Vilans Vänner Kristianstad


Lars Hörbo berättar om sin barndom och uppväxt på Vilan


ber1.jpg
Far och mor 1955
I slutet på fyrtiotalet gifte sig Thorsten Olsson med Ruth Nilsson. Så vitt jag vet var deras första gemensamma bostad Torggatan 4. I alla fall vet jag säkert att de bodde där 1949, då det finns bilder därifrån. De tog sig så småningom efternamnet Hörbo, vilket lär ha berott på ett överskott av personer med efternamnet Olsson, varav 3 med förnamnet Torsten, på min fars arbetsplats Statens Järnvägar. Min mor lär ha arbetat på Alms Konditori på Ö Storgatan i Kristianstad vid den tiden. Hur var nu deras nya bostad? Vid den tiden var Torggatan 4 ca 50 år gammal.

Utgår vi från vår tids uppfattning och jämför med hus byggda på femtiotalet, så är det ju helt acceptabla lägenheter det handlar om. Femtiotalets lägenheter hade centralvärme, WC, badkar och varmt vatten. De fungerar än idag, renoverade eller ej. Torggatan 4 hade inget av detta. Kallt rinnande vatten fanns, uppvärmningen skedde medelst eldning i kakelugn eller kamin, naturbehov gjordes i VS, dvs Vanligt Skithus vilket var ett bås med latrinkärl på gården. Tvätt skedde i så kallat brygghus. Tvättmaskin var lika ovanligt som ett UFO och varmt vatten likaså. Var detta från början slum? Lite motsägelsefullt är då det faktum att lägenheten utrustades med helt igenom nya möbler. Så troligen var det ganska vanligt att bo i hus med denna standard. Det jag minns av hyran var att min far nämnde 150 kr, och detta bör ha varit runt 1960.

Hur såg nu denna lägenhet ut? Tja vad jag minns så kom man in i en lång hall, som gick att avskilja med en pardörr. Köket som låg till höger i detta fall, hade en påver inredning, bestående av en vask med kallvattenkran, skafferi, hörnskåp, underskåp och ett skåp som var halvhögt, som i vårt fall inrymde sjukvårdsartiklar. Matlagningen skedde på ett fotogenkök som var placerat på en vaxduksförklädd köksspis, vedeldad. Möblerna var ett köksbord med två stolar och en kökssoffa som var bäddbar.

Vardagsrummet, med dörr direkt till köket hade korkmatta, som vid jämna mellanrum fernissades. Här fanns en soffgrupp, soffa med två fåtöljer och ett soffbord som hade en ratt. Om denna var för att kunna höja detta bord eller om den användes medelst en sinnrik konstruktion för att medge iläggandet av en skiva för att förlänga densamma kan jag låta vara osagt. Vidare fanns det en radiogrammofon och ett stort skrivbord, vilket hade bokhylla på baksidan och av detta skäl var placerat en bit in i rummet. Fönstren var av enkelglastyp och förseddes med extra fönster på vintern, s.k. dubbelfönster, vilka anbringades med vadd emellan och tätades med klisterremsor, alla utom ett som var till för vädring. Vadden dekorerades vid jultid med konstgjorda svampar o dyl. Uppvärmning skedde medelst en kokskamin som var kopplad till kakelugnen, som alltså inte användes för sig själv.

ber2.jpg

ber3.jpg
Torggatan 4, framsida och baksida

Utsikt mot väster utsikt2min.jpg
utsikt1min.jpg

Från detta rum nåddes andra delen av hallen, vilken användes för uppställning av en trampsymaskin av märket Husqvarna samt en byrå. Här fanns också en garderob, vilken jag minns som ett utmärkt gömställe. Tvärs över hallen nådde man finrummet. Här var det fråga
om kakelugnsuppvärmning, men detta rum användes endast vid högtidliga tillfällen. Trots denna magra användning var det möblerat med fina ekmöbler, buffé, linneskåp matbord i ek med klädda stolar. En bokhylla minns jag också fanns där. På vintern användes detta rum så gott som inte alls, och där sattes heller inte in dubbelfönster.

Jag föddes i augusti 1955, det lär ha varit en oerhört varm sommar. Min mor lär ha lidit av graviditeten i denna värme. Detta, förenat med en svår förlossning, kan ha bidragit till att jag blev det enda barnet.

