Bisarrt men bra. Två minuter och tjugo trumrunkande som faktiskt är bra, fungerar (precis som någon svensk recensent skrev) bra som vattendelare. Låten i sig har en ganska stark melodi. Texten är även den ganska bra, men egentligen så tycker jag att Morrissey borde ha lämnat den lite mer öppen. Nu dödar han den en smula genom att sjunga att han en gång var kär i huvudpersonen; texten kunde ha varit "sad to say how once I was so fond of you" eller liknande, så att man fått tänka själv. Det är ju just det som ofta är storheten med Morrisseys texter, att man inte fått allt serverat för sig utan tvingats tänka till och klura på vad som egentligen menas. Slutet är faktiskt riktigt skönt, och till min stora förvåning kommer jag på mig själv med att känna igen gitarrljuden från Papa Jack! Lyssna efter där hemma i stugorna...
You fight with your right hand, and caress with your left hand
Everyone I know is sick to death of you
With a tear that's a mile wide, in the kite that you're flying
Everyone I know is sick to death of you
Ever since you don't look the same, you're just not the same, NO WAY!
You say clever things and you never used to
You don't catch what I'm saying, when you're deafened to advice
Everyone here is sick to the back teeth of you
With a tear that's a mile wide, in the kite that you're flying
Everyone here is sick to the tattoo of you
Ever since you don't look the same, you're just not the same, NO WAY!
You say pleasant things and there is no need to
Still, you fight with your right hand, and caress with your left hand
Oooh, oooh
Sad to say how once I was in love with you
You don't catch what I'm saying, when you're deafened to advice
Ooh, ooh...
Ever since you don't look the same, you're just not the same, NO WAY!
What the hell have they stuck into you?