Vilans Vänner Kristianstad
bryggerigostvast.jpg


Resten av Bryggerigatan

Bengt-Göran Jönsson minns

Många av de äldre fotona har lämnats av Anita Wik (Andersson), som växte upp på Bomgatan 7 och senare hyrde Bryggerigatan 4

På hörnet vid Bomgatan i nr 1 bodde familjen Möllerström. De hade nog inte så mycket kontakt med övriga delen av Bryggerigatan. Både de och de äldre tanterna i nr 3 höll sig mera för sig och förblev en aning anonyma i vår värld. Ändå var Möllerström en genuin bryggerigatanbo. Han hette Vilhelm, kallades Ville, frun hette Kerstin. Hans far hade haft skomakeri i huset med ingång från Bomgatan. Jag minns denne gamle Möllerström svagt. I familjen fanns fyra barn: en son som var äldst, Bertil, två döttrar, varav den yngre hette Agneta och den äldre Birgitta. Så var det den minste pojken, Torsten. Han var en illbatting, men rörde sig som sagt i periferin i förhållande till oss andra ungar. Möllerström var järnhandelsbiträde hos Ellbergs inne i stan. I huset bodde också Villes systrar Rut, som var tandtekniker, och Astrid, som arbetade i Möllers porslinsaffär i hörnet Ö Boulevarden/Nya Boulevarden, "Möllers hörna".

parontradmin.jpg

torstenm1min.jpg torstenm8min.jpg torstenm3min.jpg torstenm4min.jpg torstenm5min.jpg torstenm6min.jpg torstenm7min.jpg torstenm9min.jpg

På bilderna från vänster till höger syns Torsten Möllerström, när han jobbade i Möllers bokhandel. På nästa bild sitter Ville Möllerström tillsammans med Irene (Bertils nuv fru) och sin hustru Kerstin. Därefter ser vi Torsten i trädgården med hunden Pia. Sedan Torsten själv och därefter föräldrarna Ville och Kerstin, som också syns på nästa bild. Bilden därefter är tagen inifrån Möllerströms mot Redelins hus på Bomgatan. På sista bilden gifter sig Torstens syster Agneta.

En dikt om barndomens Vilan av Torsten

Jag tror inte, att jag någonsin var inne på deras gård. Att gå in i gattet mellan nr 1 och 3 kändes lite hotfullt. Det var liksom otillåtet. Om man gick rakt fram, kunde man genom en port komma in i guldsmedens trädgård på Bomgatan, men det var sällan någon som gick det hållet. I Möllerströms trädgård fanns ett stort päronträd mitt framför deras kökstrappa. Det finns kvar än idag Det finns kvar än i dag.


aw1min.jpg

Det första huset till vänster var Möllerströms, det andra var nr 3, där de ilskna tanterna bodde. Sedan kom vårt hus, nr 5. I huset till höger bodde Ola Holmqvist.
I Bryggerigatan 3 bodde flera hushåll i fyra små lägenheter med ett enda fönster mot gatan och ett köksfönster på gårdssidan. På bottenvåningen i lägenheten närmast nr 5 bodde Nilla själv, Nilla Svensson, den ogifta ägarinnan till huset. Hon var en ettrig och argsint tant, ständigt på bettet, när det gällde att näpsa oss ungar. Framför huset fanns en liten trädgårdstäppa med ett lågt trä/nätstaket. Träet var i gulvit färg. Nåde den som så mycket som petade på det staketet. Nilla brukade tvätta det med varmt vatten och en borste och torkade det sedan med en trasa.

bryggerigoversvamning1927min.jpg
Översvämning i Bryggerigatan 1927

I den andra marklägeneheten bodde två tanter, ogifta, i alla fall ensamstående, kanske en var änka. Den ena var äldre än den andra, möjligen var de släkt. Den gamla var liten och lite hopkrupen och gick alltid med ett huckle på huvudet, jag såg henne aldrig utan. Den andra var större och grövre, det gällde även rösten. Den gamla hörde jag aldrig tala, den yngre desto mera. Hon assisterade Nilla i övervakningsarbetet och hade alltid ögonen på skaft. Om något utöver det vanliga hade inträffat i Bryggerigatan, kunde man se dem alla tre, livligt konfererande ute vid staketet. De var måna om att hålla sig underrätade, kan man säga.

Jag kan underligt nog inte minnas, vem som bodde på andra våningen närmast Möllerströms, men i lägenheten närmast vårt hus minns jag tidigast familjen Sköld. Jag tror, att mannen var murare, frun jobbade på Yllefabriken, liksom min mor. Sonen Kenneth var i min ålder, och vi var tillsammans på Uddegården. Jag var ibland uppe hos Kenneth och lekte. Det hände att vi var ensamma hemma på kvällen. Då byggde vi en hydda av filtar över deras matbord i finrummet och lyste med ficklampa där inne. Skölds byggde hus i Åsum och flyttade ganska tidigt. Jag har inga andra minnen av Kenneth.

Efter Skölds fyttade det in en familj, som hette Assarsson, eller också hette mannen Assar. Vi kallade honom "han med gåsarna", jag minns inte riktigt varför, men det kan ha varit så, att

aw2min.jpg Bryggerigatan 1, Möllerströms, närmast till vänster
aw12min.jpg han hade gäss eller ankor på sin lilla kolonilott nere vid Sture Perssons skrotaffär, där vi också hade en bit jord. En gång hade jag och någon mer dragit upp morötter i hans odling och ätit upp. Han hade på något sätt ertappat oss och angivit mig för mina föräldrar. Jag fick stryk med mattpiskaren den gången. Det hjälpte för tillfället, men jag återföll i min kriminalitet en gång till, vilket jag återkommer till nedan.

