Vilans Vänner Kristianstad
rubrik.jpg
bokasvenssontext.jpg
forts


bokasvensson1min.jpg


bokasvensson4min.jpg

Två interiörer från Boka-Svenssons hus. Jag tror inte, att bilderna är tagna i hans bostad, eftersom jag inte kan minnas, att det såg så skräpigt ut hos honom. Min minnesbild är, att han hade det ganska fint med gamla sekelskiftesmöbler och lite tunga draperier och dukar på borden. Det är emellertid tiden efter Almas inflyttning, som jag kommer ihåg.


bokasvensson3min.jpg

bokasvensson2min.jpg

Bengt Jönsson berättar, hur han minns Svensson:

Boka-Svensson är den äldsta person jag har träffat, d v s jag har aldrig mött någon som varit född för så länge sedan - 1869 i Årröd. Ibland tänker jag på hur otroligt det är, att jag träffat en person, som i sin tur bör ha hunnit se åtminstone någon människa, född på 1700-talet. Sitt tillnamn hade han fått av att han i sin ungdom cyklade ut på landsbygden och sålde böcker för något förlag. Han arbetade egentligen vid Ljunggrens verkstäder men drygade alltså ut sin inkomst på detta sätt. Uppenbarligen hade han ett väl utvecklat ekonomiskt sinne, för han byggde så småningom upp en aktningsvärd förmögenhet. Han gällde för att vara rik som ett troll. Hur det egentligen var med den saken, vet jag inte, men han var oerhört snål. Reparationer på sina hus gjorde han oftast själv i form av olika kluriga provisorier. Man sa, att han tog en bräda från ett hus och spikade i ett annat. Några stora investeringar var det aldrig tal om. Det dyrbaraste jag kan minnas var när han installerade en elektrisk liten bänkspis med två plattor i vårt kök, men det var inte förrän på 1960-talet.

Svensson var en mycket flitig och arbetsam människa. Han var ganska tystlåten, men han kunde också prata och berätta ibland. Min far kom bra överens med honom och hjälpte honom med en del körningar med bilen. Vi fick också förtroendet att ha lite tillsyn på Bryggerigatan 5. Ibland kom Svensson på söndagsförmiddagen för att spela schack med far och dricka en kopp kaffe. Det var ganska sega partier, för Svensson tänkte länge och väl innan han gjorde sina drag. "Det var jääkern" kan jag ännu höra honom säga.

Tillsammans med sin hushållerska Alma Henriksson åkte han ett par gånger med oss ut för att plocka bär. Det var blåbär och lingon det gällde då. Vi var uppe i Skärsnäs och på Ryssberget bland annat. I Åhus hade han en gammal men rejäl sommarstuga eller snarare ett riktigt litet hus, som verkade vara byggt tidigt på 1900-talet. Det låg, och ligger fortfarande i Täppet på Kolonivägen strax efter Fädriften på höger sida. Det lär fortfarande vara i släkten Arups ägo. Nils Arup var Svenssons svärson, gift med dottern Marta. Det fanns också en son, Svante, som bodde i Göteborg.

Vi fick låna den här stugan av Svensson ett par somrar och låg över där några gånger. Bl a minns jag, att Ingvar Olsson och jag låg där en midsommar. Vi betalade ingen hyra, så alltigenom snål var han väl inte.

T v Svenssons ingång. Innanför dörren ledde en brant trappa upp till ovanvåningen, där Svensson bodde. På första våningen kom man till höger bakvägen in till fröken Mårtenssons speceriaffär och hennes bostad. Till vänster fanns en lägenhet till. I källaren bodde skomakare Hansson.


Alma kom egentligen från Villands Vånga men hade i många år varit sällskapsdam i Seattle i USA. Hon var en rekorderlig dam, som Svensson säkert mådde gott av att ha som husföreståndarinna. Hon höll rent och snyggt i hans lägenhet ovanpå Mårtenssons speceriaffär, lagade mat åt honom och höll honom sällskap. Hon var nog ca 10 år yngre än han.

Svensson ägde som sagt även kooperativahuset vid Allégatan och en fastighet på Norr inne i stan. Om det är sant, att han själv drivit den speceriaffär, som fanns där, vet jag inte, men det sades så. Den hette Norra Speceriaffären. Jag tror att han som hade den, när jag var med och levererade läsk där, hette Kalle, och att han senare tog över en speceriaffär på Söder på hörnet av V Storgatan och Ö Ågatan.

