Svensk bibliotekshistoria


01092722.jpg



FOLKBIBLIOTEKETS RÖTTER


Läsesällskap

Kommersiella lånebibliotek

Sockenbibliotek

Folkrörelsebibliotek


Läsesällskap

I upplysningens och liberalismens 1700-tal löste den växande medelklassen av affärsmän, ämbetsmän och fria yrkesutövare själva problemet med att få del av det ökande utbudet av information och kunskap i tryckt form.

Man bildade läsesällskap som köpte in böcker och tidningar och samlades även för att diskutera det man läst.

Via läsesällskapen i både Europa och USA spreds exempelvis nyheter om den franska revolutionen. Läsesällskapen hade sin storhetstid i början av 1800-talet.

Kommersiella lånebibliotek

De rent kommersiella lånebiblioteken kom mest att betjäna en lägre medelklass, med ett något lättsammare urval. Det gällde att hyra ut så många böcker som möjligt för att få det att gå ihop ekonomiskt. Utbudet bestod till stor del av romaner av varierande litterär kvalitet.

Lånebiblioteken fick ett oförtjänt dåligt rykte som institutioner för onyttigt romanläsande och verklighetsflykt, ett rykte som folkbiblioteken delvis fick ta över.

Länge ansågs andelen utlånad facklitteratur vara ett mått på bibliotekets kvalitet. Det är först under 1990-talet som man istället börjat bekymra sig för det minskande intresset för läsning av skönlitteratur.




Sockenbibliotek

Tack vare framsynta präster och folkbildare utvecklades sockenbiblioteken parallellt med folkskolan. Bokbestånden innehöll mest praktiskt inriktad facklitteratur om lantbrukets alla olika delar och uppbyggelselitteratur samt ett begränsat urval skönlitteratur och historiska och geografiska verk. Syftet var folkuppfostran såväl kunskapsmässigt som moraliskt.

Riksdagens beslut angående den obligatoriska skolan ledde till 1842 års folkskolestadga, som i sin tionde paragraf föreskriver "för underhållande av de i skolan förvärvade kunskaper och synnerligen för befrämjande av en sann kristelig bildning ... åligge det ock prästerskapet att uppmuntra till inrättandet och begagnandet av sockenbibliotek samt därtill tjänliga böcker föreslå."



rundv_005.jpg


studiecirkelmin.jpg Folkrörelsebibliotek

Industrialismen ledde till stora sociala förändringar. En ny samhällsklass av industriarbetare växte fram i städerna. Liksom borgarklassen gjort drygt hundra år tidigare organiserade man sig och ordnade sin egen informationsförsörjning.

Biblioteksutvecklingen i början av 1900-talet kom att till stor del äga rum inom folkrörelserna.


Vanligt folk ställde krav på att få delta i den demokratiska processen, att exempelvis få rösträtt. Samtidigt fanns insikten om att detta krävde bildning och kunskap. Folkhögskolor, föreläsningsföreningar, studiecirklar och sist men inte minst bibliotek startades för att ge möjlighet för nya stora grupper att delta i och ta ansvar för samhällsutvecklingen.

Om dessa för Sverige relativt unika biblioteks stora betydelse finns det många vittnesmål, inte minst hos arbetarförfattarna, en lika speciell svensk företeelse.

rundv_12min.jpg    logen_1bmin.jpg

borrow.gif bergemelskabibl38.jpg
annons.jpg


VANDRINGSBIBLIOTEK

Folkrörelserna bedrev omfattande vandringsbiblioteksverksamhet. Då bokens inverkan ansågs vara så betydelsefull var det givetvis viktigt att varje människa nåddes av den. Ingen möda sparades för att nå ut till skogsarbetare, rallare, sjömän, folkets hus, sockenbibliotek och arbetsplatser med boklådor.

Folkbildningsförbundet blev den största förmedlaren av vandringsbibliotek och fortsatte med denna verksamhet tills de nyinrättade centralbiblioteken, nuvarande länsbiblioteken, tog över med början under 30-talet. Senare har bokbussar, bokbåtar och även bokrälsbuss kompletterat och ersatt vandringsbiblioteken.

rundv_010min.jpg

rundv_011min.jpg

rundv_012min.jpg

rundv_020bmin.jpg


56lanesalmin.jpg     56lanesal2min.jpg STATEN GRIPER IN

1905 fick Sverige sin första biblioteksförordning och en ny epok inleddes i svensk folkbibliotekshistoria. Förordningen innebar att det blev fastslaget att folkbibliotek är ett samhällsansvar.

