Dalavägen, Epadalen


dalavagensat.jpg






dalavagenkarta2000.jpg




Fastigheter på södra sidan från öster

Nr 1 Murare Edvin Holmkvist

Nr 3 Butikschef Reinhold Persson

Nr 5 Slakteriarbetare John Rosengren

Nr 7 Slakteriarbetare Birger Persson

Nr 9 Järnvägsarbetare Henning Ekstrand

Nr 11 Olof Silverberg, sedan Per-Einar Persson

Nr 13 Kontorist Knut Holmlund

Nr 15 Sjökapten Frans Smith




Fastigheter på norra sidan från öster

Nr 2 Slakteriarbetare John Olsson

Nr 4 Banarbetare Nils Nilsson

Nr 6 Försäljare Algot Jönsson

Nr 8 Montör Nils Stjernfeldt

Nr 10 Textilarbetare Erik Jönsson

Nr 12 Byggmästare Åke Åkesson

Nr 14 Textilarbetare Tage Jönsson


Hasselvägen 5 Målare John Lindstrand

Hasselvägen 7 Arne Nilsson


Poppelvägen 4 Slakteriabetare Nils Sjöholm
Gunnar Werme

Poppelvägen 6 Sotaremästare John Nilsson


Roy Jönsson minns

Edvin och Herta Holmkvist på nr 1 hade många barn, i huvudsak pojkar. Edvin var en stor suppporter i Vilans BoIF. Inte så underligt, då han och familjen var närmaste granne med Vilans idrottsplats och några av sönerna var aktiva i föreningen och utmärkte sig där. Mest kända var Pelle och Kjell, två målfarliga och snabba forwards men även Hasse och Sven spelade. Edvin var väldigt engagerad på matcherna när grabbarna spelade och fick namn om sig att han sparkade gropar i gräset där han stod som åskådare. Edvin var murare.

Reinhold bodde på nr 3 och tillhörde också supporterskaran i Vilan och var även i övrigt engagerad. Två söner Karl-Gustav och Hans-Åke, varav den sistnämnde spelade i repr.laget . Reinhold var först butikschef på KBS och sedan egen företagare.

John och Svea Rosengren i nr 5 uppfostrade också många barn, jag kommer ihåg Allan, Stig, Bengt-Erik, Jan, Hans, Mats och Anita men där var kanske någon till ? En av dem, Jan,"Snickaren", var en sann supporter, spelade själv lite i ungdomsåren, men fortsatte sedan som kommentator och kritiker på "kullen" ihop med Zerny Åkesson plus några andra. Till övriga publikens förtjusning. En sann supporter ! Sonen Fredrik på Maxi likaså. John var slakteriarbetare på KBS.

Birger Persson på nr 7 hade en son, Pecka, som tragiskt nog omkom i en flygolycka i unga år. Dottern Elsie hör man ibland talas om som designer. Birger arbetade också på KBS.

Bengt Jönssons kommentar:

I nr 11 bodde 1945 Olof Silverberg med hustru och fyra pojkar. Vad frun hette har jag glömt, men hon arbetade på Yllefabriken och var på så sätt bekant med min mor. Hon var syster till Yngve Holmberg på Torggatan. Två av pojkarna var tvillingar och några år äldre än jag, de övriga två var äldre. Den äldste hamnade med tiden i Olofström, han är död sedan en kort tid tillbaka. Jag har haft och har viss kontakt med två av hans barnbarn i skolan, där jag jobbar. Familjen ändrade för många år sedan namnet Silverberg till Simebjär.

Att jag minns detta, beror på att jag bodde mina första 17 månader av livet i deras hus. Mina föräldrar hyrde en liten lägenhet, ett rum med kök antar jag, på andra våningen i Silverbergs nybyggda hus. Mina första steg tog jag i det köket mellan en stol och en kökssoffa. Jag har alltså mina djupaste rötter på Odal och Epadalen, även om jag inte minns något av det. Vi flyttade i oktober 1946 till Bryggerigatan 5. Familjen Silverberg flyttade efter ganska få år till ett barnrikehus på Vångavägen på Näsby. Vi var där och hälsade på dem, det minns jag. Så småningom återvände de till Vilan och bodde i den Wilsonska fastigheten, där Viness grönsaksaffär fanns. Frun drabbades av leukemi, och alla trodde att hon skulle dö, men hon överlevde sjukdomen och blev över 90 år.

