Vilans Vänner Kristianstad
nedlaggning.jpg

Till sidan om Vilans skola


flaggormin.jpg Så var det alltså dags. Efter mer än 100 år avvecklas ännu en institution från det gamla municipalsamhället Vilans tid. Bibliotek, postkontor, järnvägsstation och brandkår har bit för bit amputerats bort från den tynande stadsdelen. Församlingshemmet fick lämna plats för en hamburgerbar. Post och bibliotek och brandstation blev gräsvall. Vilans skola förblir skola för vuxna invandrare - SFI (Svenska för invandrare) - en tid åtminstone. För oss som minns vår skoltid är det med mycket blandade känslor vi måste acceptera samlingmin.jpg
tidens s k gång. Fast tiden i sig är väl oskyldig - det är vad människor gör med tiden som sätter spår. Vilan som boendestadsdel var inte något prioriterat projekt - om det ens varit något projekt alls. Det finns inte något underlag för en ungdomsskola scenen1min.jpg längre. Ett scenario som ingen kunde ens föreställa sig för 50 å sedan. Spåren förskräcker.

Det lilla som var kvar av verksamheten på Vilans skola avvecklades alltså onsdagen den 4 juni 2008 om aftonen med ett trevligt arrangerat evenemang. Skolans rektor, Tony Ivarsson, hälsade från en scen på skolgården alla besökare och elever välkomna med en förhoppning om en

trivsam afton. På programmet stod framträdanden av bosniska, kurdiska och albanska föreningarna, vilka dessvärre aldrig dök upp, varför programmet fick komprimeras en aning. Det gavs tillfälle till rundvandring i skolan och besök i klassrummen, där utställningar med gamla foton och elevarbeten kunde beskådas. Det vimlades och minglades av stora och små, unga och gamla. Smörgås och saft fanns också att tillgå för den hugade. scenen3min.jpg Från scenen hölls tal av skolchef och representant för utbildningsnämnden. En symbolisk nyckel överräcktes till rektorn för SFI, som därmed tog
skolan i besittning. Så småningom tog eleverna över med diverse musikaliska framträdanden. Även lärarna sjöng en för dagen nyskriven text till melodin på Lyckliga gatan (du finns inte mer...), det enda något vemodiga inslaget för kvällen. Glädje och tillit inför framtiden var annars den anda som dominerade denna sista avslutning.

Vilans Vänner var på plats med Gunnel Falk, Gunilla och Torsten Möllerström och Bengt-Göran Jönsson, av vilka den senare i ett kort tal enligt nedan påminde om skolans storhetstid fram till slutet av 1900-talet:

Jag heter Bengt-Göran Jönsson, är född här på Vilan 1945, växte upp på Bryggerigatan 5 och gick i Vilans skola åren 1952-56. Förra året var jag med om att bilda en intressegemenskap som kallar sig Vilans Vänner. Vi är ca 230 medlemmar, och alla har gått på Vilans skola hela sin skoltid eller del av den under åren 1925-1970 ungefär. Vi finns på Internet på adressen www.vilan.org. Där finns naturligtvis också en hel del om Vilans skola.

Med här ikväll är också Gunnel Falk, som gick på skolan 1939-46, hennes dotter Gunilla, som gick här 1965-70 och hennes man Torsten Möllerström, som var elev på Vilans skola 1958-66. Vi täcker alltså in i stort sett åren 1939-1970, trettio år ungefär i mitten av epoken Vilans skola.

Skolan tillkom 1910, så det är nästan 100 års skolverksamhet som nu avslutas. Tidigare fanns Vilans skola i gamla Församlingshemmet, MAX hamburgerbar, och ännu längre tillbaka, på 1800-talet nere på Bryggerigatan 15.

Vilan var på den tiden vi växte upp ett blomstrande samhälle med massor av barn. Det bodde mycket folk här ute. Det var som en liten stad i staden. Allt fanns: järnvägsstation, postkontor, bibliotek, affärer av alla slag, speceriaffärer, köttaffärer, mjölkaffärer, fiskaffär, grönsaksaffär, klädes- och sybehörsaffär, urmakeri, skinnaffär, järnhandel, tobaks-och tidningsaffärer, blomsteraffär, caféer och korvkiosker, cykelaffär och cykelverkstäder, möbelaffärer, bilverkstäder, brandstation, mekaniska verkstäder, bryggerier, och vi hade de härliga Härlövs ängar, där vi lekte sommar som vinter, då översvämningarna skapade oändliga isar, som vi åkte skridskor på. På torget vid Malmströms dansade vi kring granen, som stod där varje jul.

