Vilans Vänner Kristianstad

Vilan på 30- och 40-talet

Minnen, nedtecknade av Gunnel Falk
(som arbetade i 50 år hos Malmströms)

gunnelfalk1a.jpg gunnelfalk3.jpg

Kristianstadsbladet 26/11 2001


När man kör över Långebro kommer man till Vilan som fått sitt namn genom att man i början på 1900-talet hade bommar på bron så man fick vänta att köra över. Många satte sig ner för att vila, därav namnet.

Kör man längre västerut kommer man till Charlottesborgsgården som haft många ägare både danskar och svenskar. På 20-30-talet såldes marken och där byggdes egna hem, små hus med 2-3 rum och kök samt uthus så de kunde ha både kor, grisar och höns. Det var mycket jord till så de var nästan självförsörjande.

Frid odlade bär och grönsaker som han sedan sålde inne på Torget i stan. Ekströms tog emot kött och fläsk som de rökte, annars arbetade de på KBS-slakten, Yllefabriken eller Hvilans Mek. verkstad.

Gick man på höger sida mot stan kom man först till Rosengrens skomakeri, därefter Nora Olssons Speceriaffär där man kunde handla på bok. När man betalade fick barnen som var med ofta choklad, så då gällde det att följa med dit.

Sen kom Palmblads skomakeri, Harald Käcks plåtslageri och därefter Anderssons bageri där man kunde fa ett par kakor extra om Fru Andersson expedierade. De hade också brödbil så de körde ut på landsbygden och sålde sina bröd och kakor.

Intill låg Wennerbergs bageri där man kunde lämna in sin egen deg och få den utbakad till vetebröd eller skorpor. De sålde också godis och gjorde knäckstrutar som var enormt goda.

Gunnar Hansson hade taxi, eller droska som det hette på den tiden. Ville man ha en bil fick man ringa på i bostaden. Var där ingen inne fick man vänta i deras kök eftersom det ibland kunde dröja innan det kom hem någon bil.

Nisse Svenssons billackeringsverkstad hade även sina höns i verkstaden. Ibland flög hönsen upp och sprätte på de nylackerade bilarna. Då var det bara att göra om lackeringen.

I Svenssons bryggeri köpte vi svagdricka, 10 öre för en tvåliters spann. Han som sålde sa alltid att det var det "bästa drickat".

Skulle man till Åhus och bada en söndag gick man och ringde på i bostaden. De fick gå ner i källaren och hämta en läsk som man skulle ha med sig. Vilket besvär för 10 öre.

Andra sidan Allégatan låg Abrahamssons hus som rymde många affärer bl. a. Rings cigarraffär som ägdes av Agda Ring och hennes dotter Ingrid. De sålde tidningar tog emot tips och hade också bokmärken som vi kunde köpa. Tidningsbudet Folke kom med Kristianstadsbladet kl. 13 em, så man fick gå till Rings och hämta den. Man kunde också få gratulationskort textade.

Intill låg Luttrups färghandel som ägdes av David Birke. I samma hus fanns också Kooperativa med nya affärer där speceri, charkuteri och mjölkaffär var åtskilda. Där var stora skyltfönster, kyldiskar m.m. så det var moderna affärer. Mjölkaffären sköttes av Majken Rillner. I källaren hade de mangelbord som man fick hyra. På andra våningen i samma hus hade Thea Jönsson Damfrisering.

Efter Abrahamsson hade vi en brant backe. Särskilt vintertid kunde vi ralla nerför den. Längre bort var Essomacken som ägdes av Malte Persson därefter Vilans Frivilliga Brandkår som förutom att vara med om att släcka eldsvådor, också ställde upp på Hedentorps nöjesplats och på jularna var de med och ordnade dans kring granen nere på Vilans torg med långdans ner i gatorna.

