| UNGDOMSTANKAR || VUXENTANKAR || SJUKVÅRDEN || FÖRSTA SIDAN || KÄRLEKEN || DIKTER || LÄNKAR || FORUM///CHAT || REFERENSER |

| DAGBOK |

Jag är ingen simulant, jag är inte psykiskt sjuk utan har blivit mobbad på två arbetsplatser, mobbad av vänner och andra i min omgivning. Försök förstå detta. Det finns ingen anledning varför jag skulle sitta och lata mig på samhällets bekostnad! Ge mig ett fast arbete så kanske även vi kommer på fötter och ”gör rätt” för oss. Se mina referenser och läs nedanstående behandling. Det kan aldrig vara rätt att bli behandlad så här.

ARBETSFÖRMEDLINGEN JÄMTLAND

AF har med ledning av ett gammalt läkarintyg tidigare befriat mig ifrån arbete inom vården, sedan bekostat en del utbildningar efter många om och men p g a ryggproblem. Jag har blivit rekommenderad att tillhöra AMI, av AF själva! Alltså inget jag bett om alls.

Ingen har över huvud taget försökt hjälpa mig in till det jag behöver –praktik så att jag skall kunna få ett arbete. Jag har massor av teori men ingen praktisk erfarenhet alls i princip. Har haft en anställning sedan 2002 på 50% lönebidrag, där man testade mig inom allt annat än det som jag var avsedd för, handledare inom data.

Man har visserligen vid ett tillfälle hjälpt mig med flyttbidrag p g a en anställning som sedan brakade p g a indragningar. (Ericssons stora varsel 2001). Jag var sjukskriven p g a ryggen plus en infektion men den största anledningen var trakasserier på arbetet som jag höll tyst om!

Samma här, man testade mig på Manpower inom logistik, något som jag klarade av med fina betyg men som inte alls var mitt område, jag arbetade då med multimedia.

Jag utnyttjar absolut inte någon form av bidrag i de fall att jag någon gång kan få AF Jämtland att förstå att man efter många års studier varvat med arbetslöshet och sjukskrivning behöver ett arbete och med detta ett socialt liv.

Närmar man sig de 40 så är det ytterst viktigt att få igång någon form av verksamhet och inte bara sitta på a-kassa och vara sjukskriven.

Det är lättsamt att få för sig att en person försöker nyttja de resurser som eventuellt finns istället för att inse det faktum som ändå återstår, jag har inget jobb=inget liv=ingen social trygghet! Gå hemma själva och försök fantisera att ni sitter i min sits, jag tror inte ni tycker det är så trevligt.

Sedan 1995 har jag haft några ströjobb, 9 månaders lönebidragsanställning och cirka 6 månaders anställning inom Manpower. Är detta rimligt med tanke på att jag ansökt om arbeten upp till 20-25 stycken varje vecka periodvis. Vissa arbetsgivare svarar inte ens på mailen…

ARBETSFÖRMEDLINGEN JÄRFÄLLA

Kommer överens med AF-Jämtland att infinna mig på AF-Järfälla inom ett par veckor efter flytten ner. I receptionen var man tveksam vilken avdelning jag skulle tillhöra, om jag skulle ha särskilt stöd eller inte.

Till slut hamnar jag hos en förmedlare som förklarar för mig att han hade arbetat inom psyk, förklarade lite om folk som hade fobier och att han kunde erbjuda mig en arbetspsykolog. Jag fick ytterligare en chock då jag aldrig pratat med mannen ifråga tidigare. Här förstod jag ju att någon ringt in även här och påstått mig sjuk.

Han talar om läkarintyg som man måste ha för att få tillhöra den del av AF som ger särskilt stöd och jag förklarar för honom att jag lämnat ett för många år sedan i Jämtland, varför de hade gett visst särskilt stöd till mig.

Han avslutar samtalet med att säga att det är mycket lugnt på arbetsmarknaden under sommaren och att inget kommer hända förrän kommande höst. (2003)

FÖRSÄKRINGSKASSAN

Efter åtskilliga problem med ändring av bostadsbidrag, fördröjningar med svar på överklagan och vissa mail jag skickat bifogar FK en utvärdering om hur FK hanterar sina ärenden. Skickar självklart inte in den.

Här upplever jag också att man tror mig simulera. Varför i all världen skulle jag göra det?! Det finns väl ingen som jobbat så hårt för att få ett arbete som jag. Kanske för att det finns personer som ringt in till F-kassan och svärtat ner mig, även här?

Jag har haft en mycket stressad och pressad situation sedan 2002 när övergreppet på min dotter hände, ensamstående med 3 barn och inte mycket hjälp. Är det då så märkligt att man mår dåligt såväl mentalt som fysiskt?

Det är heller inte så märkligt att man får mera värk, ont i axlar och nacke då man spänner sig mera vid problematiska situationer. Detta är väl ändock inget okänt i läkarkretsar?

Jag känner mig oerhört kränkt som person, att inte bli trodd och instoppad i ett psykfack kan vilken människa som helst bli ”forcerad” av.

SKOLVERKET

Efter en del trakasserier av såväl lärare som elever på skolan i Järfälla där vi bodde skickade jag in en anmälan till skolverket där jag beskriver dag för dag vad som hänt. Ingen åtgärd. Läs anmälan.