Han var noga med att ta vara på all frukt i sina trädgårdar. Han sålde den, antingen till olika affärer eller själv på torget inne i stan. I vår trädgård på Bryggerigatan var det särskilt augustipäronen som han var mån om att plocka. Där fanns också ett träd med Bella Boscop, ett vinteräpple, som han höll ögonen på. Han skötte om träden noga, beskar dem och penslade dem och band trasor om dem. Han ympade också. En gång sa någon till honom: "Men Svensson, den grenen kommer ju inte att bära frukt på länge." - "Jodå, om en sju, åtta år, så blir det fin frukt här", svarade Svensson då. Han var då omkring 90 år gammal.

bokasvensson5min.jpg

Mellan Svenssons och Arups hus ledde en gång ned till Svenssons gård. Omedelbart till höger där nere var trappan upp till lägenheterna. Rakt fram kom man till vedbodar och dass. Där fanns också fröken Mårtenssons mangelbod.

En gång skulle en gammal oljetank, eller om det var en vattenberedare, bytas ut i källaren på kooperativahuset. Svensson tyckte, att firman som skulle göra jobbet, ville ha för mycket betalt för att skära sönder den gamla tanken för att få ut den. Han jobbade och slet själv i flera dagar med ett antal bågfilsblad och lyckades så småningom karva itu tanken på egen hand. Allting går, det är tydligt.

bokasvenssonsmin2.jpg

Jag minns inte hur gammal han var, när han tog sin hushållerska med sig och flög till Kiruna för att se midnattssolen, men han var säkert runt 90 då också. På den tiden var en sådan resa inte något som folk gjorde utan vidare, så det var en stor händelse, och folk kunde inte riktigt fatta, att Svensson unnade sig det. Han sa, att han alltid velat se midnattssolen, och det fick han. Man kan gott säga, att Boka-Svensson var en god förebild, när det gällde tålamod, envishet och framåtanda. Han var inte kommen till världen för att ge upp. Han dog 1967, 98 år gammal, och bodde då i en lägenhet på Eriksgatan i huset närmast lekplatsen.

Jag minns en gång, när hälsovårdsinspektör Sjunne Holmqvist kom på inspektion till vårt hus. Han var där ibland och snokade, och det ingick nog i en plan att få huset utdömt för att kunna riva det. Sjunne var ju besjälad av att människor inte skulle bo i dåliga bostäder och var ständigt på språng med detta för ögonen. Men den här gången hände något dramatiskt. Av någon anledning hade plötsligt brygghustaket rasat in på ett ställe. Det var ju murket under tjärpappen, så det var väl inte så konstigt kanske, men vi fick för oss, att Sjunne hade gjort våld på det och hjälp till lite, bräckt med något eller så. Mor sa till mig att jag skulle hämta Svensson, och jag sprang så fort jag orkade upp till hans hus på Långebrogatan och fick faktiskt tag på honom: Svensson måste komma för Sjunne Holmqvist har fördärvat brygghustaket! sa jag. eriksgatan.jpg
Huset på Eriksgatan

Och det blev fart på Svensson. Han nästan sprang, så gammal han var, nedför Bruksgatan och bort till Bryggerigatan 5 och in på gården med högsta fart. Och sedan blev det ett gräl. Sjunne bedyrade sin oskuld, men Svensson tog tag i hans rockslag och röt: Lögnpräst! till honom. Jag hade vid det laget börjat misstänka att det var Anders Stjernfeldts dragkärra som hade tippat mot takskägget och förorsakat skadan, men i det läget kunde jag inte säga något, utan dramat fick ha sin gång. Jag minns faktiskt inte slutet på det hela. Men det blev väl en spik till i kistan för Bryggerigatan 5. Det här hände nog runt 1960, och jag var alltså i 14-15-årsåldern och Svensson kanske 90.

Gunnel Falk har berättat, att på Svenssons 90-årsdag skulle prästen uppvakta honom med en blomma, men då låg Svensson uppe på ett tak och tjärade. Om han klättrade ner, vet jag inte. Han tjärade mycket, Svensson. Och plockade äpplen och päron och räknade pengar.


