Vilans Vänner Kristianstad
ÖSTERBERGS & Co
Järnvaror i parti och minut
Långebrogatan 15

Kort historik av Lars Hedenskog



osterbergsmin.jpg
Bilden österut är från mitten av 1930-talet
Närmaste grannar var Långebro järnvägsstation, Vilans Möbelaffär, A N Wibergs Möbler, Wilh Rubergs, Malmströms conditori, Lavessons spannmålsmagasin och Långebro Mekaniska Verkstad.

Ägare var grosshandlare Carl Österberg. Fastigheten hyrdes av AB Aug Hell, Alvesta, med försäljning i huvudsak till lanthandlare i Blekinge-Skåne och södra Småland.

Hyresgäster i fastigheten var även: Gösta Johnssons tobaksaffär, Ivar Perssons urmakeri och Ruth Olssons Trikåboden.

1943 övertog Oskar Larsson och Folke Lilja företaget.

Efter kriget rådde stor brist på varor, men leveranser kom i järvägsvagnar från bl a Kockums Emaljverk, Ronneby, Lyckeby Galvaniseringsfabrik, Älmhults Spikfabrik. Taggtråd kom från Ryds gård och slipstenar från Öland.

P g a varubrist och stor efterfrågan fick varorna ransoneras, och priserna steg. Varusortimentet var på den tiden inte stort.

osterbergs2min.jpg
Bild västerut

Bengt Jönsson minns:

På höger sida av Långebrogatan låg Österbergs järnhandel. Byggnaden var ganska primitiv, närmast barrackliknande med lagerbyggnader som sträckte sig bakom affären. Med bil kunde man köra ned till höger före affären och in på en gård och lasta i och ur. Jag tror att huset måste ha förlängts något med tiden, för jag minns fler affärer där. Från höger räknat fanns Rut Olssons sybehörs- och klädesaffär, därefter ett urmakeri, Ivan Perssons, och så Johnssons tobaksaffär. Tobaksaffären var mysig och Johnsson så vänlig och tillmötesgående. Han tackade så väldigt belevat och var en verklig expedit. Köpte man en tidning, rullade han ihop den och svepte ett papper om. Här köpte mor mitt livs första Kalle Anka åt mig år 1949. Då var Kalle Anka en helt ny serietidning. Hos Österbergs köpte vi ettöresbomber och spik, när vi



ishockeyspelmin.gif

dinkytoys2min.jpg
skulle spika lådbilar t ex. Man köpte ett visst antal i lösvikt, som man fick inslagna i ett brunt papper. Här köpte jag också Dinky Toys-bilar, när jag hade råd. Det var små miniatyrer av verkliga bilmärken. De kostade någonstans mellan 5 och 10 kr stycket, och räknades som fina leksaker. De dyraste modellerna hade jag aldrig råd med. Jag har en Ford Vedette kvar, eller Simca Versailles, som den också hette. Den saknar däck, men den finns. Den är gul med svart tak, årsmodell ca 1952. I skyltfönstret fanns ibland ett ishockeyspel till jul, som jag önskade mig väldigt mycket, men det kostade 35 kr, och jag visste, att det var lönslöst att önska sig det i julklapp. Det gick ändå inte. När jag börjat jobba på bryggeriet Kronan 1958, köpte jag ett.


osterbergs3min.jpg 1973 köpte Folke Lilja Oskar Larssons andel och drev ensam företaget vidare.

1975 byggde Folke Lilja och AB Aug Hell ny fastighet på Rörvägen (nuv Willys).

1980 avgick Folke Lilja med pension.

1981 köptes inredning och varulager av Lars Hedenskog, Börje Larsson och Uno Ottosson. Fastigheten såldes till fastighetsbolaget Rosen i Helsingborg. Nytt företagsnamn

registrerades: Österberg & Co, Järn o Bygg AB. Försäljningsinriktning blev bygg- och industriföretag.

1986 byggdes egen fastighet på 1500 kvm med adress Fäladsgatan. P g a Börje Larssons bortgång övertogs hans aktier av Lars Hedenskog och Uno Ottosson. Samtidigt bildades nytt bolag: Österbergs Stål AB, som enbart sysslade med stålprodukter.

Lars Hedenskog och Uno Ottosson drev företagen till år 1997, då de såldes.

Nämnas kan att förtagen präglades av trivsamhet och låg personalomsättning. T ex hade Arne Andersson över 50 års anställningstid.