Kortfattad bibliotekshistoria




bibliotek.jpg




Den assyriske kungen Assurbanipal samlade under 600-talet f .Kr. i palatset i Nineve ett bibliotek omfattande flera tusen lertavlor med litteratur från olika delar av Mesopotamien.

En unik arkeologisk upptäckt gjordes 1985 i Shamashtemplet i den babyloniska staden Sippar: i ett bibliotek med 56 hyllor inmurade i väggarna stod lertavlorna ännu ordnade som på 500-400-talen f.Kr.


skanna0007.jpg





Den egyptiska boken hade alltid formen av en rulle. När boken skulle läsas, måste den rullas upp, så att skriften efter hand blev synlig.

En bekant papyrusrulle, som finns i universitetsbiblioteket i Leipzig, är ca 20 meter lång. Den äldsta kända papyrusrullen dateras till 2400 f Kr.



Bokens historia sträcker sig över en tidsrymd av mer än femtusen år.

I Mesopotamien, liksom i andra kilskriftskulturer där man skrev på lertavlor, gör det beständiga skrivmaterialet att många bibliotek med tusentals lertavlor med kilskrift bevarats till vår tid.

De trähyllor lertavlorna vanligtvis var placerade på är förstörda, men lertavlorna återfinns ofta på golven i biblioteken. Från större bibliotek finns kataloger bevarade över viktigare titlar ordnade ämnesvis.



mesopotamienmin.jpg



Hittills har man i Främre Asiens och Mesopotamiens ruinhögar funnit bortåt en halv miljon lertavlor, inberäknat brottstycken, och många av dem har nu sin plats i europeiska och amerikanska bibliotek och museer.





kilskrift2.jpg


skanna0008.jpg

papyrus02min.jpg

papyrus0min.jpg
papyrusrullemin.jpg




Redan under 2000-talet f. Kr. frambragtes i Kina litterära alster, även om man knappast kan tala om böcker från den tiden.

Det material, som man då använde att skriva på, var ben, sköldpaddskal, kluvna bamburör och senare tunna träskivor, på vilka skrivtecknen inristades med en griffel. Man började att skriva i övre högra hörnet och skrev lodrätt neråt; linjerna följde varandra från höger till vänster, dvs. samma metod som fortfarande tillämpas i kinesiska böcker.

kina.jpg
kinakarta.gif

Av dessa trämanuskript existerar numera knappast något enda. Den förnämsta orsaken härtill är att kejsar Tsan Shihuangti år 213 f. Kr. lät bränna alla böcker för att på så sätt straffa de författare som vågat kritisera hans politiska verksamhet.

Den stora bokbränningen blev emellertid inledningen till en stark litterär verksamhet. Man sökte gottgöra olyckan genom att uppspåra och på nytt utgiva vad som ännu kunde räddas av den klassiska litteraturen från Konfutse's tid, och man nöjde sig nu ej längre med träplattor utan övergick till att skriva på siden.




ALEXANDRIA

Den grekiska kulturen kom att blomstra på egyptisk mark, då Alexander den store hade införlivat Egypten med sitt vidsträckta rike.

Från den tiden står hela den grekiska världen som aldrig förr i papyrusrullens tecken, och i än högre grad befästes förbindelsen mellan grekisk och egyptisk kultur, då Ptolemaeus I efter Alexander-väldets fall skapade ett starkt kungarike i Nildalen och insatte alla krafter på att ge det nya rikets huvudstad, Alexandria en ledande ställning ej blott politiskt och ekonomiskt utan även kulturellt.



ptolemeierriketmin.jpg

papyrus12.jpg


Ptolemaios den förste hade som målsättning att samla alla böcker som fanns i världen under ett enda tak. Det innebar att även böcker som var skrivna på andra språk skulle översättas. Kunskap var makt.