De flesta bilder i det följande har ställts till förfogande av bröderna Jan och Leif Arup, dottersöner till Svensson


bokasvensson80min.jpg
Nils Svensson, 80 år
Svensson var alltså född 1869, tio år innan Edison presenterade sin glödlampa. Svensson berättade, att man i hans barndom satte ett slags stickor i väggen, som sedan brann med öppen låga och på så sätt lyste upp hjälpligt i rummet. Han kallade dessa stickor för "pörtestickor", vilket är ganska intressant, eftersom "pörte" var en gammal typ av byggnad som utrustats med eldstad i ett hörn av rummet. Pörtet togs över till oss från slaverna i slutet av järnåldern. Den här bostadsformen har sedan länge fallit ur bruk i egentliga bostadshus, men har använts i skogspörten, rökbastur och rior. Det var alltså ett gammalt språkbruk, som Svensson gav prov på med den benämningen, och det ger en fingervisning om att hemmet inte var bland de mest välbärgade.

Andra händelser som inträffade under åren runt Svenssons födelse var publiceringen av Darwins Människans härledning och könsurvalet 1871, som väckte en våldsam debatt p g a att där hävdades, att även människan utgjorde ett led i evolutionen och således härstammade från apan. Vi ser idag Darwins utvecklingslära som en självklar naturvetenskaplig förklaring till människans ursprung, men äldre är den alltså inte. Svensson var äldre. Året då Stanley lyckades leta reda på Livingstone i Afrika var 1870. Svensson var då redan ett år gammal. bokasvensson80_2min.jpg Nils Svensson, 80 år

bokasvensson7min.jpg Nils Svensson, 80 år Vid en träff med Vilans Vänner den 10 februari 2008 berättade Svenssons dottersöner, Jan och Leif Arup om sin morfar. Leif konstaterade som ett kuriosum, att talet 69 i Svenssons födelseår faktiskt råkade gå igen just den här dagen, då han själv var 69 år, och att Svensson faktiskt varit just 69 år det år då Leif föddes: 1938. Leif berättade vidare, att Svenssons födelsehem låg i Olarp i Årröd, Äsphults socken, på Linderödsåsen. Hans far hette Sven Svensson, dennes far Sven Nilsson, Själv fick han namnet Nils. Hans syskon hette Anna, tre år äldre än Nils, Per, som dog endast två år gammal, Hanna, sex år yngre än Nils. Anna blev bosatt i Vinslöv och hade uppnått den aktningsvärda åldern 101 år, när hon gick bort 1967, tre månader före Svensson.

Som framgår i tidningsartikeln ovan började Svensson på Ljunggrens verkstad, där han blev smed. Antagligen handlar detta om tiden1885-1900 ungefär. Leif har ett minne av att det var en arbetsskada som gjorde att Svensson lämnade smedyrket men är inte helt säker. Ett särskilt minne utgör några ord i ett tal, som Svensson höll på Leifs och hans hustru Ingegerds bröllop 1963, när Svensson alltså var 94 år gammal. Han sa då: Kom ihåg att ni alltid ska vara vänner, när ni somnar på kvällen. Då kommer ert äktenskap att hålla. För Leif och Ingegerd har det rådet gett gott resultat.

Leifs bror Jan delade därefter på ett trivsamt sätt med sig av sina minnen av morfadern. Jans anförande återges här oavkortat med några smärre tillrättalägganden för den skriftliga formen och med undantag av de första fem minuterna, som inte spelades in:

1900 inträffade något i morfars liv. Han lärde känna en kvinna, betydligt yngre än han själv. Hon var 22 år gammal. Men det bekom inte morfar, utan han friade och fick ja, så annandag jul den 26/12 1900 gifte de sig. Och i samband med giftermål brukar det ju hända ett och annat, så året efter föddes första barnet. Det var en son, Svante hette han. Det gick två år. 1903 föddes min mamma. Därefter dröjde det tre år tills nästa barn kom. Det var en flicka, och så gick det ytterligare tre år, och så kom det ytterligare en flicka. Sedan dröjde det till 1915, då sladdbarnet kom. Det var en pojke. bokasvensson6min.jpg

ingridsvenssonmin.jpg Fru Svensson

svante.jpg
Svante

Det här innebar ju det, att familjen växte. Man pratade om att stugan blev för trång. Och jag vet inte om det var just det eller om det var något annat, som drev. Därför att jag tror, att det någon gång i de här sammanhangen, någon gång i början av 1900-talet, dök det upp en möjlighet för morfar, att köpa ytterligare en fastighet. Och det är den som låg på Långebrogatan, nummer 15 var det på den tiden, 25 ändrades det till. Och det är egentligen det huset som jag har mest att säga om.

