Lunds universitet Alice Eggers

Litteraturvetenskapliga institutionen LIV422

Lärare: Helene Ehriander B-uppsats vt 04

2004-05-19

Barndaghem, preventivmedelsautomater

och mödrar i skolbänken…

om den svenska ungdomsromanen som brukslitteratur åren kring 1970

Innehåll

Inledning………………………………………………3

Begreppet brukslitteratur………………...…………….3

Uppkomst…………………………………………………...….4

Brukslitteraturens kriterier…………………………….6

Form………………………………………………………..…..6

Innehåll…………………………………………………..….….7

Ideologi……………………………………………………...….7

Samtidens debatt……………………………………....8

Avrundning…………………………………………..10

Information eller ideologi?……………………………………10

Slutsats…………………………………………….……….….11

Sammanfattning………………………………….……………12

Litteratur…………………………………….………..13

All pedagogisk konst är dålig konst och all god konst är pedagogisk

– Lennart Hellsing

Inledning

I det här arbetet kommer jag att försöka ringa in begreppet brukslitteratur. Termen existerar inte i någon ordlista men jag har valt den som samlingsnamn för mitt ämne.[1] Anledningen till det är att jag upplever den som vedertagen bland ämnets kännare samt att den enligt mig är den bredaste termen av de jag har hittat.

Jag tänker börja med att definiera brukslitteraturbegreppet närmare genom att förklara möjliga orsaker till genrens uppkomst, samt rama in genrens form, innehåll och ideologi. Tanken är också att ge en bild av brukslitteraturens kontext; den samhälleliga diskursen kring barnlitteratur i allmänhet och ungdomsböcker i synnerhet i Sverige kring 1970. När jag gör min egen definition av brukslitteratur har jag dock valt att hålla mig enbart till just den svenska ungdomsromanen.

Som författare till den här uppsatsen försöker jag hålla i minnet att jag har vänner vars föräldrar var målgruppen till böckerna jag pratar om. Så länge sedan är det. Det har två viktiga konsekvenser för min uppfattning. Den första är hur jag läser böckernas språk. Det blir nästan omöjligt för mig att avgöra om en jargong är krystad eller helt enkelt tidsenlig. Där får jag förlita mig på barnbokskritiken, vilken tyvärr inte alltid känns övertygande i att avgöra huruvida ungdomars språk i böcker stämmer överens med ungdomars språk i vardagen, kritikerna är ju trots allt vuxna. Den andra effekten av tidsavståndet mellan mig och böckernas målgrupp är att jag har en massa föreställningar om hur det var att vara ung på det tidiga sjuttiotalet. Även om jag ska försöka undvika det kommer uppsatsen givetvis färgas av min syn på den tidens anda och mina föreställningar om bra ungdomsböcker. Som författare gör jag ett urval som jag visserligen kan argumentera för men som fortfarande är subjektivt utifrån min position. Utifrån allt detta tänker jag ge min bild av brukslitteratur.

Begreppet brukslitteratur

Brukslitteraturen är ett barn med många namn. Här har jag har valt att förstå vissa begrepp som mer eller mindre synonyma med brukslitteratur eftersom det är företeelsen jag vill ringa in och inte själva ordet. Christina Tellgren, som i sin avhandling 1982 diskuterar svensk barn och ungdomsboksutgivning 1966-75, använder till exempel begreppet ”speciallitteratur”[2],

vilket jag läser som brukslitteratur. Hon skriver bland annat om ungdomsromanen som växte fram under andra hälften av sextiotalet: ”De nya ungdomsromanerna fyllde ett länge känt behov och välkomnades – ända in i skolans undervisning. Men kritik saknades inte. Frågan om ungdomar verkligen är betjänta av speciallitteratur är alltid levande.”[3]

Det närmaste jag har kommit en förklaring till uppkomsten av begreppet brukslitteratur är Maria Nikolajevas beskrivning i Barnbokens Byggklossar: ”Många svenska barnböcker från 1960-70-talen skrevs mer eller mindre ’på beställning’ från skollärare som gärna ville ha skönlitterärt material för att diskutera problem med barnen. Det var då uttrycket ’brukslitteratur’ myntades.”[4] Jag tycker dock inte att förklaringen är tillfredställande, dels säger den mycket lite om hur de här böckerna ser ut, dels är jag skeptisk till föreställningen att beställningslitteratur och brukslitteratur alltid är synonyma. Tyvärr har jag inte kunnat kontrollera Nikolajevas påstående eftersom hon inte refererar till någon källa eller motiverar sitt påstående vidare. När Nikolajeva skriver ”’mer eller mindre’ på beställning’” antar jag att hon skiljer på böcker konkret beställda från skolor eller liknande och böcker som indirekt beställts genom efterfrågan från något håll.

