Allmänt

Delfiner är varmblodiga däggdjur. De tillhör den stora djurgrupp som kallas Cetacea, dvs valar. Delfinerna ingår i den grupp av valar som kallas för tandvalar.

Fastän de lever i vatten andas de luft. Det finns 30 olika delfinarter och springaren är den bäst kända. Den största delfinarten är späckhuggaren. Den mest studerade delfinen är öresvinet. Det är denna art som är vanligast i djurparkernas delfinarier.

Springare	Späckhuggare	Öresvin

Delfiner är mycket sällskapliga djur som lever i grupper av enbart det ena könet eller en blandning av honor, hanar och ungar. De hjälps hela tiden åt med jakt, förlossningar och när de är sjuka. Samarbete är nödvändigt  för att de ska leva vidare.

Deras livslängd är upp emot 50 år.

Utseende

Hur ser delfinen ut?

Djur som lever i havet är strömlinjeformade för att lätt kunna ta sig fram. Kroppen hos en delfin liknar en torped med rundat huvud och slank kropp. De saknar utskjutande delar på kroppen utom bröstfenorna som används för att styra med. Kroppen drivs fram av den kraftiga stjärtfenan. Skinnet är glatt och ofta fuktigt av slem som gör kroppen hal. Delfinernas ögon är små.

Skelettet

Skelettet hos valarna skiljer sig från landdjurens. Det är mycket klenare eftersom vattnet hjälper dem att lyfta kroppen. Framför kraniet ligger en stor fettbubbla som jämnar ut formen och näsborren ligger högst upp på hjässan. Halskotorna är korta och hopvuxna, revbenen är klena och inte förenade på bröstets framsida och bäckenbenet är två små knotor som ligger inbäddade i kroppen. Frambenen är ombildade till fenor och bakbenen saknas helt.

Ryggfenor

Delfiner har ryggfenor med olika form. De kan vara böjda, trekantiga eller avrundade. Några delfiner saknar helt ryggfena.

Andning och dykning

Undersökningar har visat att de olika delfinarterna skiljer sig avsevärt i sin förmåga att kunna dyka och stanna under vattnet länge. Näbbvalarna Dögligen eller Bairds är fantastiska djupdykare som kan gå ned till 3000 meters djup och stanna under ytan i två timmar. Öresvinet som lever nära havsytan kan inte vara under vattenytan längre än en kvart och dykningarna är endast några minuter långa.

Blåshålet sitter högst upp på hjässan därför behöver valarna inte vara uppe vid ytan många sekunder för att andas. Deras lungor är inte speciellt stora men de andas mycket mer effektivt än landdjur. När de andas ökar hjärtverksamheten tre gånger och detta pumpar mycket mer blod runt lungorna än annars och syreutbytet går därför snabbt. Eftersom deras blod innehåller mer blodkroppar och högre halt hemoglobin än landdjurens kan de ta upp mycket mer syre för varje andetag än dessa. Musklerna kan också lagra betydligt mer syre än hos landdjur.

När de dyker håller de andan. Hjärtat slår långsammare. Blodet sprids till de organ som behövs för att genomföra dykningen t ex hjärnan och hjärtat. Matsmältningskanalens funktioner stängs av helt. Att tandvalarna kan hålla andan upp till två timmar visar att de är bra anpassade för ett liv under vattenytan.

Syn och känsel

När vi försöker se under vattenytan verkar allting oskarpt. För att undvika detta använder vi simglasögon. Delfiner kan fokusera i både luft och vatten efersom de har kraftiga muskler i ögat som kan ändra linsens form.

Valarnas ögon är riktade rakt ut från sidorna av huvudet. De har svårt att se ett föremål som finns rakt framför nosen på dem. Därför vrider de gärna på huvudet när de ska titta på något. Delfinerna har dåligt färgsinne men de kan lätt anpassa pupillens storlek efter den mängd som finns tillgänglig i omgivningen.

Delfiner har mycket känsligt skinn. Huden skadas lätt men såren läks mycket snabbt. Vissa delar av huden är mer känsliga än andra och området runt munnen är speciellt känsligt. Delfinerna använder käkarna på samma sätt som vi använder händerna för att undersöka olika saker i omgivningen. Eftersom deras skinn är mjukt och känsligt kan de använda huden för att notera skillnader i omgivningen när det gäller tryck och temperatur. De kan t ex lätt hålla reda på sin simhastighet genom att de känner i skinnet hur fort de simmar.

Lukt,smak och hörsel

Delfinerna har dåligt lukt- och smaksinne. Blåshålet gär det lätt för dem att andas när de är ovan vattenytan. När de dyker stängs blåshålet automatiskt, för att om det kommer in vatten i andningsorganen drunknar de. Det är därför inte konstigt att de  saknar luktsinne. Delfinerna har några få smaklökar på tungan. Detta gör att de förmodligen kan känna om födan är bra eller dålig, men smaksinnet är inte särskilt bra utvecklat.