Enda vägen att nå Assarssons lägenhet gick via en trappa på gården. Den ledde upp till lägenhetens kök just innanför planket mot vår gård, där brygghuset och soptunnorna var belägna. När man kommit en bit

uppför trappan, kunde man se in på vår gård, och det hände inte alltför sällan, att ett par tanthuvuden stack upp där för att följa något intressant, som tilldrog sig på vår gård. Uppifrån våra fönster på gaveln ovanför brygghuset kunde vi se, hur tanterna försiktigt smög upp på trappan för att informera sig. De kunde hända, att de snabbt slog till reträtt vid överraskande tillmälen som "Dra åt helvete, kärringjävlar! Gå in och lägg er och dra nåt gammalt över er!" Det var undantagslöst någon av Stjernfeldts som avlossade sådana salvor då och då. Raka besked utan några omsvep. På gården till nr 3 fanns ett uthus med vedbodar och dass, liksom på alla andra gårdar. . aw3min.jpg


aw4min.jpg
Mittemot nr 3 låg Bryggerigatan 2 . Där bodde Ola Holmqvist med hustrun Ebba. Hon var född 29/1 1890 enligt notering i Anita Wiks mors anteckningsbok. Vi barn uppfattade Ola som en folkilsken typ. Han arbetade vid järnvägen, han var nog konduktör eller expeditör på biljettexpeditionen på Långebro station. När vi rasade förbi i våra lådbilar, kunde det hända, att han kom utrusande med yxa i hand och hotade slå sönder våra ekipage. Jag tror, att han tyckte det dammade på hans fönster, när vi drog förbi. Han hade betongstaket utanför sitt hus. Hustrun Ebba var tyst och försynt med en knut i nacken. Hon stod ibland med armarna i kors utanför och samspråkade med tanterna mittemot. Ola och Ebba hade en dotter, Astrid, och barnbarn, Lilian och Irene, som ibland var och hälsade på. De bodde i Malmö. Ola hade en bror som var murare och bodde i Epadalen. Hans dotter Birgitta och jag var klasskamrater.

I Olas hus bodde också en ensam man på nedre planet, men jag har bara suddiga minnen av honom. Han hette Göte och hade varit bagare. Tidigare bodde även hans mor där. På andra våningen bodde en kvinna, som var med i Jehovas Vittnen. Hon ansågs vara något speciell. När hon tvättat håret brukade hon hålla huvudet utanför fönstret, så att håret hängde rakt ned, medan hon torkade det. Det väckte en viss munterhet bland grannarna. aw10min.jpg
Anita och Anneli på Bryggerigatan
ebbamin.jpg
Ebba

aw5min.jpg I nästa hus på höger sida, nr 4 ,mittemot vårt hus, bodde två ensamstående damer. Den ena hette Anna Bruér och den andra Rut Johansson. De arbetade båda på laboratoriet på KBS. Anna var liten och rundnätt, hjärtlig och gladlynt. Hon brukade cykla, men köpte sig en vacker dag en bil. Det var en Fiat 1200. Hon hade redan körkort och hade faktiskt kört lastbil med djurtransporter åt sin far en gång i tiden. 1964 bytte de till en ny Austin Morris 1300. Anna var född 1903. Modern hette Hildegard Malm och bodde på norr inne i stan. Modern dog 1958. Anna hade två halvsystrar. Rut var mera stram. Hon var utbildad sjuksköterska. Hon tog emot patienter, bl.a de som sökte för engelska sjukan. Det var mest barn. Hon var oerhört kunnig på örtmedicin och medicinalväxter och gav många såväl råd som botemedel mot deras åkommor.

Huset låg en bit från gatan med en ganska stor trädgård framför. Den var välskött och fin. Det var inte så roligt att sparka in bollar där, för man fick inte bara gå in och hämta bollen, utan måste ringa på och be om ursäkt också. Hade bollen skadat någon rosenbuske, blev det extra dramatiskt. Rut var född 1901. Huset kallades för Bomma-Petters. Bomma-Petter var Rut Johanssons morfar, som var polis och bomvakt vid Långebrogatan på 1800-talet. Där fanns en bom ungefär vid Vilans torg eller Malmströms conditori, där man måste betala en avgift för att forsla varor in till Kristianstad. Det är troligt att namnet Bomgatan har sin förklaring där. Bomma-Petters riktiga namn var Per Pettersson. Han var född 1848. Hans hustru hette Hanna och tillsammans fick de fyra barn, Emma, Lasse, Anna och Gustav. aw6min.jpg

Rut hade en benprotes p g a att hon blivit påkörd av tåget någon gång, förmodligen någonstans vid järnvägen söder om Långebro station, när hon samlade kol där. Det var inte ovanligt, att man tog vara på kolbitar som fallit av från loken, och ofta var det barnen som fick den uppgiften. Det var inget billigt bränsle att köpa själv på den tiden, som bör ha varit någon gång på 1910-talet. Rut lät dock inte sitt handikapp hindra henne från att bl.a köpa en Indian motorcykel som hon körde runt på. Hon var faktiskt en av de första flickorna i Kristianstad som hade en egen motorcykel. Dessutom tog hon hand om familjens biodling helt på egen hand. Både Anna och Rut arbetade på trikin-avdelningen på KBS fram till pensionen.

aw11min.jpg Anita Wik, f Andersson, och hennes man Leif hyrde huset från 1964 några år framåt. Hon har berättat, att när hon och hennes man grävde på tomten bakom huset, fann de en massa djurskallar. Anitas far, Stig Andersson, berättade då, att han hört om ett fårslakteri, som skulle ha funnits där.
Till vänster brygghus och garage på baksidan.

Anna och Rut hade en hund som hette Tess, en vit Malteser, som brukade komma rusande till staketet, vilt bjäbbande. Han åkte ibland i en korg framtill på Annas cykel.

Rut hade ända sedan 1932 tagit hand om sin systerdotter, som hette Berit och föddes 1928. Berits mamma var Olga Lundgren, pappan var gjuterimästare Anton Lundgren. Olga fick arbete som guvernant i Amerika för Firestone-familjen och flyttade dit. Hon tog också med sig Berits 6 år äldre bror Larry. Berit var däremot för liten för denna långa båtresa. Olga kom aldrig tillbaka till Sverige. Hon flyttade tillbaka men bosatte sig i Köpenhamn. Där bodde redan en annan av systrarna, Gurli. Larry stannade i USA, gjorde militärtjänsten i marinen och bildade familj.

aw8min.jpg
Fiaten på bilden tillhör Anita och Leif. I bersån till höger brukade Anna och Rut sitta och dricka kaffe. Lägg märke till mängden av tulpaner i rosenrabatterna! Anita och Leif fortsatte trädgårdstraditionen.

Berit blev damfrisörska och arbetade bl. a. på Elsie Ohlins damfrisering och på salong Vogue ovanpå Epa. Hon gifte sig med Rune Björkqvist, som hade en fotogenagentur på Långebro. Han har efter detta varit bl.a. säljare på Bernina symaskiner och distriktschef för Husqvarna symaskiner och tog sedan över Husqvarna Symaskinsaffär på Tivoligatan som han och Berit drev i över 20 år fram till pensionen. De bodde ett tag i Lindqvist-huset längre bort i Bryggerigatan.

