Utilitarismen (utilism, nyttomoral) –vad är det?

Vad är utilitarism? Frågan har inget enkelt svar om man, som jag nu söker, förklara begreppet utförligt i en . Utilitarismen kan uttryckas med en devis för att göra det hela mer lättbegripligt: ”största möjliga lycka åt största möjliga antalet individer” eller ”maximera den allmänna välfärden”. En handlings konsekvenser skall också enligt en utilitarist ge största möjliga totala lycka/nytta för alla kännande individer. Utilitarismen är på så vis universalistisk –inte egoistisk. Men alla handlingar berör ju inte alltid någon annan än en själv, då måste man ju tänka egoistiskt.

Det finns några kända filosofer som alla medverkat till en utveckling av utilitarismens tankegångar: Jeremy Bentham, James Mill, John Stuart Mill, Henry Sidgwick och G.E. Moore. De skiljer sig på en del områden, bland annat i frågan om vad som har ett egenvärde. Bentham ansåg att lusten var det enda som hade egenvärde, och att kvantiteten av lust eller olust var det enda som hade betydelse. Moore menar däremot att andra medvetandetillstånd än lust kunde tillskrivas ett egenvärde, exempelvis kunskap.

Det finns moderna varianter på den ursprungliga utilitarismen, bland annat regelutilitarism och preferensutilitarism. Den förstnämnda går ut på att handla enligt ett system av regler som är sådant att konsekvenserna av att detta regelsystem accepteras eller tillämpas i samhället så bra som möjligt. I preferensutilitarismen ersätts lusten med ”önskningar”, dvs. att en handling är moralisk riktig om den maximerar önskningar (i grad eller antal). Den ursprungliga utilitarismen brukar kallas handlingsutilitarism, alltså att man tillämpar utilitarismen på varje enskild handling. Den ursprungliga filosofiska skolan talar egentligen om nytta istället för lust. I och med att utilitarismen kombinerades med hedonismen (som ser det goda i lusten, =lyckan, och njutningen) blev det ”största möjliga lycka [lust]”.

Utilitarismen uppfattas ibland som en beslutsmetod, dvs. en regel för hur man skall man ta reda på hur man bör handla. Detta innebär att man skall kartlägga olika handlingssätt och värdera dessa på ett utilitaristiskt sätt. De flesta utilitarister tolkar dock doktrinen snarare som ett riktighetskriterium; den anger ett villkor som alla rätta handlingar bör uppfylla men säger ingenting om hur man skall gå till väga i praktiken för att fatta beslut. Kanske klarar vi oss bra med våra konventionella moralregler trots allt.

Genom historien har utilitarismen varit mycket inflytelserik, bland annat till en förändring inom rättsväsendet till en mer human prägel men också för välfärdspolitik i allmänhet. Även om det finns många anhängare till utilitarismen har den än fler kritiker. Den anklagas bland annat för att inte i tillräcklig grad kunna motivera människolivets okränkbarhet, förbudet mot att döma oskyldiga, mänskliga rättigheter och att vi känner starkare moraliska förpliktelser mot våra närstående än mot främlingar. I det senare exemplet vore det bästa man kunde kombinera en rationell och objektiv världsbild med känslor och medlidande.

·       Är man rättighetsetiker (och tror på det absoluta människovärdet) så säger man alltså i detta fall att det INTE är rätt att döda 1 för att rädda 10. Men hur långt kan man dra denna slutsats? Är det rätt att döda 1 för att rädda 100 människor? Eller döda 1 för att rädda en miljon människor? Om du kan ge ett rationellt skäl till att det är rätt att döda en för att rädda en miljon människor så kan du antagligen använda samma argument för att motivera det etiskt riktiga i att döda en för att rädda 10.

·       Ett annat exempel där vi idag gör förkastliga etiska beslut är när vi satsar pengar på dyrbar vård på våra lasarett i I-länderna. En enda dyrbar operation i Sverige som räddar en människas liv, skulle lätt utan vidare kunna rädda 100-1000 personers liv om man satsade dom pengarna i något U-land istället. Det är framförallt sådana slutsatser man ska dra från hedonistisk utilitarism. Detta är OBJEKTIVA och RATIONELLA slutsatser, som inte grundar sig på egoism eller rättighetsetik.

·       Att maximera den totala lyckan helt och hållet vore ju att föda fram så många individer som möjligt. Då får man kanske fem gånger så många halvlyckliga individer, men en högre totallycka än vid ursprungsantalet. Om man hade haft kvar det ursprungliga antalet individer, och satsat på en hög lycka för dessa hade dessa haft en högre genomsnittlig lycka, men mycket lägre totallycka. Således ett av utilitarismens problem.

·       Man skulle kunna gå runt och döda deprimerade människor i smyg för att höja totallyckan (då de drar ner genomsnittsvärdet och det totala värdet med sin olycka).