"Genom statens medverkan på ifrågavarande område skulle våra folkbibliotek vinna icke allenast ekonomisk hjälp, utan äfven en välbehövlig ledning och kontroll"

lyder en formulering i riksdagsskrivelsen. Kontrollen bestod till en början av att statens folkskoleinspektörer även skulle inspektera biblioteken.


VALFRID PALMGREN

Stor betydelse för det moderna folkbibliotekets framväxt i Sverige hade Valfrid Palmgren, filosofie doktor, och under en period stadsfullmäktige- ledamot i Stockholm för ett av de konservativa partierna.

Som ung amanuens vid Kungliga biblioteket insåg Valfrid Palmgren de dåvarande folkbibliotekens stora brister och stagnation. 1907 fick hon möjlighet att göra en stipendieresa för att studera "public libraries" i USA. Hon blev helt överväldigad.

"Jag kom, jag såg, jag besegrades" sammanfattade hon själv sina upplevelser många år senare.

Valfrid Palmgren skrev flera entusiastiska rapporter, väl värda att läsas än idag. Det mesta av detta sekels debatt och utveckling inom folkbiblioteksvärlden finns formulerat av Valfrid Palmgren.

Vad Valfrid Palmgren såg som avgörande för de amerikanska bibliotekens framgång var för det första att de var offentligt finansierade, "folkets egendom". Det andra villkoret var att dessa "allmänna bibliotek", som var den svenska term hon föredrog,

"äro avsedda för alla samhällsklasser och alla åldrar, kort sagt, de äro avsedda för alla samhällsmedlemmar utan åtskillnad och äro i det avseendet det vackraste uttryck för sann demokrati, som tänkas kan ...”

Valfrid Palmgrens rapport från USA fick stor genomslagskraft och spridning. Den översattes till flera språk. Med denna som merit fick hon uppdraget att utreda folkbiblioteksfrågan i Sverige. Hennes förslag antogs med några få ändringar av 1912 års riksdag.


56lasrum4min.jpg

rundv_024min.jpg
56utlanmin.jpg


ssbmin.jpg

ssb2min.jpg
STOCKHOLMS STADSBIBLIOTEK
SAB-SYSTEMET

På initiativ av Valfrid Palmgren och efter över tio års tidvis mycket uppslitande politiska och ideologiska diskussioner och planering och till sist med hjälp av en donation från familjen Wallenberg stod Stockholm stadsbibliotek klart 1927.

I detta världsberömda, av Gunnar Asplund ritade, hus vid Odengatan samlades i stort sett alla biblioteksaktörer i Stockholm under ett tak, Folkbildningsförbundets tre bibliotek, Stockholms Arbetarebibliotek, Barn- och ungdomsbiblioteket och Stockholms Läsesalong. Många av församlingsbiblioteken inordnades som filialer under stadsbiblioteket.

Stockholm kom på så sätt att stå som förebild för uppbyggnaden av ett ändamålsenligt bibliotekssystem. Behovet av samordning tog sig även andra uttryck. Sveriges Allmänna Biblioteksförening, SAB, tillkom.



SAB tillsatte 1917 en kommitté med uppgift att utarbeta ett för alla bibliotek gemensamt klassifikationssystem. Med utgångspunkt i såväl de vetenskapliga bibliotekens klassifikation som folkrörelsebibliotekens konstruerade man det i princip ännu gällande Klassifikationssystem för svenska bibliotek, SAB-systemet.

sabsystemmin.jpg





1930 ÅRS BIBLIOTEKSFÖRORDNING

1920 tillsattes de s k folkbildningssakkunniga vars arbete ledde fram till 1930 års biblioteksförordning. Däri fastslås att:

"Böckerna och biblioteken intaga ... en central plats i allt folkbildningsarbete. Det ligger i sakens natur att så måste vara fallet. Boken är ju det främsta bildningsmedlet och egen läsning är en av de viktigaste grundvalarna för all kunskap. Allt bildningsarbete måste därför, om det ska nå bestående resultat, i större eller mindre grad stödja sig på böckerna och biblioteket."


tidigt_1900_tal.jpg


56lasrum2min.jpg

Den nya förordningen innebar höjda statsbidrag och möjlighet att få speciella bidrag för de bibliotek som anställde utbildad personal och byggde upp handboks- och referenssamlingar. Detta statsbidragssystem fanns kvar till 1965 då det ersattes med det nuvarande, som innebär att folkbiblioteken är ett helt kommunalt ansvar.

