Vilans Vänner Kristianstad
Föreliggande jubileumsskrift, som utgivits i endast 150 exemplar, är inte bara av intresse för den idrottsintresserade. Vilans idrottsförening engagerade stora delar av Vilans invånare och har därför en central plats i en beskrivning av gamla Vilan. Skriften är också en guldgruva, vad gäller gamla kända ansikten från Vilan. Därför publiceras stora delar av den här på Vilans Vänners hemsida. Klicka på bilderna för förstoring!




vinjett.jpg

Förord

Vilan 55+ är en kamratförening bildad den 29 november 1999 för att vara en samlingspunkt för tidigare aktiva spelare, ledare och supporters i Vilans Boll- och Idrottsförening (BoIF). Vi som nu är medlemmar i Vilan 55+ har - trots medlemsskap i någon ny modern förening - fortfarande vårt hjärta kvar i vår gamla klubb. Ingenting kan vara mera sant för oss idag då det gäller Vilans BoIF: "Gammal kärlek rostar aldrig". Den sociala samvaro och kamratanda som denna klubb gav oss som växte upp på Vilan står naturligtvis i bjärt kontrast till den kommersialism som i dagens ultramoderna samhälle kännetecknar de flesta idrottsföreningar.

Vilans BoIF bildades den 27 juni 1932 efter att den tidigare klubben Vilans IF - bildad 1924 - insomnade redan 1929, men avvecklades först 1931.

År 1990 sammanslogs Vilans BoIF med IFK Kristianstads fotbollssektion till Kristianstads FF. Därmed var Vilans 58-åriga tillvaro som idrottsförening slut. Men ännu lever stora som små händelser från Vilantiden kvar, som härliga minnen från en svunnen tid då kamratandan stod i högsätet. Till stöd för våra minnen finns en mängd bilder, tidningsklipp, protokoll och andra dokument kvar i ett arkiv som förvaltas av Vilan 55+ på Vilans idrottsplats.

Sekreteraren i Vilan 55+ Roy Jönsson har tillsammans med Kjell-Åke Söderholm i Vilans styrelse sammanställt ett fotokollage med bilder från varje decennium av Vilans tillvaro. Kollaget är ett litet axplock av det material som vi i styrelsen tycker kan vara intressant att visa upp för en lite större publik än enbart den inre kretsen i Vilan 55+. Roys son Thomas har lagt in bilderna från kollaget på internet där de kan ses under adressen http://hem. passagen. se/nif-p86

Internet i all ära, men vad går upp emot att bläddra i en pappersskrift - lugnt tillbakalutad i sin sköna läsfåtölj? Därför ger vi ut denna lilla skrift med internetbilderna. Undertecknad har med bistånd av de övriga styrelsemedlemmarna Roy Barnestam, Roy Jönsson, Kjell-Åke Söderholm och arkivförvaltaren Christer Rosberg fyllt på med text till bilderna för att intresserade läsare

skall kunna orientera sig bland Vilans aktiva medlemmar och ledare som satt sin prägel och färg på Vilans korta, men dock intressanta historia. Bilderna har ordnats efter decennium med ett inledande sammandrag för varje decennium av det viktigaste som hänt under den perioden.

Men jag vill att läsaren skall notera att denna skrift inte är en fullständig redovisning av allt som hände och vilka medlemmar som låg bakom dessa händelser i idrottsföreningen Vilans BoIF under sex decennier. Sammandragen till de olika decennierna och fotokollaget är sådant stoff som vi i Vilan 55+ tycker är intressant från vår horisont.

Vi som nu utgör kärnan i Vilan 55+ kom fram som ungdomar i Vilans BoIF under 50- och 60-talen. Därför har dessa decennier fått en särskilt framträdande plats i denna skrift, men också för att föreningen började att utvecklas från en ganska anspråkslös tillvaro till en mera dynamisk under denna tid.

Vi hoppas att fotokollaget också skall vara av intresse för våra motståndare på fotbolls- och handbollsplanen, vid pingisbordet, på bandybanan och friidrottsplanen liksom ledare och medlemmar i våra konkurrentklubbar i gamla Kristianstad med omnejd och andra beundrare av Vilan som idrottsförening.

