Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!
Blog Tools
Edit your Blog
Build a Blog
View Profile
« November 2008 »
S M T W T F S
1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
Entries by Topic
All topics  «
You are not logged in. Log in
Everything seems pointless now
Friday, 21 May 2004
Dam!
Jag känner mig oerhört egocentrisk.
Därför ska jag nu berätta lite om de som står mig allra närmast.

Frida. Vi lärde känna varandra på mellanstadiet.
Hon flyttade till Ludvika och började på min skola i fyran. Vi lärde inte känna varandra så bra i början. Men när vi väl lärde känna varandra så blev vi bra kompisar.
Frida ska flytta till Växjö. Hon ska gå en konst och design linje.
Jag kommer att sakna henne jättemycket.

Sanna. Jag och Sanna gick på samma dagis, men sedan började vi på olika skolor. Vi kom sedan i samma klass i högstadiet. Hon är en av de bästa människor jag känner. Hon och jag och Broder Daniel.

Moa. Vi lärde känna varandra genom våra mödrar som också är kompisar. Jag vet inte exakt hur gamla vi var, men det måste ha varit fyra och fem ungefär. Moa är ett år yngre än mig, men tillsammans har vi lyckats utveckla ett väldigt stört beteende.
Hon är underbar.

Rosa. Vi lärde känna varandra när vi kom i samma klass när vi började högstadiet. Hon hade gått tillsammans med Sanna tidigare.
Rosa och jag diskuterar ofta. När vi gör det så går det vilt till. Vi håller ihop elevrådet på våran skola. Jag är sekreterare och Rosa ordförande. Vi krossar våran rektor som numera hatar oss tillsammans.

Rebecka. Min stördaste och galnaste kompis.
Om hon finner något intressant så grundpluggar hon det. Hon har väldigt sjuk humor.
Inte sjuk, utan total sjuk.
Hon är väldigt bra hon med. Supertjej.
Hon kommer bli den moderna tidens galna konstnär.

Posted by poetry/alostlovetotake at 2:02 AM BST
Post Comment | Permalink | Share This Post
Jo, det är såhär
Jag är Lova Nothing more, Nothing less- Jag är en dåre, och trots min galenskap så har jag vissa stunder av klarsynhet- Dessa stunder minns jag inte så väl. Små saker påverkar mig väldigt mycket. Ett "litet" ord kan krossa mig mer än ett "stort". De stora orden känns ofattbara och tar tid att sjunka in. Jag har en negativ syn på samhället och på hur det är uppbyggt. För mycket tid läggs ned på utbildning och arbete, allting annat verkar glömmas bort. Jag har sökt till linjer i Göteborg för att komma härifrån, jag behöver tur. Ordet meningslöst gör ont. Allt är meningslöst, eller så känns det. Skiten dras till mig och jag dras ner i den.

Posted by poetry/alostlovetotake at 1:46 AM BST
Post Comment | Permalink | Share This Post

Newer | Latest | Older