Ni ser det på bilden här. Detta var alltså huset på gatusidan, men uppifrån såg det ut som ett T. Det innehöll fyra eller fem lägenheter. På gården fanns en uthuslänga med tre utrymmen. I ett förvarade morfar bränsle och dylikt. Det var ju vedeldning eller koleldning i kaminer. I mittdelen fanns det en mangel, en jätteapparat med stor marmorskiva. Den avändes av befolkningen i omgivningen, som fick hyra in sig. Själv har jag många gånger varit med mamma nere i mangelboden och hjälpt henne att mangla. Och det fick man göra, när man var stor nog att nå upp till hjulet som man drog runt mangeln med. I den närmaste änden av uthuset fanns det ett kontorsutrymme, fullt med tidningar och böcker.
affarenmin.jpg
Långebrogatan 15, senare 25

aw14min.jpg Möjligtvis hade han börjat redan nere i "52:an" (Bryggerigatan 5) med att fara omkring och ta upp prenumerationer på veckotodningar och att distribuera dem. Han fortsatte med detta på Långebrogatan i det här utrymmet. Det är många gånger jag har sett honom stå och paketera tidningar. Det måste ha skett någon gång en bit in på 1900-talet, när barnen började bli så stora att… min mamma berättade det ofta, inte detalj vad jag kommer ihåg, utan mest detta att Svante och hon fick hjälpa till. De fick var sin del av tidningarna, och fick ge sig ut på cykel och distribuera till dem som satt hemma och väntade på dem.

I detta hus, "52:an" eller Bryggerigatan 5, bodde Svensson, när han var nygift. Längst till vänster ser man en liten insprängd byggnad med en dörr och ett fönster. Enligt Anita Wik använde Boka-Svensson en gång i tiden rummet till lager för sina veckotodningar, som han cyklade runt och sålde. Det har hennes far berättat. Det var ett litet smalt rum, som knappt kunde vara ägnat till bostad. På baksidan mot gården låg brygghuset.

I samband med detta misstänker jag att denna affärsrörelse gav honom namnet Boka-Svensson. Inte som ett öknamn utan mer som ett igenkänningsnamn. Det var ju många som hette Svensson, och det var ju bra om man kunde skilja dem åt.

I huset på Långebrogatan fanns då affären, som syns på bilden ovan, där troligen mormor är den person som syns i dörren. Frågan inställer sig: Vem var mormor? Vad gjorde hon? Ja att hon kunde föda barn, det står helt klart, men hon jobbade också, skulle jag tro. Jag gissar att hon hade haft någon form av expeditjobb men var intresserad av att öppna en egen affär, och då dök det här huset och möjligheten att få äga en affär upp. Så hon hjälpte till och drev den här affären förmodligen med hjälp av expediter och dylikt. Hur kunde hon göra det med så många ungar omkring sig? Så långt jag kan minnas har det alltid funnits en jungfru eller en hushållerska i det hemmet. På så sätt gick det tydligen att klara. interior1min.jpg
Interiör från Svenssons lägenhet i Långebrogatan 25

interior2min.jpg I källarvåningen fanns det bl a en bryggstuga och en skomakarverkstad, där bl a skomakare Hansson satt och jobbade och slet. Ovanpå skomakarens utrymme fanns det ett rum eller en enrumslägenhet, där förmodligen någon som hjälpte till i affären kunde bo.

Affärerna gick tydligen bra, så tanken kom upp, att det kanske skulle gå bra att ha ytterligare affärer. Så dök ett tillfälle upp uppe på norr inne i stan. Det var en fastighet som ligger snett mittemot biografen Grand, lite längre norrut. Den innehöll också en speceriaffär, och på så sätt drev man snart två affärer jämte lägenhetsuthyrning. Gården på norr var omnämnd i Kristianstadsbladet vid mitten av 1900-talet. Den var då restaurerad, och jag tog mig en dag före att smita in från smalgatan bakom. Det var fantastiskt välgjort och snyggt.

Morfar ägde ytterligare en fastighet ute på Odal, och var den ligger eller hur stor den var, minns jag inte. Jag ska inte heller glömma att han hade en stuga i Åhus också, i Täppet. Området där började bebyggas under 1920-talet. Det var en jordägare som hette Per Mårtensson som sålde ut tomter. Dit åkte vi ut från stan och var där under veckoslut och dylikt. Sedan när vi blev äldre, utnyttjade vi stugan hela sommaren.


Den 13 juli varje sommar, då var det bara att vänta, för då skulle morfar komma, det visste man. Han tog tåget ut från stan till södra stationen nere i hamnen i Åhus. Därfrån gick han ned till stugan, det kan väl vara ett par kilometer, bärande sin tårtkartong eller en spettkaka, det varierade lite. Den dagen fyllde nämligen mamma år. Den dagen blev det också förmodligen årets första, och kanske enda, bad för morfar. Och vad man kunde notera, när han gick till badet, var vad fantastiskt vit han var. Han var inte solbränd, men bada skulle han, när han var på besök.