Därefter fanns Malmströms skrädderi, Evert Jönsons Herrfrisör, Bonni grönsaksaffär, Sjöholms Charkuteri som hade goda hemlagade varor. En Mjölkaffär som ägdes av Rut Svensson, Viness frukt- och grönsaksaffär som också sålde godis och tomtebrus som man kunde göra sin egen läsk av. Viness ägdes av Lilly Henriksson som också hade en chokladautomat. Hade man en 25-öring så man kunde trycka ut en choklad, då fick man bjuda de som var med så man fick knappt något själv.

Fritz Olssons Manufaktur som sålde tyger och underkläder tog också emot så man kunde få lakan och örngott sydda. Särskilt till jularna skyltade de fint med underkläder lagda i kartonger med glitter och rosetter.

Sture Nilssons Speceri var också en fin affär som julskyltade med fruktkorgar fyllda med sydfrukter och stora chokladkartonger.

Westerbergs Efterträdare som ägdes av Gustav Larsson gjorde själv sina charkuterivaror. Även här var det fin julskyltning med grishuvud, pastejer, syltor

Mårtenssons Speceri ägdes av Agnes Mårtensson som trots att det bara var en liten affär hade stor sortering. I samma hus hade Hansson sitt skomakeri.

I ett utbygge vid sidan om Arups hus låg Salong Chick som ägdes av sömmerskan Bengts Andersson.

Intill hade Silva Jönsson Blomsterhandel och så Posten som sköttes av Inge Carlén och hans fru med hjälp av Stina Sjögren. Långebros Mekaniska verkstad ägdes av Carl Björklund. De hade många anställda och hade mycket arbete till Brännerier och till Stärkelsefabriken.

"Pelle Monark" låg intill, han som sålde Monark cyklar, därav namnet. Han hade också verkstad där han lagade cyklar.

Walfrid Svenssons Möbelaffär hade egen verkstad och han gjorde möbler från bräda till färdiga skåp, bord och stolar mest skulpterat skulpterat.

Lavessons Magasin tog emot säd. I skördetid kunde det bli långa väntetider för hästarna och de som skulle lämna säd. Uppe vid gatan stod Pella Andersson om helgerna och sålde frukt och grönsaker.

Trikåboden ägdes av Rut Olsson och sålde varor som passade som Mors- och Farsdagspresenter såsom förkläden, strumpor och underkläder.

Johnssons cigarraffär sålde allt som tillhörde en cigarraffär. De tog också emot tips och sålde böcker av kända författare särskilt en serie som hette Gård och Hembygd och som var mycket populär.

Österbergs järn var en varufylld affär särskilt till jakt och fiske men också hushållsartiklar i emaljerat. På senare tid sålde de även rostfria kastruller och kaffekannor. Österbergs ägdes av Oskar Larsson och Folke Lilja.

Till Långebro station gick man ofta för att se på de resande som kom med tågen från Malmö eller Ystad, men för det mesta gick vi in på stationen för att värma oss särskilt när vi gått ner oss på isen. De hade nämligen en stor och bra kamin.

Efter järnvägspåret låg Gulfmacken och Hanséns Bilverkstad som ägdes av Harald Hansén. De sålde bilar av märket Citroen.

Längre ner på gatan låg Immelkol som gjorde gengaskol till bilarna. Fjäderfäslakteriet började i liten skala men är numera en stor anläggning - Kronfågel.

Efter Gulfmacken kom Långebro sedan var vi inne i Kristianstad.

***

Gick man på vänster sida mot Kristianstad kom man först till Nils Anderssons Skrotupplag. Han hade mest bilskrot men senare såldes bilar av märket Peugeot.

Därefter kom Dahls Bageri som ägdes av Helge och Göte Dahl. De bakade bröd som hette "Gärds Hembakta". De hade också affär och skickade mycket bröd och kakor med bussar ut till landet.

Johnssons hade också en cigarraffär där de hade den stora sortering som tillhörde en cigarraffär: Där köpte vi våra filmstjärnekort. Fick man Shirley Temple var man stolt.