Du får kanske då samma känsla i hjärteroten som vi nostalgiker i Vilan 55+: "det var bättre förr". Titta på bilderna, låt minnena flöda, njut av gamla tider och ta fasta på Vilan BoIFs gamla slogan: Stressa inte - unna Dig Vilan.

Gustav Rosberg
Ordförande


Mister Vilan - Gösta Palmblad

Gösta Palmblad berättar minnen

Gösta Palmblad var ordförande i Vilans Boll- och Idrottsförening under fyra av de sex decennier som Vilan verkade som idrottsförening. Hans ordförandeskap sträckte sig utan avbrott från 1946 till och med 1977 - en period på 32 år som ideellt arbetande för idrottens fromma. Därefter blev han utnämnd till föreningens hedersordförande vid årsmötet 1978.

Gösta Palmblad framstår som bilden av en sann Vilanpatriot. Vi i Vilan 55+ har postumt utnämnt honom - med all rätt tycker vi - till mister Vilan. Gösta Palmblad gick bort 1990 och blev 85 år.

I Vilan BoIFs jubileumsskrift inför 50-årsjubiléet 1982 skrev hedersordförande Gösta Palmblad följande:

"Vilans Boll- och Idrottsförening 50 år. 1932 någon gång i maj månad, satt vi några idrottsintresserade grabbar, tillsammans med representant för Vilans Frivilliga Brandkår i en doftande klöveräng vid Hedentorpsgården.

Vi skulle be Brandkåren hjälpa oss med att ånyo starta en idrottsförening i stället för den som avsomnat året innan. Spända och oroade inför vad svaret skulle bliva på vår anhållan, ställde vi frågan till Brandchef Gottfrid Rosander. 'Jo då grabbar, vi skall hjälpa er.'



gostapalmblad.jpg

Jag vet att vi var djupt tacksamma, vi hade ju inte haft någon fritidssysselsättning och nu skulle det kanske ordna sig. Vid nästa sammanträde konstituerade sig den första styrelsen. Jag kom med som sekreterare. Styrelsen hade i stort sett inte några större kunskaper om det idrottsliga. Här blev det ekonomin som blev det viktigaste.

Som en av de första i föreningen vill jag nu passa på tillfället, att tacka alla de som under de olika åren stött föreningen och lagt ner ett förnämt idrottsligt arbete till nytta och gagn för vårt samhälle.

Jag lyckönskar föreningen och önskar att vi alla kan taga varandra i hand, som ett bevis på att vi skall hjälpa föreningen till nya friska tag."

1930-talet


En av dem som var med och bildade Vilans Boll- och Idrottsförening (BolF) den 27 juni 1932 var Gösta Palmblad som valdes till sekreterare. Han hade också haft denna syssla i den förutvarande föreningen Vilans IF som avvecklades 1931. Sekreteraruppdraget hade Gösta i fyra år.

Gösta blev så småningom den stora centralgestalten i Vilan och lotsade föreningen genom flera decennier - som ordförande från 1946 till 1977. Andra kända ledarprofiler från 1930-talet som verkade i Vilan under flera decennier var Nils Hallqvist, som blev ordförande 1939 och innehade denna post till och med 1943 och Sten Nilsson, som var sekreterare 1936-1939. Ett annat känt namn under Vilans första år var centerhalvbacken i A-laget Axel Friberg, som var med i styrelsen som kassör 1935-1944.

Den första styrelsen 1932 fick följande sammansättning: ordförande Gottfrid Rosander (1932-1934 och 1944), vice ordförande Sture Nilsson, sekreterare Gösta Palmblad, kassör Nils Arup, ledamöterna maskinist Enar Bengtsson, snickare Erik Carlsson, tapetserare Jöns Holm samt suppleanterna Frans Olsson och Gustav Pålsson.

Vilan deltog 1932-1934 i Nordöstra Skånes reservlagsserie och gjorde entré i div. 3 Nordöstra Skåne (lägsta serien) år 1935. År 1937 blev det serieseger och uppflyttning till div. 2 Skåne.