Det sägs att Ptolemaios den tredje skrev till andra länders regenter och bad att få låna deras dyrgripar för att kunna göra kopior av dem. Han skall bl.a. ha lånat böcker från Athen, för att kopiera verk av deras klassiska tragediförfattare. Sedan manuskripten hade blivit kopierade behöll man fräckt nog originalen i Alexandria och skickade istället tillbaka kopiorna till Athen.


En lag utfärdades också om att alla fartyg och karavaner som kom till Egypten skulle inspekteras. Om någon litteratur då påträffades skulle ägaren överlämna böckerna, så att de kunde kopieras.

Det alexandrinska bibliotekets storlek är inte heller med visshet känd, men den uppgivs till ca 700 000 rullar

Enligt legenderna förstördes biblioteket i Alexandria år 48 f. Kr., när Julius Caesar kom till Cleopatras hjälp, vilken då befann sig i inbördeskrig med sin bror. I samband med detta beordrade Julius Caesar att man skulle sätta eld på den egyptiska flottan. Elden sägs ha spridit sig till det näraliggande palatsområdet och därifrån till biblioteket.

Förmodligen förstördes palatset av en jordbävning någon gång på 300-talet e. Kr. och hela området ligger nu under havsytan. Eftersom biblioteket anses ha legat inom palatsets område jämnades det troligtvis med marken i samband med denna jordbävning.

alexandriakartamin.jpg




alexandrianu1min.jpg
alexandrianu2min.jpg alexandrianu3min.jpg
alexandria01min.jpg


alexandria06min.jpg alexandria03min.jpg alexandria04min.jpg alexandria05min.jpg




Biblioteket i Pergamon
Pergamentböckerna

Pergamon och dess bibliotek nådde väl aldrig en så lysande ställning i den lärda världen som Alexandria. I bokens historia har det dock lämnat viktiga spår efter sig, om det är riktigt att, som man brukar, ge Pergamon äran för pergamentets införande som skrivmaterial.

På 200-talet f. Kr. började man behandla skinn på ett särskilt sätt, som gjorde det lämpat att skriva på, och det är denna teknik, som knutits till Pergamon.



pergament.jpg

pergament2min.jpg


pergamonkarta.jpg


pergamon1min.jpg




codex.jpg

Bokrullen avlöses av codex-formen

Detta steg togs under den första romerska kejsartiden. Den nya bokformen kallades codex (plur. codices), och sedan den väl slagit igenom, har den hållit sig oförändrad till våra dagar. Från och med 400-talet är den nästan allenahärskande.






Då romarna hade tillägnat sig världsherradömet och tillgodogjort sig frukterna av den grekiska kulturen, fördes även på böckernas område de grekiska traditionerna vidare på romersk grund. Romerska fältherrar medförde grekiska boksamlingar till Rom som krigsbyte.

Till en förnäm romares hus hörde med nödvändighet en ansenlig boksamling, helst i praktfull inredning, som kunde göra ägaren ryktbar. Det finns uppgifter om sådana samlingar på åtskilliga tusen rullar.

Även på sina lantställen hade de rika romarna bibliotek, och det var just ett sådant, som i förkolnat tillstånd blev funnet vid utgrävningen av det i aska från Vesuvius begravna Herculaneum.

herculaneum.jpg



celsusmin.jpg

Omkring år 370 e. Kr. skall det i Rom ha funnits ej mindre än 28 offentliga bibliotek, och i rikets provinser uppstod efter hand liknande institutioner. På bilden syns ruiner av ett offentligt romerskt provinsbibliotek, Celsusbiblioteket i Efesus, grundlagt 110 e. Kr.

De långa pelargångar, som tycks ha utgjort en viktig del av varje bibliotek, var en av de lokaler, där de studerande helst uppehöll sig, sysselsatta med läsning eller diskussioner. Det finns belägg för att även hemlån förekommit. Under loppet av 300-talet e. Kr. tycks emellertid intresset för biblioteken ha avsevärt avtagit och många av dem stod tomma och outnyttjade.






