The boy racer (singel), augusti 1995
En bättre singel än Dagenham Dave, och tur är väl det. Däremot är den för lång, jag tycker gott att det kunde ha räckt med 3.45 istället för 4.45, speciellt som det här ju är ett singelsläpp som folk ska orka höra hela spåret. Jag tycker att det verkar som om Morrissey i det här stadiet helt enkelt är lite rädd för att glömmas bort och betraktas som slut. Hur ska man annars förklara att Morrissey, trots att han vet att han har ont om låtar, tvunget vill ge ut Southpaw grammar och tvunget släppa två singlar? Han har ju inte på långa vägar tillräckligt med material för att lansera en skiva med tillhörande b-sidor, ändå gör han det. Han kanske kände inspirationen tryta? Nu kom den, som tur var, tillbaka ganska snabbt. Läs mer om detta här. The boy racer är en hyfsat catchy historia, som förmodligen fungerade bättre som singel än Dave, mer på grund av att Dave är fullständigt olyssningsbar än att The boy racer är överdrivet bra. Det finns två varianter av singeln, med olika livespår på. Även om jag inte är speciellt förtjust i konceptet så skulle jag knappast säga nej till dem. Jag orkar inte ge livespåren egna sidor då jag inte ens hört dem och än mindre känner till texter och låttider. Undantaget som bekräftar regeln får bli London, då texten inte finns någon annanstans på sidan; ni får läsa The Smiths originaltext och en historia jag skrivit.
The boy racer
London (live)
Billy Budd (live)
The boy racer
Spring-heeled Jim (live)
Why don´t you find out for yourself