Begreppet är som sagt inte heller förekommande i ordlistor. Brukskonst däremot beskrivs i Nationalencyklopedin på följande vis: ”Brukskonst, nyttokonst, förr tillämpad konst, motsatsen till fri konst; ordet används om såväl konsthantverk som formgivna industriprodukter”.[5] Betyder det att ”brukslitteratur” är motsatsen till fri litteratur? Vad är i så fall fri litteratur? Jag tolkar begreppet som att brukslitteraturen alltid är bunden både till form och till innehåll, att författaren av brukslitteratur på så vis inte har obegränsad frihet. Vilka kriterierna för brukslitteraturen är återkommer jag till, först ska jag berätta lite om uppkomsten.

Uppkomst

Man ska inte underskatta skolans stora inverkan på ungdomslitteraturen. I Ord och bilder för barn och ungdom III, som handlar just om ungdomslitteraturen kan man läsa: ”till genrens allmänna expansion bidrog som redan påpekats den demokratiserade skolans nyvaknande intresse att ’använda’ böckerna som samtalsunderlag”.[6]

Närheten till skolan är enligt mig den största orsaken till genrens framväxt. När skolan ropar efter kompletterande ungdomsböcker och dessutom får medhåll från flera barnbokskritiker (exempel nedan) kommer förlagen naturligtvis att lyssna. I recensenten Marianne Moréns recension av Kram kan man till exempel läsa att boken kan ”bli ett värdefullt komplement till sexualundervisningen”.[7]

Vad skolan som enhet vill eller önskar ser man tydligt i Läroplanen från 1969 (Lgr69). Alla texter om läromedel är mycket öppna för just ”bredvidläsning” – kompletterande litteratur utöver läroböckerna. Bland annat kan man läsa: ”Varje lärare bör se som sin uppgift att integrera skönlitteraturen i sitt ämne genom att ge anvisning om böcker som kan ha anknytning till det behandlade lärostoffet”.[8] Det här var dock inte välkomnat av alla, vad litteraturvetaren Sven Nilsson har att säga om Lgr69 återkommer jag till under rubriken ”Samtidens debatt”.

Behovet av ungdomsböcker som kan fungera som bredvidläsning påverkade givetvis ungdomsbokens utformning. För att en bok ska fungera som bredvidläsning till läroböcker måste ju bokens ämne på något sätt kunna knytas till undervisningen. Litteraturvetaren Ulla Lundqvist har skrivit ett kapitel i Kring den svenska ungdomsboken om ”Ungdomsboken i skolan – sex konkreta exempel”.[9] Där vill hon bland annat integrera Gunnel Beckmans ungdomsroman Tre veckor över tiden (1974) både i biologin (sexualundervisningen) och samhällsundervisningen. Hon menar här att ”sin främsta förtjänst har boken i det att den sätter ett vitalt ungdomsproblem under debatt”.[10] Utöver det slående i att ignorera en boks kvalitet på grund av dess ämne ger uttalandet en signal om vilka ämnen som anses angelägna att integrera i skolundervisningen. I Tre veckor över tiden är det abort som Lundqvist refererar till som ett ”vitalt ungdomsproblem” under rubriken ”Kring sexualproblemet”.[11] I hennes andra exempel från samma artikel i tur och ordning är: ”Ungdom på glid” (Stig Malmbergs Mopeden, 1969), ”Samhällskritik” (Sven Wernströms De hemligas ö, 1966), ”Nutidshistoria” (Vibeke Olssons Ulrike och kriget, 1975), ”Ensam förälder” (Kerstin Thorvalls Istället för en pappa, 1971) och ”Humor och idyll” (Barbro Lindgrens Bladen brinner¸ 1973).[12] Hon räknar också upp en rad titlar under rubriken ”förslag till fortsatt läsning” i slutet av varje kapitel.

