Hej vi har lagt ut vårt skolarbete på nätet så att alla kan få se hur bra vi är.

Vilse i regnskogen av Christoffer

Den 18:e juli 2019 fyllde jag 18 år. Jag fick två jättedyra presenter.
En mobil (Siemens) och en resa för två personer till New York.
Då blev jag jätteglad!
Jag sprang genast upp till mitt rum och började packa.
Jag packade självklart ner min mobil.
Sedan ett tiotal kläder.
Men vem skulle jag ta med på resan?
Jag tänkte ett tag.
Sedan kom jag på att mamma inte åkte med till Spanien förra året.
Så jag valde henne.
Redan näste vecka tog vi taxi till flygplatsen.
När vi var framme vid flygplatsen så gick vi till ett stort rum där vi väntade på att vi skulle få gå in i planet.
Medan vi väntade så tog jag fram min mobil och började spela snake.
Då sa mamma att jag inte fick ha mobilen på när vi var i planet.
-Jag vet!
sa jag.
Senare gick vi in i planet.
Det var et stort plan.
Cirka 10 minuter senare startade planet.
När vi hade åkt i cirka 5 minuter kom det upp två beväpnade män bredvid oss. De gick in i cockpiten där de två piloterna satt.
De hotade piloterna att vända kursen mot Brasilien.
Annars skulle de dö av en uzi.
Och piloterna vände kurs.
Passagerarna satt som tysta statyer av rädsla.
Det var en lång resa.
Ett dygn senare flög vi över Sydamerika.
Plötsligt började planet att hacka.
Piloterna var tvungna att göra en nödlandning.
Många av passagerarna skrek av rädsla!
Då kom en av kaparna fram och skrek: Håll käften!
Och sköt i taket.
Planet krängde och vi närmade oss marken.
Och det ryckte till.
Vi hade landat i en sjö mitt i regnskogen.
I vattnet.
Ingen av passagerarna vågade kliva ut ur planet.
Då gick kaparna ut.
De glömde att ta med sig sina vapen.
Då gjorde jag något modigt!
Jag sprang fram och tog upp gevären och gav dem till en av piloterna.
Alla i planet applåderade!
Kaparna blev rädda och sprang iväg.
Då gick vi andra ut.
På något sätt så kände jag igen mig i regnskogen.
Jag och mamma gick en bit i skogen.
Då kom det fram en stor orm.
Jag och mamma visste inte vad det var för orm, men den såg farlig ut i alla fall.
Vi sprang allt vad vi orkade.
Vi kom längre och längre in i skogen.
Sedan såg vi en liten koja som vi gick in i och vi stängde dörren med en smäll.
Mamma och jag lade oss på golvet med varsin kudde som vi tagit med oss hemifrån.
Vi somnade nästan samtidigt.
Tidigt nästa morgon vaknade jag av ett himla liv.
Det var en massa fåglar som förde ett öronbedövande oväsen.
Då steg jag upp.
Jag kände mig lite hungrig. Då ville jag överraska mamma så jag gick ut för att leta efter lite mat till oss.
Jag hittade ett stort papayaträd som jag klättrade upp i och så började jag att ta åt mig stora klasar papaya.
När jag skulle gå till kojan igen så visste jag inte åt vilket håll jag skulle gå.
Jag förstod snart att jag hade kommit vilse.
Det var jobbigt att gå och gå hela tiden.
Den fuktiga värmen gjorde att jag blev trött.
Jag tänkte att det kunde bli lättare ifall jag släppte frukten så jag gjorde det.
Plötsligt såg jag en stor anakonda som slingrade sig i trädet.
Jag sprang och sprang.
Då tappade jag min vänstra sko.
Jag vågade inte vända om och hämta skon.
Det gjorde ont i foten så jag var tvungen att hoppa på ett ben.
Sedan hörde jag ett rop i skogen.
Det var mammas röst.
Jag hoppade fortare mot det håll som ljudet kom ifrån.
Då stod mamma där och vinkade åt mig.
När jag hade kommit fram till kojan och berättat hela historien för mamma så ringde jag till SOS.
Senare kom en helikopter och landade mitt framför oss.
Vi gick in i helikoptern och åkte iväg.
Cirka ett dygn senare var vi framme i Stockholm.
Då kom jag på en sak.
Vi ringde aldrig till pappa och hörde av oss.
Men det gjorde säkert inget.
Då kom vi hem och berättade hela historien för pappa.
SLUT!



Min sydamerika berätelse kommer snart min lärare ska bara rätta den först

MVH Alexander