Papperet uppfinnes i Kina

Medan papyrusrullen och pergamentcodexen utvecklades sida vid sida i det romerska rikets bibliotek, gjordes i Kina en uppfinning, som senare skulle få avgörande betydelse även för västerlandets bokväsende.

Det har tidigare omtalats, att kineserna efter den stora bokbränningen år 213 f. Kr. började använda siden till böcker. Detta var naturligtvis ett dyrbart material, och man övergick därför till ett nytt sådant, som man lyckades framställa av sidentrasor. Dessa sönderdelades och uppblöttes till en tunn välling, som därefter torkades på särskilt sätt, så att man fick ett slags tunt skrivmaterial.

Även detta var emellertid för dyrt för att komma till större användning och man försökte experimentera fram billigare tillverkningsmetoder.

Enligt traditionen uppfann Tsai Lun år 105 e. Kr. ett sätt att göra vad vi kallar papper genom att i stället för sidentrasor sönderdela andra, billigare råvaror: bark av vissa växter (i synnerhet mullbärsträdet), rester av bomullstyg, gamla fisknät o. d.

Hans uppfinning kom snart i allmänt bruk, och det skrevs säkerligen många handskrifter på papper under de närmast följande århundradena, men mycket litet är bevarat från denna tidiga period.



paperchina.jpg

Det lyckades kineserna att bevara papperstillverkningens hemlighet i nära 700 år, men då några kinesiska pappersmakare i mitten av 700-talet föll i arabisk fångenskap avslöjades tillverkningsmetoden, och därmed började papperets vandring västerut genom det arabiska väldet.

Till Västeuropa nådde det omkring 1100.






aristoteles.jpg
MEDELTIDEN

De första kloster- och kyrkobiblioteken

Då det romerska rikets grundvalar började vackla och Italien härjades under barbarfolkens plundringståg, blev det en svår tid för de romerska boksamlingarna. Under det 5:e och början av det 6:e århundradet e. Kr., då romarriket föll sönder, förstördes helt säkert en väsentlig del av dess bokskatter.

Redan tidigare hade den kristna litteraturen trängt fram vid sidan av den grekiska och latinska; senare tillkom även kyrkofädernas skrifter och de liturgiska böcker, som användes vid gudstjänsten.

Många av dessa bibliotek förstördes helt eller delvis under de förföljelser av de kristna, som kejsar Diocletianus inledde år 303.

klosterbibl1.jpg


Efter folkvandringstidens stormar blev den kristna kyrkans, och särskilt den romerska kyrkans, betydelse mer och mer framträdande på det bokliga området, och genom hela medeltiden var den allhärskande i böckernas värld. Den blev även av avgörande betydelse för bevarandet av den del av den klassiska forntidens litteratur, som undgått att förstöras under de stora omvälvningarna.



irland1.jpg


Mycket egendomlig är den verksamhet, som de iriska munkarna utvecklade. Hur fjärran än Irland ligger från den antika kulturens länder, blev dock denna ö mera än något annat land ett hemvist för den klassiska bildningen. Under 400-talet blev ön omvänd till kristendomen av S:t Patrick, som kom från Gallien, och ett århundrade senare skall det ha funnits omkring 300 kloster i Irland och Skottland. I dessa utvecklades en boklig bildning som långt överträffade munkarnas i kontinentens kloster.


irland4.jpg


Under 800- och 900-talen blev de flesta av Irlands rika kloster plundrade och förstörda av vikingar, och de gamla iriska handskrifter, som vi nu känner till, kommer nästan alla från de många kloster, som iriska missionärer grundat på kontinenten.
vikings1.jpg




renassansbibl1.jpg

Liksom i andra länder utbredde sig klosterkulturen och med den också klosterbiblioteken och många kyrkor hade också boksamlingar av större eller mindre omfång.