Sjölholms bostad, i uthuset där de tillverkade sina charkvaror.

Syster Anna Rosendal hade inte någon bestämd mottagningstid utan tog emot dygnet runt om något hade hänt.

Shellmacken sköttes av Hans Rosenkvist. När Stadslinjen började gå ut till Vilan hade den Shellmacken som ändstation där de vände och körde tillbaks till stan.

Oskar Lövkvist drev Rörledningsfirrna i källaren på sin bostad.

Henrik Persson hade affär med elektriska grejor bl.a. fina kristallkronor, som de skyltade med. De hade också verkstad i källaren med 2-3 anställda. Vid Stenhuggeriet var vi och hoppade på kasserade stenar. Ibland ramlade vi och fick rejäla skrubbsår.

Fasts Conditori hade bageriet på gården. Där kunde vi ungar få kakor som hade blivit brända.

Axel Svensson började med sin möbelaffär uppe vid gatan i liten skala.

Signe Persson ägde slöjd- och bosättningsaffären där vi brukade köpa våra presenter när vi skulle gå på kalas. Hon slog nog av på priset när hon förstod att vi ville ha det. Hon sålde också kaffe i lösvikt som hon malde i en stor kvarn.

Ljungkvist Dam och Herrekipering sålde Solblommans klänningar. På sommaren kunde många ha likadana klänningar De sålde också underkläder. Fru Ljungkvist var också ombud för korsetten "Spirella". De sålde också kostymer, rockar och kappor.

Wicicentralen ägdes av Emil Olsson som sålde cyklar av märket Wici. De hade en verkstad i källaren på gården som sköttes av Sture Witsell. Många gånger fick han nog inte betalt för sitt arbete då vi hämtade cyklarna som blivit lagade. Vi bara sa: -Far kommer och betalar, vilket kanske inte alltid blev av.

I Eklövs hus fanns också Ingemanssons Frisörsalong och Wallgrens skomakeri. Bak Eklövs fanns Ivan Svenssons Agentur där man kunde köpa kläder och linnevaror på kupong. De kunde då vänta och betala tills de fick avlöning.

I Församlingshemmet gick vi i söndagsskola. Ella Månsson som också var lärarinna ledde söndagsskolan. På sommaren hade vi utfärd till Åsums Fure där vi blev bjudna på bullar och mjölk. Till jularna hade vi julfest då vi fick dansa kring granen, gå luciatåg och få gottpåsar med oss hem.

När vi blev äldre hade vi ungdomssamling där vi sydde. Prosten Lundgren som hade cyklat från Åsum för att vara med, läste ur Bibeln. Vi blev bjudna på chokladmjölk och kakor. Pastorsexpeditionen var också inrymd i Församlingshemmet.

Hvilans Mek. Verkstad som ägdes av Fröken Vedin var en stor industri med många anställda. De tillverkade hissar och traverser.

Fritiof Lindgrens Skoaffär hade en glasdisk där han skyltade med skor. Fick man ett par skor som hade stått där tyckte man de var extra fina.

På gården intill hade Toffellnakare Olsson sin verkstad. De stod också inne på Salutorget och sålde sina alster.

Efter skoaffären hade Edvin Jönsson sin Herrfrisering och Ania och Olga Trobäck hade en Handarbetsaffär.

Vid Bruksgatan låg en stor Trävaruaffär som ägdes av Carl Nilsson som också hade huset där bl.a. Blomsterhandeln är inrymd.

I början av 1800-talet låg där ett av Sveriges största Tegelbruk, därav namnet Bruksgatan.

Havannamagasinet som finns kvar men numera heter Långebro cigarraffär hade allt som hörde till en cigarraffär. Iris Blomsteraffär finns också kvar än idag. Vera Jönssons damfrisering och så Joel Johanssons Bilfirma som hade sitt kontor här.

Vilans Glasmästeri ägdes av Nils Möller.