Suppleanten Gösta Winqvist motionerade 1936 i styrelsen om att en tränare skulle anställas. Motionen avslogs då tränararvodet för året skulle uppgå till 50 kronor, vilket var för mycket enligt styrelsen.

Entréavgiften till Vilans matcher var en krona och 25 öre under år 1937. Arbetslösa gick in gratis. Medlemsantalet under 30-talet pendlade från som lägst 46 betalande år 1933 till som högst 76 betalande år 1934.


Ernst Björkegren kåserar om "kämpar" på 30-talet.

Vilans fotbollslag fungerade sannolikt som ett riktigt kompisgäng i gångna tider men det var säkert lite si och så med träningen - i varje fall konditionsträningen.

Enligt Ernst Björkegren - i hans kåseri i jubileumsskriften inför 25-årsjubileet 1957 - fanns det i varje fall två spelare som tränade hårdare än de andra spelarna och det var Ernst själv och Anders Holmgren. Tidigt på våren satte de igång konditionsträningen. Varje söndagsförmiddag blev det en träningstur på minst en mil.

Ernst berättade i sitt kåseri:

"På den tiden fanns det bland grabbarna också en annan kategori av spelare. De var kanske inte 100-procentigt träningsvilliga, men hade en kämpaanda, som gjorde att de aldrig gav sig. De stred tills de stupade. En sådan grabb var till exempel Stig Söderholm - järnhård stopper i Vilan under några år - en 100-kilos bjässe med praktfysik. -- En vårsöndagsmorgon hade vännen Stig - totalt otränad - beslutat sig för att följa med Anders och mig på en träningstur. Vi båda hade då redan hunnit långt med träningen och vi kom överens om, att nu skulle vi köra luften ur Stig. Han skulle för en gångs skull få erkänna, att han inte orkade med.

Jo, vi satte igång. Vägen ut mot Åsum i god fart. Anders och jag växeldrog. En halv mil avverkades. Stig hängde med. Pigg och nyter uppmanade han oss till och med att öka farten. Vi fortsatte från Åsum mot Wä-hållet. Vi sprang rundor på ängar och åkrar, men Stig hängde fortfarande med utan märkbar ansträngning.

Efter betydligt mer än en timme var jag själv så trött, att jag tänkte, att nu är jag själv snart färdig. Stig hade visserligen varit anmärkningsvärt tyst sista biten, men han var med ändå. Jag minns, att vi hade kommit fram till en stor åker och jag tänkte, nu får det bära eller brista. Två rundor om denna åker, släpper han inte då så är det bäst att erkänna att vi inte kan knäcka honom.

Vi avverkade första rundan, Stig fortfarande i kölvattnet, utan ett ljuds protest. Sista rundan avverkad till hälften - då äntligen hörs Stigs efterlängtade röst: "Grabbar, stanna, jag behöver skita"! Sällan har några ord klingat så vackert i mina öron!Jag kan tillägga, att återfärden hem gick i ganska maklig fart."

Den här historien berättade Ernst enligt egen utsago därför att han tyckte att den var belysande för den kämpaanda - att aldrig ge sig - som på den tiden (30-talet, reds. anm.) var en av Vilan BolFs största tillgångar.

bild1min.jpg
A-laget 1932
bild2min.jpg
Vilans juniorlag 1933 eller 1934
bild3min.jpg
A-laget 1937

bild4min.jpg
Matchbild från en av A-lagets matcher på den gamla idrottsplatsen 1937
bild5min.jpg
Söndagsfirare?
bild6min.jpg
Vilans B-lag från 1936

bild7min.jpg
Bilden är från friidrottsmatchen Vilan-Härlöv år 1939


1940-talet


Sten Nilsson valdes in i styrelsen igen som sekreterare 1941-1942 och 1944. Ett nytt känt starkt Vilannamn kom in i styrelsen 1943. Det var Sven-Erik Holmgren, som 1945-1946 blev vald till kassör. Sven-Erik kom att bli den store medlemskortsförsäljaren under hela Vilans återstående tid som idrottsförening. En annan känd Vilanprofil som dök upp i styrelsen var Ernst Björkegren, som var vice ordförande 1943 och ordförande 1944. Han var en av de aktiva fotbollsspelarna med debut i A-laget redan 1938 och med totalt 202 A-lagsmatcher. Ernst var också tränare i Vilan 1948-1949 och 1958.