Bland de svenska klostren hade Birgittiner-klostret i Vadstena det största biblioteket. Det uppges ha omfattat ca 1 500 band och var under större delen av medeltiden det förnämsta i Norden.

Några rester av Vadstenabiblioteket har hamnat i Uppsala universitetsbibliotek.

Av övriga svenska klosterbibliotek finns endast föga bevarat, men en del reminiscenser från klostren i Sigtuna, Alvastra, Nydala och från det stora franciskanerklostret på Gråmunkeholmen i Stockholm m. fl. vittnar om att boksamlingar funnits på flera håll.



bokenshistoriax.jpg






En broder (scripturarius) hade överinseendet över skrivarstugan och fungerade samtidigt som bibliotekarie (armarius eller librarius). De ansvarade för böckernas katalogisering och uppställning.

Böckerna stod i skåp; först under senare delen av medeltiden avlöstes dessa delvis av sneda pulpeter. Vid uppställningen började man med bibeln och kyrkofäderna, därefter följde teologi och den klassiska litteraturen och slutligen övriga ämnen som historia, juridik, medicin osv.

klosterbiblmin.jpg




sorbonne1.jpg



codex2.jpg
De första universiteten

Franciskanerna och dominikanerna fick betydelse genom det inflytande de utövade vid grundandet av de första universiteten, vilka uppstod på 1200-talet i nära anslutning till kyrkorna.

Det mest bekanta av dessa äldsta universitet fanns i Paris, där det första kollegiet grundlades i början av 1200-talet av en andlig, Robert de Sorbona (det kallas som bekant än i dag Sorbonne), vidare i Padua, Salerno och i Bologna.


buchreihe2.gif

Borgerliga boksamlingar. Papperets utbredning i Europa

Utanför kyrkorna, klostren och universiteten och utanför furstarnas och de adligas kretsar var böckerna inte särskilt spridda under medeltiden. I än högre grad än i det gamla Rom, var den bokliga kulturen en överklasskultur, och till detta bidrog väl även ett rent praktiskt moment, nämligen det höga pris, som man under medeltiden måste betala för böcker.

Pergamentet blev efterhand dyrt - ett bevis härpå är bl. a. det förhållandet, att man för att utnyttja en codex helt och hållet skrev flera olika texter i den, om den första ej fyllde ut den - och avskrivningen var ett mödosamt arbete, som inte kunde utföras med så billig arbetskraft, som slavarna i Rom varit.




Först under loppet av 1300- och 1400-talen nådde städernas borgarstånd fram till en kulturell, social och ekonomisk ställning, som gjorde det möjligt för dem att samla böcker.

Dessa borgerliga boksamlingar har naturligtvis icke den uteslutande latinska prägel som kyrkornas, klostrens och kollegiernas. Böckerna på de egna, nationella språken, lagböcker, läke- och örteböcker och den långsamt framspirande poetiska litteraturen, var väl icke alldeles obekanta i dessa kyrkliga bibliotek, men först i de borgerliga samlingarna fick de en mera framskjuten plats.

borgerskap.jpg


papperskvarnmin.jpg Till böckernas tilltagande utbredning i borgerliga kretsar bidrog även den ökade användningen av papper i stället för pergament.

Som redan tidigare omtalats, förde araberna under 1100-talet pappersfabrikationen med sig till Spanien och 1276 anlades det första pappersbruket i Italien. En sådan "papperskvarn", som de till att börja med kallades och som de ännu heter i flera språk, drevs med vattenkraft.

