Tempus 2008 v 03

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 01/02

Tillbaka till Dödens fält

Röda khmererna genomförde ett folkmord, som decimerade Kambodjas befolkning med nästan en fjärdedel. 29 år efter skräckväldets fall är det äntligen dags att syna brotten i en domstol. Pol Pot, som var ”bror nr. 1” är död, men hans högra hand sitter på de anklagades bänk.

ERICH FOLLATH
Phnom Penh
Risfälten glittrar i soluppgången och speglar himlen, mullbärsträden kastar långa skuggor, och exotiska fåglar dyker efter frukost i de porlande bäckarna. Choeung Ek är en plats där skapelseberättelsen mycket väl kan ha börjat: så fridfull, så vänlig och så jungfrulig.
Men i verkligheten är Choeung Ek platsen för ett massmord och synonymt med Dödens fält. I detta idylliska landskap, 15 kilometer söder om den kambodjanska huvudstaden Phnom Penh, dödade Röda khmererna många av sina fångar, eller ”åtgärdade” som de själva kallade det.
I Choeung Ek finns kranier från 8 985 avrättade människor. Skallarna ligger i travar i en vit stupa med guldfärgat tak, och det hela är ett monument som skall påminna världen om det fruktansvärda som hände här. 43 av 129 massgravar har lämnats orörda. Här, där jorden är full av lik, växer och frodas allt, inklusive ogräs.
”Det var framför allt kvinnor och barn som dödades”, berättar en guide. Mördarna sparade alla arbetsdugliga. Vuxna som skulle avrättas dödades med järnstänger och skyfflar; när det gällde små barn dängde man dem mot trädstammar. ”Dödsträd” står det på en skylt på ett träd som om det rörde sig om en botanisk raritet.

Vanvettigt experiment

Mellan 17 april 1975 och 6 januari 1979 hade Röda Khmererna makten i Kambodja. Under denna tid utsatte de landet för ett av mänsklighetens vanvettigaste experiment. Regimen, som var avskuren från omvärlden, stödd av Maos Kina och förnekad av väst, försökte med rå styrka och brutalt våld skapa ”den nya människan”, som skulle användas enbart till hårt kroppsarbete.
Regimen fördrev ”veklingarna” från städerna och tvingade dem till omskolning och kroppsarbete under extremt primitiva förhållanden. Röda khmererna ville bygga ett självförsörjande land utan föregångare i världshistorien för att på så sätt börja en ny historia och skapa något som aldrig hade existerat förut. De förstörde bibliotek, museer, universitet, de avskaffade pengar och alla banker, de stack kloster och tempel i brand. ”Klassfiender” utrotades systematiskt, och alla som talade främmande språk, bar glasögon eller kunde misstänkas vara intellektuella var lovliga byten.
Alla skulle gå klädda i svart, och alla lydde, samtidigt som det förr blomstrande landet i Sydostasien förvandlades till skräckens boning. Familjen fick inte betyda något, utan den ersattes av ”Angkar”, Organisationen, som leddes av ”Broder nr. 1”, Pol Pot.

Kontroversiell tribunal

När den vietnamesiska armén äntligen satte punkt för det brutala spektaklet hade nästan en fjärdedel av Kambodjas åtta miljoner invånare fallit offer för människo-experimentet. Många avrättades, andra dog av svält och sjukdomar.
Ingen förnekar att ett det rörde sig om folkmord, och ingen har förrän nu utkrävt ansvar av de skyldiga.
Nu, 29 år efter Röda khmerernas fall och nästan tio år efter Pol Pots (naturliga) död, ställs folkmördarna till svars. Kambodja har fått sin Nürnbergprocess. Rättegången har börjat.
Bättre sent än aldrig, hävdar många. Andra anser att det är dumt att riva upp gamla sår. Människorna står inte ut med att påminnas om den obeskrivliga brutaliteten, och hur skall man förhålla sig till massmördarna – som vittnen, som åskådare?
Det är framför allt politiska motsättningar som har gjort att den juridiska processen har förhalats så länge. Kambodjas regering leds sedan 1993 av den auktoritäre regeringschefen, Hun Sen, som själv tillhörde Röda khmererna i sin ungdom innan han bytte sida och hjälpte till att befria landet vid vietnamesernas sida.
Hun Sen har aldrig gillat tanken på en tribunal. Många högt uppsatta personer i hans regering är f d radikala kommunister. Det är bara dåtidens högsta ledare, som bör ställas till svars, och detta skall inte ske i en internationellt styrd process, tycker Hun Sen.