Nu klev också Hans Hallqvist fram - en av Vilans allra största trotjänare genom åren - och blev sekreterare i styrelsen 1945. Denna post hade Hasse fram till och med 1960. Hasse ryckte ofta in i krissituationer som tränare, lagledare, massör med mera och hann också med 118 A-lagsmatcher efter sin debut 1938. Hasse tränade Vilan 1954-55 och 1972-73. Noterbart är att styrelsen 1948 och 1949 bestod av ordföranden Gösta Palmblad, bröderna Gösta (ledamot) och Ernst Björkegren (vice ordförande) samt Nils Hallqvist (kassör) och sonen Hans (sekreterare).

Vilans BolF hade vid bildandet 1932 övertagit idrottsplatsen (arrende av patron Slättne) som Vilans IF hade spelat på. Denna låg intill det dåvarande KBS-området i anslutning till Hedentorps Folkpark norr om den järnväg (där den nuvarande motorvägen ligger) som gick till Eslöv över Hörby. Festplatsen drevs oftast av Vilans BoIF och köptes av föreningen år 1946 och fanns fortfarande efter 25 år som en skuldpost i föreningens kassabok, trots att festplatsen avvecklades i slutet på 40-talet.

Omklädningspaviljongen vid den gamla fotbollsplanen flyttades i mitten av 40-talet på en låg kärra - utlånad av Långebro mekaniska verkstad - till Vilans nuvarande idrottsplats vid Poppelvägen. Flytten gick mellan de gamla husen på Odal till den nya idrottsplatsen under stora strapatser. Då den slutligen kom på plats inrymde den bland annat en vedeldad bastu, men saknade varmt rinnande vatten. Det fick man klara sig utan fram till 1957.

Fotbollslaget låg kvar i div. 2 Skåne under hela 40-talet. Men den 28 augusti 1948 blev en minnesdag i Vilans annaler. Den nya idrottsplatsen - samma arena som idag (år 2004) vid Poppelvägen i Epa-dalen - invigdes med en match mot IFK Malmö inför 552 betalande åskådare. Den låga publiksiffran får tillskrivas att invigningen skedde på årets varmaste dag. Matchen vann IFK Malmö med 6-0.

Lyckligast av alla i föreningen över den nya idrottsplatsen var materialförvaltaren Arne "Sotaren" Nilsson som till "hemmamatcherna" på Björkvallen under tre års tid hade en arbetstid på söndagarna från kl. 07.00 till kl. 18.00.

Kristidsnämnden tilldelade 1948 föreningen 60 kg socker och 25 kg kaffe till folkparken. Föreningen ville 1948 bilda en ungdomskommitté som skulle söka samarbete med skolor och lärare. Lärarna hälsade att de inte var intresserade av att arbeta på sin fritid.

bild8min.jpg
Vilan firade sitt 10-årsjubileum på Folkets Hus 1942
bild9min.jpg
Vilans styrelse med revisorer år 1943

bild10min.jpg
Ett av Vilans A-lag under treårsperioden på Björkvallen
bild11min.jpg
Vilans B-lag 1943
bild13min.jpg
A-laget mot IFK Malmö 1948

bild12min.jpg
15-årsjubileum 1947

bild14min.jpg
Vilans årsmöte 1948

bild15min.jpg
Vilans A-lag 1949
bild16min.jpg Al Capones gäng? bild17min.jpg Vilans B-lag i slutet av 40-talet


1950-talet


Sveriges ekonomiska uppsving började under 50-talet mot en allt högre välfärd. Detta kom också så småningom att genomsyra idrotten. Vilan genomgick en förändring under den andra hälften av 50-talet. Från att ha varit en liten idrottsförening, jämförbar med de små klubbarna i byarna runt Kristianstad, började så sakteliga under de sista åren på 50-talet en utveckling där klubben organisatoriskt och idrottsligt växte sig allt starkare. Ekonomin hamnade därmed på en allt högre nivå då Vilan gick in i 60-talet.

