START | URSPRUNG | MUSIK | SKRIVERIER | KONTAKT

Musik blev tidigt en del av mitt liv. Jag minns att jag i slutet av 60-talet lyssnade på Svensktoppen varje lördag. För att ostört få sjunga med låg jag antingen under bordet eller stängde dörren. Debuten inför publik var vid lucia-firandet på lekis 1969. Jag och min kompis Robert Edlund samt en tredje jämnårig kille var utklädda till pepparkaksgubbar och gick sakta fram, hand i hand, sjungandes Vi komma från Pepparkakeland.

Jag tillhör egentligen inte Beatles-generationen men det hjälpte inte. Julen 1971 - nåt år efter att Beatles hade splittrats - blev jag nämligen beatlemaniac på allvar. Då visades den tecknade långfilmen Yellow Submarine på svensk TV. Upplevelsen blev oförglömlig. Tecknat på TV hade jag gillat länge - jag skyndade mig till TVn varje gång Nyheterna spelade den lilla tecknade snutten om solens upp- och nergång, och samma sak var det med Anslagstavlan. Och här kom då en färgsprakande långfilm om fyra spännande karaktärer på resa i en gul ubåt till om inte Pepparkakeland så åtminstone Pepperland! Tillsammans med min kompis Mikael Byström upptäckte jag långsamt Beatles-låt efter Beatles-låt. Hans pappa hade några singlar och en EP och detsamma hade mina äldre kusiner. Och varje gång en Beatles-låt spelades i radion spelade jag eller Mikael in den. Så småningom fick vi tag på inspelningar av albumen, det ena efter det andra.

I slutet av 70-talet började vi även musicera själva, efterhand med min klasskompis Lars Eriksson som tredje medlem. Vi gjorde rudimentära inspelningar med enkel instrumentering - oftast leksaksgitarr och tomma kaffeburkar, ibland blockflöjt och melodica - och det som var bäst var nog gruppens namn - Ernst Hugos! 1980 blev vi ett band "på riktigt". Ett stort, ostämt piano fanns i mitt föräldrahem, så klaviatur föll sig naturligt för mig. Lars och Mikael B spelade gitarr medan Robert blev basist. Som trummis anlitade vi Per Lindholm, en klasskompis på gymnasiet. Jag, Mikael och Lars sjöng och de flesta låtar gjorde vi själva. Vi kallade oss Sealingue och var under några år i början av 80-talet knutna till Musikhuset i Örnsköldsvik. Med en slags poppig ska/reggae blev vi något av Öviks Dag Vag eller Aston Reymers rivaler (åtminstone tyckte vi det själva). Besättningen kom att variera. Först anslöt Peter Östman på saxofon och Greger Rösnes på trumpet. Sen bytte vi trummis till Mats Lundblad och ett tag experimenterade vi med Roberts brorsa Reine Edlund på dragspel samt Mikael Lindholm (ej släkt med Per) på diverse slagverk. Sen slutade blåsarna och den sista inkarnationen kom när Lars flyttade till Stockholm och ersattes på gitarr av Jens Vincent, tidigare trummis i själevadsbaserade bandet Tage Export. Vi släppte faktiskt en skiva, singeln Skapa helgon / Förlorat år, som otroligt nog ibland dyker upp på Tradera!