Svaret som kom innefattade ingen märkbar åtgärd utan man hänvisade till de få dagar jag hade haft barnen på skolan och att jag skulle veta att dessa papper var offentliga. Precis som om det skulle göra någon skillnad för oss? Vi ville leva i frid, det enda rätta.

BEHANDLINGSHEMMET LÅNGBODA GÅRD, NORRTÄLJE

Efter inskickade brev ifrån mig i förtvivlan över hur vi blir behandlade.

Min äldsta dotter råkade ut för ett övergrepp sommaren 2002, efter det skickades hon på ett utredningshem (i Stockholm mot min vilja då polisen enligt uppgift inget kunde göra utan social handräckning varför hon hamnade på ett LVU under punkten ”farlig för sig själv” och senare till ett öppet ställe i Norrtälje. Hon sökte lugn och trygghet. Ville dessutom utreda sitt osynliga handikapp som hon har som medför koncentrationssvårigheter och vissa motoriska problem.

Man meddelade mig att allt var ok, skolan gick bra och alla andra saker med. I slutändan visade det sig att hon inte gjort ett smack på skolan, hon trivdes inte där. Jag led alla helvetes kval och hade flyttat ner i närheten med mina andra två barn för att komma nära henne. Där startade mobbingen än värre, t o m föräldrar använde sina egna barn för att psyka hela familjen.

Vi vart utsatta för förföljelser, telesamtal, sms. Ute på krogen kände okända människor till mitt liv, de platser jag befann mig på m m. Detta vart ohållbart då jag inte vågade gå ut ensam till slut. Mådde fruktansvärt dåligt psykiskt. Ensam med 3 barn, ingen hjälp från dess fäder alls.

ODENSLUNDSSKOLAN ÖSTERSUND

Avslutningsdagen och jag har samtalat med min dotter och en av hennes kraftiga kompisar på skolan. En sak av alla saker i mängden är avslutningssången. Se här.

Min 10-åriga dotter har berättat om hur folk har kommit fram till henne och relaterat saker ut vårt liv såsom flytt, mobiltelefonmärken vi har, resor till stockholm, allt som har med oss att göra, samma gör även de. De vet också saker som vi inte själva talat om. Vad har mina barn gjort dessa vuxna? De använder sina egna barn att psyka mina. Det finns tillfälligheter i livet men inte hur många som helst…

PRIVAT

Har råkat ut för ett dataintrång och polisanmält detta, ärendet ligger på vänt. Jag har blivit trakasserad på nätet, man förföljer mig i olika chatrum, lägger jag ut en bild på mig själv så kommer det psykande meddelanden och andra saker.

Jag själv har bara för att testa om jag f f är förföljd även på nätet numera tagit en del engelska kontakter, efter några dagar har min granne en engelsk flagga uppsatt på sin balkong, har också satt på sig en engelsk t-shirt (de är svenskar) något så absurt att vuxna kan syssla med sånt här trodde jag faktiskt inte.

Första tiden efter jag flyttade tillbaka ifrån Järfälla p g a trakasserier så besökte jag ju skolan som min minsta flicka skulle gå i. Då kommer det fram en för mig okänd förälder och erbjuder mig healing, samt att om jag citat ”inte orkar” hämta mitt barn på skolan så skulle hon göra det! Usch vad jag blev upprörd!

Detta handlar förmodligen om att jag under mina studier har anlitat min mor till barnvakt för att hinna med….konstigt? Jag är ensam med 3 barn. Är det meningen att jag skall sitta på a-kassa hela mitt liv för detta?

Senare kommer hon fram till mig och talar om hur ”jävligt behandlad” man blir på hälsocentralen i Odensala. Hon talar i jag-form och repeterar precis exakt det som omfattar mig, nämligen att min läkare ville att jag skulle arbetspröva m m. Hur är det med sekretessen här???

Tillfälligheter finns, men inte hur många som helst. Vi är utmobbade och folk har fått för sig att jag simulerar sjukskrivning därför att jag klarar av min situation så pass bra iallafall. Jag undrar ibland om de inte kan tänka och se andras behov? Kan de återgå till sig själva och försöka stoppa in sig i det fack jag tillhör? Det tror jag faktiskt inte.

Sedan har allehanda saker inträffat såväl här som i Järfälla såsom lappar på min bil om fitness (vi är kraftiga i familjen), telesamtal hem där man söker just min favoritrestaurang i stan. Fast telenumren inte alls är lika så har man ”ringt fel”. Jag har t o m skyddat nummer…så…Telia..vännerna?

Dagarna efter lappen på min bil så skriver jag tillbaka på bilen att jag inte behöver någon fitness. Jag går sedan till en ”barndomsvän”. Hon sitter i telefonen och meddelar mottagaren att ”Nu har Siv kommit hit och hon har vandrat hela vägen ifrån Odensala, och sitter här och är smal, skrattar sedan.

Ja, detta är endast några axplock ur vad vi måstat stå ut med…jag ger aldrig upp det här och ingen skrämmer mig genom tysta hot och psykningar men att mina barn ska bli utsatta tolererar jag absolut inte. Läs min dagbok som jag kommer uppdatera emellan varven.

|| © MOBBAD 2004 ||