Det var dock inte bara skolan som efterfrågar pedagogiska problemorienterade böcker. Forskaren Jette Lundbo Levy berättar i ”Realismproblem i barnlitteratur (1945-1970)”: ”Ett ständigt återkommande krav från pedagoger och bibliotekarier när man diskuterar barnböcker är kravet på att det ska finnas barnböcker, som behandlar barns aktuella ’problem’ i samband med barnens verkliga vardagsmiljö, t ex problem som hänger samman med ändringar i familjestrukturen – exempel skilsmässobarns problem och ekonomiska problem.”[13] Skolans roll är dock ständigt återkommande i debatter om ungdomar och ungdomskultur varför jag valde att rikta in mig på skolans funktion här.

Brukslitteraturens kriterier

Som jag tidigare nämnt ska jag peka på vissa kriterier jag menar avgör om en ungdomsbok är brukslitteratur eller inte. De tre aspekterna jag kommer att ta upp som riktlinjer är form, innehåll och ideologi. Till form räknar jag berättarteknik, fysisk form och stildrag. Innehåll är vilka ämnen som behandlas i böckerna och ideologi mer hur de behandlas.

Form

Formen är alltid ungdomsromanen med dess konventioner: oftast dryga 100 sidor, enkel prosa, någon typ av kapitelindelning. Berättarstrukturen bör vara enkel, det primära är budskapet, inte den litterära upplevelsen. För enklast och mesta möjliga tillgodogörande för målgruppen bör huvudpersonen vara i tonåren, bo i Sverige och inte vara privilegierad på något sätt som gör att personen sticker ut för mycket från standarden. Med utgångspunkt från de böcker och den kritik jag läst verkar standarden här vara dysfunktionella föräldrar/förälder och boende i förort till större stad. Språket varierar mellan anspråk på autenticitet och en didaktikisk ton. Författaren har alltså att välja mellan att närma sig ungdomen på ungdomars vis (fritt tolkat av författaren) eller ur ett föräldraperspektiv men då helt tvättat från oförstånd inför eller fördömande av ungdomarnas livsval. Hur man som författare försöker framstå som felfritt förstående yttrar sig på olika sätt. I Nils Bergkvists Avva och Nenne: en roman om tonårskärlek[14], är det visserligen fadern i boken som står för kunskapen men han blir förbehållslöst hyllad både av sin dotter och dennes pojkvän samt av berättarrösten. ”Håkan gjorde nåt som andra föräldrar inte gjorde, han gav sig tid med sina barn”.[15] Att bokens struktur ska vara enkel återspeglar sig i innehållet genom att bara låta ett ämne behandlas per bok, är problemområdet för boken exempelvis sexualitet så är intrigen helt uppbyggd kring det.

Ett av de absolut viktigaste kriterierna för brukslitteraturen är realismen, alla böcker som kryddas med något fantastiskt eller otroligt placerar sig utanför kategorin. Anledningen till att den här typen av böcker är så avskalade påminner om väldigt förlegade åsikter angående barns läsning; läsningen ska vara nyttig inte nöjsam. Kritiken mot orealistiska barn och ungdomsböcker efter 1970 är dock inte uttalad missunnsamhet mot barns läsupplevelser utan en oro för barns förvirring, frågan är om skillnaden i bakomliggande värderingar syns i resultatet. Alla avvikelser från tydlighet och klarhet väcker oro eller kritik i likhet med den som Bo Møhl och May Schack uttrycker i När barn läser: ”enligt vår mening [är det] ett misstag att i en problembok för barn låta händelserna utspelas på detta hemlighetsfulla sätt”.[16]

Innehåll

För att definiera brukslitteraturen innehållsmässigt har jag ställt mig frågan om vilka ämnen som angrips och på vilket sätt.