Nere på Bruksgatan låg Kronans Läskdrycksfabrik, som ägdes av Carl Larsson. De sålde även koks och ved.

Uppe vid gatan låg Amandas Café eller "Shanghai" som det också kallades. Där var rätt mycket busliv särskilt om kvällarna när ungdomarna samlades där. Fröken Nilsson hade Damfrisering. I källaren hade Fru Ljungberg Fiskaffär och Fröken Dahl mjölkaffär. Joel Johanssons Bilverkstad sålde också bilar av märket Studebaker och Austin.

Palanders snickeri.

Sjödals hus hade fin trädgård med de första vårblommorna.

Vilans Torg som jag förut nämnt hade julgran som vi var och dansade kring. Tage Söderholm stod där och sålde granar.

Nere på Bomgatan låg Möllerströms skomakeri som tog emot elever som skulle lära sig skomakaryrket.

Anders Perssons Färgeri och Kemtvätt hade många kvinnliga anställda.

Skrotaffären ägdes av Guilotte. Där kunde man köpa verktyg eller reservdelar och på vårarna kunde vattnet stiga så det kom in i bostaden.

Nybergs hus inrymde Everbrings Damkonfektion. Inga-Märta Grahn hade en Damfrisering som gjorde moderna frisyrer. Hon tog också och emot och lärde upp elever.

Ivar Persson Urmakeri.

Malmströms Konditori finns kvar och gör sin speciella nötkransar.

Wilhelm Rubergs Bilverkstad var en modern verkstad. De sålde också bilar av märket Chevrolet och Plymouth.

Ruberg hade också patent på Brandsprutor så dit kom det kommunpampar från hela Sverige och även från utlandet.

Nya Wibergs Möbelaffär som ägdes av Nils Wiberg hade egna verkstäder som måleri och tapetserarverkstad. Möbelaffären finns fortfarande kvar och säljer stilmöbler.

Gamla Wibergs Möbelaffär som ägdes av Anders Wiberg hade också egna verkstäder. De bägge affärerna hade en gång varit en gemensam affär men de hade delat på sig.

Efter järvägsspåret låg Texaco Bensinstation som också hade sitt kontor där.

Ringkompaniet vulkade däck och sålde bilar av Amerikanska märken. Ringkompaniet ägdes av Eric Magnusson.

Närmast ån låg ett litet hus som inrymde Taxistation.

Därefter kom bron och sen var man inne i Kristianstad.

***

På Odal var de flesta husen enfamiljshus med täppa till antingen framför eller bak huset.
Där fanns två affärer. Den ena ägde Johan Nilsson som alltid hade en cigarrstump i munnen som han tuggade på. Det var nog inte eld på den.

Den andra affären ägde Fröknarna Olsson. Båda affärerna bjöd sina kunder på julkalas.

Mjölkaffären ägdes av Agda och Hilda Larsson. De sålde mjölk och grädde i lös vikt. De hade en bassäng med kallt vatten där de hade kannorna.

Gunnar Larsson hade sitt skrädderi uppe i sin bostad.

I Nils Perssons Bageri körde Persson själv ut och sålde sitt bröd med häst och vagn.

Därefter Hjalmar Nilssons Bageri där Fru Nilsson stod inne i stan och sålde sina bröd och kakor. På somrarna gjorde de glass som sedan Nilsson stod uppe vid Långebrogatan och sålde.

Där fanns också Kolsyrefabriken som ägdes av Carl Larsson. Syrgasfabriken ägdes av Wilhelm Ruberg.

IOGT-salen fanns också på Odal. Där hade de möten på söndagskvällarna. De hade lustiga amatörrevyer. De hyrde även ut lokalen till bröllop och andra festligheter. Ibland anordnades det dans efter mötena. Upp om en skranglig trappa hade de bibliotek där vi kunde låna böcker, men de var ofta så slitna så de var svåra att läsa.

