Häst Dikter
Här kommer några hästdikter..

Fodra och vattna mig väl
Var vänlig mot mig
Ryck inte i tyglarna eller tömmen
Slå mig inte när jag inte förtjänar det
Sko mig väl
Skydda mig om sommaren för solhettan
Skydda mig om vintern för kalla betsel
och lägg täcket på min rygg
Smek mig någon gång
Jag bär dig, jag drar dig
Jag lever endast för dig

I spiltan Blacken står
så som han gjort i många år
Är det någon som vet vad han tänker
Kanske på stjärnorna som mot honom blänker
Plötsligt en dörr som knarrar
och en röst som darrar
"Nu du vännen min
så är snart himlen din"
Och Blacken ut ur stallet går
en sista klapp han får
Ett sista "Tack och adjö"
och så äntligen får Blacken dö

Det är ingen vanlig häst i spiltan.
Det är ingen häst full av liv.
Det är bara ett skal och några tankar,
som längtar efter ett väldigt kliv.
Det är en gammal häst som till himlen vill,
men som nu bara kan tänka tillbaka.
Den tänker på sin ungdom och allt kul då,
men nu kan den knappt gå utan att skaka.
Den har ont överallt och vill befrias.
Den vill leva i Trapalanda.
Jag hoppas någon snäll hjälper den dit,
så den kan glädjas med alla de andra.

Kom du, gamle Blacken!
Du är hungrig, du och trött.
Äta gott och sova sött, får nu gamle Blacken!

Oj, den branta backen
på den långa smala stig!
Den var riktigt dryg för dig, käre gamle Blacken!

Nu ska Blacken sova
och ej slita mer idag.
Inte dra ett enda tag det ska jag dig lova!

Så! Så! Gamle Blacken,
gå nu in i spiltan din!
Jag går med dig, jag, dit in och klappar dig på nacken!

I varje liten ponnys hjärta,
finns det sorg, finns det smärta
När de vildhäst vill vara,
hoppa över stockar och uppleva fara.
Hoppar ut ur paddocken
och blir en medlem i flocken.
Du letar dag, Du letar natt.
Ropar högt och blir alldeles matt.
Ponnyn vandrar fram i flocken,
men längtar hem till paddocken.
När den tänker på dig får den ont i magen.
Rymmer från flocken, och lägger sig i hagen.
Sen när du går ut på dagen,
ligger ponnyn som i en dröm, där i hagen.
Den gnäggar som om den sa "förlåt",
ni ska aldrig mer skiljas åt.....

Tag mig ej från min moders sida, när som nyfött föl jag går.
Vänta med att på mig rida, till mitt fjärde levnadsår.

På min rygg ska jag dig bära, i galopp, på solskensritt.
Men tillbaks till stallet kära, låt då få gå i skritt.

Ge mig foder, ryckt och vatten. Ha tålamod om jag är stygg.
Och i kalla vinternatten, lägg ett täcke på min rygg.

Rengör sadel, träns och rem. För ej oljud i mitt stall,
tänk på att det är mitt hem! Stäng min dörr mot vinden kall.

Jag vill leva för dig bara, om min bön du nu förstår.
Då ska jag för alltid vara, din bästa vän i mänga år.

Och när mitt levnads slut är nära, tag mitt liv med vänlig hand.
Led mig sista biten, kära, Till ponnyns eviga gröna land.


" Vad hästar har sorgsna ögon,
bruna och aldrig blå.
- Vanliga arbetshästar,
vem vet vad de tänker på."

"Vägen till framgång är lång
och vägen är otroligt trång
Alla kan inte få plats
i framgångens och lyckans palats
Den som hästen förstår
och den som kämpar den når
Till slut i framgångens och lyckans palats,
kanske finns där ännu en plats?"

"En gammal valack på stallbacken står
Han har varit ridskolehäst i många år
Han önskar han som dressyrhäst kunde komma igen
Men det är för sent och alldeles för länge se'n
Han kan fortfarande minnas första gången
De till hans ära sjungit national-sången
Men nu är han gammal och i manen skymtar grått
Hans liv snart till ända gått
Men nöjd och glad han är ändå
Det är skönt att på den blommiga stallbacken stå"

"Ifrån mig du smög -
du lyfte du flög
Uppåt för att landa -
i eviga Trapalanda."

"Don't walk in front of me -
I may not follow
Don't walk behind me -
I may not lead
Just walk beside me -
and be my friend."