 Ljudet är viktigt för delfinerna men eftersom de har strömlinjeformade kroppar saknar de ytteröron. Det enda som syns från ytan är en liten öppning bakom vardera öra.

Ekolodning

Delfinerna har ett sinne som saknas hos övriga däggdjur - ekolodning. Den kan se utan att använda ögonen. Genom detta kan de orientera sig under vattnet för att hitta föda trots att det är mörkt.

Ekolodningssystemet bygger på 2 faktorer. Dels måste delfinen sända ut riktat ljud och dels måste den kunna fånga upp det reflekterade ljudet igen. Ljudet produceras i näsgången, efersom valarna saknar stämband, och sänds ut framåt. Ljudet riktas in med hjälp av melonen (en skivformad klump av fettvävnad som ligger framför pannbenet hos delfinen). Melonen fungerar som en lins och formen på den kan ändras och då kan ljudet skickas iväg i önskad riktning.

Hur delfinen orienterar

Delfinen avger en serie klickande ljud. Frekvensen och hastigheten på ljuden kan ändras. De lågfrekventa ganska långsamma klickljuden används för att lokalisera objekt på större avstånd medan snabba högfekventa ljud används på nära håll. På mycket nära håll kan de använda höga ljud där klickljuden kommer så tätt, att de låter som ett knarrande och då kan de också använda käkarna att känna med.

Var lever delfinerna?

Tandvalar finns i alla världens hav och även i sötvatten. Varje art har sina speciella krav på miljön och finns endast i de områden som passar dem. Haven kan tyckas likadana för oss men under havsytan kan de vara mycket olika. Temperatur, salthalt, ljus, strömmar och näringstillgång kan växla mellan olika platser i världen. Havsbottnarnas utseende är också mycket varierande och det finns höga berg, djupa dalar och vida djuphavsslätter. Havens skiftande miljö innebär att det finns ett stort antal olika organismer där.

Många undrar hur delfinerna kan sova i vatten utan att drunkna. Forskarna tror att när delfinen sover vilar bara hälften av hjärnan. Den andra halvan gör det möjligt för dem att fungera som i vaket tillstånd. Delfinerna "simmar i sömnen".

Födelse och uppväxt

Hane eller hona?

Det är mycket svårt att se skillnad mellan könen hos delfiner om man tittar på utsidan. Hos vissa arter är hanen större än honan, men vanligen ser könen lika ut. Hos delfinerna ligger könsorganen helt skyddade på insidan av kroppen. På undersidan kan man dock se skillnaden om man tittar noggrant, efersom honan har två smala springor för mjölkkörtlarna vid sidan av könsöppningen. Bröstvårtorna sticker bara ut under digivningen. Könsorganen skiljer sig inte från andra däggdjurs förutom att de ligger insänkta i kroppen för att de inte ska hindra simningen.

Parning och uppvaktning

Etersom delfinerna saknar luktsinne måste de lita till visuella signaler för att visa att de är mottagliga för parning. De knuffas, buffas, stångas och gnider sig mot varandra. När parningen sker simmar hanen under honans kropp och parningen sker med kropparna i rät vinkel mot varandra. Vid omkring 8 års ålder blir de könsmogna. Parningstiden är när som helst under året, men de flesta ungarna föds under sommaren.

Födelse

Dräktighetstiden varierar från 9-8 månader beroende på art. Födelsen sker alltid under vattnet och ungen kommer ut med stjärten först. Födelsen går snabbt och ungen måste snabbt upp till ytan för att andas. Den nyfödda ungen har alla de reflexer som behövs för att den inte ska öppna blåshålet för tidigt och få vatten i lungorna. Modern vaktar ungen noga och får ofta hjälp av andra honor i gruppen. Ungarna diar under vattnet men de vistas då nära ytan för att lätt kunna gå upp och andas. Mjölken sprutar rätt in i munnen. De flesta delfinarters ungar diar i allmänhet över ett år. Endast en unge kan födas per gång. Honan tar hand om den i åtminstone 16 månader och kan därför endast fortplanta sig vartannat eller var tredje år. Hon parar sig ofta med olika hanar varje gång.

Tandvalarnas föda

De flesta tandvalsarter äter bläckfisk och fiskar av olika slag. Den största delfinen, späckhuggaren, lever av havsfåglar, sälar, hajar, sköldpaddor och även mindre valar.

Delfiner samarbetar när de attackerar ett fiskstim. När delfinerna närmar sig stimmet försöker fiskarna komma undan, men genom att kommunicera med visslingar samarbetar delfinerna och driver samman fisken. Man tror också att delfinerna använder ljud för att förvirra dem.

Tänder

Delfinerna kan ha upp till 80 tänder i vardera käken. De tuggar inte maten. Tänderna är formade så att det är omöjligt. Fastän de har fler tänder än de flesta däggdjur är dessa små och spetsiga vilket gör dem lämpade till att hålla fast slemmiga fiskar som sväljs hela. Deras tänder ersätts inte om de förloras.