MIN 3-ÅRSDAG

Tisdagen den 18:e maj 2004 var en stor dag, det var då jag fyllde 3 år! Jag hade sett fram emot min födelsedag länge och pratat om den och planerat mitt kalas.

På morgonen vaknade jag vid halvnio-tiden och sa glatt "snart är det min födelsedag!" Mamma och pappa började vakna till litegrann och jag tycker de skulle stiga upp och uppvakta mig så efter en stunds väntande och suckande så ropade jag: "Mamma! Jag somnar nu! Hämta min tårta och mina presenter!"
Då steg de äntligen upp och gick ner och stökade omkring och ordnade med nåt hemligt. Jag låg tålmodigt kvar och väntade.
Efter en stund kom de upp för trappan och började sjunga "Ja må hon leva" med fikabricka och paket i händerna! Jag fick födelsedagsfrukost på sängen, O`boy och kaka med rosa glasyr.

Jag öppnade mina paket med stor förtjusning. Jag fick en pruttkudde!, en käpphäst som ser ut som Pippi Långstrumps häst, en fin klänning som jag hade på mig på kalaset sen, en egen liten lövräfsa och så ett lektält som består av tre delar; ett kupoltält, ett indiantält och så en lång kryptunnel mellan. Det satte vi upp på övervåningen.

Strax efter att vi stigit upp kom de första gratulanterna. Farmor, farfar och gammelmoster Berry. De hade med sig ännu fler paket, bl.a Bamsepåslakan och en söt docka med kläder till. Dockan fick heta Lillemor.

Vi åt födelsedagstårta med jordgubbar på. Det var förstås tre ljus på tårtan som jag blåste ut innan nån hann blinka!

På lördagen den 22:a maj hade vi kalas igen, då kom det långväga gratulanter. Morfar Perra åkte från Hallstavik och kom upp på fredagen. Moster Anna-Karin, Björn och mina kusiner Linnea och Lovisa från Kalix kom också redan på fredagen, hunden Ludde hade de med sig. Det var roligt att ha gäster som övernattade för då hann man träffas mer. Jag och mina kusiner hade jätteroligt tillsammans.

Vi åt tårta igen, den här gången var det Non-stop på den. Vi hade en massa ballonger och serpentiner vid bordet. De sjöng för mig idag också men sen fick jag påminna mamma om att hon skulle säga "ett fyrfaldigt leve för Caroline Grahn"....et.c för det hade hon ju gjort förra gången och då måste det ju alltid vara så! "Prata!" sa jag åt henne och till slut fattade hon vad jag menade och då blev jag nöjd.

Det var så roligt att fylla år! Jag blev verkligen firad ordentligt! Dagen efter min födelsedag när jag vaknade så var jag förtvivlad över att det inte var min födelsedag längre. "Var är min födelsedag nu då? Jag vill vara på min födelsedag!" grät jag. Mamma sa att nu finns ju din födelsedag i våra minnen! Så hade jag ju kalaset på lördagen att se fram emot också så jag var inte ledsen särskilt länge.