SLUTA!
Mood:
blue
Senaste nätterna så har jag drömt om dig varje jävla natt! Varje kväll när jag lägger mig så önskar jag att jag inte ska drömma om dig, men såklart så drömmer jag om dig då eftersom jag tänker på dig. Du gjorde mig så illa! Jag har mått skit!
Om jag vore yngre. Om jag vore smalare. Om jag vore snyggare.
Du skrev till mig; om jag vore smalare så skulle jag vara din drömtjej.
Du skrev att du ville bli min pojkvän. 10 dagar senare så åker du till en av dina bästa vänners tjej och blir ihop med henne. Du ringer mig och skriker i mitt öra att jag är en golare. Hur kan flera års vänskap och stöttande för varanndra helt plötsligt sluta så?
Jag saknar dig så mycket! När du låg på psyk så stöttade jag dig. När jag låg på psyk så stöttade du mig. Vi var viktiga för varanndra och det blev till mer än vänskap.
Jag vill inte påminnas om dig! Det som var var och jag vill leva vidare, inte påminnas varje natt om det vi hade.
Mina tre största önskningar
Mood:
blue
Sedan jag var väldigt liten så har jag önskat att få ett eget barn. När jag var i 8-9-årsåldern så såg jag en dokumentär om två barn som var uteliggare och hon fick ett barn, jag önskade så mycket att jag själv skulle kunna få ett barn i den åldern för då skulle jag inte behöva vänta så länge. När jag var nästan 14 år så fick jag min monta och det första jag tänkte var inte: "Gud så pinsamt" eller "Shit vad hemskt" eller "Nej, va otäckt". Min första tanke var "Nu kan jag skaffa barn!!", så det blev en stor lyckokänsla i hela min kropp.
Jag blev gravid när jag var 18, efter en gruppvåldtäkt. Jag mådde så dåligt både fysiskt och psykiskt. Min mamma sa att hon skulle hjälpa mig om jag behövde det, men hur skulle jag kunna förklara för barnet när det blev stort nog att undra vem pappan var? Det blev för mycket och jag gjorde abort.
Några år senare så åkte jag in för akut utkvädesskap. Jag hade inte en aning om att jag var gravid. Sköterskorna tog en massa prover, men dom fattade inte vad det var med mig. Till slut kom läkaren och sa att jag var gravid. Jag blev så lycklig så det kändes som om hela världen glittrade. Några sekunder därefter så förstod jag att något var fel! Det måste vara något fel på barnet! Jag blev snabbare än snabbt utskjutsad ifrån undersökningsrummet och det hela slutade med att jag låg tre veckor på sjukhuset.
Tankarna jag får är att det är inte meningen att jag ska få några barn, även fast det är en av mina högsta önskningar och har varit det i så gott som hela mitt liv.
När 40-årsdagen närmade sig så hade jag förhoppningar om att jag skulle må bättre eftersom en polare till syrran sa att allt blir bättre efter 40. Nu vet jag att det är klart han kunde säga det, han är ju snubbe! Jag däremot är tjej och det finns ett bäst-före-datum på oss. Jag har inga barn och för någon som alltid har önskat det så är det jäkligt smärtsamt. Två dagar efter min födelsedag (dvs på julafton) så bröt jag ihop. Jag har ägnat hela mitt vuxna liv till skit istället för att göra det Jag vill, den där jävla missbruksdemonen har styrt mitt liv och gör det fortfarande. Jag vet inte och jag tror inte att den någonsin kommer att lämna mig. För mig innebar 40-årsdagen bara ännu mer ångest.
Mina högsta önskningar är att spola tillbaka tiden 20 år.
Att få barn.
Att bli smal igen.
Det är det viktigaste för mig.
