Tempus 2007 v 19

Tidskriften

tidigare veckor:  19  20  21  22  23  24  25  26  27   28 29/30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50  51  2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18

Bryssels regler väcker irritation i London

Finansföretagen vill helst sköta sig själva

Det tar bara två timmar att åka tåg mellan London och Bryssel, men ändå verkar det som om de båda städerna ligger på olika planeter. I ena änden av järnvägsspåret ligger Europas främsta finanscentrum, där konkurrensen mellan aktiemäklare, bankirer och fonddirektörer är stenhård. Det är en stad som spelar enligt marknadens regler och som inte har mycket till övers för consensus.
I andra änden av spåret är takten en helt annan bland byråkraterna, diplomaterna och ledamöterna som vandrar i Bryssels korridorer. Reglerna som de föreslår, formulerar om och med tiden enas om tar flera år från idé till färdig lag. Bryssel är en värld som kännetecknas av tålmodig kompromissvilja, livslång anställning och ibland ganska ädel idealism.
Men trots skillnaderna är Bryssel och London mer beroende av varandra än vad någondera part vill erkänna. Ända sedan EU-kommissionen lanserade kampanjen för att skapa en paneuropeisk marknad för finanstjänster har City tvingats acceptera att de beslut som fattas i Bryssel har större betydelse för den kommersiella verksamheten än bestämmelser från någon annan offentlig myndighet.
EU har steg för steg satt outplånliga avtryck på City genom att införa regler, som påverkar varenda bank, investeringsfond och försäkringsbolag i London.

Detta inflytande har gjort aktörerna i City avoga och underblåst deras generellt mycket skeptiska syn på EU, men det har också understrukit vikten av nära kontakter med Bryssel.
Resultatet är att Londons lobbyverksamhet i Bryssel har ökat drastiskt. En högt uppsatt tjänsteman vid kommissionen som sysslar med finanstjänster berättar att för varje samtal han får från Frankfurt, Paris eller någon annan EU-stad får han åtta från London.
Lobbyisterna från London är ”högsta klass” berättar en annan EU-tjänsteman. ”De lär sig allt i detalj, de bearbetar parlamentet, tjänstemännen, ja alla”.
Men trots den intensiva kommunikationen verkar det som om fientligheten mot Bryssel ökar i City. Michael Snyder, som är ordförande i City of Londons politiska utskott, talar om ”ett inslag av krossade illusioner”, och Angela Knight, VD för det brittiska bankförbundet, säger att ”besvikelsen är stor just nu”.

Många aktörer i City håller med om att denna stämning är ett resultat av ett EU-direktiv, som kallas Marknader för finansiella instrument (MiFID). I teorin borde detta ambitiösa försök att skapa en harmoniserad, paneuropeisk marknad för finansiella tjänster gynna City, vars företag ligger väl till för att hävda sig överallt i Europa. Men implementeringen av MiFIDs detaljerade villkor har lagt en tung börda på banker, mäklare och börser. De måste ändra IT-system, interna procedurer och sedan länge etablerade affärsmetoder.
Företagen betvivlar att kostnadsökningarna kommer att kompenseras av nya affärer. Små företag, vars verksamhet begränsas till huvudsakligen den brittiska marknaden, är speciellt oroade. ”De stora investeringsbankerna vill ha öppna marknader. De stora företagen ogillar också kostnaderna, men de kan se att de på sikt kommer att generera vinst. Mindre operatörer märker kostnaderna, men ser ingen kompensation på sikt”, säger David Bennett, VD för ett förbund för privatkundsinvesterare .

Den amerikanska investeringsbanken Goldman Sachs har till exempel 60 personer som bara sysslar med att implementera MiFID. Goldman Sachs hoppas emellertid kunna utnyttja den frihet som MiFID erbjuder genom att (tillsammans med Deutsche Bank, UBS, Morgan Stanley och andra investeringsbanker) etablera en handelsplattform som skall konkurrera med reglerade aktiebörser.
Mindre aktörer kämpar hårt för att klara MiFIDs tidtabell.
Försäkringsbolagen måste också inom kort hantera EUs nya solvenskrav, som väntas orsaka högljudda protester. Dessa och andra väntade åtgärder ingår i EUs mycket omfattande Aktionsplan för finanstjänster, som inkluderar 41 nya lagar och andra åtgärder på mindre än sex år.
Resultatet är att ett av de vanligaste kommentarerna i City när det gäller Bryssel är ”regelutmattning”.
En del EU-observatörer i City påpekar dock att finanssektorn i London var naiv som trodde att den skulle kunna skörda vinsterna av en enhetlig finansmarknad utan att behöva harmonisera regelverket med resten av marknaden.
TOBIAS BUCK
Bryssel
© 2007 TEMPUS/Financial Times