Huset hade nio lägenheter. I dessa fanns åtta barn födda 1954-1956. Med risk för att bli lite långrandig ska jag försöka komma ihåg mina grannar. På första våningen bodde familjen Olofsson, det fanns en äldre pojke vid namn Leif, och jag tror att det fanns en son till, men hans namn har jag glömt. De hade i alla fall en flicka som hette Ingegerd, med samma ålder som jag. Mittemot dem flyttade så småningom in familjen Svensson, pappa Malte som jobbade på KBS och mamma Aina (?) samt barnen Björn och Britt. Britt var född samma år som jag. I den lägenheten, tror jag det var, bodde tidigare familjen Ahlbeck, med dotter Gunnel, som min mamma berättat passade mig ibland. Hon blev turistchef i Kristianstad så småningom.

På andra våningen bodde till vänster familjen Augustsson, pappa Gustav och mamma Göta. Barn Göran, äldre än jag och Åke född 1954. Rakt fram bodde Brandins med pappa Agne, mamma Ella och barnen Hasse och Jörgen. Hasse var äldre men Jörgen var ett år yngre än jag. Så till höger bodde vi, Thorsten, Ruth och Lasse.

ber4.jpg
Jag vill gå! Notera kaminen.

På tredje våningen till vänster bodde Nilssons, Kalle och Greta och Johnny, jag tror han var född 1953. Rakt fram bodde tant Ester (Nilsson) Sist, till höger bodde familjen Holm. Mamman hette Emmy, pappans namn har jag glömt men barnen hette Rita, äldre än jag och Inger, jämngammal med mig.

I ett halvhus, med ingång från gaveln, bodde familjen Holmberg. Pappan blev nog tidigt ensam med barnen och jag minns två bröder, äldre än jag och en flicka, Ingegerd som jag tror var född 1955, som jag.

ber5.jpg
Maestro Lasse
Alltså i ett hus med nio familjer fanns det åtta barn i bästa lekkamratsåldern. På Torggatan 3 bodde Lennart Flyman och i vidhängande hus på Hantverkargatan, som gick fram till Långebro Mekaniska, bodde Peter Englesson. Vilket gäng! Ja inte var det så att alla lekte med alla i bästa symbios, men vi höll ändå ihop i "gårdarnas krig" vilket kunde vara påtagligt ibland. Det var ju gott om ungar i kringliggande gårdar också.

I huset fanns också en torkvind. Här uppe hade min far ett vindsutrymme med lite snickargrejor och här tillverkade han en liten fungerande minifiol till mig så att jag kunde imitera min far som spelade fiol.

I källaren hade vi varsitt utrymme och där förvarades mest koks eller ved. Källarnedgången var mörk och det var alltid kusligt att gå förbi den. I ett låst utrymme förvarade vicevärden Gösta

Enström äpplen, vilka hade plockats i husets båda äppelträdgårdar. Låter idylliskt med äppleträdgårdar, men tro inte att vi barn fick gå i dit och plocka inte, nä, de var omgärdade av höga staket och låsta grindar.

Gården innehöll annars ett stort cykelstall med en vidbyggd "slänteluda" där det stod en rullebör. Cykelstallet var tillgängligt för lek vid dåligt väder. Många framhjul har gungats vinda i det stallet. Här fanns det långbenta spindlar som vi i barnsligt oförstånd drog benen av. Vägg i vägg med cykelstallet fanns brygghuset, den tidens tvättstuga. Jag minns ett stort kar som man eldade under och att det fanns träpinnar som man rörde om i tvätten med. Torkningen skedde på gården, här fick man möjligheter att gömma sig mellan upphängda vita lakan ibland.

Så fanns det en "pissevir" som luktade skarpt av urin och sedan tre stycken dass, ett för varje vånings invånare. Var och en hade sitt eget dasspapper. Någon gång minns jag att det var i bladform liknande korvpapper, och förmodligen lika stela. På vintern kunde man få använda pottan i köket för att slippa frysa rumpan av sig.