Hjulet satte ett stampverk i rörelse, vars tunga stampar under ständigt tillopp av vatten sönderdelade råmaterialet - linne- och bomullslump, tågvirke o. d. - som till sist tillsammans med vattnet bildade en tunn välling, pappersmassan, som hälldes i ett träkar.





papiermuehle.jpg

Till Norden nådde papperet betydligt senare. Pappershandlingar är visserligen kända från mitten av 1300-talet, men först i senare delen av 1500-talet upprättades pappersbruk, det första med visshet kända i Stockholm vid Norrström och något senare vid Herrevadskloster i Skåne (nu Klippans pappersbruk) och på Hven av Tycho Brahe.



pappersbrukmin.jpg
papiermuehle2min.gif



holmensmin.jpg

Klosterkulturens förfall

Det är ju väl känt, att klosterlivet under senare delen av medeltiden på många håll förföll och alltmer avlägsnade sig från de ursprungliga idealen. Denna degenerationsprocess omfattar även klostrens bokliga verksamhet och klosterbrödernas studier.

Från många håll föreligger vittnesbörd om, hur illa det inte sällan stod till med munkarnas kunskaper, hur de försummade sin läsning och hur klostrets boksamling lämnades utan tillsyn, täckt av damm eller kanske t. o. m. kastad åt sidan i en eller annan avkrok av klostret.

alvastramin.jpg




klosterruin2.jpg
Corbieklostret fann den franske statsmannen och boksamlaren de Thou sådana förhållanden på 1500-talet, och flera av renässans-tidens boksamlare har skildrat den sorg, som gripit dem, när de sett klosterbrödernas likgiltighet för sina bokskatter.

Boccaccio, som inte blott i sina noveller prisade den sinnliga kärleken utan även var en stor bokälskare, fick enligt egen uppgift tårar i ögonen vid åsynen av biblioteket i Monte Cassino, då han på 1300-talet besökte klostret.




Mera drastiskt än någon annan uttalar sig den engelske biskopen Richard de Bury om den bokliga bildningens tillbakagång och den tidens bristande vördnad för böckerna. Han levde 1287-1345, stod högt i gunst hos konung Edvard III, vilkens lärare han varit.


"Du ser måhända en halsstarrig yngling håglös sitta över sina studier; när under vintertiden kölden är skarp, droppar hans näsa, som rinner av den bitande kylan, men han värdigas icke torka sig med näsduken, förr än han med sin avskyvärda dagg fuktat den nedanför liggande boken. Ack, om han i stället för en bok finge framför sig en skomakares förskinn! Han har en nagel svart som beck och fylld med stinkande smuts, och med den utmärker han stället för det ämne, som behagar honom. Han skyr ej att äta frukt och ost över den uppslagna boken och att oaktsamt flytta dryckeskärlet fram och tillbaka; alldenstund han icke har någon allmosepåse tillreds, låter han smulorna falla i böckerna. Än mer! Snart kröker han armbågarna och lutar sig ned över boken och framlockar genom ett kortvarigt studium en långvarig sömn. Vid den bitande loppans sting kastas sedan boken undan..."




Renässansen

Med renässansen inleds även helt naturligt ett - man kan nästan säga - fanatiskt intresse för att samla de gamla författarnas verk, uppspåra vad som kan finnas kvar från antikens dagar och att söka sig så långt tillbaka till källorna som möjligt.

De italienska humanisterna och deras efterföljare nedlade alltså vid medeltidens slut ett lika värdefullt arbete för att bevara den grekisk-romerska litteraturen, som kyrkans män hade gjort vid medeltidens början.

Den man, åt vilken man givit namnet "humanismens fader" eller "den första moderna människan", skalden Francesco Petrarca, har även med viss rätt kallats den moderna bibliofiliens fader.

Det var Petrarcas avsikt att överlämna sin boksamling till staden Venedig där den skulle göras tillgänglig för allmänheten, och man kan därför för den nyare tidens vidkommande även kalla honom de offentliga bibliotekens fader. Att hans tanke inte förverkligades och att hans böcker spriddes på olika håll var inte hans fel.

petrarca.jpg




tryckerimin.jpg Tryckning med lösa typer i Kina och Europa

I Kina höll sig metoden att trycka med träplattor genom tiderna och brukas där ännu i dag, fast man redan på 1000-talet hade börjat framställa lösa typer av bränd lera, senare av koppar eller bly. Varje bokstav skars ut för sig till en särskild typ, och bokens sidor sammanställdes av dessa typer. När alla önskade avtryck gjorts, kunde typerna skiljas åt och på nytt sättas samman till andra sidor.