Statsbidrag utgår numera bara till länsbiblioteken, lånecentralerna och som delfinansiering av speciella projekt.

56lasrummin.jpg


KRIS OCH UTVECKLING

Den ekonomiska krisen och världskriget gjorde att förordningens höga kulturpolitiska ambitioner inte kunde förverkligas i den takt som var tänkt. Men kraven på biblioteken växte, som brukligt är i kristider, utlåningen ökade lavinartat och nya verksamhetsformer utvecklades såsom sjukhusbibliotek, förbandsbibliotek och sjömansbibliotek.

Utlåning av noter och anordnande av litteraturaftnar med kända författare var också nya grepp. 30-talet innebar ett genombrott för systemet med öppna hyllor, dvs att låntagarna fritt kunde välja direkt från hyllorna vad de ville läsa istället för att beställa av personalen med hjälp av kataloger.

Under 30-talet fick debatten ny fart då konservativa och traditionella intressen ifrågasatte bibliotekens inköp av t ex Ivar Lo-Johanssons, Moa Martinsons och Jan Fridegårds böcker.


gakbyninterior.jpg rundv_016.jpg astridmin.jpg


varmmin.jpg En annan ständigt återkommande fråga som föranledde livligt meningsutbyte var den fria lånerätten, som åter med kraft slagits fast i förordningen. Författarna och bokhandlarna gjorde gemensam sak och krävde införande av låneavgifter. De ansåg att bibliotekens utlåning ledde till en minskad försäljning och därmed mindre inkomster.

Båda grupperna har senare ändrat ståndpunkt och ser bibliotekens bokinköp som ett stöd istället för ett hot. Författarna får från staten sedan 1954 s k biblioteksersättning som delvis ges till den enskilde författaren, illustratören och översättaren i proportion till hur mycket hans eller hennes böcker lånas och delvis till en stipendiefond.



rundv_15min.jpg


Bibliotekens expansion, framförallt i städerna, ledde till en stor brist på utbildad personal, en brist som kom att bestå till början av 70-talet. Helt naturligt började man då att se över arbetsformerna och leta efter möjligheter till rationalisering.

Ett resultat av detta var tillkomsten av Bibliotekens försäljningscentral 1936 som sedan gick upp i Bibliotekstjänst, BTJ, när det startade 1952.

BTJ, som idag till största delen ägs av SAB och KF, Kooperativa Förbundet, har betytt oerhört mycket för utvecklingen av folkbiblioteken vad gäller biblioteksteknik, inredning och rationalisering av inköpsarbetet.

Idag har BTJ förlorat en del av sin starka monopolställning som folkbibliotekens självklara serviceföretag men är fortfarande en av huvudrollsinnehavarna inom folkbiblioteksvärlden. Ett konkret uttryck för detta är att landets bibliotek är inredningsmässigt mycket lika.

Bibliotekens expansion, framförallt i städerna, ledde till en stor brist på utbildad personal, en brist som kom att bestå till början av 70-talet. Helt naturligt började man då att se över arbetsformerna och leta efter möjligheter till rationalisering.

Ett resultat av detta var tillkomsten av Bibliotekens försäljningscentral 1936 som sedan gick upp i Bibliotekstjänst, BTJ, när det startade 1952.

BTJ, som idag till största delen ägs av SAB och KF, Kooperativa Förbundet, har betytt oerhört mycket för utvecklingen av folkbiblioteken vad gäller biblioteksteknik, inredning och rationalisering av inköpsarbetet.

Idag har BTJ förlorat en del av sin starka monopolställning som folkbibliotekens självklara serviceföretag men är fortfarande en av huvudrollsinnehavarna inom folkbiblioteksvärlden. Ett konkret uttryck för detta är att landets bibliotek är inredningsmässigt mycket lika.