Trygghet
Mood:
blue
Hela mitt liv har jag sökt efter trygghet
Första sex åren var nappen min trygghet
Från 9-10-årsålder var barnalbum min trygghet, jag tog dom så mycket så att jag vaknade en dag av att mamma hade lyft upp min pyjamaströja en dag och sen gula storal flackor på hela min buk
Men de var min trygghet och fortsatte att vara det
En dag tog jag bussen till stan, men märkte i Nälden (6 km hemifrån) att jag hade glömt värktabbleterna hemma, jag klev av bussen och gick hem
Dessa tabletter betydde så mycket för mig så oavsett om jag skulle ta dom eller inte, så ville jag alltid ha dom med mig
Det Fortsatte med sniff
Jag sniffade i trasor allt jag kom åt
Sen kom alkoholen, och det blev min grej, det blev min nya trygghet
När jag var 17 blev jag bjuden på tjack (amfetamin)
För att orka supa och fixa skolan så började jag med det
För att hålla igång med mina nya polare därjag kände trygghet, så började jag med det
Soc fick tag på mig och det blev behandlingshem
Efter några månader där så träffade jag tryggheten i mitt liv
Han som gav mig ett lyckligt liv, han som jag vill ha tillbaka
Hösten -98
Om jag fick leva en stund om och om och om igen resten av mitt liv så skulle det vara hösten -98
Jag bodde i en underbar lägenhet med en underbar snubbe med min underbara katt
Allt före och efter det är skit
Just då är livet
Jag kände mig lycklig
Jag kände trygghet
Jag kände att allt var rätt
Just nu känns allt bara fel
Jag har ingen trygghet
Allt är fel
Were do I go from here?
Trygghet
Mood:
blue
Hela mitt liv har jag sökt efter trygghet
Första sex åren var nappen min trygghet
Från 9-10-årsålder var barnalbum min trygghet, jag tog dom så mycket så att jag vaknade en dag av att mamma hade lyft upp min pyjamaströja en dag och sen gula storal flackor på hela min buk
Men de var min trygghet och fortsatte att vara det
En dag tog jag bussen till stan, men märkte i Nälden (6 km hemifrån) att jag hade glömt värktabbleterna hemma, jag klev av bussen och gick hem
Dessa tabletter betydde så mycket för mig så oavsett om jag skulle ta dom eller inte, så ville jag alltid ha dom med mig
Det Fortsatte med sniff
Jag sniffade i trasor allt jag kom åt
Sen kom alkoholen, och det blev min grej, det blev min nya trygghet
När jag var 17 blev jag bjuden på tjack (amfetamin)
För att orka supa och fixa skolan så började jag med det
För att hålla igång med mina nya polare därjag kände trygghet, så började jag med det
Soc fick tag på mig och det blev behandlingshem
Efter några månader där så träffade jag tryggheten i mitt liv
Han som gav mig ett lyckligt liv, han som jag vill ha tillbaka
Hösten -98
Om jag fick leva en stund om och om och om igen resten av mitt liv så skulle det vara hösten -98
Jag bodde i en underbar lägenhet med en underbar snubbe med min underbara katt
Allt före och efter det är skit
Just då är livet
Jag kände mig lycklig
Jag kände trygghet
Jag kände att allt var rätt
Just nu känns allt bara fel
Jag har ingen trygghet
Allt är fel
Were do I go from here?
Hjärta fyllt med tårar
Mood:
blue
Jag vet inte vad som är värst
Ångesten jag har nu eller den enorma sorgen som jag har annars
Nykter är stenblocket av sorg över mitt bröst
Onykter är det ångest
Vad ska jag göra för att det ska bli bra?
Kan jag göra det bra?
Kommer det att bli bra?
Det är tre saker, varav en av dom är helt oförstålig
Det är att är tjock, man kan inte få någon att älska en då (det är ingen självömkan, det är fakta). Du sa att min vikt inte spelade någon roll, jag var så jävla fin.
Det är mina grejer i bergsförådet som jag är så rädd för att allt är kastat. Alla mina saker. Saker från hela mitt liv.
Tre; siffran jag inte tycker om. Varför har du gjort detta mot mig? Du var den som gav mig hopp om livet. I mitt inre gråter jag hela tiden, men att få ut tårarna verkar omöjligt.
Jag känner mig som en öken med växter som skriker efter vätska.
Vet du ens vad du har gjort?
Tårana spränger bakom ögonen, men de vägrar komma.
Du sa att du tyckte om mig
Du frågade om vi inte kunde bli ett par
10 dagar innan du tog din bästa väns tjej så frågade du om jag inte kunde tänka mig du och jag
Efter att ha tyckt om mig, gett mig komplimanger, sagt gång på gång att jag är så perfekt så väljer du plötsliget en yngre, smalare, snyggare tjej,
10 dagar efter du ville vara med mig.