Att denna metod inte fick vidare användning i Kina beror på den mängd olika tecken, som kineserna använder; till en vanlig bok behövs det 4-5000 olika typer. I Europa däremot, där man har att göra med ett alfabet, som består av ett jämförelsevis litet antal bokstäver, måste konsten att trycka med lösa typer bli en uppfinning av revolutionerande betydelse för hela boktillverkningen.


600gutenbergmin.jpg

Principen att trycka med lösa typer har alltså inte som papperstillverkningen kommit till Europa från Kina, även om man där funnit böcker, som trycktes med lösa typer, från 1400-talets första decennier.

Uppfinningen har, alldeles oberoende av orientaliska förebilder, gjorts av tysken Johann Gutenberg i Mainz på 1440-talet.

gutenberg.jpg




destroy.jpg Klosterbibliotekens förstöring.
Sekulariseringen

Reformationen framkallade en kraftig litterär uppblomstring men blev samtidigt upptakten till en vittgående förstöring av redan existerande böcker. I kampen mot Rom måste den vända sig mot hela den "papistiska" litteraturen. I synnerhet under bondekriget 1524-25 gick förstörelsen ut över de tyska klosterbiblioteken, på samma sätt som det hände med många franska klosterbibliotek under hugenott-krigen.


Det är emellertid inte rätt att, som man ofta gjort, ge reformationens män huvudskulden för att så litet av medeltidens stora bokskatter har bevarats till vår tid. Man får inte förbise, att åtskilligt förstördes redan under medeltiden, dels vid de många eldsvådorna i kloster och kyrkor, dels genom munkarnas slöseri särskilt under periodens senare del. Mycket har också gått till spillo i långt senare tid.

Luther själv påpekade i sitt sändebrev "An die Ratsherren aller Städte deutschen Landes" inskärper, att man inte får spara vare sig arbete eller kostnader på att inrätta "gutte Librareyen odder Bücherheuser", i synnerhet i de stora städerna. Följden blev upprättandet av många nya "Stadtbibliotheken", kyrko- och skolbibliotek runt om i Tyskland, vilka till stor del grundades på redan bestående samlingar från den katolska tiden.

Endast få av dessa nya institutioner var emellertid i början av någon större betydelse, i varje fall i jämförelse med den, klosterbiblioteken haft under sin glanstid. Att reformationen trots dessa förhållanden satt ett gränsmärke i bibliotekens historia, beror mera på dess indirekta verkningar. Då regeringarna i de protestantiska länderna började konfiskera kyrkornas och klostrens egendom (sekularisera den), föll därmed även boksamlingarna i statens händer, och det var många gånger ett långt ifrån blitt öde, som väntade de gamla böckerna.

reform0001min.jpg
bookburnermin.jpg


Värst tycks det ha gått i England, där sekulariseringen kom snart efter reformationens seger vid en tidpunkt, då förstörelselusten ännu satt i blodet. Redan under loppet av de första årtiondena efter avfallet från påvekyrkan blev de flesta av landets omkring 1000 kyrko- och klosterbibliotek sekulariserade, och på många ställen blev bokskatterna illa åtgångna.

I Sverige upplöstes enligt Västerås' riksdagsbeslut 1527 efter hand det ena klostret efter det andra, och klosterbiblioteken gick skiftande öden till mötes. En del förstördes på olika sätt, andra hamnade så småningom efter många års vanvård i profana bibliotek. Den största medeltida boksamlingen i Sverige, Vadstena klosters, fanns visserligen kvar i klostret ända till 1595, då detta definitivt upplöstes, men fördes därefter till största delen till Vadstena slott, där knektarna, enligt Messenius, använde de gamla böckerna som förladdningar till sina skjutvapen. År 1619 överfördes "allt dett libri", som fanns kvar i Vadstena, såväl i klostret som på slottet, till Stockholm, där det sammanslogs med den kungliga boksamlingen, som förvarades i det gamla franciskanerklostret på Gråmunkeholmen och som bl. a. även innehöll resterna av detta klosters bibliotek.