Rune och sonen Lars har bidragit med denna information samt bilder på Bomma-Petter, huset och familjen på Bryggerigatan 4.


aw13min.jpg Efter vårt hus låg Bryggerigatan 7. Det var ett trevåningars tegelhus med något rum uppe på vinden. Längst upp bodde familjen Mårtensson närmast vårt hus. Mårtensson var rörmokare och jobbade på Mårtenssons rör, som jag tror låg nere vid Yllefabriken på Uddevägen nära järnvägsövergången till Hammarslundsvägen, där Gasverket låg. Det är möjligt, att de var två bröder som drev firman. Äldste sonen hette Lasse och gick i realskolan. Sten var ett eller två år äldre än jag. Han kallades Lillegossen. Ingrid hette systern med smeknamnet Bibban. Det var tillsammans med Sten som jag begick mina andra - och sista - kriminella handling. Vi hade fått för oss att gå runt och stjäla cykelventiler. Det var en kväll samma dag som Kiviks marknad ägde rum, och bl a de anställda på Stevers bil, som då låg på Hedentorpsvägen öster om järnvägen, hade
samåkt med buss till marknaden och därför lämnat kvar sina cyklar i ställen utanför verkstaden. Vi skruvade bort varenda ventil och samlade dem i små plåtaskar, som vi stoppade i fickan. Hur detta tilltag kunde framkalla något slags tillfredsställelse, fattar jag inte idag. Mor och far kom på mig med burkarna, när jag kom hem, och det blev stryk med matpiskaren igen. Sedan körde far runt med mig i bilen, och jag fick skruva i alla ventiler igen. Men pumpade blev cyklarna inte, så det var nog ett liv, när folk kom tillbaka med bussen och skulle cykla hem. Jag sa, att Sten också varit med, men jag tror inte, att han erkände. Jag minns inte, att han fick något straff. Sten är visst död sedan några år tillbaka. Han jobbade en tid på Vilans Glas och fortsatte enligt vad jag hört inom branschen i Hässleholm.
delavbryggerig7.jpg
En bit av baksidan av Bryggerigatan7. Nr 5 är redan rivet här.

flygbildnr1_9.jpg I den andra lägenheten på tredje våningen i nr 7 bodde Dahlbergs. Det var bara man och fru, om de hade barn, minns jag inte, de var i så fall utflugna. Jag tror, att Dahlberg jobbade vid järnvägen. Han var en timid och stillsam man. Frun arbetade i Anders Perssons tvätteri.

I lägenheten under dem bodde också ett ensamt par. De hade barn, men de hade flyttat hemifrån. De hette Hallkvist. Var mannen arbetade kommer jag inte ihåg, om jag någonsin visste det, men frun arbetade också hos Anders Perssons. Han var lång och smal, hon mindre till växten.

Vilka som bodde i den andra lägenheten på andra våningen, kan jag inte erinra mig, förrän Dansken fyttade in. Om han jobbade på någon bilverkstad, minns jag inte, men han reparerade i alla fall bilar åt folk. Han reparerade bl a min Ford Taunus, efter det att jag flyttat till Olofström. Då hade även han flyttat med familjen till ett hus på vägen mellan Åsum och Vä. Där hade han verkstad i längan. De hamnade sedan i Härlöv i ett hus mittemot Jeppssons affär. Jag hade bil på reparation där också. Det dracks en hel del öl under de där reparationerna. Hans familj blev tämligen stor med åren, och jag gissar på att barnaskaran uppgick till 6-7 barn till slut. Hans fru var från Österlen någonstans. Det första barnet var en söt liten kille med lockigt hår. Han kallades Knalle. Jag undrar var han finns. agnetaingridtorstenmin.jpg
Agneta Möllerström, Ingrid Mårtensson och Torsten Möllerström utanför Lindgrens på Bomgatan

stenoingridmartenssonmin.jpg I den ena marklägenheten bodde Bertil Andersson. Han körde tillsammans med brodern, Gustav, ut dricka på Svenssons bryggeri. De kallades Natt och Dag, eftersom de körde till långt ut på sena kvällen. Gustav var gift och bodde någon annanstans på Vilan. Deras mor levde de första åren och brukade stå utanför ingången på Bryggerigatan och se sig omkring. Hon var liten och hade huckle. Hon brukade hålla sig i staketet kring en liten trädgårdstäppa utanför den marklägenhet som var närmast vårt hus. Det var ett spjälstaket, och en gång klättrade Svenne Stjernfelt på det och fick en spetsig staketspjäla under hakan, så att det blev ett stort, ymnigt blödande sår. Både staket och täppa togs så småningom bort, och det blev i stället plats för uppställning av en bil där.

Sten och Ingrid Mårtensson på gården till Bryggerigatan 7 med nr 5 i bakgrunden


bryggerig4min.jpg
Bilden är tagen från gården till Bryggerigatan 9 från sydost. På hörnet av Carl Larssons hus, där fönstret längst till vänster sitter, var ingången till affären. Nedgången till källaren var till höger om trappan under det smala badrumsfönstret. Byggnaden i bakgrunden, som rymmer Kristianstads Renhållings AB, ligger på den plats, där Lindqvistahuset, Bryggerigatan 8, (nedan), var beläget.
I den "staketlägenheten" bodde en man som hette Borgling. Han drev en tid speceriaffären på hörnet Bruksgatan/Bryggerigatan i Carl Larssons hus. Han var nog den siste, affären lades ned ca 1955-56. Före honom var det Lindell som var handlare där tillsammans med sin fru. Jag har en dunkel aning om att hon också jobbade på mejeriet. Jag tror, att de bodde på Kapellgatan. Lindell var en fryntlig och pratsam typ, då och då även uppiggad av någon starkvara. Potatis och fotogen hade de i källaren, dit man kom via en trappa från gatan. Upp till affären ledde en annan hög trappa. Jag minns affären tydligt, men det är ett gammalt minne. Larssons gjorde senare sovrum och badrum där. Det sades att det var gamle Carl Larsson som startat affären en gång. Ingen minns väl detta längre.

Borgling hade en DKW. Den var gul och svart. Dörrarna var gjorda av plywood. Det var ju en modell, som tillverkats strax efter kriget, och då användes trä i bilarna ibland. I samma lägenhet hade Rudolf Pilz lager och lite verkstad runt 1960. Han sålde TV-apparater tillsammans med min far. Jag har berättat om det på sidan med Bryggerigatan 5 också. Far hade många kunder som han sålde begagnade kläder till på landsbygden, och de blev ju också intresserade av att köpa TV. Vi köpte också vår TV av Pilz 1960, en Loewe. Jag lärde mig att reparera enkla fel och kunde åka ut med far på landet och ge lite service, när Pilz befann sig i Landskrona, där han egentligen bodde. Pilz brukade också övernatta i den här lägenheten.