Åklagarsidan har övertygande bevis

Premiärministern fick delvis som han ville. Den nu sittande tribunalen är en hybrid. Sju inhemska och fem utländska domare skall försöka enas om varje domslut. De åtalade behöver inte frukta för sina liv, eftersom Kambodja har avskaffat dödsstraffet.
Åtalade är Nuon Chea, 81, som var Pol Pots chefsideolog och ställföreträdare och ”nummer 2” bland bröderna, Ieng Sary, 82, f d utrikesminister och Pol Pots svåger och dennes fru, 75-åriga Ieng Thirith, som var socialminister. Åtalade är också Khieuy Samphan, 76, statschef i ”Demokratiska Kampuchea”, som Röda khmererna valde att kalla landet, Kaing Guek Eav, alias Duch, 65, som var chef för det största tortyrlägret. Han är i dag en frälst kristen. Han är också den ende som har varit fängslad en längre tid. De övriga har till för bara några veckor sedan levt tillbakadraget i sina flotta villor utan att störas av myndigheterna.
Nu bor de åtalade sedan i början av december i trevliga, nybyggda bungalows i utkanten av domstolsområdet i närheten av Phnom Penhs flygplats.
De bevakas dygnet runt av läkare. Om någon klagar på maten serveras genast ny; och på menyn finns alltid, förutom fisk eller kött, ett vegetariskt alternativ.
Inom synhåll från lyxcellerna arbetar idag representanter för dussintals olika länder i den nybyggda tribunalbyggnaden, som med sina små torn liknar ett buddistiskt kloster. Översättare arbetar flitigt med att översätta varenda vittnesmål och försvarstal till tre olika språk: khmer, engelska och franska.
Det är en kapplöpning mot tiden. Det värsta för åklagarna vore om de åtalade dog under processens gång. Man räknar med att rättegången skall pågå i tre år, och budgeten är omkring 60 miljoner dollar, varav lejonparten kommer från FN och resten från den kambodjanska statsbudgeten. Problemet är att dessa pengar bara räcker några månader. Mindre bekymmersamt är bevisläget, eftersom Röda khmererna, precis som nazisterna, dokumenterade sin verksamhet minutiöst.

Advokaten förbereder en show

De åtalade har tillgång till både utländskt och inhemskt ombud. Försvaret av den förre statschefen Samphan sköts av den berömde advokaten Jacques Vergès, som i andra rättegångar har företrätt den f d Gestapochefen i Lyon, Klaus Barbie, och terroristen Carlos. Han ingick också i den anklagade krigsförbrytaren Slobodan Milosevics försvarslag. Vergès älskar att provocera: ”Min moral är att utmana all annan moral”, säger Vergès, som alltid bär svarta kläder – frivilliga och designade. Vergès fascineras av Röda khmerernas ideologi, lär ha träffat både Pol Pot och Mao, och på hans skrivbord i residenset i Paris tronar en byst av en leende khmerhärskare.
I kretsen runt Vergès ryktas det att stjärnadvokaten håller på att förbereda en stor show. Han kommer att kalla den f d kungen, Norodom Sihanouk, som vittne, därför att det var hans flirt med de Röda khmererna som gjorde att de över huvud taget kunde ta makten, enligt Vergès. Han kommer också att kalla USAs f d utrikesminister Henry Kissinger som vittne, därför att han tillsammans med president Richard Nixon bar ansvar för det folkrättsvidriga bombkriget mot Kambodja. Utan de tusentals civila offren och det utbredda hatet mot väst, som bombkriget orsakade, skulle Pol Pot och hans Röda khmerer aldrig ha kunnat bli starka nog att ta makten, hävdar många historiker.

