Tempus 2011 v 06

Tidskriften

tidigare veckor:  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19   20 21  22 23 24 25 26 27 28 29 30/31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51   2010: 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28  29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 01 02 03 04 05 06

Brödraskapets intentioner är oklara

Islamiska brödraskapet är Egyptens största gräsrotsrörelse. Gruppen har tagit avstånd från våld och tidvis deltagit i den politiska processen. Men ingen vet exakt vad gruppen har för mål och ambitioner.

SCOTT SHANE
Kairo

Efter att ha hållit en låg profil i protestdemonstrationerna, som huvudsakligen leddes av unga, sekulära egyptier, verkade det som om Egyptens största oppositionsgrupp, Muslimska brödraskapet, iklädde sig en mer framskjuten roll i slutet av förra veckan genom att utfärda en uppmaning till president Hosni Mubarak att avgå och lämna plats för en övergångsregering.
”Vi kräver att denna regim störtas och vi kräver bildandet av en nationell enhetsregering med alla fraktioner,” sade Brödraskapet i ett uttalande som sändes av al-Jazeera.

Obamas administration har uttryckt sig mycket försiktigt om Muslimska brödraskapets framtida roll, och bara manat alla parter att avstå från våld och acceptera demokrati. Men en av få saker man faktisk kan vara säker på när det gäller det framtida Egypten är att Muslimska brödraskapet kommer att vara en stark politisk kraft.
Den obesvarade frågan enligt många experter i regionen är om Brödraskapet blir en utmaning som USA och Israel förmår hantera eller om det blir en katastrof för USAs intressen i Mellanöstern.
Muslimska brödraskapet, som bildades i Egypten 1928, är den äldsta och största islamiska rörelsen i världen med systerorganisationer i de flesta muslimska länder och anhängare i Europa och USA.
Rörelsens storlek och mångfald och den bannlysningen som har hindrat den från att utöva politiskt inflytande i Egypten i många decennier gör det svårt att beskriva den med några få ord. Precis som den romerskkatolska kyrkan inkluderar den personer som praktiserar vänsterinfluerad befrielseteologi och konservativa abortfientliga förespråkare. Brödraskapet inkluderar således både pragmatiska reformvänner och bildstormande ideologer.
Vilken av tendenserna som kommer att dominera i ett nytt Egypten är föremål för diskussioner i Washington, där administrationens representanter säger sig vara beredda att rådslå med Brödraskapet under en politisk övergångsperiod

Bruce Riedel, erkänd expert på den muslimska världen, påpekar att USA inte har annat val än att acceptera Brödraskapet som en grupp att räkna med.
”Om vi verkligen vill ha demokrati i Egypten kommer Brödraskapet att vara ett viktigt inslag i bilden,” säger Riedel, som ansvarade för Egypten hos CIA när Mubarak tog makten 1981. ”I stället för att utesluta dem bör vi redan nu ta kontakt med dem,” tillägger han.
Amerikanska politiker och förståsigpåare har pekat ut Muslimska brödraskapet som en ondsint rörelse, ett radikalt hot och något slags föregångare till al-Qaida. Stamtavlan är korrekt rent bokstavligt talat, eftersom en del al-Qaidaledare, framför allt terrornätverkets andre man, egyptiern Ayman al Zawahiri, har sina rötter i organisationen. Men al-Qaidas ledare föraktar Brödraskapet därför att det har tagit avstånd från våld och valt att ställa upp i val.
”Brödraskapet hatar al-Qaida och al-Qaida hatar Brödraskapet,” säger Shadi Hamid, forskningsledare vid Brookings Doha Center i Qatar. ”Om vi pratar kontraterrorism skulle det gynna våra intressen i regionen att samarbeta med Brödraskapet.

Hamid säger att Muslimska brödraskapets djupt fientliga inställning till Israel – en känsla som delas av majoriteten av egyptierna – kommer att komplicera USAs politik i regionen. Brödraskapets konservativa syn på kvinnans rättigheter och intoleransen mot religiösa minoriteter rimmar illa med västerländska idéer. Men enligt Hamid är gruppen långt ifrån monolitisk och den är djupt splittrad mellan dem som förnekar Israels rätt att existera och dem som accepterar en tvåstatslösning med Israel och Palestina sida vid sida. ”Jo, i djupet av sina hjärtan hatar de Israel, men de vet att detta är världen vi lever i och de respekterar den geopolitiska verkligheten,” säger Hamid

Muslimska brödraskapet grundades av en egyptisk skollärare och imam, Hassan al-Banna. Från början var det en gräsrotsorganisation, vars mål var att främja reformeringen av muslimska samhällen genom att propagera för större trohet mot Islam via predikningar och erbjudande av samhällstjänster.
”Det var en gradvis process som började underifrån med enskilda individer och så småningom kom att nå ut till hela samhället,” säger Carrie Rosefsky Wickham, statsvetare vid Emoryuniversitetet och författare till boken ”Mobilizing Islam”, som handlar om Muslimska brödraskapet. ”Det hela kan jämföras med de evangeliskt kristnas mål att sprida evangeliet. Politiken kom i andra hand.”
Men grundaren Banna talade också om Jihad som en kamp mot kolonialism och sionism, påpekar Wickham. Citat från Brödraskapets grundare har på senare tid lyfts fram av västerländska kritiker som anser att rörelsen är ett militant hot.