Inne på gården till Bryggerigatan 7 fanns en stor trädgård. Det var nog bara Bertil, som hade riktig tillgång till den. Där var ingen gräsmatta som i vår, utan bara jord och rabatter, krusbärsbuskar och några fruktträd. Även på den här gården fanns vedbodar och utedass och längst bort ett skjul för cyklar. En hög utomhustrappa ledde upp till köksingången till lägenheterna på andra våningen.


aw15min.jpg
Bryggerigatan västerut med bl a den fina hängalmen till vänster.
aw9min.jpg
Carl Larssons trädgård, sedd från Bryggerigatan 4.


Nästa hus, Bryggerigatan 9, hade gemensam gård med Bruksgatan 10. Där fanns först ett nätstaket mot gatan, men det försvann så småningom. Precis utanför nr 9 stod en tät hängalm, som bildade en skuggande lövsal, där en bänk och ett bord, som gick runt trädet, fanns. Där satt ibland under de tidiga åren en gammal kvinna, som bodde i Bruksgatan 10 i markplanet, ja nästan källarplanet. Om hon var riktigt blind, vet jag inte, men hon hade starkt nedsatt syn och hade alltid mörka glasögon. Hon brukade också ha ett huckle på huvudet. Jag tror, att hon hade en dotter, som bodde på Torggatan med en dotter i sin tur, som var ljushårig och lite rundlagd. På almen blev det "änglamat" frampå sommaren. Det var fröna med runda gröna vingar, som man kunde äta, när de var späda. Vi tyckte att de var goda, och de kändes nyttiga att mumsa på. Fast ängssyra var godare, när det gällde att äta grönt.

Där almen stod var ett fönster till en liten lokal på första våningen. Jag vet inte, vad som hade funnits där, men det pratades om att det varit en mjölkaffär en gång i tiden, vilket också bekräftas av Anita Wik, vars far Stig sagt, att så varit fallet. Kanske var det också någon tid helt enkelt en bostad, men det bodde ingen där under min barndom. Oskar Stjernfeldt hyrde lokalen med tiden och hade den som mekanisk verkstad för alla möjliga jobb. Bl a gjorde han stativ till de populära TV-lamporna, som man lindade med plastband i olika färger. Vi lindade sådana hemma, och far sålde dem.

alm.jpg

Ovanpå den lokalen bodde Betty Johansson med ingång från gården. Hon var ensamstående. Om hon var änka eller frånskild eller aldrig gift, vet jag inte, inte heller om hon hade några barn. En bror hade hon, som var vaktmästare vid lasarettet. Han stod bl a vakt vid huvudingången på Lasarettsboulevarden, när det var besökstid. Då hade han en svart uniformsmössa på sig. Inga barn under 12 år släpptes in. När mor låg på lasarettet 1956 för blödande magsår, var det lika spännande varje dag, om jag skulle bli insläppt eller ej. Jag var ju bara 11 år. Men jag kan inte minnas, att det någonsin blev någon diskussion om min ålder. Jag var ju alltid med far. Barn som inte blev insläppta fick sitta och vänta i ett rum vid vakten. Betty Johanssons bror bodde inte på Vilan. Jag vill minnas, att de var komna från Ivö. Betty jobbade hos Anders Perssons. Hon hade tidigare arbetat på Bryggeriet Kronan, när far var där i sin ungdom. Det var en rejäl och bestämd kvinna, ingen satte sig på henne. Hon var med i en syförening, där bl a Elsa Lejon på Bruksgatan 8 och Agnes Mårtensson i speceriaffären på Långebrogatan också var medlemmar. Man såg att de hade sina möten ibland.

Vidare bodde på den gården på baksidan av Bruksgatan 10 en familj, där mannen hette Gustaf och frun Svea. Efternamnet var Engqvist. De bodde till vänster när man kommit upp för den höga yttertrappan. En pojke hette Bengt, och så fanns det en yngre flicka också, men namnet har jag tappat. Bengt var nog född 1950 ungefär. Jag tror, att Gustaf var kommunalarbetare. Svea jobbade nog inte.

I huset bodde också en familj vid namn Mörlund (något i den stilen). De hade två pojkar, som var äldre än jag. Om de bodde i lägenheten mittemot Svea och Gustaf, kan jag inte säga säkert, men det är möjligt.

I källarvåningen bodde Kalle Svensson, även kallad Kalle Sock. Det var en äldre farbror, som handlade med lump o dyl. Han hade en cykelflakkärra, som han mest ledde, för han var tyvärr oftast full. När han kom längs Bryggerigatan brukade ungarna rusa efter honom och skrika: - Hur mycket är klockan Svensson? Han blev för det mesta rasande och slog efter ungarna. Mor hade förbjudit mig att reta honom eller vara i närheten. Dels tyckte hon nog synd om honom, dels var hon väl rädd, att jag skulle komma i vägen för hans käpp. Det var ett elakt tilltag att plåga honom så, men vad vet barn om elakhet? Man lär sig.

Från Bruksgatan fanns en annan hög trappa till nr 10. Via den kom man dels till "finingångarna" till de två lägenheter jag beskrivit från gårdssidan, dels vidare upp på tredje våningen eller vindsvåningen. Det är något oklart för mig vilka som bodde där, men jag tror, att det var målaremästare Nils Svensson med hustru Ester. Han var bror till Nilla Svensson, som ägde Bryggerigatan 3. Vidare har jag en dunkel aning om att en son till Kalle "Sock" Svensson i källarvåningen bodde där med fru eller sambo och en dotter vid namn Laila. Men det är dimmigt. Det kan ha varit Marta Ekstrand och Arne Svensson, som enligt Maritha Nordström (Svantesson)tidigare bott på Bruksgatan 8.

