Haddocksk släktforskning



Ett alternativt första möte mellan Tintin
och Haddock från Året Runt nr 36 1959


Kapten Archibald Haddock intar en särställning i böckerna om Tintin genom sitt färgstarka förflutna. Dubbeläventyret Enhörningens hemlighet/ Rackham den rödes skatt vore inte ens möjligt utan det preludium som Haddocks anfader, riddaren François de Hadoque, upplevde kring sekelskiftet 1700. de Hadoque tjänstgjorde i den franska flottan, vilket inte är så konstigt eftersom Belgien inte fanns som stat förrän 1830. På de Hadoques tid (i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet) tillhörde större delen av nuvarande Belgien antingen Spanien (under namnet Spanska Nederländerna) eller biskopsdömet Liége. Gränserna mot Frankrike var dock inte desamma som idag och dessutom kröp de hela tiden norrut. Konsekvensen för slottet Moulinsart blir att detta måste ligga i en del av nuvarande Belgien som på Hadoques tid behärskades av Frankrike.

Under årens lopp har det spekulerats i om Hadoque/Haddock har brittiskt ursprung och det är inte omöjligt trots att släkten fanns i fransk tjänst i slutet av 1600-talet. Exempelvis var det många skottar som enades med fransmännen mot den gemensamma engelska fienden. Själva ordet "haddock" är den engelska termen för "kolja" (Melanogrammus aeglefinus), en fisk som på franska heter "aiglefin". Nu är ju denna glosa inget bevis i sig och med tanke på Hergés förtjusning i ordlekar ska man kanske även beakta den latinska frasen "ad hoc" vilket betyder "för detta syfte".

Riddare de Hadoque hade tre söner, "tre förenade bröder", och dessa skänkte han varsin modell av skeppet Enhörningen. Kan dessa söner rentutav finnas med på bild i Tintin-böcker som kom efter att Haddock förvärvat släktgodset Moulinsart? Ta exempelvis De sju kristallkulorna, sidan 51, bild 8 (vänster). Där finns en tavla på en person med omisskännligt Hadoqueskt/Haddockskt utseende. Kan det vara en av sönerna?

På sidan 53, bild 10 i samma album (vänster) finns en annan tavla på en person vars ögon och näsa ser väldigt haddockska ut. En stor vit peruk samt frånvaron av skägg gör dock att den visuella likheten inte är lika tydlig, men jag tror ändå att det är en släkting, exempelvis en av sönerna till de Hadoque. Bilden kan dessutom ge en antydan om hur vår egen Archie kan tänkas se ut utan skägg. En variant av denna tavla kan skymtas i Det hemliga vapnet, sidan 11, bild 4 (höger). I handen håller han en bok (Bibeln?), och tankarna förs till det kapell som finns i Moulinsarts källare (se Rackham den rödes skatt sidan 60).

Tredje sonen, då? Ja, i De sju kristallkulorna, sidan 6, bild 3, finns en tredje tavla med en mansfigur. Han ser dock inte ut som en Hadoque men han kan ju likna sin mor. Samma tavla syns även i Det hemliga vapnet, sidan 3, bild 10 (nedan till vänster). I Koks i lasten, sidan 6, sista bilden (nedan till höger), finns även en byst som ser ut att föreställa samma man. På samma bild syns även en tavla med en kvinnlig släkting (?), kanske Haddocks mamma (som han begråter så bittert i Krabban med guldklorna)? Dessutom kan man se några rustningar, förmodligen de som fanns uppställda i Moulinsart på bröderna Fogels tid.

Nåväl, om dessa tre tavlor som dyker upp i De sju kristallkulorna verkligen föreställer de Hadoques söner kan man förstås inte veta, men eftersom de är just tre samt dyker upp i det album där kapten Haddock försöker etablera sig som godsherre (ett album som kom direkt efter äventyren kring skeppet Enhörningen) är det inte omöjligt. Fler tänkbara Haddock-släktingar (dock "huvudlösa") syns på tavlor i Det hemliga vapnet (sidan 4, bild 7, till vänster nedan) och Castafiores juveler (sidan 51, bild 5, till höger nedan). Mannen på sistnämnda tavla är iförd rustning, kanske ytterligare en av dem som finns kvar i slottet in i modern tid.

Intressant är även tavlan i Castafiores juveler sidan 11, bild 5 (nedan), på en man som får mig att tänka på en jesuitpräst
eller nån av kardinalerna i sviten om De tre musketörerna. Han är också en person som kan ha med kapellet i källaren att göra.

Artwork © Casterman / Fondation Hergé
Text © Mikael Uhlin

Hergé
TINTINS
äventyr