Gemensamt för brukslitteraturens ämnen är att de alltid rör sig kring ett problem, varför uttrycket problemorienterad litteratur är användbart. Viktigt är dock att komma ihåg brukslitteraturen är bunden till både innehåll och form, alltså kan liknande ämnen behandlas men med en komplexitet som gör att boken inte formmässigt passar in på begreppet. Kort sagt: brukslitteratur är alltid problemorienterad men problemorienterad litteratur är inte alltid brukslitteratur. Ewa von Zweigbergk skiljer på det så här: “Det efterlyses också nysociala barnböcker, inte bara en realistisk barnlitteratur i fictionform med vidgade ämnesområden, utan även en ren upplysningslitteratur för barn”.[17]

Exempel på ämnen gav jag tidigare i och med referatet av Ulla Lundqvists kapitel i Kring den svenska ungdomsboken. För att det ska vara brukslitteratur måste problemet, berättelsens konflikt, vara av socialrealistisk natur. Att det var vanligt märks bland annat hos litteraturvetaren Vivi Edström när hon i sin bok Barnbokens Form i princip likställer ”den moderna ungdomsboken” med socialrealistiska böcker.[18]

Ideologi

Utöver valet av ämnen finns det också en gemensam nämnare i förhållningssätt. Jag har under kategorin ”form” berättat om böckernas struktur och tonfall och det är hos den implicita författaren man hittar värderingarna. Den implicita författaren står för en boks normsystem och är kanske den del i den kommunikativa kedjan, från författare till läsare, som berättar mest om sin samtid. I brukslitteraturen finns ofta ett didaktiskt drag samtidigt som något av det minst accepterade är att vara moraliserande. Situationer ska läggas fram sakligt, utan pekpinnar, vara informativt och pedagogiskt men inte styrande eller fördömande. I solidaritetens namn ska ungdomsböcker skrivas ”på ungdomens sida”, något som Clas Engström tagit fasta på i sin bok Är dom vuxna inte riktigt kloka?. [19] Den består av sex kapitel med förklaringar till vuxnas ”konstigheter”. Det sista kapitlet heter ”Många vuxna tycker att det är rätt och trevligt att knulla men är blyga i alla fall” vilket jag anser är ett försök att peka ut de vuxna som konstiga och på så sätt närma sig barnet. [20] Den åsikten får jag stöd för i baksidestexten där det står: ”Till konstigheterna hör att det finns mängder av böcker som försöker förklara barnen för de vuxna men ingen bok som försöker förklara de vuxnas konstigheter för barnen. Den här boken gör ett försök.”[21] När Ingegärd Martinell recenserar Nils Bergkvists tidstypiska Avva och Nenne: en roman om tonårskärlek[22] tar hon fasta på just förhållningssättet vuxen-ungdom: ”Han försöker inte smussla undan sin egen vuxenhet utan gör den till en resurs att räkna med”.[23] Vilket också säger något om hur hon som recensent upplever att det brukar vara; det är ju tydligen exceptionellt med en vuxen som inte smusslar.

Som i alla kategoriseringar är det subjektivt vad man upplever hör hemma och inte. Jag har gjort mina avvägningar delvis genom att titta på samtidens debatter.

Samtidens debatt

En stor debatt som tangerade den mer direkta diskussionen om brukslitteraturens för- och nackdelar var debatten om huruvida ungdomsboken är en bruksvara eller ett konstverk. Denna fråga kom att diskuteras flitigt bland ungdomslitteraturentusiaster och mynna ut i frågan om den eventuella motsatsen mellan ”’politik’ och litterär kvalitet”.[24] Medan författaren Hans Peterson i artikeln ”Har barnboken någon framtid?”[25] menar att politiken måste ta stryk till förmån för högre litterär kvalitet menar Sonja Svensson att dessa två är förenliga.[26] Peterson skriver att ”Barnboken kan inte utvecklas enbart genom att man beskriver barndaghem, preventivmedelsautomater eller mödrar i skolbänken” [27] och Svensson replikerar med en undran över vad Petersons ovilja att förena politik och kvalitet egentligen beror på, något jag tolkar som en insinuering om konservatism. Diskussionen verkar vara en följd av Kai Söderhjelms artikel i Biblioteksbladet med den talande titeln ”Mer bruksvara än konstverk?”[28] där Söderhjelm oroar sig för att den litterära kvaliteten och känslan försvinner i öppenhetens namn: ”Även ungdomsböcker innehåller numera samlag, för det är sagt av experter att skygglapparna måste bort. Men även där kan det kännas för avsiktligt, kärleken som omskakande helhetsupplevelse är inte alltid med.”[29]