Därmed hoppar jag diagonalt över Bruksgatan till Bryggerigatan 8 eller Lindqvistahuset. Där bodde många. Det var ett komplex av olika byggen och prång. En byggnad låg åt Bryggerigatan med en trappa upp därifrån. Denna byggnad var förbunden med en annan längs gården och trädgården utmed Bruksgatan mittemot bryggeriet. Denna var i sin tur ihopbyggd med ytterligare ett hus, som var lite lägre, men i två våningar. En överbyggd långsmal portgång förenade dessa hus med ännu ett alldeles i slutet av Bruksgatan. Alltsammans hängde ihop. Portgången ledde från gården ut mot en bakgård som gick över i ängen utanför. Den bakgården kallade vi "bak luckan". Där fanns en piskställning för mattor och soptunnorna stod där. Dassen fanns inne i portgången. Bak luckan var också ett garage, där "Kalle Knarr" hade sin motorcykel och en liten verkstad. En bit från husen mot ängen fanns ett stort garage för lastbilar, som möjligen hörde till bryggeriet eller användes av någon åkare.
bryggerig2min.jpg
Till vänster på den här bilden från väster, där Renhållningsbolaget har sitt kontor, låg Lindqvistagården.

lindqvistahusettext.jpg För att börja med huset som låg närmast Bruksgatan, så bodde här på andra våningen Torsten Persson och hans fru Karin. Barnen var Verner och Marianne. Verner och jag lekte en hel del tillsammans.

Min far och Torsten samarbetade delvis i en lokal på första våningen, där far hade försäljning av begagnade kläder. Torsten var sjukpensionär och kunde därför ta emot eventuella kunder på dagtid. De renoverade också gamla cyklar i köket till den lägenheten och sålde dem på auktionskammaren på Barbacka.

Torsten och Karin lagade även trasiga jutesäckar i ett rum ovanför portgången. De hade en särskild symaskin för ändmålet, och innanför rummet, där den stod, fanns ett lagerutrymme, där stora balar med säckar förvarades, och där vi ofta lekte och klättrade omkring. De lastades in och ut genom en lucka i väggen. Kanske det var därav namnet "bak luckan" kom.

Karin var dotter till ett äldre par som bodde på Lillövägen i Härlöv, det första huset på vänster sida, när man körde ut mot Lillö. Hennes far var fotograf och sålde kameror med tillbehör i huset, där de bodde. Torsten var brorson till Nils Persson, som ägde hela Lindkvistahuset, och han var kusin med fru Hoff på Långebrogatan 34, som expedierade i Pressbyrån på Långebro station.

Torsten eldade med sågspån. Jag tyckte det var konstigt, att man kunde elda med sågspån, och jag tror inte jag har sett det någon annanstans heller. Det var en särskild kamin med någon sorts behållare, konstruerad för just sågspån. Billigt var det natyrligtvis, för sågspån kunde man nog få nästan gratis på Träbolaget eller någon snickerifabrik.

Köket i deras lägenhet var rätt mörkt, för visserligen fanns det ett fönster, men det vette bara ut i farstun som befann sig rakt över portgången, det var som en inbyggd loftgång. I nästa lägenhet på samma våning bodde "Kalle Knarr". Han kallades så p g a att han hade en stor motorcykel och var mycket MC-intresserad. Jag minns inte hans efternamn. Han jobbade på elverket och bodde tillsammans med en kvinna. Om de var gifta, vet jag inte. De hade inga barn. Kalle hade oftast en uniformsmössa på sig, en båtmössa med märke framtill med elverkets emblem. Han var satt till växten men kraftig och såg stark ut.

flygfotobryggerigatanmin.jpg
Flygfoto från ca 1970

På tredje våningen bodde familjen Grahn och fru Ehrling. Signe Grahn arbetade på Bryggeriet Kronan och nämns även på sidan om bryggeriet. Mannen var murare, vill jag minnas. Deras son hette Lennart. Han var äldre än jag. Han kallades allmänt "Killen" Grahn. En gång var han ute för någon olyckshändelse med ögat och var skadad länge. Han spelade visst fotboll för Vilan. De hade en Simca.

Fru Ehrling jobbade på Yllefabriken. Hon var ensamstående, och hennes son Lasse bodde hemma länge.

Om jag följer fastigheten mot Bryggerigatan, kommer så den del som bestod av en tvåvåningslänga med endast två lägenheter, en på vart plan. På bottenplanet bodde målare Lysell med hustrun Berta. De flyttade senare ut till Vä i ett hus på vägen mot Åsum. Han hade alltid brun basker. Jag tror, att Gustaf Persson flyttade in i den lägenheten efter dem. Gustaf var en handlare liksom min far och köpte och sålde allt han kom över, bl a antikviteter. Han hade ett tag minigolfbanan vid Wicicentralen, när Nordfeldt lämnat den. Han bodde också ett tag i de halva huset på gaveln av kooperativahuset nedanför slänten mot Långebrogatan. Om jag inte tar alldeles fel, var han bror till bilhandlare Bror Göransson trots olika efternam, men som sagt, jag kan ta alldeles fel. Han kom från S:t Olof på Österlen. Sonen Göte Persson fortsatte antikhandeln i ett hus mittemot Winblads bageri i Härlöv vid järnvägsövergången där.

På andra våningen ovanför Lysells bodde ett tag Rune Björkqvist och Berit, som vuxit up hos sin moster Rut Johansson och Anna Bruér på Bryggerigatan 4.

I nästa parti av det lindqvistska bygget bodde Cykel-Nisse på första våningen. Han kallades så, eller också Bud-Nisse, för att han hade en liten budfirma, bestående av honom själv bara. Han körde bud med en mopedkärra och hade en skärmmössa och ett stort förkläde på sig. Han hade ett särskilt sätt att tala med ett särskilt utdraget eftertryck, som är svårt att beskriva. Han hade en hushållerska, som också bodde i lägenheten. Han kom visst från Gualöv. Även han bedrev handel, om tillfälle bjöds.

I lägenheten över Cykel-Nisse bodde en familj, vars namn jag inte minns. Det var man och fru och en dotter, som var något yngre än jag. Kanske hette de Svensson.

Nu återstår den byggnad som låg direkt vid Bryggerigatan. Där bodde först och främst Nils Persson, som ägde hela rasket. Han var f d bonde och kreaturshandlare från Örmatofta vid Ovesholm och ansågs som ganska rik. Han var ensamstående, och jag tror inte, att han varit gift någon gång. Vi barn fann honom sträng och skräckinjagande. Han såg ond ut, men det var ju vi barn som uppfattade honom så. När han kom ut på gården, drog man öronen åt sig. Han var som sagt farbror till Torsten Persson, men Verner hade samma respekt för honom som vi andra. Någon sorts familjär relation handlade det inte om. Han hade en emaljerad spann, som han uträttade sina behov på nattetid, och den brukade han gå ut och tömma på dasset, som var beläget i portgången mot gården, som vi kallade "bak luckan". Han stod ibland vid staketet till trädgården och spanade som en örn ut över Bruksgatan. Han hade keps till vardags. När han skulle in till stan bar han hatt. Han var morbror till fru Hoff i Pressbyrån, som jag redan nämnt.