1min.jpg rundv_017min.jpg
50_60_talmin.jpg rundv_022min.jpg






hylde1.jpg
EXPANSIONEN FORTSÄTTER

Antalet utlån är ett omdiskuterat och mycket grovt mått på enbart en del av biblioteksverksamheten men visst visar det på en enorm expansion att folkbibliotekens samlade utlåning steg från 4,8 miljoner 1930 till mer än 75 miljoner i slutet av nittiotalet. Skolbibliotekens årliga utlåning under nittiotalet är skattad till drygt fem miljoner.

Biblioteken utvecklades alltmer till kommunens självklara kulturcentrum. Uppsökande och allmänkulturell verksamhet blev en naturlig del av biblioteksarbetet. Biblioteksservice på fängelser och andra institutioner liksom "Boken-kommerservice" för dem som inte själva kunde ta sig till biblioteket etablerades under de expansiva 50-, 60-talen och början av 70-talet.

I de kommunala omorganisationer som skett under senare år har biblioteken och annan kulturverksamhet ofta hamnat under samma politiska nämnd som fritidsverksamheten. Samtidigt kan man nu i bibliotekens verksamhet se en utveckling tillbaka till den ursprungliga knytningen till utbildningsväsendet. Man talar nu mer om kunskap, information och livslångt lärande än om kultur, upplevelse och förströelse.


I 1995 års kulturutredning citerar man som målformulering för folkbiblioteken det nyligen reviderade UNESCO-manifestet för folkbibliotek:

"Frihet, välstånd och samhällelig och personlig utveckling är grundläggande mänskliga värden. De förverkligas bara genom välinformerade medborgares förmåga att utöva sina demokratiska rättigheter och spela en aktiv roll i samhällslivet.

Medborgarnas konstruktiva engagemang och demokratins utveckling är beroende av en fullgod utbildning samt fri och obegränsad tillgång till tankeliv, kultur och information.

Folkbiblioteken, porten till kunskapen, utgör en grundförutsättning för livslångt lärande, självständigt beslutsfattande och kulturutveckling hos enskilda och hos medborgargrupper."

Reception2ljus.jpg


hb-exterior-a.jpg

SD_bibliotek_520.jpg

MARIAS VISION

Maria Larsen, Dicksonska folkbibliotekets föreståndarinna 1905-34, skrev 1922, med anledning av bibliotekets sextioårsjubileum:

"Man har sagt att biblioteken äro de vuxnes skola - i skolan förvärvar man läskunnighet - men den bevaras och underhålles i biblioteken. De äro träningsbanor för vår intelligens, dit vi gå för att studera, dit vi gå om vi vilja ha någon praktisk upplysning, vare sig det gäller en lagfråga eller ett sätt att halvsula skor.

Alla frågor - såvitt det står i mänsklig förmåga - skall ett bibliotek giva svar på ...

Biblioteket står öppet för barnen, som i otaliga skaror strömma dit och öppnar för dem sagans underbara värld, det står till tjänst för de studerande, som vilja ha stoff för en kria eller ett föredrag, folkbildare, föreläsare ha där sin materialgård.

Genom sina väl försedda skönlitterära avdelningar med såväl äldre som yngre litteratur lämnar det förströelse åt såväl äldre som yngre.

Man kan fördjupa sig i vårt lands rika litteratur, som fått ålderns patina över sig, man kan se vad dagens diktare har att säga. Man kan, då man trött kommer från dagens arbete, gå in och få en tidskrift eller man tager hem en rolig bok efter sitt kynne.

Man kan söka gångna tiders kultur, man kan se hur tiderna växla och man erfar hur revolutionerna ha uppstått, vi kunna färdas med upptäckarglädje till främmande länder, vi kunna följa människoanden i dess spekulationer över liv och död och evighet, vi kunna finna naturföreteelsernas mysterier avslöjade.

För snillets ljus, för mänsklig verksamhet dröja vi i vördnad, bokens ord viskar så tyst i vårt öra, vi måste vara stilla inför oss själva, vi måste ha ro och stillhet omkring oss, då läslampan kastar sitt ljus över bokens blad.


... Det fordras blott att man tager en bok i sin hand, slår upp den och den talar till oss. Genom sekler kan en bok viska något till oss och vi finna ett gensvar i vårt inre. Så generellt är människans tanke- och känsloliv.

Tränga vi igenom tingens yta och se vad ett bibliotek innerst är - så är det vården av livets och mänsklighetens dyraste skatter - allas vår egendom.

Bibliotek.jpg bibliotekkumla.jpg








bibiotekarien.JPG