En damklubb som bildades i maj 1957 på Albin Malmströms Conditori på Långebrogatan - stamcafé för Vilans BolF från 30-talet och framöver - bidrog starkt till att sammanhållningen ökade i föreningen. Damklubben var en helt fristående klubb som på sina möten framställde handarbeten som sedan ingick i lotterier där behållningen tillföll föreningen.

Damklubben var också med och anordnade julfester, Valborgsmässo- och midsommarfirande och andra evenemang. I den första styrelsen ingick Brita Linderoth, ordförande, Brita Ljunglöf, sekreterare, Siri Nilsson, kassör, Linnéa Palmblad, Inez Holmgren och Sonja Hallqvist.

Vilan får år 1950 chansen att för första gången sedan år 1937 avancera i seriesystemet genom kval till Skåneserien div. 1 efter en andraplats i NÖ Skåneserien div. 2. Kvalet förloras emellertid mot Ängelholms IF - tvåan i NV-serien.

År 1953 hamnar Vilan på nedflyttningsplats i div. 2, men får behålla sin plats i tvåan på grund av en större serieomläggning.

Några större idrottsliga framgångar på fotbollsplanen att tala om fick Vilan sålunda inte uppleva från starten 1932 - med undantag för uppflyttningen 1937 då laget lämnade den lägsta serien för spel i den näst lägsta serien - fram till seriesegern i div. 5 Nordöstra Skåne år 1956. Denna framgång kom lagom till 25-årsjubileet 1957 då Vilan för första gången blev ett div. 4-lag som ingick i det nationella seriesystemet.


50-talet blev en vändning för Vilan-fotbollen

Någon ungdomsverksamhet som bas för att fostra egna spelare existerade inte under den här tiden utan klubben fungerade mer likt dagens korporationsverksamhet då intresset knöts till A-laget där nya förmågor hade svårt att spela sig in i laget. Ofta valde man hellre en fördetting i A-laget än en ung lovande spelare.

Det fanns ej heller någon klubbtränare åren 1936-1942. Men i mitten av 50-talet kom det fram kullar av duktiga juniorer som sedan blev stommen i A-laget. De äldre spelarna hade inte varit vana vid att träna och föll bort efterhand då den ungdomliga framåtandan gjorde sig kännbar i konkurrensen.

Framgångsrika juniorer

Juniorlaget vann såväl 1954 som 1955 och 1958 Norra Skånecupen. En stor framgång för Vilanfotbollen. Flera juniorer i de här kullarna inträdde efterhand i A-laget då de mognat till vuxna seniorer.

En samlande punkt för alla dessa nykläckta A-lagsspelare var försvarsklippan Ingvar Lindgren, som debuterade år 1946 och gjorde 341 A-lagsmatcher i Vilan. Ingvar var den spelare som dominerade Vilanfotbollen under 50-talet och det var omkring Ingvar som det mesta kom att kretsa av A-lagsfotbollen och han var också den samlande punkten utanför fotbollsplanen.

De juniorer som under åren framöver under lagkaptenen Ingvars ledarskap blev basen för Vilanfotbollen förtjänar att nämnas:

Jan Rasmusson var den mest lovande backspelaren till en storspelare som Vilan fostrat och gjorde en kort utflykt till IFK Kristianstads div. 2-lag. Gustav Rosberg, nuvarande ordföranden i Vilan 55+, slutade sin karriär i Vilan 1959 för studier vid universitetet i Lund, men hann också med en säsong i IFK Hässleholm. Hans Larsson var en stor goalgetter men avslutade sin karriär tidigt på grund av dåliga knän. Hans Blom blev Kristianstad läns siste landshövding och ingår nu som ledamot i styrelsen för Vilan 55+. John Olsson var en energisk "slitvarg". Sten-Rune Mårtensson debuterade redan som 14-åring i A-laget. Roy Jönsson en tekniker på fotbollsplanen är numera sekreterare i Vilan 55+. Lennart Wallin var en kämpe och slitvarg under flera år. Jan Ljunglöf som var en duktig bollspelare och ämne till en stor spelare spelade en period i IFK Kristianstads div. 2-lag. Jan gjorde 189 mål i 198 matcher. Kjell-Åke Söderholm var en rubust och taktisk försvarsspelare.

bild20min.jpg
Pojklagsspelare i Vilan 1950
bild21min.jpg Vilans segrande juniorlag i Norra Skåne Cupen 1955.