På första våningen i det huset bodde först en familj, som hette Johansson, tror jag. Han var lång och smal och hade glasögon. De hade också en dotter, yngre än jag. Sedan flyttade där in en familj, som hette Lindahl. Båda var småväxta personer. De hade barn, men de var inte gamla. Han var radioreparatör, jag minns inte var han jobbade.

Dessa båda lägenheter nådde man både från Bryggerigatan och från en köksingång på gården. Det var ett trapphus av trä, som var tillbyggt på huset. Från gatan kunde man komma upp till en tredje våning på vinden. Där fanns också en liten lägenhet. Där bodde många olika personer, bl a slaktare Eliasson en tid, han som jag nämnt ovan i samband med "ludan" vid Sture Perssons skrotaffär. Där bodde också en ungkarl vid namn Bernhard eller något liknande. Att jag minns honom beror på det hemska minnet, att han en dag befanns ligga död i lägenheten, och jag såg när ambulanspersonalen bar ut båren. Det var en uppskakande upplevelse.

I den stora trädgården, som omgavs av ett spjälstaket, odlades allt möjligt: potatis, grönsaker och blommor. Det var en fin trädgård, dock utan träd eller lummighet. Det var enbart odling där.

I korsningen Bryggerigatan/Bruksgatan brukade ungarna från kvarteren samlas, prata och planera rolig och lämplig sysselsättning. Där fanns ju en gatlykta, så man kunde hålla till där även efter mörkrets inbrott. Ett elskåp var lämpligt att hoppa upp och sitta på. Mot väggen till Träbolaget kunde man hysta boll och skjuta mål med en fotboll. Träbolagets plank var avfasat i korsningen för siktens skull. Det var en bra samlingsplats.

Här följer beskrivning av den västra delen av Bryggerigatan. Bidrag från personer som bodde där är välkomna!


flygbildnr11_15.jpg
Flygbild från ca 1930. Västra delen av Bryggerigatan
flygfotovidgjuterietmin.jpg
Flygfoto från ca 1970. Gjuterigatan leder ner till Bryggerigatan längs Hvilans mekaniska
Först fortsätter Bengt:

Bryggerigatan väster om lindkvistahuset är inte riktigt "mammas gata" för mig eller för oss, som bodde på den östra delen. Vi höll oss mest i vårt kvarter, och invånarna längre bort mot gjuteriet var en aning anonyma för oss.

Huset efter Lindkvists, nr 10, var ju bryggare Åkessons. Det var i två våningar med vindsvåning, men jag känner inte till någon annan som bodde där mer än Åkesson och hans familj, bestående av fru och en dotter, som hette Gunvor. Hennes namn har jag inte fått veta, förrän nu när Vilans Vänner kommit igång. Jag minns att hon körde PV, men annars ingenting. Jag tror mig också komma ihåg, att Åkessons tillhörde någon frikyrkoförsamling.

Åkesson själv minns jag bara som en fridsam man, som körde sin drickabil oerhört sakta. Det sades, att

akesson1min.jpg

akesson2min.jpg
polisen uppmanat honom att köra fortare. Han kröp faktikskt fram. När han kom genom Bruksgatan på väg hem, hände det inte så sällan, att en del ungar hoppade upp och hängde sig i flaket baktill på bilen och åkte med. Hans dotter Gunvor har berättat, att Åkesson köpte bryggeriet av någon som hette Forsberg år 1920 eller 21. Det var då i dåligt skick, och Åkesson gjorde en del nybyggnationer för att rusta upp det. Åkesson levde till 1978, då han gick bort 83 år gammal. Fotona har lämnats av dottern Gunvor Åkesson.
Jag tor inte att jag någonsin var inne på Åkessons bryggerigård och ännu mindre i bryggerilokalerna. Det var främst svagdricka som framställdes, men även någon typ av läsk, kanske sockerdricka. Mer än en anställd fanns inte. Det skulle vara roligt att få veta lite mer om Åkesson och hans bryggeri.


En stor missionsvän

Publicerad i Kristianstadsbladet: 7 februari 2009

Gunvor Åkesson, Kristianstad, har avlidit i en ålder av 84 år.

Bild: Lasse Ottosson

gunvorakesson.jpg
brickamin.jpg

Bricka med etiketter från Hvilans Bryggeri, Sigfrid Åkesson

tunnahvilan1min.jpg tunnahvilan2min.jpg
Robert Bergenholz har skickat bilder av en tunna med inskriften Hvilans Bryggeri. Frågan är om det handlar om en öltunna eller svagdrickstunna - eller möjligen en brännvinstunna. Det senare verkar inte helt otroligt då tunnan inte rymmer mer än ca 6-7 liter. Tunnan kan vara från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet av de fyrkantiga mutterskallarna på ställningen att döma.

Eftersom vi vet, att Sigfrid Åkesson köpte bryggeriet i nedgånget skick år 1920 och därefter upprustade det, kan vi dra slutsatsen, att här funnits ett så pass gammalt bryggeri som från slutet av 1800-talet, och att öltillverkning på den tiden inte kan uteslutas. Storleken på tunnan verkar dock inte avsedd för öl, utan snarare för brännvin. Hur detta låter sig förklaras, vet vi inte. Kanske någon har mera kunskap om bryggerier och träfat och kan kasta ljus över denna oklarhet? Kanske fungerade dessa träkaggar som de senare i glas, så att ny fylld kagge lämnades mot tom sådan i retur?

Forsbergs Ångbryggeri?

Åkesson köpte alltså bryggeriet i nedgånget skick ca 1920 av en som hette Forsberg. Enligt en etikett, som Knud Rasmussen kommit över, fanns det ett bryggeri på Odal med namnet A.B. Forsbergs Ångbryggeri. Enligt en uppgift på Viby i gamla tiders hemsida köpte Eric Liljequist ca 1905 till sin livsmedelsaffär i Viby 100 kg veteflor (mjöl) för 23 kr från ett företag med namnet Forsbergs bryggeri- kvarn och tvättinrättning, dock utan uppgift .

forsbergsmin.jpg forsbergs_angbryggeri_etikettmin.jpg
om var detta var beläget. Vi vet att på Odal fanns en kvarn, som senare kallades Gärds kvarn, och man kan ju då gissa, att där även funnits ett bryggeri och en tvättinrättning, som allt drevs av denne Forsberg. Att han på något sätt också varit innehavare av Hvilans bryggeri på Bryggerigatan 10 torde vara en ganska säker gissning med ledning av namnet Forsberg i sammanhanget.

odalsbryggerimin.jpg Från Odahls Läskedrycksfabrik kommer också den här buteljen. Var den fabriken låg är okänt, men det kanske handlar om samma bryggeri, som ovan kallas Forsbergs Ångbryggeri?

