Dum som jag är trodde jag att allt skulle gå lika bra som alla andra gånger, men där tog jag fel. Min farsa, som tvingar mej att nödvändigtvis köra med kombi-volvon, sitter som en döende pensionär vid sidan om mej. Säger inte ett skit vad jag ska göra! Inte nånting utom "STANNA!!", "STOPP!" "SKÄRP DEJ!!!" "BROMSA!!!!".
Vid stannade vid rödljusen vid Åkrahallen, bakom en polisbil till min farsas stora fasa. "Håll dig lugn nu… Tänk på vad du gör, så att du inte ställer till med något" var det enda han fick ut sej efter att panikslaget ha krånglat på sej bilbältet. Det är konstigt hur han kan tro att jag ska kunna hålla mej helt lugn när han sitter och hyperventilerar bredvid mej! Det pinsmma började när bilen började göra tvätemot det jag ville att den skulle göra. Plötsligt när vi fick grönt ljus, liksom "skuttade" volvon framåt och knockade snutbilen bakifrån! Min farsa bleknade på en hundradels sekund…. "….jävla unge….vvvad göör du….?" Stammade han fram efter mitt "Ooooops…!"
Polisbilen tvärnitade men fortsatte efter en stund. Dom stannade oss längre fram. Tvingade mej att rota fram alla lagliga papper om tillstånd och sånt i den redan röriga bilen. Min farsa var ju också till stor hjälp. Helt stelt satt han och bara stirrade rakt fram ut genom rutan. Polismannen sneglade lite misstänktsamt på honom innan han lät mej köra vidare. Han sa inte ett ljud på hela vägen hem och bara muttrade när mamma frågade om det hade gått bra innan han gick in och satte sig framför tvn och glodde på ännu ett avsnitt av Bingolotto.