***

På Nöjesplatsen "Hedentorp" samlades alltid mycket folk som kom cyklande från byarna häromkring, där var också mycket militärer. Det hela ordnades av antingen Idrottsföreningen eller Frivilliga brandkåren. Där var fina uppträden såsom Ulla Billkvist, Lisbeth Bodin, Sven-Olof Sandberg m.fl.

Uppträdena vari regel kl 9 em. Då kom Malmö-tåget och dönade förbi så det tog bort ljudet från uppträdet. Orkestern var för det mesta Hakon Svärd som var känd för att kunna hantera många instrument på en gång.

Fast dansbiljetten bara kostade 5 eller 10 öre smet vi för det mesta upp utan att betala för att lära oss dansa.

Där var också lotteristånd, chokladhjul, varm-korv-stånd och kaffeservering som sköttes av Fru Andersson och Fru Grahn.

***

Mjölka Johansson körde med häst och vagn och sålde mjölk och grädde.

Sill-August kom på sin flakcykel och ringde i en klocka och ropade om någon skulle ha ny vacker sill idag.

Nisse Thomasson som köpte upp lump och skrot kom också in på gårdarna och ropade om de hade någon "lump i dag".

Polis Mohlin som bodde i hörnet Borggatan - Södra Långgatan hade förutom det vanliga jobbet också jobbet att inkassera skatter. Många gånger blev han nog inte insläppt.

Vilans skola hade två byggnader. Småskolan som förutom skolsalar också hade bostäder för lärare och lärarinnor samt skolköket i källaren där lärarinnan var Ebba Polster.

Storskolan som hade klasser från 4 till 7 samt även hade bostad till Vaktmästare Ludvig Ekström som varje 10 min-rast hade öppet så vi kunde köpa skriv- och räkneböcker, pennor och suddgummi.

Själv hade jag lärare Miörner som när det var fel på skrivningen eller räkningen kastade boken tvärs över salen och skrek att det var hafs och slafs.

I en utbyggnad till storskolan fanns gymnastiksalen där vi också kunde duscha, annars var vi mest ute och spelade brännboll. Det värsta var KBS-lukten som också trängde in i skolan.

Intill skolan låg Allégården (Missionskyrkan) där de hade söndagsskola. Lärarinnor var Birgit Almkvist och Greta Petersson. De hade en sparbössa föreställande en negerhydda med en flicka som satt utanför och när man lade i pengar nickade hon med huvudet. De hade också utfärder, oftast till Färlöv.

KBS - den stora slakterianläggningen med många anställda började i liten skala mitt i samhället och kallades för Andelsslakteriet.

Sotare Nilsson var lika svart när man än såg honom. Hans fru spådde. Hon hade mycket folk som kom dit så ibland dröjde det till natten innan de kom därifrån.

Nere på Bryggerigatan fanns en fru Johansson som botade för "Engelska sjukan". När denna sjukdom var utbredd var det många som besökte henne.

***

Jag som har nedtecknat detta heter Gunnel Falk. Jag är uppväxt på Borggatan, en gård med många familjer men sämjan var god. Vi hade bra reda på varandra. På sommaren var det både förmiddags och eftermiddagskaffe på gården. De flesta var ju hemmafruar och turades om att bjuda.

Vi barn tillbringade sommarlovet mest inne i "Pelle Målares" trädgård där vi roade oss med lite av varje. Vi fick äta bär och frukt så mycket vi ville så vi var aldrig hungriga. Annars besökte vi Kallbadhuset nere i Tivoli. Där var olika bassänger som kallades Lillan, Mellan och Storan, så man fick vara där man kunde, för man var ju inte simkunnig. Ibland gick vi till lekparken i Tivoli. Där blev vi i regel bortkörda av stadsboungama. Min kamrat sa att hon skulle säga till sin far som var polis (vilket han dock inte var).

Jag har nu skrivit om Vilan som jag upplevde det under min barndom.

Gunnel Falk