Här är vedboden. Funktionen som vedbod upphörde ganska snart efter det att jag börjat på bryggeriet. Man sålde tidigare ved och och torvbriketter men slutade med det i slutet av 1950-talet. I stället förvarade man burköl i kartonger härinne. Burköl var en ny produkt då. All öl tillverkades i Tingsryd, där Carl-Erik Larssons bror Henry var disponent. Företaget hade sina rötter här på Vilan, men den största produktionen skedde i Tingsryd. Där gjordes alla investeringar. Man hade en känsla av att det gamla bryggeriet Kronan fick gå så länge det gick. När det gällde öl var vi bara ett nederlag. Läsk producerades nog till ett antal av ca 4-5000 om dagen. På kartan har vedboden placerats för nära bryggeriet, eller också låg den där 1951 och flyttades, innan jag började jobba där. Bakom vedboden brukade Anders Mårtensson sitta och klyva ved vid en vedklyvningsmaskin, så länge den verksamheten fortgick.

Längs till vänster syns staplar med pappersemballerade paket. Det var nya tomglas. När returglasen inte räckte till, fick man ta till nya. De stod där i ur och skur, så papperet kunde bli ganska skört. Till höger om dörren står ett par acetylenbehållare. Där fylldes truckens gasbehållare på. Inne i vedboden brukade det finnas humlebon på sommaren. Jag blev biten i handen av en humla där en gång. Där de nya tomglasen stod, fanns en gång en lastbrygga, men den revs tydligen med tiden. Bakom vedboden slutade bryggeritomten. Där började soptippen och Härlövs ängar.


vedboden.jpg