Per-Einar Perssons dotter Helen Persson har meddelat, att efter Olof Silverberg bodde Ebbe och Inga-Britt Holm i nr 11. Hennes far köpte huset av dem.

frusilverberg.jpg
Enligt Bengts mor är detta fru Silverberg på en bild i boken Väv & Värv om Yllefabriken från 1948

Knut Holmlund flyttade hit till nr 13 uppifrån landet. Anledningen att jag kommer ihåg honom är att han hade en pojke som hamnade i vår klass hos Nils Arup . Han hette Alf om jag inte missminner mig.

I nr 2 bodde John Olsson med sönerna Bengt och John "Totte" Olsson, båda spelade i Vilan. Bengt stod i mål och "Totte" var en arbetsmyra som halvback i A-laget. Efter att ha jobbat som grafiker och sedan ombudsman, så har han ägnat all ftitid åt KDFF, och även kunnat glädjas åt att laget tagit sig upp i Allsvenskan under 2007.

Algot Jönsson på nr 6 sålde varm korv uppe på Långebrogatan, åkte runt och inkasserade medel för livförsäkringar. Hade en defekt på ena benet och vid ett tillfiille när han kom hem till far på fredagskvällen så blev han bjuden på en snaps. Efter att ha klarat av affären så sa far till honom: "Du får väl ha en till i andra benet, annars haltar du?" Inte illa menat och Algot låsades som ingenting och drack upp.

Bengt Jönssons kommentar:

På andra våningen i nr 6 bodde Algots dotter Lissie med maken Stig NIlsson. De var bekanta med TV-teknikern Rudolf Pilz, som jag berättat om på sidan om Bryggerigatan. Jag var mycket ute med Pilz, när han sålde och reparerade TV-apparater, och vi var också ett par gånger hos Lissie och Stig, jag tror att Stig skaffade kunder åt Pilz också. Stig avlöste Algot i korvkiosken ibland. Vad han annars sysslade med har jag glömt, kanske något med bilreparationer. Lissie lever fortfarande och bor bor i lägenhet på Odal.

Algots dotterdotter skriver så här om sina morföräldrar:

"Min morfar Algot var en mycket snäll människa. Han miste sitt ena ben när han var 17år. Han hade en protes, som han fick "snöra" på stumpen som var kvar, och jag minns att protesen knarrade när han gick så man hörde honom på långt håll. Men han kunde cykla och han var duktig på att dansa. Under några år cyklade han omkring och sålde försäkringar tror jag. Han tog gärna en sup eller flera och då sjöng han så grant. Min mormor som hette Elsa var också en mycket snäll och glad människa. Hon såg mycket trevlig ut, jag tyckte att hon var vacker. Morfar gick tyvärr ur tiden 1965 och mormor 1982. Stig dog 2003. Mitt första levnadsår framlevde jag på Dalavägen 4 vån 2. Om jag mins rätt! På den tiden hette jag Nilsson, min far hette Gösta. Jag har fem syskon, tre äldre och två yngre. En äldre bror som förresten heter Bengt-Göran var sk hips hos handlare Törnkvist. Som barn var jag ofta hos mormor och morfar. Det var alltid ett stort nöje."

I nr 8 bodde alltså Nisse Stjernfeldt. Han hade en son och en dotter, sonen hette Uno, dottern Gullan, frun tror jag hette Martha. Nisse var någon sorts mekaniker på A3, troligen var det bilar och andra fordon som han jobbade med. Han brukade laga bilar hemma i garaget också, och far var där med sina bilar många gånger. Nisse var en småväxt och försynt person, som inte tog till några stora ord. Han brukade ha en blå arbetsrock på sig, förmodligen var det kronans. Jag vet inte hur duktig han var, men far hade stort förtroende för honom, han sa att han var skicklig. Tyvärr var han glad vid sprit, så ibland bestod betalningen av en kvarter renat. Då behövde Martha inte få reda på, att han köpt sprit. Nisse var den äldste av syskonen Stjernfeldt.

nr 12 bodde Åke Åkesson, som var en av "höjdarna" på Dalavägen. Han var byggmästare och hade ofta renoveringar på skolorna i sta'n. Åkesson var väldigt gemytlig och ställde också upp då vi i Vilan anordnade några festligheter. Han var också den förste som hade en swimmingpool i trädgården, som jag kände till.

Kommentarer till Poppelvägen:

Gunnar och Ellen Werme och dottern Karin på nr 4 var bekanta med min mor och syster Elsie. Flickorna hade träffats via skolan, men också p.g.a. att Werme hade tidigare bott på Bryggerigatan/Bomgatan när vi bodde på Bryggerigatan/Bruksgatan.


odalfrvaster2min.jpg
Klicka på bilden för förstoring!