Föreställningen om att budskapet står över allting annat finns inte minst hos recensenter. I december 1974 skriver Ingegärd Martinell: ”Många av årets tonårsböcker handlar om kärlek med tonvikt på sex. Flertalet författare har pedagogiska avsikter. Stor litteratur är det knappast fråga om, men det är faktiskt inte det enda som är viktigt; böcker måste kunna få lov att fungera på ett mera vardagligt mänskligt plan också.”[30] Det finns alltså en tydlig gräns mellan den stora litteraturen och det vardagligt mänskliga hos Martinell.

Som jag tidigare sagt var också läroplanen debatterad. Det var framförallt en diskussion om upplevelseläsning kontra informationsläsning, något som skiljs åt i Lgr69. Sven Nilsson skriver i Tidskrift för litteraturvetenskap att ”detta synsätt ligger till grund för lärarhögskolornas litteraturpedagogiska metodik, vilket är olyckligt”.[31] Han vänder sig också mot Läroplanens mening att den så kallade upplevelseläsningen inte bör diskuteras; ”många texter måste få tala för sig själva utan några som helst kommentarer”.[32] Krönikören Kerstin Stjärne ställer sig på Nilsson sida i sin passning (hennes eget ord för sina krönikor i Arbetet) ”Skolan öppnar slussarna för populärlitteraturen”.[33] Där menar hon att ambitionen att främja ökad läsning inte får överskugga främjandet av medveten läsning: ”[o]m läslust görs till det övergripande målet hamnar man lätt i ett konsumtionstänkande, som direkt gynnar massmarknaden – oavsett vilka böcker man använder.”[34]

Avrundning

Hur man läser debatter från den här tiden beror givetvis på egna åsikter. Jag har tänkt avsluta med ett fördjupande stycke med min reflektion över information kontra ideologi samt ett stycke om vilka mina slutsatser är. Allra sist ska jag försöka sammanfatta vilka svar jag har fått på de frågor jag ställt.

Information eller ideologi?

Kring den inriktning av brukslitteratur som består av sexual- och sexualitetsskildringar verkar det finnas en benägenhet att låta vad som helst passera som innehåller mycket information. Sexualundervisningen kan man tänka sig är den undervisning som kräver mest kompletterande fakta från andra håll än läroboken, fakta om annat än de biologiska aspekterna. Kerstin Stjärne talar i en av sina passningar om Avva och Nenne och Hans-Eric Hellberg och Elvira Birgitta Holms Förbjudet (1974) och Tillåtet (1975) som tillhörandes en egen genre: mjuksexboken. Och här finns tankarna om komplement till undervisning igen:

I en massmarknadsvärld där tjejer matas med bomullsromantik och killar med ett pang-på-kör-över-och-släng-ideal, en ström av schabloner som holkar ur och nöter ner våra känslorelationer och gör människor till förbrukningsmaterial, är den här mjuksexvågen en viktig våg […] Som komplement till sexualundervisningen är dom här böckerna ofta utmärkta.[35]

Jag anser att det blir problematiskt när brukslitteraturen på grund av sin handboksliknande utformning ses som ”objektiv” litteratur. Som vuxen läsare är man kanske ännu mer benägen än den egentliga målgruppen att se välvilligt på det fakta som förmedlas och att bli blind inför värderingarna. Bland annat Ulla Lundqvist gör enligt mig det felet när hon tar upp Avva och Nenne: en roman om tonårskärlek som ”förslag till vidare läsning” i Kring den svenska ungdomsboken:

Av nästan ren upplysningskaraktär är Nils Begkvists omdebatterade Avva och Nenne (1974). Där lär en pappa sin dotter och hennes pojkvän hur de skall handskas med sin sexualdrift medan de ännu är så unga att de inte kan (bör?) leva i ett regelrätt förhållande. Själva storyn kring dessa lektioner är tunn och personerna knappast realistiska, men jag tror inte att boken kan göra någon skada alls – möjligen t o m tvärtom.[36]