Här hade Johan III inrättat sitt jesuitiskt färgade Collegium regium, från vilket emellertid jesuiterna snart nog fördrevs, och som därefter blev en protestantisk läroanstalt. Det var en del av de här förvarade böckerna (egentligen konungens enskilda boksamling), som av Gustav II Adolf 1621 till största delen donerades till Uppsala universitet, i vars bibliotek alltså en del av Vadstenabiblioteket hamnat, huvudsakligen latinska, lärda handskrifter, medan de fornsvenska förvaras i Kungl. biblioteket

I de länder, som fasthöll vid den romerska kyrkan, kvarlevde emellertid de gamla klosterbiblioteken i lugn och ro - dock med en del undantag - och nya samlingar uppstod, inte minst där jesuiterna var de ledande. I dessa länder, Österrike, Sydtyskland, Frankrike och Italien, har statsmakterna först på 1700- och 1800-talen lagt beslag på klostrens medeltida bokskatter.

johan3.jpg gramunkeholmenmin.jpg






Bibliotekens inredning hade så småningom skiftat karaktär. Medan man under största delen av 1500-talet ännu följde det medeltida bruket att anbringa böckerna på pulpeter eller på hyllor över pulpeterna, blev det alltmera vanligt att ge bibliotekslokalen formen av en sal med bokhyllor längs väggarna. Ofta räckte dessa hyllor ända upp till taket, så att det blev nödvändigt att avdela dem genom ett galleri.

Salsystemet blev snart ensamrådande och avlöstes först i mitten av 1800-talet av mera praktiska former. De stora salarna lämnade arkitektens fantasi fritt spelrum, och många av dem gömmer också stora skönhetsvärden i sina kupoler, pelare, takmålningar och friser.

wien1.jpg


library.jpg

Det kan dock inte förnekas, att de i all sin arkitektoniska prakt ofta dominerar över böckerna, så att det som skulle vara ramen blir huvudsaken, men med den tidens smak för det pompösa ansågs detta icke som ett fel.
Boksalarna skulle just ha prägeln av museum, vilket ytterligare underströks av i salens mitt uppställda himla- och jordglober samt stora montrar med allsköns konstföremål och rariteter.

Detta sammanhänger väl till en viss grad med det faktum, att många av de stora boksamlarna även var konstsamlare; den franske ministern Pierre Seguier, som hade ett bibliotek på över 20 000 band, hade i sitt palats inrättat boksalar, i vilka de där inrymda porslinssamlingarna nästan var större sevärdheter än böckerna själva.



wien2min.jpg


skanna0012min.jpg      


skanna0001min.jpg
skanna0002min.jpg skanna0003min.jpg




ARTON- OCH NITTONHUNDRATALEN

De engelska och amerikanska folkbiblioteken. Amerikas stora boksamlare

På ett område har de engelsktalande ländernas inflytande varit nästan ensamrådande. Utvecklingen av folkbiblioteken har i dessa länder överträffat alla andra staters och måste räknas som en av de största kulturgärningar, som den anglosaxiska världen har utfört.

Både i England och Amerika började utvecklingen omkring mitten av 1800-talet, då man i båda länderna i lag stadfäste statens rätt att uppta särskild skatt för upprättande av offentliga bibliotek, vilkas ändamål inte skulle vara att tjäna den vetenskapliga forskningen utan att tillfredsställa allmänhetens litterära behov. I England gjorde Manchester 1852 början, och denna stora fabriksstads "free public library" är fortfarande ett av landets största med ett årligt utlån av 5,5 miljoner band.

carnegie1min.jpg

carnegie.jpg


I Amerika togs det första steget av betydelse 1848 i och med inrättandet av folkbiblioteket i Boston, och i Förenta Staterna har denna typ av bibliotek blivit en kulturell faktor av ännu större betydelse än i Europa.