Du gav mig självförtroende att jag faktiskt duger
Du sa att jag är fin och underbar
Du var min stöttepelare när jag låg på psyk
Jag var din stöttepelare när du var på psyk
Du var mitt hopp för livet och i en handvändning förstörde du allt
Du kallade mig för lögnare och golare
Du ville rädda ditt skinn, men tänkte du på de du lämnade bakom dig genom det beteendet?
Det är inte dig jag saknar, du är en råtta, jag saknar komplimangerna du gav
Du ville ha mig trots att jag är ful
Fet, ful och deprimerad kallade en snubbe mig
Jag skrattar
Det är precis det jag är
Hur kan man bli ledsen för sanningen?
Jag vill ha tillbaka min vän
Min vän som sa att jag är bra som jag är
Jag vill ha tillbaka min vän
Du har gjort mig så illa
Så Jävla Illa!!
Hur kan du göra så här?
Hur kan du leva med dig själv när du gör så här?
Du höjde mig till toppen och tog sedan hissen upp till 10:e våningen
Släppte mig
Åkte ner och hoppade på mig
Jag är totalförstörd, men du lever gott
Hur kan man göra så mot sin bästa vän?
Mot sina vänner?
Jag har inte haft en så fin vän förut
Men nu betyder jag inte
Du betyder mycket för mig
Men jag vill ta adjö
Orden ekar
Mood:
blue
Orden ekar i min skalle
Det du äter nu blir du bara tjock utav
Det du äter nu blir du bara tjock utav
Det du äter nu blir du bara tjock utav
Det du äter nu blir du bara tjock utav
Det är inte längre med hennes röst, men orden är etsade i min hjärna
Normalt skulle jag sluta äta det jag gör nu, men eftersom jag är så minimalt så vet jag inte vad jag kan byta ut det mot
Ifjol sa min handläggare på missbruksenheten att man blir tjock utav frukt, sen dess har jag inte ätit någon
Jag vet att det hon sa var otrevligt och felaktigt, men jag bröt ihop av orden
Får fundera vidare på vad jag ska ersätta det här med
Bara en smoothie på kvällen kanske
Hur många gånger?
Mood:
blue
19.32
Hur många gånger ska jag behöva berätta?
Hur många gånger ska jag få höra?
Hur många gånger ska jag måsta bryta ihop?
Jag vill bara ta en kniv och skära bort halva mig själv
Jag vill inte se ut så här
Jag Vill Inte Se Ut Så Här!
JAG VILL INTE SE UT SÅ HÄR!!
J A G H A T A R A T T J A G S E R U T S Å H Ä R ! ! ! !
Snälla hjälp mig!
Snälla!
Jag ber
Jag ber på mina bara knän
Jag gör nästan vad som helst
Snälla få mig att se ut som förr
Snälla
Jag orkar inte
April April
Mood:
happy
April
April
Önskar
Mood:
blue
19.28
Önskar det vore så lätt att bara träffa någon och man visste att det var den och att det inte skulle avslutas i katastrof efter nån enstaka månad.
De flesta har varit otrogen mot mig och flera har påpekat hur jag ser ut, så jag vågar inte. Vågar inte och vill inte slösa tid på att må dåligt. Jag vet på en gång jag träffar någon att det snart kommer ta slut. Ett litet hopp finns ibland, men det slutar alltid i kaos, så varför inte ställa in sig på det på en gång? Slöseri med rosa moln och hopp när allt ändå slutar illa.
Så många jag gillat som jag inte vågat satsa på.
Så mycket ångest
Så många tårar
Så mycket rädsla
Så mycket självhat
Jag önskar jag kunde se mig själv utifrån i en vecka så jag fick se om jag är så hemsk som jag tror, är säker på, att jag är.
Förolämpningar
Mood:
blue
16.25
Det tog kanske 30 minuter, sen var klagandet igång.
När en person som inte bor i hemmet kommer och klagar på än det ena än det andra än det tredje än det fjärde känns det väldigt förolämpande.
"Det ser ut som en skogskoja här"
Jag som dammsugit och skurat golvet för att hon inte skulle ha något att klaga på.
Känner mig bara ledsen. Hade jag lätt för att grina skulle jag göra det nu.
Det är precis som med invandrarna som kommer till Sverige och klagar på hur vi har det och det vi har att erbjuda. Det är en stor förolämpning.
Känner inte för att göra något nu. Kanske gå ut med hunden. Slippa höra hur dåligt det är här av en person som inte bor här.