"Om du ska få leva vidare,
med din vackra dröm,
så måste jag släppa dig nu.
Om du aldrig ska behöva slåss för frihet,
så måste du bli fri nu.
Om du för alltid ska vara ovetande
om fångeskap och tvång
och bara få veta av din fantastiska dröm,
så måste vi skiljas nu.
Men jag kan inte, jag älskar dig ju...
Just därför måste jag låta dig gå...
Till din dröm,
min vän..."

"Här på kullen sköts en häst i fjol.
Här föll tung hans kropp och flöt rött hans blod, här ryckte hans muskler i nervfibrers dans och livet rann bort i en bloddynings lugn, som vällde över gräset.
På kullen växer denna vår gräset grönare och högre än andra vårar."

" Som månens silverstrålar,
lyser dina ögon.
Som morgonstjärnan,
glänser din stjärn.
Du är borta,
men om jag går ut en stjärnklar natt
kan jag känna dig.
Du lever för evigt i månens sken."

Du var hos mig.
Du hälsade på mig inatt.
Vi var tillsammans igen.
Vi flög i galopp.
när jag vaknade
blev jag så besviken.
Du finns ju inte mer..."

Påminner mig om min dröm om Connie..


" Jag var bortskämd.
Någon ville lära mig om livet.
Någon tog dig från mig.
Jag lärde mig att inte ta något för givet.
Men varför var det just du som fick lära mig det?
Varför just dig som jag älskade mest?"

Jag ska resa nu.Gråt inte!Jag vet att du är ledsen.Luta dig mot min varma hals,jag lovar att stå alldeles stilla!
Jag ska inte åka alldeles ännu.Än en stund finns jag kvar här hos dig.
Du kramar mig och smeker mig och ber mig,snälla stanna kvar!
Du säger att jag måste bli frisk och hel igen.
Förstår du inte.Jag orkar inte mer.
Mina ben värker,jag är så trött.
Låt mig få slippa springa mer!
Jag längtar efter att få sluta ögonen och sova.
Mitt huvud känns så tungt.
Nu kommer bilen som ska hämta mig.
Jag är inte rädd,så gråt inte du heller!
Jag försvinner ju inte,jag bara reser bort,
-nej,jag vet inte vad det landet heter och du kan inte följa efter,men jag vet,att där får jag vila i daggvått gräs på vitklöver-ängar.
Så gråt inte mer är du snäll!
Men när du känner vinden,den mjuka ljumma vinden om sommaren,den som blåser över stigarna i skogen där jag en gång bar dig på min rygg
-då ska du känna som en hälsning långt ifrån en hastig sammetsmjuk smekning,som från en varm len mule mot din kind!!!!
En sista gång smeker jag din mjuka påls
en sista kram, en sista blick
Nu ska du fara bort över landet
bort mot fjärran, dit vägen dig för
Du far bort, men alla minnen du lämnar
minnerna av dig och mig
Du är så ovetande om den smärta och saknad
som jag tvingas bära när du lämnar mig.

Nu har tiden runnit ut
nu är hans gamla ridskole liv slut
bort från alla skänklar och spön
nu får han elva efter "hästens bön"
men ändå han saknar sin skötares varma hand
att få rulla sig i paddockens svala sand
nu får han beta på hästarnas eviga äng
han sover i gräset, han sover i sin säng
att slippe lida, det var det han ville mest
han ville vara lycklig, han ville vara häst

Tårarna rinner ner från min kind
och jag har en stor klump i magen
nu ska jag skiljas från vännen mig
och jag aldrig mer får se hon ihagen
Hon flyttar bort till ett annat stall
jag vet att det var det rätta
hon nu på klöveräng går på vall
men hon har alltid kvar i mitt hjärta

En ensam sliten grimma
den hänger i ett stall
den påminner om ett förtroende
och vänskap för varann
den påminner om en flicka
som älskade sin häst
hon var den enda
som kände honom bäst
nu när deras dagar för alltid är över
stallet står tomt, men grimman finns kvar
för att påminna om deras lyckliga dar.

Vid första blicken stod du där så rar
med öronen spetsade ystert
Jag kan knappast förstå hur fin du var
hos dig kund einget vara dystert
jag kan känna  hur du mig så ivrigt bär
hur dina språng blir till galopp
det är nu, först nu jag vet vad vänskap är
Jag vet att inget kan för dig sätta stopp
Det finns en tid efter döden
dit alla kommer en gång
där ljusnar jordiska öden
där finns endast de godas sång
det är en plats där solstrålarna i gräset vandra
och den plats där vindarna korsas
när du reser till trapalanda kommer mina drömmar för evigt krossas
trapalanda är en plats bortom all smärta
jag hoppas du aldrig behöber bege dig dit
du galopperade rakt in i mitt hjärta
om du försvinner kommer jag för evigt önska dig tillbaka hit.