Folket tänker på annat

Hur saker och ting kommer att utvecklas i rättegången har antytts redan före advokat Vergès framträdande i en första session. Under denna beklagade sig Duchs advokat över att hans klients ”mänskliga rättigheter” kränks under tiden som han sitter häktad på domstolsområdet. Kambodjanerna i publiken skrattade hjälplöst som de alltid skrattar över pinsamheter och förolämpningar, som de inte orkar protestera mot.
Det kan hända att tribunalen är viktig, men viktigare är om dåtidens offer, medlöpare och skyldiga förmår leva samman i framtiden.
Turister väller in i det nya Kambodja, som har härliga badstränder i söder men också världsberömda tempel i Angkor. Direktflyget till Siem Reap, varifrån man utgår när man besöker Angkor, är det viktigaste ämnet just nu i huvudstaden, där man räknar med många nya inkomstkällor.
Där diskuteras också att myndigheterna ännu en gång har ertappat en pedofil med ett tolvårigt offer, och att Kambodja ligger i världstopp när det gäller åtminstone en sport. I Phnom Penh arrangerades nyligen världscupen i volleyboll för rörelsehindrade, och Kambodja tog hem bronsmedaljen. På grund av de många minolyckorna förfogar Kambodja över en stor mängd rörelsehindrade idrottare.
Rättegången mot Röda khmererna intresserar inte den stora massan. De häktades hälsotillstånd är inte alls lika intressant som hälsotillståndet hos exkungen, som har ett hatkärleksförhållande med sitt folk.
Den 85-årige Norodom Sihanouk har nyligen genomgått ännu en medicinsk behandling i Beijing. Tronen lämnade han redan för tre år sedan till sin son, Sihamoni, en f d balettdansör.
Exmonarken syns nästan aldrig offentligt, men han håller kontakt med folket på andra sätt: på hans hemsida kan man läsa om tillståndet för hustrun Monique, men han säger ingenting om Röda khmererna, som han en gång i tiden kallade ”garantin för framsteg”. (Senare spottade Röda khmererna ut honom ”som en körsbärskärna” och utrotade en del av hans familj, vilket gör att han delar många kambodjaners öde).
Man bör förlåta och låta det förflutna vara, är exkungens motto. Exmonarken kommer inte att kasta mera ljus över historien än premiärministern, båda är mest intresserade av att lägga locket på.

Bödelns dotter vet ingenting

Det är också studentskan som kallar sig Sitha Sar och som är enda barn till Saloth Sar, alias Pol Pot. Hon föddes i hans andra äktenskap med bondkvinnan Meas.
Få vet vem den unga vackra kvinnan, som parkerar sin moped utanför Pannasastrauniversitetet varje morgon, är. Det privata läroinstitutet anses vara Kambodjas främsta elitanstalt, och det krävs höga betyg för att bli antagen. Pannasastra stöds ekonomiskt av USA, och en lyckönskan från George Bush d.ä. till skolans grundare hänger inramad i entrén.
Pol Pots dotter, Sitha, som är 21, studerar management, och de flesta föreläsningarna är på engelska. En grundkurs i historia är obligatorisk för alla elever, och kursboken ägnar Röda khmererna ungefär en halv sida. Sitha har till sina väninnor anförtrott att ingen skugga skall falla över hennes far; det som berättas i medierna måste vara ett missförstånd, säger hon. Han var alltid mycket vänlig mot henne, kanske inte hjärtlig, men tillmötesgående och förstående.
Faktum är att broder nr. 1 strax före sin död uppmanade sin sekreterare, Tep Kunnal, att ta hand om fru och dotter. Tep Kunnal gifte sig efter Pol Pots död med dennes änka och uppfostrade den f d chefens dotter som sitt eget barn. Han ville göra henne till ”en sann patriot”, berättade han för sina vänner, men hon måste lära sig tala engelska och hur det fungerar i affärsvärlden för att verkligen ”lära känna fienden där ute”.
Fröken Sar har aldrig besökt tortyrfängelset S-21; hon vet ingenting om de dokument och register som fördes av anstaltschefen Duch och som finns bevarade på film. Pol Pots dotter betraktar rättegången mot Röda khmererna med stor skepsis, och hon kommer förmodligen aldrig att veta något om vad hennes fars bästa vänner och medarbetare gjorde sig skyldiga till.