Att någon eventuell öltillverkning inte fortsatte efter Åkessons övertagande, är helt klart, då hans religiösa inställning uteslöt varje form av sådan hantering.

Bryggerigatans namn förefaller helt naturligt med tanke på den, tydligen mycket gamla bryggerinäring, som bedrevs här på både Hvilans Bryggeri och från 1905 på Ola Larssons Mineralvattenfabrik, senare Kronan.


Nästa hus på höger sida var nr 12. Där bodde Bengt Lundborg, som var min klasskamrat i första klass, kanske andra också. Hans mor, Astrid, var ombud för Spirella korsetter, det satt en skylt vid sidan om ytterdörren.

Gunnel Sönnby (f Nilsson) från Långebrogatan 23 skriver:

På Bryggerigatan bodde en skolkamrat till mej, Kerstin Malmström. Hennes far (som var bror till Albin Malmström, konditorn) dog tidigt, sen gifte hennes mor, Astrid, om sig Lundborg och Kerstin och hennes systrar Ingrid och Karin fick två halvsyskon, Gertrud och Bengt. Familjen bodde i andra ändan av Bryggerigatan.

Jag minns också Lennart Hansson, som var ett par år äldre än jag. De bodde också där någonstans. Det fanns ett gårdshus också med lägenheter.

Sist på den sidan av gatan låg ett trähus, där en tid Alex, som hade finmekanisk verkstad inne i stan, bl a på Döbelnsgatan snett mittemot Café Rita, en tid också på Tyggårdsgatan, där Jönssons Café funnits, om jag inte minns fel, vilket jag mycket väl kan göra. Någon rättar mig kanske. Alex var gift och hade barn, bl a en eller två flickor. Han var från Ryssland och hade en hel del traumatiska minnen från kriget. I detta hus bodde också en som hette Gunnar Olsson.

På den andra sidan av gatan efter Träbolaget låg ett liknande trähus. Där bodde en kille som hette Ulf Ivarsson. Han hade en gång tagit hand om min sköldpadda Berta, som sprungit bort, eller rättare sagt, sävligt och oförmärkt kravlat sig iväg längs Bryggerigatan och med tiden hamnat så långt bort i världen som på Bryggerigatan 13. Jag fick tillbaka henne av Uffe.

I nr 15, "gamla skolan", bodde mycket folk. Det var ett stort hus med två trappuppgångar. Det hade alltså varit skola där, och jag har alltid undrat, när det var men har ännu inte fått något svar på den frågan. Det var ju skola i församlingshemmet också. Var det samtidigt som i Bryggerigatan 15? Vilans skola byggdes ju 1910.

Kerstin Persson, f Åstedt 1938, berättar:

På Bryggerigatan 12 fanns också ett hus in på gården. Där bodde jag Kerstin Åstedt på andra våningen tillsammans med far, Nils-Evald Åstedt som arbetade på KBS och mor, Svea Åstedt som arbetade i charkavdelningen på Vilans Konsum samt min lillasyster Margareta Åstedt.

Det lilla huset mellan Bryggerigatan 12 och Hvilans Mekaniska Verkstad ägdes av Hvilans Mekaniska. Där bodde Chrichan F Augustsson och Anna Persson som var hans hushållerska. Anna var en snäll och go' människa. Vi barn på Bryggerigatan 12 kallade henne för "Tanten". Där inne på gården fanns ett lusthus där vi barn var och lekte. Glömmer aldrig "Tantens " goda ostmackor som hon bjöd oss på ibland. Brödet var köpt på Gärds Hembageri (Gärds hembakta bröd finns fortfarande) och en rejäl ostskiva på. Alex och hans familj bodde också i detta hus.

kerstinastedt1min.jpg kerstinastedt2min.jpg kerstinastedt3min.jpg På bilden längst till vänster är vi inne på "Tantens" gård Anna Persson, Bryggerigatan 14. Hon fyller 82 år och vi är och hälsar på.

På nästa bild står vi utanför Bryggerigatan 12. Längst bak står Kerstin Åstedt, Gertrud

Lundborg, Rosita Lomell och framför Margareta Åstedt, Leif Örstadius, Eva Bengtsson. På den sista bilden fyller Gertrud Lundborg fyller 5 år och har sitt kalas i Malmströms Café-trädgård. Året var 1944. Det var verkligen en oas med vita trädgårdsmöbler, vackra rosor, härliga gräsmattor och flaggan i topp. Vi promenerade dit med våra dockvagnar. Det är Margareta Åstedt som sitter i dockvagnen och Kerstin Åstedt, Rosita Lomell och Gertrud Lundborg står vid sidan.

I det lilla trähuset snett mittemot bodde Skräddaren och hans son Kurt. Fadern var skräddare och jag vet inget namn på honom. Ulf Ivarsson bodde också i detta hus. Mitt emot "Tantens" hus och Bryggerigatan 12 var ett stort hyreshus som kallades "Gamla Skolan". Där bodde många familjer.


Carola Benke f Lomell 1947, berättar:

Jag Carola Benke (f Lomell) har nyligen fyllt 65 år och har nu insett att ju äldre man blir, ju mer nostalgisk blir man. Fast sinnet är ungt så går tankar och minnen till barndomen! Jag föddes 1947 och bodde fram till 1953 på Bryggerigatan 12 på Långebro. Har en äldre syster Rosita (Lomell) som är född 1940. Våra föräldrar hette Karin och Hugo Lomell. De flyttade till Bryggerigatan från Västra Långgatan 1939. Vår familj flyttade från Långebro till Hässleholm i aug 1953. Vi flyttade in i ett nybyggt hyreshus, vilket lyx med kylskåp och badrum! Vi hade ju fått dela toalett med Lundborgs som bodde dörr i dörr på Bryggerigatan 12! Bada, det fick vi göra på stadens badhus, men det var inte så ofta.