Jag frågar mig då vad hon menar med ”skada”. Även om boken saknar faktafel kring det faktiska samlagsgenomförandet är ju värderingarna obehagligt konserverande och reproducerande av myten om den aktiva mannen och den passiva kvinnan. Att detta inte är en generationsfråga vet jag när jag läser en recension av Avva och Nenne i Arbetet från 1974. Karin Andersson citerar där ur boken: ”’Vi karlar tänder också mycket fortare, en flicka har större fodringar, om jag så får säga. Hon engagerar sig också mycket hårdare, för henne betyder känslan mera’”. Hon fortsätter sen spydigt: ”Det är pappa Håkan som levererar den ’analysen’ av det kvinnliga psyket. Flosklerna bygger på jungfrutro och dubbelmoral och borde ha dött med 60-talet. Dumheterna när det gäller flickans ’sanna natur’ (typiskt nog skildrade av en karl) skämmer en annars mjuk och öm sex-handbok för tonåringar.”[37]

Slutsats

I ett uttalandet av Gunila Ambjörnsson ur debattboken Barn, böcker och samhälle menar jag att hon på ett tydligt sätt belyser det jag kommit fram till i mitt arbete:

När man började tala om att politisera barnböckerna för en del år sedan så talade man mycket allmännare. Det fanns till exempel miljöer som saknades, företeelser som aldrig beskrevs. Då kom det som jag kallar beställningsböckerna. Kritiken undrade varför barnböckerna aldrig handlade om barn i höghus. Så kom det höghusböcker. Eller varför det aldrig fanns böcker om ensamma mammor. Eller varför barnboksförfattarna inte var medvetna om miljöförstöringen och nästa år kom det böcker om miljöförstöring. Tar man dom här böckerna en och en är det svårt att säga konkret att just den här boken är ett exempel på vad jag menar. Men det finns en tendens som stämmer i alla fall och man kan nog våga påstå att det kom en förfärlig massa tråkiga böcker, alldeles oläsbara för barn, som man släpade sig igenom och försökte känna sig positiv mot för att det fanns en sympatisk vilja bakom. Syftet var bra. Med dom kännetecknades av ett slags fyrkantig hantverksmässighet. Författarna gav inte intryck av att ha tagit till sig en idé utan snarare att halvhjärtat försöka använda något som kom utifrån. Något slags opportunism alltså. Och det ledde nästan till att man började inbilla sig att barn inte tyckte om realistiska böcker. Det blev så trist och fantasilöst.[38]

Framförallt när Ambjörnsson påtalar hur svårt det är att klassificera en enstaka bok som brukslitteratur (här: beställningsbok) tycker jag hon slår huvudet på spiken. Det är inte enstaka böcker med egenskaper som går att plocka ur sitt sammanhang utan en våg med luddiga kanter.

Genom min definition av brukslitteratur stänger jag ute flera böcker som kanske andra skulle räkna in, böcker som jag anser för komplexa till exempel. Begreppet är alltså trots min definition fortfarande osäkert. Någon måste ändå avgöra exempelvis vilka handlingar som är enkla nog att passa in under begreppet.

Att fenomenet brukslitteratur förekom, oavsett vilken term man väljer att använda, råder det dock ingen tvekan om. Genom att läsa diskussioner om bruksvara kontra konstverk och informationsläsning kontra upplevelseläsning förstår jag att brukslitteraturen inte bara var en utbredd företeelse utan en omdebatterad.

Diskussionerna som fördes är inte på något sätt förlegade. Liknande resonemang både kan och borde föras idag. Att det finns nackdelar med att bara se till böckers ideologi och bortse helt från litterär kvalitet tycker jag är självklart, men att låta litterär kvalitet helt överskugga budskap är kanske inte heller att föredra. Även om debatten under sjuttiotalet kan låta extrem i mina öron ibland, gissar jag att de flesta egentligen bara ville ha balans. Kanske menar de som jag att ungdomar borde kunna få läsupplevelser utan att behöva kompromissa med sina ideal, få information utan att behöva avstå från upplevelsen.

