Emotions

Många av oss individer har någon gång fått sitt hjärta krossat. Hur man hanterar det är olika från person till person. Jag handlar nog olika beroende på hur starkt man kände för honom, och hur illa han gjort en. Bli lämnad för en annan, eller otrohet känns ju på ett sätt värre än att bli lämnad med ursäkten att han vill ha mer tid och vara ensam. Men när jag satt och diskuterade detta med några vänner slog tanken mig att det kanske är bättre att bli lämnad för någon annan. Då behöver man inte undra över varför lämnade han mig. Egentligen. När jag började träffa killar, seriöst sätt, det var kanske två år sedan, så var jag så blåögd och naiv och trodde på allt de sa om guld och gröna skogar. Men jag hade tur, en av de första killar jag träffade var en jävligt stor skitstövel, så jag lärde mig i tidiga år att ge mig tid att lita på en kille. Sedan dess har jag litat på en kille. Det finns tre miljarder killar på vår planet, och jag litar på en av dem. Men det gör jag inte längre. Även han svek. Vi var visserligen bara vänner, väldigt bra vänner trodde jag, men han sårade mig så otroligt när han inte berättade en sak för mig som jag fick veta av en av hans vänner. Och jag har gjort misstag i mitt förflutna att tro på saker någon säger direkt och vänt den ryggen. Men man lär av sina misstag så jag tänkte att jag inte skulle tro på detta än. Men det var så dumt, för det var sant. Om han läser detta, vilket jag hoppas han inte gör, så tror jag du förstår vem du är. Jag gjorde nu lite för grova handlingar i det tankestilla beteende jag befann mig i när jag fann att detta var sant. Jag ber om ursäkt för det. Men jag ber inte om ursäkt för min förakt för dig. I mina yngre dagar lät jag min ilska och ledsamhet gå ut över mig själv bokstavligen. Det har jag lagt ner hoppas jag. En av mina tidiga riktiga pojkvänner var jag tillsammans med till och från, ja jag vet inte hur länge, och han har inte riktigt gjort mig riktigt illa någon gång, för jag har aldrig älskat honom. Tyvärr. Hade jag verkligen älskat honom så hade han gjort mig illa, han har gjort mycket "dumt". Jag vet inte allt, har förträngt och aldrig riktigt tagit reda på sanningen, så jag har lagt det bakom mig och behöver inte tala mer om det. Jag vet att min tilit till män försvann redan när jag började gå, om inte tidigare. Pga svek från min far, jag vet att han älskar mig, och han har aldrig gjort illa mig fysiskt, jag tror inte ens han gör mig illa med flit. Han fanns bara inte där när jag behövde en manlig förebild i mitt yngre liv. Good night Sweden where ever U are

Tillbaka till hemsidan