Han har sagt någonting, som jag av min mamma har hört, lite av hans tankar om att ha fastigheter: Det är mycket lättare att ha två fastigheter och klara ekonomin än med bara en. Och han har tydligen levt efter den principen.

Någon gång i mitten av 1940-talet var det mycket rabalder och prat på Vilan om en kvinna och hennes husägande. Det visade sig att morfar, hur snål han än var, så hade han lånat ut pengar till en kvinna som


almamartamin.jpg
Jans och Leifs mor Marta och Svenssons hushållerska Alma Henriksson

kooperativamin.jpg
"Sofiahemmet" eller Kooperativahuset
hette Sofia Abrahamsson. Hon råkade i ekonomiska svårigheter och blev tvungen att sälja sitt hus till morfar. Det var Långebrogatan 39, det s k Sofiahemmet, senare Kooperativahuset. Den fastigheten hade han sedan tills staden köpte in den före rivningen så småningom.

Med tanke på hans husaffärer, skulle man kanske kunna ändra på hans tillnamn från Boka-Svensson till Husa-Svensson.

Man undrar kanske lite över, hur morfar fördrev sina dagar egentligen. Jag skulle gissa, att han sysslade med att sköta sina affärer och sina fastigheter för det mesta. Jag har ett minne av en episod med en glasruta. Jag och min hustru mötte honom en gång i början av 1960-talet inne på Stora torg. Då kom han bärande på ett stort fönster, och vi undrade vart i all världen han skulle hän med det. Jo han skulle bära det till glasmästaren, för en ruta var trasig i det. Så mycket åtgärdade han själv.

Det hände att mammas väninnor kom hem och kritiserade henne för att hon lät morfar gå upp och tjära taket på sitt hus. Men snälla nån, sa mamma, det kan väl inte jag säga till far? Det bryr han sig väl inte om. Han gör som han vill. Han sa själv: Har jag tjärat tak i alla tider, så kan väl jag fortsätta med det.

svenssontidningmin.jpg

svenssondansar2min.jpg
Syster Anna och Nils
Morfars syster Anna var tre år äldre än han. Hon blev 101 och ett halvt år gammal. Hon dog i september 1967. I bilen hem - hon bodde i Vinslöv - sa morfar något till mamma som innebar ungefär, att nu hade han ingen sporre kvar i livet. Han hade tydligen sett upp till sin syster och tänkt, att kan hon fortsätta att leva, så kan jag. Tre månader efter Annas bortgång gick morfar också bort, 98 år gammal.

Bengt Jönsson till sist:

Ingrid Nilsson, som Svensson gifte sig med 1900, var dotter till Karna Håkansson f Martinsson, hjälpmadam, f 1844 22/6 Skepparslöv. Hon flyttar in i Nr 54, huset intill Nr 52, från Härlöv 107, dit hon kommit från Skepparslöv 1897. Hon äger fastigheten tillsammans med änkan Sissa Mårtensson. Hon är skild från sin man, förrymde torparen Per Håkansson, som flyttat till Amerika. Dottern, pigan Ingrid Nilsson, f 1878 7/10 i Skepparslöv, gifter sig alltså 1900 med smedlärlingen Nils Svensson på Nr 52 (Boka-Svensson). Ingrid Nilssons far var torparen Nils Petersson i Skepparslöv, död redan 1878.

Karna Håkansson flyttar 1916 till svärsonen Nils Svenssons nyförvärvade fastighet vid Långebrogatan, Härlöv Nr 67, men återvänder till Nr 54 redan 1917.

Att beskriva det gamla Vilan utan att dröja ganska länge vid Nils Svensson, Boka-Svensson, är inte möjligt. Ingen annan har under så lång tid - långt mer än ett halvt sekel - fastnat i minnet hos så många vilanbor i flera generationer, som Svensson. Han var en originell människa i sin idoghet och ett föredöme för vem som helst i vår egen tid, när det gäller envis framåtanda, åtminstone på det privatekonomiska planet, en egenskap, som dock lätt kan överföras till andra områden av livet. För mig framstår hans livsgärning som frukten av en urkraft, sprungen kanske ur generationers odlarmöda i trakterna runt Olarp på Linderödsåsen - före både glödlampan och Darwin.