Sammanfattning

Jag har i min uppsats försökt ringa in brukslitteraturen som begrepp och fenomen. När jag försökte ta reda på hur begreppet uppstod kom jag över mycket intressanta diskussioner kring den svenska ungdomsboken av vilka jag har försökt referera några här. Jag fick utifrån detta och utifrån det jag kunde läsa ur skolvärlden, exempelvis det som står i Läroplanen från 1969, en tydlig bild av hur svenska ungdomsböcker såg ut på den här tiden och vilka som kan ses som brukslitteratur. Mina formmässiga och innehållsliga kriterier har jag bestämt själv utifrån mitt material, eftersom ingen definition finns att tillgå var det enda sättet att kunna jobba vidare. Då mycket av mitt material har varit tolkande i sig tyckte jag att det behövdes ett stycke för mina egna tolkningar. Där har jag försökt se med vår tids ögon på de strömningar som fanns och sett att särskilt mycket har det inte hänt ändå.

Litteratur:

Andersson, Karin, ”… och här är för äldre barn”, Arbetet, 10.12, s. 5, 1974

Bergkvist, Nils, Avva och Nenne: en roman om tonårskärlek, Stockholm: Bonnier, 1974

”Den politiska barnboken”, samtal mellan Gunila Ambjörnsson, Rolf Knutsson, Inger Sandberg, Lasse Sandberg och Sven Wernström, Barn, böcker och samhälle, red. Kerstin Allroth och Christer Sundström. Verdandi-debatt nr 55, Uppsala: Bokförlaget Prisma, 1970

Edström, Vivi, Barnbokens form, 2 uppl., Stockholm: Rabén & Sjögren, 1980

Engström, Clas, Är dom vuxna inte riktigt kloka? (1970), andra utgåvan, Fardume Kombinatet, 1997

Furuland, Lars, Mary Ørvig och Sonja Svensson, Ord och bilder för barn och ungdom III – Ungdomslitteraturen, Stockholm: Rabén & Sjögren, 1994

Hellberg, Hans-Eric, Kram, Stockholm: Bonnier, 1973

Lundbo Levy, Jette, ”Realismproblem i barnlitteratur (1945-1970)”, Barn-littteratur-samhälle (1972), Stockholm: Gidlund, 1974

Lundqvist, Ulla, ”Ungdomsboken i skolan – sex konkreta exempel”, Kring den svenska ungdomsboken, red. Ulla Lundqvist och Sonja Svensson, 2 uppl., Stockholm: Natur och Kultur, 1977

Läroplan för grundskolan: allmän del, Stockholm: Utbildningsförlaget, 1969

Martinell, Ingegärd, ”Tonårsböcker om kärlek”, Aftonbladet 7.12, s. 40, 1974

Morén, Marianne, ”Kontroversiellt om ungas sexliv”, Svenska Dagbladet, 10.10, 1973

Møhl, Bo och May Schack, När barn läser, övers. Sten Andersson, Stockholm: Gidlund, 1981

Nationalencyklopedin, band 3, Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB, 1993

Nikolajeva, Maria, Barnbokens byggklossar, Lund: Studentlitteratur, 1998

Nilsson, Sven, ”Litteraturen i skolan”, Tidskrift för litteraturvetenskap, nr 4, årgång 1972/73

Peterson, Hans, ”Har barnboken någon framtid?”, Skolbiblioteket, nr 5, 1967

SOU 1973:1, ”Litteraturen i skolan – gymnasiebibliotekets funktioner”, nr 1, 1973

Stjärne, Kerstin, ”Mjuksexböcker: Världens godaste glass?”, (Arbetet, 21.01 1976), Passningar, 2 uppl., Bo Cavefors bokförlag, 1978

Stjärne, Kerstin, ”Skolan öppnar slussarna för populärlitteraturen”, (Arbetet, ??.?? 19??), Passningar, 2 uppl., Bo Cavefors bokförlag, 1978

Svensson, Sonja, ”Ett släkte för sig”, Kring den svenska ungdomsboken, red. Ulla Lundqvist och Sonja Svensson, 2 uppl., Stockholm: Natur och Kultur, 1977

Söderhjelm, Kai, ”Mera bruksvara än konstverk?”, Biblioteksbladet, årg. 52, häfte 3-4, 1967

