Killerqueen
Ålder: bla bla bla
Yrke: Elvis-imitatör
Cykel: Monark Ultra Turbo
Huvudhand: Mellan
Favoritchips: Morot
Lökkonsumtion: delvis
Hemlighet: vet hur man monterar ner en Saab 96 på mindre än tio sekunder
Saxiquine
Ålder: Varierar
Yrke: Militant hemmafru
Favoritglass: ja
Status: Hemlig
Intresse: Kaninens tredje ben
Hi-score på Super Mario Bros: 14500
Hemlighet: Sålde en bingolott i sin ungdom
[signaturmelodi]
EmmaPemma lugnade ner sig.
-Aha... jag glömde stänga av den portabla ficklampan igår.. puh...
Sedan gick hon in igen.
Hon satte sig på en slavarbetare och funderade.
-Hmmm... borde jag ha strumporna bakofram..?
TVIK skakade på sitt arma huvud.
Den bultande smärtan i hans panna plågade honom enormt,
men den intygade dock att han fortfarande var vid liv.
Han såg sig omkring.
I nattens mörker hade han villat bort sig,
och satt på en parkbänk vid djuphamnen.
-Åh fan, så de ä här di bögger båtar o skit.
-Ja trodde dä va tvärtöm.
Då hördes ett ljud, liknande det som avges när en
cykelburen tulpan bromsar in för möte vid E4'an.
-Vämm ä dä? sa TVIK.
En skepnad i rosa ylleklänning dansade fram ur skuggorna, vilt kastandes legobrandbilar omkring sig.
-Öööh... vämm ä du?
-Jag är Killerqueen, kvittrade varelsen.
-Aha... är dä du som gjort den dära gamle goe låten "Bibopp dapp duap schubidapp"?
-Nejnej, det var Gurgel Jonsson.
-Å fan... då måste ja uppdatera min balkong...
-Men va gör du här mett ute i veldmarken?
-Det är midvinternatt om 17 dar.
-Å fan... dä sa de inge om på aktuellt,
fnissade TVIK fram oh tyckte att han var rolig.
Då blev Killerqueen purken.
-DIN LILLA GRODPASTEJ!
-TROR DU JAG GÖR DET HÄR FÖR SKOJS SKULL?
-Varje år måste jag lägga en mur av duvspillning runt min brors utedass,
filtrera en valfri julkalender,
dansa omkring i mormors liksvepning och sprida lönnlöv för vinden för att
hedra moder jord och hennes kusin Albin.
-Och du ba hallå ba skrattar asså ja ba gu asså.
-Öööh.. förlåt, sa TVIK, men lönnlöv?
-Dä där ä legobrandbilar.
Killerqueen navel frös till is av skräck.
-Shit ba, fuck asså, ja ba åneeej, sa hon och sprang bort i mörkret.
JennyPenny var för tillfället på stadens torg för att leta efter något
som skulle ge henne en ledtråd om vem som stal EmmaPemmas banjo.
Då fick hon syn på en märklig tingest.
-Hmm... vad är det här för något?
I sanning var det en märkvärdig sak.
-Lång... kall... gråaktig... smal... sen sitter det en lysande kupol längst... vad är detta?
Då kom en förbipasserande förbi och passerade henne.
-VAFAN GÖRU! vrålade den lättretliga JennyPenny vansinningt.
-Jag bara passerar, svarade Saxiquine trött.
-JASÅ!!! Har du legitimation?? utbrast JennyPenny.
-Nej.. men jag har den HÄR!
Ur fickan drog Saxiquine fram en automathagelbössa och en ullig liten marulk.
-Ge mig alla dina löständer! Annars dör marulken!
JennyPennys nerver frös.
-NEEEJ! Döda henne inte! Släpp henne friiii!
-Jag räknar till tre... sen så-
-NEJ, ropade JennyPenny. har du inget samvete i kroppen?
-Nää... det satsade jag på nummer 13 i fredans V75..
-Men inte ska du skada det stackars djuret?
-Öööh... jo, sa Saxiquine.
-Men har du inget hjärta?!?!?!
-Öööh... jo, sa Saxiquine.
-Kan du inte se den stackars marulken skuttandes fri och glad på sin äng? Har du inget medlidande?
Saxiquine blev rörd.
Hon tog fram sin näsduk (importerad) ur fickan och snöt sig i denna.
Då såg JennyPenny sin chans.
Hon slet vapnet och marulken ur hennes händer och kastade sedan dessa i en gatubrunn.
Sedan fnös hon åt Saxiquine och letade vidare efter ledtrådar.
Saxiquine tittade sig omkring.
-Hmmm... är det inte dags för dagens kick? sa hon för sig själv.
Hon smög försiktigt in i gränden mellan ICA rakhyveln och de tre vice männens ordinarie lokal.
Där tog hon fram en kebabpizza ur bakfickan på halsduken.
Ur skon drog hon fram en spruta.
Med denna injicerade hon pizzan i sin vänstra blindtarm.
-Aaah... coolt...
Bakom henne smög en mörk skugga fram.
(Inte för att det är troligt att det finns ljusa skuggor)
En röst ekade genom gränden.
-SÅ DET ÄR HÄR STADENS AVSKUM GNAGER I SIG KAFFE!
ropade en lokalt ökänd röst.
Saxiquine vände sig om.
-loriel! utbrast hon.
-Just precis, du gamars avföda, var har du gömt banjon?
-Va? Jag vet inte vad du pratar om.
-Det vet du nog, du tarm från en utter, kläm fram den nu.
-Hör du illa? Jag vet inte vad du pratar om.
-Det tror jag nog du vet, du svett mellan en utbildningsministers skinkor.
-Nä.
-Jo.
-Nähä.
-Joho.
-Näääää, sa Saxiquine och räckte ut tungan.
Då tog loriel fram en tumstock.
Hastigt satte han denna mot Saxiquines tunga.
-AHA! Den där har inte laglig längd.
-Jaså? Vad tänker du göra åt det?
-Hmmm.. jag ska... gå hem och se på Kvinnofängelset tror jag... Hejdå!
I en enda mjuk rörelse svepte loriel ut ur gränden.
Saxiquine suckade.
Sedan betämde hon sig för att det var dags att bege sig hemåt.
Ovetande om allt detta, spatserade Hedwig omkring i stadens park.
EmmaPemma hade gett henne en stund ledigt,
eftersom Hedwig påstod att hon var tvungen att gå på
toaletten ett par timmar.
Efter att ha blivit beviljad detta, valde hon istället att ta en stärkande promenad
genom stadens vackra, men ack så fula, park.
Just som hon passerade ett träd av märket Adidas,
hoppade en rosa figur ut på stigen framför henne.
-Öööh... vem ä du? sa Hedwig trött.
-Jag är Killerqueen, och jag råkar se att du är en
ihärdig beundrare av murbruk.
-Öööh... varför tror du de?
--För du har en tröja som det står "I love murbruk" på...
-Ööh... oj då, men vem- svarade Hedwig.
Mer hann hon inte säga.
Killerqueen hade just fäst på blicken på något bakom Hedwig, och utropat:
-VA I HELVETE ÄR DET DÄR FÖR NÅT????!!!!
[Bilden bleknar bort]
[Signaturmelodi]
Mera TV-serie?
Inte det?<