöjade tidskriften Wprost
att kommunistiska makthavare förmodligen kände till
eller kanske till och med var inblandade i attentatet 1981 mot
den polske påven Johannes Paulus II. Sådana rykten
ger vingar åt de polacker, som tycker att det är viktigt
att göra upp med Polens allra färskaste historia.
Romaszewski riktar sina misstankar mot en informell ”pakt”
mellan ”vänster och f d Solidaritetsmedlemmar”.
Dessa personer har de gångna åren berikat sig enormt
och bedragit ”normala polacker å det grövsta”,
säger Romaszewski.
För att dessa människor inte skall komma undan föreslog
president Kaczynski nyligen en speciallag, som säger att
de personer som medverkade till införandet av krigslagar
1981 skall degraderas. Detta berör även general Jaruzelski.
Generalen med de mörka glasögonen har i 18 år
försökt övertyga polackerna om att hans enda ambition
var att avvärja något ännu värre, d v s en
sovjetisk invasion. Detta påstående har motbevisats
många gånger om – Moskva hade inte för avsikt
att slå ned Solidaritet med vapenvåld, vilket Jaruzelski
visste. Trots detta tycker f d dissidenter som Jan Litynski att
den eventuella degraderingen av Jaruzelski bara är ett utslag
av långsinthet.
Bröderna Jaruzelski gör inte halt ens inför sina
egna meningsfränder. För ett par veckor sedan tvingades
statssekreteraren Andrzej Krawczyk säga tack och adjö,
därför att han under 1980-talet kanske var angivare
hos den militära underrättelsetjänsten – själv
bedyrar han sin oskuld.
Tvillingbrödernas viktigaste kompanjon i kampen mot skuggorna
ur det förgångna är Antoni Macierewicz. Denne
nationalistiske politiker har uppdraget att röja upp i den
militära underrättelsetjänsten, WSI, som upplöstes
officiellt förra hösten. Macierewiczs rapport kommer
att presenteras endera dagen.
Spionerna på Oczkigatan i Warszawa beskylls för alla
tänkbara missdåd. Under 1990-talet skall de ha spionerat
på den politiska högern och försökt splittra
den. Fler än hundra journalister skall på WSIs uppdrag
ha försökt förtala och undergräva antikommunistiska
politiker som bröderna Kaczynski.
Macierewicz står högt i kurs hos tvillingbröderna.
För ett par veckor sedan gick han segrande ur en strid mot
försvarsminister Radek Sikorski, som lämnade sin post.
Den världsvane, 43-årige Sikorski hade till dess varit
regeringens internationella omslagspojke. Han var skolad i det
konservativa American Enterprise Institute och hade en fläckfri,
antikommunistisk bakgrund.
Sikorski hade behövt en fungerande militär underrättelsetjänst
för att skydda de polska soldaterna i Irak, men på
grund av Macierewiczs ”genomlysningsarbete” saknades
det spioner. Premiärminister Jaczynski föredrog att
låta den missnöjde Sikorski avgå och behålla
kommunistjägaren Macierewicz.
Gazeta Wyborcza citerar anonymt en parlamentariker i Kaczynskis
parti: ” Macierewiczs seger över Sikorski är chockerande.
Kampen mot det förgångna har reducerats till personangrepp,
medan nödvändiga reformer får vänta”.
Hjältarna från omvälvningen 1989 håller
till på Marszalkowgatan. Jan Litynski, som var dissident
redan på 1960-talet, rådgivare till Solidaritet och
förhandlare vid runda bordet, öppnar dörren. Den
gamle matematikern tycks ha samma kavaj och hornbågade glasögon
som på dissidenttiden.
Han satt tre år i kommunistiskt fängelse, men han hyser
varken agg eller hämndbegär. ”Det finns verkligen
kommunistiska klickar och Stasiförbrytare, som måste
avslöjas” säger han. Men den allsmäktiga ”pakt”,
som bröderna Kaczynski talar om existerar inte, säger
Litynski. ”De flesta ex-kommunisterna i parlamentet hjälpte
till att öppna Polen politiskt och ekonomiskt i riktning
mot väst”, säger han. Litynski anser att Polen
behöver ”politisk amnesti” för att komma till
lugn och ro.
”Tvillingarna anar mörka krafter överallt”,
klagar f d utrikesminister Wladyslaw Bartoszewski. ”Så
fort något går snett i Polen skyller de på ’pakten’”,
instämmer Litynski
”Paktens” främsta syfte tycks emellertid vara att
kompromettera den tredje republikens arkitekter, d v s dissidenter
som Litynski. Och det verkar som om bröderna Kaczynskis kampanj
lyckas. Trots att Demokratiska partiet, förutom Litynski,
har Polens förste ickekommunistiske premiärminister,
Tadeusz Mazowiecki, i sina led, lyckades partiet inte komma in
i parlamentet i de senaste valen.
Men tvillingarnas parti får i aktuella opinionsmätningar
ungefär 28 procent av rösterna. Bara en av hundra polacker
skulle rösta på Demokratiska partiet om det vore val
idag.
JAN PUHL
Warszawa
© 2007 TEMPUS/Der Spiegel