Så vidtog då en uppställningsplats för soptunnor, likaså en för varje våning. Jag minns när sopgubbarna tömde dem, då var det inte fråga om att lägga sopor i plastpåsar och man tömde slaskhinken direkt i tunnan. Och sopgubbarna fick upp dem på ryggen och tömde direkt i något av bilens fyra luckförsedda öppningar. Här var det inte fråga om sopkomprimering inte. Latrinen tömdes på så sätt att de handskförsedda renhållningsgubbarna skruvade på lock och tog med sig den fulla tunnan och satte dit en ny, tom. Sedan tog de av sig handskarna och åt smörgåsar!

Gårdsplanen var av grus och jag minns den som mycket lekvänlig. Det var på något vis som en enda stor familj och de flesta mammor var ju hemma. De hjälptes åt att hålla efter oss ungar, och det var ju kul att vi var så många i samma ålder. Här skapades vägen i gruset och så lekte vi med Dinky Toys och den lite större Corgi Toys. Ibland blev vi ovänner, särskilt som jag alltid ville köra fort så att gruset sprutade.(Den viljan har jag fortfarande kvar tyvärr, nu med något större bil).

ber6.jpg
Månne det här räcker?

Bilar ja, de började komma på allvar nu. Britts pappa Malte hade en grå Volvo PV med takgök. Johnnys pappa Kalle, som jag har för mig jobbade som chaufför på Werlins, skaffade en Opel Olympia från tidigt femtiotal. Vi hade inte bil, min far var ju vid järnvägen, vi hade fria resor och på den tiden gick det bra att ta sig fram med tåg och buss. Fortskaffningsmedlet nummer ett på den tiden var mopeden. De flesta papporna hade moped. Min far hade först en enväxlad Monark med klen ljuddämping. Jag minns att när mamma och jag åkte till min mormor i Ryd, körde pappa dit med moppen. Han ville göra lite utflykter när vi var där. I alla fall hörde vi honom i Björkelund, tre kilometer bort, och då satte mormor på kaffet.

ber7.jpg
Pappas högljudda moppe
På nästa gård, det lilla halvhuset bodde, alltså familjen Holmberg. Han sålde bland annat däck och reparerade bilar. Det kunde vara en risk att leka på Holmbergs gård, han vaktade sin bilar noga. En gång när vi blev överraskade hoppade jag ner i en däckstapel i en före detta lekstuga, tror jag att det var. På så sätt undgick jag att bli upptäckt.

Min pappa bytte en detalj på en cykel på vår gård och för att skoja med oss ungar slängde han den gamla delen över axeln. Det bar sig inte bättre än att den for in och slog sönder en ruta på någon av Holmbergs bilar. Jag kan se Holmberg komma farandes in på vår gård, trodde väl att det var vi ungar som hade slängt delen. Men min far fick sig en blåsning i alla fall. Holmberg såg inte det komiska i situationen. Jag är säker på att min far betalade vad han skadat i alla fall.

Om man snabbt passerade Holmbergs gård, det var nämligen närmast, kom man till lekplatsen framför KBS. Här lärde jag mig så småningom att gunga, när jag blivit tillräckligt retad för att jag inte besatt kunskaper i denna ädla konst. Jag hade nämligen bara fattat att man skulle sträcka ut benen, men hade missat att jag skulle luta mig bakåt. Nå, här fanns en karusell, två skumpebrädor och en rutschkana, vilken jag ramlade ner ifrån och fick hjärnskakning. Sedan sattes det upp skydd. Den här lekplatsen kom många år senare att vara ett populärt samlingsställe för oss i tidiga tonåren, här chansade man på flickorna och här smygröktes det.

Det fanns ett koloniområde vid lekplatsen, jag minns inte så mycket av det. Det enda jag minns är att Kenneth, Ture Nilssons grabb, lekte indian och band mig vid en totempåle. Några av mina kompisar sprang hem till min far och slog larm, Far kom, såg och satte efter Kenneth hela vägen hem, där pappa Ture, som blev insatt i problemet, använde en del slående argument för att förhindra en upprepning av tilltaget. Detta var före agans avskaffande.

