Gud har givit oss att
förvalta hans skapelse.
Gud har givit oss att förvalta hans egendom.
Gud är för mig inte en gubbe i det blå.
Jag är i min själ indian som människa,
men mest av allt lever min själ kvar i det djur,
det djur jag var i en gång.
Jag är varg.
Vargen är inte det lömska djur som kristendomen skickat budskap om.
Vargen är en social varelse med starka familjeband.
Det är en otrolig kärlek mellan medlemmarna i flocken.
En varg känner kärlek även för andra djur.
Alla djur följer en lag.
Guds lag.
******
Jag hälsade på vargarna på Kolmårdens djurpark den 13 Januari i år
(2002)
tillsammans
med mina elever från vuxenskolan.
Jag har ibland hundkurser. Detta var ett studiebesök.
Jag har ju berättat att jag är varg i min själ.
Gissa om jag hade
funderat över hur mina själsvänner skulle bemöta mig,
i den här
gestalten som jag har som människa...
Thomas kom och mötte oss vid djurparkens ingång.
Han berättade om sina fem vargar vi
skulle få besöka.
Jag hade
talat om för mina elever att de måste visa stor respekt för vargarna,
eftersom vi kommer till dem som gäster!
Alla mina 12 vuxen elever skötte sig exemplariskt!
Jag gick in till vargarna tillsammans med mina elever.
Alla vargarna kom och hälsade oss välkomna!
Jag "talade" om att vi var gäster och deras vänner.
Då kommer ledarvargen Tromb fram mot mig. Vi möts i våra själar.
Han hoppar upp och lägger varsin tass på mina axlar
och jag får
massor med pussar. Vad som hände sedan?
Jag lämnar min kropp och vi möts
i en sorts gudomlighet.
Det här är så svårt att förklara för den
som inte upplevt samma sak... Men ja,
vi dansade runt i en slags glädje
yra där jag
kände en sådan total lycka!
Ett slags gudomligt rus! Det
var som vi färdats i ljusets hastighet.
Vi kände en så total samhörighet.
Den lyckligaste stunden i mitt liv!
Att bli ett med en varg!
Alla som var med förstår mig...
En liknelse...
Du har inte träffat en
gammal god vän på flera år.
Din vän och du kan bara titta på
varandra så vet den ena vad den andra tänker....!
Ni känner att ni hör
ihop på ett djupt, påtagligt djupare,
plan än bara så där ytligt
som med andra människor.
Men så har ni inte träffats på länge, länge,
och du har nästan en inre längtan att få uppleva den där känslan
igen
som du så väl kommer ihåg.
Var det verklighet eller bara en känsla?
Har det förändrats?
Har jag förändrat mig själv? Har personen förändrats?
Har tiden som gått emellan förändrats och har vi förändrats med
den?
Men så träffas ni igen.
Båda har förväntningar kanske...
och då upplever du plötsligt denna värme som låt oss kallas riktig kärlek
inträffar!