På 1970-talet, efter år av brutalt förtryck, tillät dåvarande presidenten i Egypten, Anwar el-Sadat, Brödraskapet att verka mera öppet och att etablera ett kontor i Kairo. Brödraskapet tog formellt avstånd från våld som ett sätt att erövra makt. Men gruppen tog inte avstånd från våld i andra sammanhang, och dess ledare har stött terrorhandlingar mot Israel och mot de amerikanska styrkorna i Irak.
En ledande tänkare i Brödraskapet, Sayyid Qutb, som sattes i fängelse av den egyptiska regimen och avrättades 1966, var en framträdande förespråkare för våldsam jihad och andlig föregångare till Usama bin Ladin, som grundade al-Qaida, och Anwar al-Awlaki, den USA-födde radikale predikant, som numera gömmer sig i Jemen. Men Brödraskapet valde en annan väg efter Qutbs död, och al-Qaidas ledare föraktar därför Muslimska brödraskapet.
En milstolpe i Brödraskapets utveckling kom 1984, när dess ledare bestämde sig för att ställa upp i parlamentsval. Sedan dess har rörelsen alternativt tolererats eller förtryckts i egyptisk politik. De flesta experter tror att den stöds av ungefär 20 procent av väljarna.
”Paradoxen är att ju bättre Brödraskapet klarar sig i valen desto hårdare förtryck utsätts den för,” säger Wickham. Efter att ha erövrat 88 platser i parlamentet i valen 2005 verkställde Mubaraks regim ännu ett tillslag mot rörelsen.
I en intervju strax före den aktuella proteststormen i Egypten sade Essam el-Erian, en av rörelsens ledande representanter, att hans grupp inte eftersträvar att ta monopol på makten. ”Vi vill ha ett klimat med öppen, rättvis konkurrens där vi kan konkurrera om makten,” sade Erian. ”Och vi vill ha stabilitet och frihet, inte kaos.”
Brödraskapet, vars ledare för det mesta är mycket äldre än personerna som organiserar protesterna, anslöt sig till demonstrationerna först efter flera dagar. Denna tvekan speglar kanske det faktum att staten har förföljt rörelsen brutalt i många decennier, enligt Abdel Halim Qandil, som är ledare för den sekulära oppositionsrörelsen Kifaya.
”Brödraskapet har omorganiserats som en social, religiös rörelse de senaste tre decennierna, och nu har de svårt att förvandla det till en politisk rörelse.”
Qandil tror hur som helst att Brödraskapet skulle kunna erövra en tredjedel av platserna i parlamentet i fria val, men stödet för rörelsen kan krympa i takt med att andra partier stiger fram och får större uppmärksamhet.

När Vita husets talesman, Robert Gibbs, fick frågan om Muslimska brödraskapet sade han att USA kommer att samarbeta med alla grupper som ”respekterar lagen, tar avstånd från våld och är villiga att delta i den demokratiska processen och inte utnyttjar denna för att själva ta makten.”
En del experter på Brödraskapet anser att gruppens avståndstagande från våld är trovärdigt liksom dess deltagande i den politiska processen.
Men till och med bland experterna är osäkerheten om Brödraskapets framtid slående. Flera erkänner att de inte säkert kan säga om medverkan i en regering får en modererande effekt på gruppen eller om moderata uttalanden visar sig ha varit en bekväm fasad, som rämnar om organisationen får verklig makt.
Skeptikerna pekar på exemplet Hamas, en palestinsk grupp som är filial till Muslimska brödraskapet och som ofta har använt terror. Wickham säger att Hamas är en nationell motståndsgrupp som bekämpade israelisk ockupation, och därför inte kan ses som modell för Muslimska brödraskapet i Egypten. Men hon erkänner att efter att i 20 år ha studerat gruppen, vars interna diskussioner är hemliga, finner hon det fortfarande svårt att förutspå hur den kommer att agera om Mubarak avgår. Är Brödraskapet berett att bli ett parti bland många i egyptisk politik, eller bidar det sin tid för att sedan ta monopol på makten?
Det är svårt att besvara frågan, säger Wickham, som dock understryker att Muslimska brödraskapet har deltagit i en politisk process i 30 år. ”Det är viktigt att Egyptens vallagar och författning skrivs om under en övergångsperiod så att man förhindrar att något parti tar absolut kontroll,” säger Wickham och tillägger: ”Institutionella kontroller och balanser är livsviktiga.”
© 2011 TEMPUS/The New York Times