Detta sammanhänger väl delvis därmed, att skolväsendet är mindre utvecklat i Amerika, varför mycket av det arbete, som i de europeiska länderna utförs i skolorna, i Amerika är förlagt till biblioteken, men det grundar sig också på det sociala värde, som det amerikanska folket tillmäter biblioteken, framför allt i storstäderna.



Kolossala summor har offrats och offras alltjämt på biblioteksväsendet i Amerika och ej blott av stat och kommun utan även i mycket stor utsträckning av privata välgörare. Biblioteksdonatorer är i Förenta Staterna lika vanliga, som de är sällsynta hos oss, men framför alla andra står Andrew Carnegie, som under årens lopp donerat medel till uppförandet av inemot ett par tusen bibliotekslokaler; enbart till upprättande av filialbibliotek i New York har han skänkt fem millioner dollars.

Amerikanarnas förståelse för det offentliga bibliotekets betydelse för samhällslivet har även tagit sig uttryck i att man kring många bibliotek bildat stödjande föreningar (Friends of N. N. Library), som ger biblioteken ansenlig finansiell hjälp.

Många av landets stora boksamlare har gjort sina samlingar tillgängliga för allmänheten eller skänkt dem till offentliga bibliotek. Man kan utan överdrift säga, att Amerika överhuvud taget inte skulle kunnat förvärva så många och så värdefulla boksamlingar från Europa, om dess privatsamlare ej varit så många och haft så stora ekonomiska resurser och sakkunskap bakom sig.

carnegie2min.jpg


carnegie3min.jpg carnegie4min.jpg carnegie5min.jpg carnegie6min.jpg carnegie7min.jpg carnegie8min.jpg


carnegieportr.jpg


Av ännu större omfattning och värde är det bibliotek, som järnvägskungen Henry Edwards Huntington samlat i ett stort bokpalats på sitt gods San Marino nära Los Angeles, och som nu ägs av staten California. Huntington började samla böcker först på äldre dagar, men han var en fin bokkännare och han köpte ofta hela privatsamlingar för att söka ut goda exemplar åt sig.
huntington1xmin.jpg


Det största av dem alla, Library of Congress (Kongressbiblioteket) i Washington, som med sina 9 miljoner band och kolossala specialsamlingar av handskrifter, kartor och musikalier är ett av världens största bibliotek.

Det grundades år 1800 som en handboksamling för kongressens medlemmar men har, i synnerhet under andra hälften av 1800-talet utvecklat sig till Amerikas nationalbibliotek.


librofcongress2min.jpg libmerge2min2.jpg

librofcongress3.jpg




KUNGLIGA BIBLIOTEKET       www.kb.se
Ett nationalbibliotek  

Flera gånger har det föreslagits att döpa om Kungliga biblioteket (KB) till Riksbiblioteket eller Nationalbiblioteket. Därigenom har man velat framhäva dess karaktär av Sveriges nationalbibliotek med förpliktelse att bevara allt svenskt tryck. Detta stadgades i en kansliordning 1661. I denna beordrades alla boktryckare i det svenska riket att skicka in till Kungl. Maj:ts kansli två exemplar av varje skrift de tryckt, innan den spreds ut. Det ena exemplaret skulle tillfalla Riksarkivet och det andra KB. Bakom denna föreskrift låg ett övervakningssyfte och ingen omsorg att bevara den nyutkomna litteraturen åt forskningen. 

kbhuvudbyggn.jpg


kbentremin.jpg kbforskarsalmin.jpg

kbmagasinmin.jpg
kblasesalmin.jpg kbspeciallasesalmin.jpg