Tellgren, Christina, På barnens bokmarknad, Uppsala universitet, 1982

Zweigbergk, Ewa von, ”Mål och ideal i barnbokens spegel”, Andra nordiska ungdomsförfattarekongressen, Stockholm 20-22 maj 1966, tryckt utgåva, AB Realtryck, 1967

[1] Mailkontakt med Antti Siven, www.svenskaakademien.se

[2] Christina Tellgren, På barnens bokmarknad, Uppsala universitet, 1982, s. 33

[4] Maria Nikolajeva, Barnbokens byggklossar, Lund: Studentlitteratur, 1998, s. 46

[5] Nationalencyklopedin, band 3, Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB, 1993, s. 364

[6] Lars Furuland, Mary Ørvig och Sonja Svensson, Ord och bilder för barn och ungdom III – Ungdomslitteraturen, Stockholm: Rabén & Sjögren, 1994, s. 288

[7] Marianne Morén, ”Kontroversiellt om ungas sexliv”, Svenska Dagbladet, 10.10, 1973, s. 16

[8] Litteraturen i skolan, ”Gymnasiebibliotekets funktioner”, Statens Offentliga Utredningar, nr 1, 1973, s 51

[9] Ulla Lundqvist, ”Ungdomsboken i skolan – sex konkreta exempel”, Kring den svenska ungdomsboken, red. Ulla Lundqvist och Sonja Svensson, 2 uppl., Stockholm: Natur och Kultur, 1977

[13] Jette Lundbo Levy, ”Realismproblem i barnlitteratur (1945-1970)”, Barn-littteratur-samhälle (1972), Stockholm: Gidlund, 1974, s. 82

[14] Nils Bergkvist, Avva och Nenne: en roman om tonårskärlek, Stockholm: Bonnier, 1974

[16] Bo Møhl och May Schack, När barn läser, övers. Sten Andersson, Stockholm: Gidlund, 1981, s. 140

[17] Ewa von Zweigbergk, ”Mål och ideal i barnbokens spegel”, Andra nordiska ungdomsförfattarekongressen, Stockholm 20-22 maj 1966, tryckt utgåva, AB Realtryck, 1967, s. 12

[18] Vivi Edström, Barnbokens form, 2 uppl., Stockholm: Rabén & Sjögren, 1980, s. 62ff

[19] Clas Engström, Är dom vuxna inte riktigt kloka? (1970), andra utgåvan, Fardume Kombinatet, 1997

[23] Ingegärd Martinell, ”Tonårsböcker om kärlek”, Aftonbladet 7.12, 1974

[24] Sonja Svensson, ”Ett släkte för sig”, Kring den svenska ungdomsboken, red. Ulla Lundqvist och Sonja Svensson, 2 uppl., Stockholm: Natur och Kultur,1977, s. 45f

[25] Hans Peterson, ”Har barnboken någon framtid?”, Skolbiblioteket, nr 5, 1967

[28] Kai Söderhjelm, ”Mera bruksvara än konstverk?”, Biblioteksbladet, årg. 52, häfte 3-4, 1967, s. 282f

[31] Sven Nilsson, ”Litteraturen i skolan”, Tidskrift för litteraturvetenskap, nr 4, årgång 1972/73, s. 198

[32] Läroplan för grundskolan: allmän del, Stockholm: Utbildningsförlaget, 1969, s. 133

[33] Kerstin Stjärne, ”Skolan öppnar slussarna för populärlitteraturen”, (Arbetet, 08.09 1976), Passningar, 2 uppl., Bo Cavefors bokförlag, 1978

[35] Kerstin Stjärne, ”Mjuksexböcker: Världens godaste glass?”, (Arbetet, 21.01 1976), Passningar, 2 uppl., Bo Cavefors bokförlag, 1978, s. 183ff

[37] Karin Andersson, ”… och här är för äldre barn”, Arbetet 10.12, 1974, s. 5

[38] ”Den politiska barnboken”, samtal mellan Gunila Ambjörnsson, Rolf Knutsson, Inger Sandberg, Lasse Sandberg och Sven Wernström, Barn, böcker och samhälle, red. Kerstin Allroth och Christer Sundström. Verdandi-debatt nr 55, Uppsala: Bokförlaget Prisma, 1970, s. 23