Vi ville vara med här idag, för att berätta om hur levande Vilan var på den tiden, när skolan var full med barn i alla klassrum från första till tredje våningen och tanken på nedläggning inte fanns i den vildaste fantasin. Vi tyckte att någon från den tiden skulle vara med vid den sista skolavslutningen på vår gamla skola.

Minnena från barndomens skola följer alltid med genom hela livet. Det var inte alltid ljust och glatt. Solen lyste inte varje dag, det regnade och var trist många gånger, både utanpå och inombords. Men det var ändå här på Vilans skola som vi blev inlemmade i ett socialt sammanhang och började våra liv som samhällsmedlemmar.

Vi lärde oss läsa, skriva och räkna i de här husen. Vi fick våra första kunskaper om geografi, historia, kristendom och annan kultur här. Många av oss såg vår första film i filmsalen på tredje våningen i stora skolan. Troligen var det en naturfilm. Själv hade jag en lärare som hette Oscar Järbe. Han lärde oss hur man ympar äppelträd och odlar bin i sin trädgård på baksidan vid gymnastiksalen.

Andra lärare var Oscar Miörner och hans fru, Axel Kroon, Ella Månsson, Lizzie Holmqvist, Emelie Göransson, Axel Fridqvist, Arthur Klinthén, Nils Arup, Ruben Lunderup, Svea Palmblad bara för att nämna några namn för sista gången på den här platsen. Vaktmästaren Ludvig Ekström och hans fru får jag inte glömma. De bodde på tredje våningen i storskolan.

Vi kommer alltid att känna den där skolkänslan, när vi åker förbi de här byggnaderna, som vi hoppas blir kvar, vi känner att där började vår resa ut i livet. Där var den soliga grusplanen, där vi spelade brännboll, och där var de lummiga kastanjerna längs Genvägen, där cykelställen fanns. Och lukten från KBS. Den var oftast närvarande och påträngande, men den ingick. Ibland blev det spännande, när någon tjur hade slitit sig och skenade på Allégatan.

Från alla medlemmar i Vilans Vänner säger jag idag adjö till Vilans skola. Vi säger tack för vad vi fått genom skolan, och vi önskar alla barn och ungdomar, som nu fortsätter någon annanstans, lycka till på er nya skola.

Och vi önskar alla som bor här ute lycka till med det nya Vilan, som kanske en dag kan bli mera än tomma ytor, gator och körfält och parkeringsplatser. Det gamla Vilan kommer aldrig tillbaka, men förhoppningsvis ska Vilan finnas kvar som en stadsdel med allt fler boende, där kanske behovet av en skola en gång leder till en ny invigning i stället för avslutning.

Lycka till, alla!

tonyivarssonmin.jpg
Skolans rektor Tony Ivarsson

agnetatonymin.jpg
Skolchef Agneta Ekner Carlsson och rektor Tony Ivarsson

sfimin.jpg
SFI tar över nyckeln till skolan

scenen4min.jpg
Eleverna underhåller

scenen5min.jpg

lararnamin.jpg
Lärarna i aktion

vestibulmin.jpg
I korridorerna fanns mycket att imponeras av

gobelang2min.jpg
En stilig målning - dock är det inte upphovsmannen som är med på bilden
gunnelgunnillatorstenmin.jpg Torsten, Gunnel och Gunilla minglar... mingelmin.jpg smaskolanmin.jpg storskolanmin.jpg korridormin.jpg



byggemin.jpg
Ingen nedmontering den gången!

Denna bild från utställningen är den första som tagits av Vilans skola på nuvarande plats. Den gången byggdes en ny skola. Det var 1910. Småskolan, som den kallades efter 1927, då stora skolan byggdes, är alltså 98 år gammal och fungerar idag som aktivitetshus i olika sammanhang och kallas "Slottet". På den gamla tiden fanns här också ett par lärarlägenheter. Bl a bodde Oscar Järbe med fru där.

artikel1_2min.jpg

Mera om gamla Vilans skola: Åke Kroon om Vilan och Vilans skola     Lärare vid Vilans skola 1925 (Åke Kroon)

vilansskola9min.jpg gamlaskolanmlararemin.jpg annapalmbladmin.jpg