Min mamma, Karin Lomell, flyttade som nybliven änka 86 år gammal, från Hässleholm till Karlsborg i Västergötland. Till samma ort som min syster Rosita bor. Mamma fick leva till hon blev 100 år och 5 månader! Hon var en riktig krutgumma, klar och pigg ända till slutet. De sista 1 ½ åren bodde hon på ett äldreboende. Kanske någon av "Vilans vänner" kommer i håg henne?

Jag gifte mig 1969 och flyttade till Malmö. Vi flyttade 1972 till Bollstabruk som ligger i Ångermanland. Så det var länge sedan jag var en "skånetös". Jag har lite spridda minnen från min barndom på Bryggerigatan. Jag minns att det var en lycklig tid. Det finns vissa minnen som etsat sig fast. Bla mannen som kom med häst och vagn och hämtade soptunnorna, som fanns inne på gården. Hästen flåsade och tunnorna skramlade. Jag blev fruktansvärd rädd varje gång detta ekipage kom och det var dags att tömma soptunnorna. Hästen tycktes i mina ögon vara en jättestor best och jag sprang alltid in i trapphuset för att gömma mig. Bengt Lundborg (grannpojken) skrämde mig och sa att "bara så du vet det så kan hästar öppna dörrar och gå i trappor"!! Kan säga att jag är fortfarande rädd för hästar! Evert och Astrid Lundborg var våra grannar. De var mina gudmor och gudfar.


lomell_karinmin.jpg
Karin Lomell fyller 100 år 2009

lomell_3min.jpg Det fanns många barn på gatan att leka med. Lekkamrater som jag minns var Britt Jönsson och Stina (efternamnet minns jag inte). De bodde i den "gamla skolan" på nr 15. Lekte även med Karin Nilsson som bodde i tegelhuset vid skolan.

Systrarna Kamen, Tamara och Reizla var också mina lekkamrater. De var döttrar till smeden Alexander Kamen som bodde i ett trähus i närheten av 12:an. Han kom från Sovjetunionen . Han var även duktig på att fläta korgar. Jag har i min ägo en liten korg som han flätade och gav till mig. Den har jag framme till julen och sätter en blomma i den.

Jag minns även "tant Anna" - Anna Persson inne på gården - Bryggerigatan 14. Hon var en snäll tant. Jag fick en liten porslinselefant av henne då jag fyllde 5 år. Den har jag kvar som ett minne. Står i ett vitrinskåp!

lomell_4min.jpg lomell_5min.jpg lomell_6min.jpg lomell_7min.jpg lomell_8min.jpg

Jag fick möjlighet att gå på "kindergarten", som det hette då! Det var visst den tidens förskola. Jag tror att den verksamheten bedrevs i skolan (?). Jag bifogar ett par kort från terminsavslutningen i december 1952. Tyvärr saknar jag namn på kamraterna. Tror att "fröken" hette Maj-Britt!

Min mamma lämnade efter sig en handskriven receptbok Den var gammal och i den fanns många kakrecept. Jag hittade bla "Astrid Lundborgs mazariner 1949" och "Långebros socker- och chokladkaka 1949".Tydligen så har forna Långebro en egen kaka! Den kanske bakas än?

Recept på: Långebros socker- och chokladkaka 1949

2 ägg
2 kkp socker
2,5 kkp mjöl
1,5 tsk bakpulver
75 - 100 gr smält smör
1 dl kokande vatten
Smaktillsats: 2 msk kakao
Ägg och socker vispas pösigt.
Blanda mjöl med bakpulver och ev. kakao
Blanda i detta samt smör och vattnet i smeten.
Hälls i smord och bröad form.
Grädda i 175 grader ca 30 - 35 minuter

lomell_1min.jpg


lomell_2min.jpg


Leif Carlsson, f 1950, har skickat de två bilderna här till höger. Hans familj med pappa Charles och mamma Maj-Britt flyttade in i gårdshuset på Bryggerigatan 12 år 1952 och bodde där till 1962, då de flyttade till Hagtornsvägen. Den första bilden är tagen utanför Bryggerigatan 15 mittemot nr 12. Leif är pojken i nedersta raden. På nästan bild, som är tagen på gården till Bryggerigatan 12, sitter Leif i nedersta raden t v. Vilka de leifcarlsson1min.jpg leifcarlsson2min.jpg
andra barnen är, kommer inte Leif ihåg, men några av dem finns troligen på de andra bilderna ovan också. På gårdsbilden står Lennart Hansson i mitten längst bak. Han finns också som nummer tre längst bak på den första bilden.


gjuterigatanmin.jpg Harry Björkegren berättar bl a om sina minnen från Bryggerigatan 12, Måns Olssons, och Bryggerigatan 14.

Gjuterigatan

Gatan som ledde ner till Bryggerigatan mellan Dahlqvists och Hvilans mekaniska hette Gjuterigatan. Den är numera en del av Bryggerigatan. Där fanns bara två hus. Ett hängde ihop med Dahlqvists, och där var bl a ett toffelmakeri. Mellan detta och "gamla skolan" på Bryggerigatan byggde Emil Nilsson ett nytt hus på 1930-talet. Det blev Gjuterigatan 4. Där växte bl a Ruth Lindh, f Ericsson upp. Hon har bidragit med bilderna här nedan.

gjuterigatan1min.jpg
Några barn från Gjuterigatan och Bryggerigatan samlade vid gaveln av "gamla skolan". Klicka för namn och förstoring!
gjuterigatan3min.jpg
Utanför Gjuterigatan 4. Nanna Ericsson, Jan Ericsson, kusin Anna på trottoaren.
gjuterigatan4min.jpg Utanför Gjuterigatan 4. Ruth Ericsson

gjuterigatan2min.jpg
Ruth Ericsson på Långebrogatan
ruthericssonskolfotomin.jpg
Ruth Ericssons skolfoto. Klicka för förstoring och namn!
ruthericssonkonfirmationmin.jpg
Ruth Ericssons konfirmation. Klicka för förstoring och namn!

På Gjuterigatan 4 bodde även bl a Sonja och Stig Karlsson med dottern Anita, som arbetade i fröken Mårtenssons speceriaffär en tid. Emil Nilsson, som ägde huset, bodde här också med döttrarna Ulla och Karin. Emil kallades "oljekungen" p g a sin anställning vid Merkantil. Vidare bodde Lilly Henriksson i huset. Hon drev Viness grönsaksaffär. Hans Karlsson och hustrun Ines. Han jobbade på KBS. Einar Johnsson var anställd i Ellbergs järnhandel