Mina föräldrar hade visst en lott på området framför KBS, men sedan flyttade alla till ett nyare koloniområde på Hedentorp, där som sedan Thermo-Transport bredde ut sig. Kolonin var ett utmärkt ställe för lek, och de flesta av Torggatans invånare hade en lott där, de flesta försedda med stugor. Här körde vi med lådbilar och vi åt hallon, vinbär och krusbär så mycket vi orkade. Koloninområdet togs bort

ber8.jpg
Rutschkanan utan skydd
1977 tror jag, vad nu det skulle vara bra för. Det finns ju andra koloniområden som fungerar, och jag tror inte att detta var sämre än något annat. Förresten kom man ner till Helge å där man kunde dra upp lite abborrpinnar. Åke Augustsson drog upp en stor sutare där en gång, vi blev nästan rädda för den fisken och vågade inte ta den av kroken.

Åter till arenan framför KBS. Här fanns ju en del bilar parkerade, och jag minns att vi gick omkring och tittade på hur långt hastighetsmätaren var graderad till, vi trodde att detta var detsamma som bilens toppfart. En gång stod där en Aston Martin en sådan som James Bond hade i någon tidig rulle! Lite längre bort mot järnvägen, vid KBS nybyggda kontorsentré, fanns en obebyggd tomt, som jag tror vi kallade hålan. Här minns jag att vi byggde hyddor, här fanns allsköns bråte slängt och med andra ord gott om byggmateriel. Spik, blanka tretums, köpte vi på Österbergs järn, där vi kunde få en hel påse för en spottstyver. Jag tror att vi fick det billigare än det skulle vara. Jag minns alltid att det var trevligt att gå in på Österbergs Järn.

I hålan slängdes också tömda plåtdunkar. Jag undrar vad det hade varit i dem…. I alla fall släpade vi hem dunkar och anbringade dem på våra cyklar, Vi slog ett litet hål i dem så att en tunn vattenstråle kunde sippra ut. Så "tankade" vi den i brygghuset och så kunde man köra till "bensinen" tog slut. En gång hittade jag en riktig bensintank, sannolikt till en lättviktare som fått lämna denna världen. Tanken hade kran och allt, men då fick jag inte vara med att leka, bara för att jag hade bättre grejor. Avundssjuka fanns på den tiden med, verkligen.

Samma sak var det med min käpphäst. Vi lekte naturligtvis Indianer och Vita. Min far som var en händig man, förfärdigade en käpphäst med riktigt huvud och med ett litet hjul längst ner. De andra hade bara vanliga pinnar. Så hände det igen, jag fick inte vara med. Ett efterlängtat gevär, inköpt på Degeberga marknad föll heller inte kompisarna i smaken, det var nämligen vitt, skulle ju vara brunt.

ber9.jpg
Hansupp!
Men för det mesta lekte vi snällt. Jag hade en förkärlek för att leka med flickor (det har jag än!), trots att jag blev retad för det. Jag och Inger Holm gick ofta ut med mina tyghundar Bello och Klinga. Kanske var det där som Inger lade grunden till sitt hundintresse. Hon och hennes sambo har jag nämligen träffat i vuxen ålder. De bor på Kivik och är mycket verksamma i Simrishamns Brukshundklubb.

Man höll sig mest till lekkamrater från den egna gården, undantaget var som nämnts Peter Englesson och Lennart Flyman. De andra gårdarnas busungar kunde vara farliga, inte minst var jag rädd för pojkarna Bondesson, som jag tror bodde i gårdshuset i Erikssonska huset. Fast den näst störste, Jan, var faktiskt snäll. Han kom ibland till undsättning när Mikael och Per bråkade med oss. Det fanns en äldre bror, Roger, också men honom minns jag inte. Jan hade jag kontakt med senare i ungdomen. Han hängde ihop med Bengt Hellberg, som bodde i Rybohuset och med Sven Erik Nilsson (Nicko kallad). Vi var i samma gäng i tonåren.