Bad för sitt liv

Om det var någon som stod Pol Pot nära så var det Siet Chhe. Han och Saloth Sars (alias Pol Pot) upptäckte kommunismen sida vid sida. Chhe vek aldrig en tum från Saloth Sars sida när denne drabbades av malariaanfall i djungeln under den underjordiska kampen mot regimen. Han vårdade troget sin vän och meningsfrände i många, många år.
Efter Röda khmerernas seger fick Chhe en topposition som logistikchef i generalstaben. 1975 följde han med Pol Pot till Mao, men sedan föll han i onåd under den stora utrensningen två år senare. Hans fall måste ha kommit totalt oväntat, och i flera dagar efter det att han hade förpassats till tortyrfängelset Tuol Sleng i april 1977 trodde han att allt var ett misstag.
Han skrev en petition till anstaltsledningen och bad att få träffa ”den höge brodern”. Begäran avslogs. Chhe försökte en gång till medan förtvivlan spred sig som ett förlamande gift i honom och förvandlades till dödsångest. Ännu en gång skrev han till Pol Pot, denna gång direkt: ”Under min första vecka i S-21 har jag bara burit kedjor, det har inte förekommit några övergrepp. Men de ansvariga berättar för mig att fas två, tortyren, börjar efter fem till sju dagar. Älskade broder, det spelar ingen roll vad kamraterna här gör med mig, om de slår mig eller bryter ben och armar, det finns ändå ingenting nytt att berätta. Jag kommer alltid att vara lojal mot partiet, till slutet”. Sedan följer en vädjan: ”Snälla, rädda din yngre bror medan tid är!. Jag skulle bli så lycklig om jag finge odla ris på en kollektivgård tillsammans med fru och barn, jag behöver ingen officiell titel. Låt mig bara leva!”.

Pol Pot svek sin vän

Eftersom det handlade om en så viktig fånge har anstaltschefen förmodligen personligen skickat brevet vidare för att inte själv hamna i onåd. Men bland de dokument som har bevarats finns inget svar från Pol Pot. Inte ett enda ord till den trogne vännen, bara en stor, iskall tystnad. Då förstår tortyrchefen i S-21 att han kan göra precis vad han vill med den där Chhe.
Den ohyggliga tortyren börjar i maj 1977, och Chhe ”erkänner” spionage. En del tecken på trots dokumenteras emellertid också: Chhe begär skriftligt att själv få ”sätta punkt för min existens”.
I Tuol Sleng är Duch enväldig härskare över liv och död. Han funderar ut en ny plan för den motspänstige fången, som tydligen inte är bruten ännu: ”Gör en skriftlig redogörelse för hur du utnyttjade din dotter sexuellt. Det är ingen idé att du förnekar brottet, eftersom det finns vittnen”, står det i en dokumenterad skrivelse till fången. ”Utsätt inte din kropp för ännu större smärta genom att komma med löjliga förnekelser”.
Alla erkände allt i Tuol Sleng för att undkomma lidande och smärta. Det finns bara ett dokument som vittnar om motstånd, följande rader från Siet Chhe:
”Ärade organisation!. Detta är min rapport om min dotter, den enda flickan bland mina fyra barn. Jag erkänner att jag slöt speciellt henne till mitt hjärta. När jag träffade henne under mina resor rörde jag vid hennes huvud och skuldror och tog henne i famnen med en fars kärlek och omsorg. Vad beträffar hennes sexuella moral är jag övertygad om att hon är ett normalt, ansvarsfullt barn. Anklagelsen att jag skulle ha förgripit mig på min egen dotter är skrattretande. Jag hoppas att hon träffar en rättrådig och anständig revolutionär, med vilken hon kan leva ett politiskt och moraliskt rent liv. Skulle det förekomma felaktigheter i någon av mina övriga rapporter ber jag organisationen om ursäkt”.
Duch och hans lakejer plågade Chhe i ytterligare fem månader, men de lyckades inte avtvinga honom något erkännande om incest. Sedan fördes han till Dödens fält med ett slag över nacken och kastades i en grav. Röda khmererna trodde att de var kapabla att utrota allt mänskligt i alla människor. De bedrog sig.