Tillbaks till femtiotalet. Jag minns med glädje Sture Nilssons Speceriaffär, där vi kunde få en rejäl bit brunsocker för fem öre. (Jag tror vi fick extra) Sture var snäll och omtyckt av oss barn och jag har ett minne av att vi stod uppställda när Sture hade avlidit och begravningsföljet passerade på riksfyran. Affären togs över av Eric Andersson. Det var en lång smal herre som hade en blå Simca. Det var nog inget ont i honom heller men han vara snål med brunsockret. En gång fick jag två kronor av mamma för att springa till affären och köpa apelsiner, som var förhållandevis dyra då. Jaffa skulle det vara. Pengarna hade jag i vanten när jag sprang hemifrån, men de var inte kvar när jag kom till affären. Som jag grät, så mycket så att en dam och en herre tyckte synd om mig och gav mig två kronor. I samma hus hade Wilhelm Andersson en affär i "korta varor" och intill fanns Algots lilla korvkiosk. Hade man tio öre blev det ett bröd med senap, femton öre korv i papper och var man rik och besutte tjugofem öre blev det till korv i bröd. ber10.jpg
Med Ingegerd Olofsson kunde man ju alltid ta sig ett glas... Obligatorisk vedstack. S Långgatan i bak- grunden.

Annars handlade vi ofta på Konsum, vi var medlemmar där. Jag minns att de hade skumgodis som hette Bims, och som var det godaste jag visste på den tiden. Många nätter drömde jag att jag var på Konsum och fick äta så mycket godis som jag bara orkade, men jag vaknade alltid innan jag hade börjat äta. En kväll då min mamma smitit in till Tant Göta (Augustsson, tvärsöver på samma våning) vaknade jag och började leta efter mamma. Inte hemma? Kan hon vara i affären tro? Bäst att kolla. Jag knatade ut i min blå trikåpyjamas i riktning mot Konsum, klockan nio på kvällen. Ett yngre par fångade upp mig, och jag visste ju var jag bodde, så de återbördade mig till hemmets trygghet. Som min mamma skämdes! Hon hade ju varit och lyssnat vid dörren flera gånger, men jag hade inte skrikit utan helt enkelt bara gett mig av!

Jag minns också affärer som Eriksson charkuteri, Mårtenssons specerier, mjölkaffären, Viness delikatessaffär och KBS-affären. Dessa har dock beskrivits av andra skribenter. I samma hus som Konsum fanns färgaffär med en spännande lukt, en tobaksaffär och en affär som hyrde ut högtidskläder. Detta kan ha varit senare förstås.

Jag klippte mig hos Ingemanssons, vanligtvis av Gert. Så småningom började Christina Hoff där. Jag minns att min pappa fnyste över att behöva bli klippt av ett fruntimmer, men sedan han ändå släppt till sina lockar till henne, ville han inte bli klippt av någon annan.

ber11.jpg
Första skoldagen. Väskan skulle minsann synas! Pappa har fått ny moppe. I bakgrunden brygghuset och dassen på Torggatan 4.
Jag minns också Invabodens kiosk där jag alltid hämtade Aftonbladet, som min pappa fick undanlagt till sig. Här arbetade så småningom Göta Augustsson. Hon var alltid frikostig med potatismoset om man ville ha mer.

Så började jag skolan, Vilans skola förstås. Jag hade inte så långt dit, det var vägen över Holmbergs igen. Jag fick Svea Månsson som fröken, och det kändes skönt. Några av de äldre barnen hade skrämt upp oss för Martha Anheden, fast hon var inte så farlig som det påstods.

Jag drabbades av kikhosta så jag var hemma rätt mycket framåt jultiden, jag minns att jag fick ett julkort av min fröken. I denna veva flyttade vi till Odalgatan 31. Dessutom hade jag en kompis som bodde i Församlingshemmet, det med posten på nedanvåningen. Den tiden är inte lika nostalgisk men eftersom det finns medlemmar som bodde i de trakterna också, kanske jag berättar om detta någon annan gång.

I alla fall kan jag inte begripa varför man skövlade dessa kvarter. Det byggdes ju inte nytt där, och riksvägen behövde väl inte breddas, motorvägen bör ju ha varit planerad vid den tiden. Många städer, ja även Kristianstad, har ju rustat upp sina sekelskifteshus och de lägenheterna är ju ganska eftertraktade idag. Jag tror att Torggatan 3 stod kvar rätt länge. Det var ju ihopbyggt med ett trettiotalshus, som väl hade bättre standard. Jag tror också att Torggatan 3 hade fått toaletter installerade i någon garderob. Men nu är nästan allt borta. Jag läser med glädje vad Bengt-Göran och andra ha skrivit och jag inser att vi är många som minns gamla Vilan med blandad glädje och sorg.

Lars Hörbo