En engagerad medlem i dagens Vilan 55+ är Lennart Grahn, som i slutet På 70-talet innehade rekordet i antalet spelade matcher i Vilantröjan. Lennart var en lojal och slitstark spelare, som deltog i 369 A-lagsmatcher efter debuten 1958.

En Vilanspelare som skulle kunna ha slagit detta rekord var Christer Rosberg. Han fick tyvärr sitt ena ben avsparkat på tre ställen under ett lokalderby mot Kristianstads BI i juni 1976 och därmed var karriären, som bland annat lett till allsvenskt spel i Malmö FF 1963-1964 och spel i Eskilstunalaget City 1968-1969, över. Christer var endast 13 matcher ifrån Lennart Grahns rekord då olyckan var framme.

Leif "Tejpis" Olsson, en Vilan-produkt som debuterade 1966 och 1980 överträffade Lennart Grahns rekord i antal spelade matcher. "Tejpis" deltog fram till 1980 i två A-lagsmatcher mer än Lennart Grahn - 371 jämfört med Lennart Grahns 369. Leifs rekord blir sålunda för all framtid oslagbart. Både Leif och Lennart var försvarsspelare, men som målskytt lyckades Lennart bättre med 43 gjorda mål mot Leifs 7 mål. Lennart hade också fler B-lagsmatcher än Leif. Kampen var således hård mellan dessa båda Vilan-produkter om titeln Vilans "meste spelare".

Christer Rosberg signerade ett fantastiskt rekord med sina 319 mål i de 356 matcher som han deltog i. Den spelare som var närmast Christer i målligan var Jan Ljunglöf med 189 mål, men Jan gjorde fler mål per match med 0,95 mål, medan Christer kom upp i 0,89 mål.

En annan av Vilans stora målskyttar genom tiderna var Otto Stjärnfelt, som debuterade 1939 och hann med 50 mål på 34 matcher eller 1,47 mål per match, vilket får anses vara rekord sett för det totala genomsnittet i matchstatistiken. Christer gjorde emellertid under en enda säsong 65 mål på 36 matcher 1962 vilket innebär 1,81 mål per match. Vilan har sålunda inte saknat storskyttar.

Vändningen för Vilanfotbollen kom 1956. Anders Holmgren blev spelande tränare och fotbollen fick den renässans och det uppsving man längtat efter bland flera av de mest hängivna supportrarna.

Anders hade ett tidigare förflutet i Vilan som både spelare - debut 1938 - och tränare 1950-1952. Vilan vinner redan detta första år med Anders som tränare div. 5 Skåne Nordöstra. Under Anders andra år (1957) i klubben blev Vilan ett topplag i div. 4. Vid årets början 1958 försvann Anders till IFK Kristianstad som tränare och blev 1961 tränare för Högadals IS, som låg i allsvenskan 1962.

Basen för en bra lagstomme var lagd för flera är framåt med dessa juniorer som debuterade i A-laget 1953-58 och redan som smågrabbar spelade mycket fotboll tillsammans på provisoriska bollplaner som de själva iordningställde. Förutsättningarna hade aldrig tidigare varit gynnsammare i Vilan för att skapa ett bättre A-lag som kunde häva sig upp från ultimafotbollens nivå. Det gällde bara att utveckla spelarna med mer och bättre träning. Detta var en förutsättning för att de nyblivna seniorerna skulle kunna nå högre positioner med sitt lag.

Tyvärr fick Anders aldrig uppleva seriepremiären med Högadal då han omkom i en trafikolycka före seriestarten. Vilan gjorde en medioker insats år 1958 och fick respass till div. 5 igen. Det tog två år att samla krafterna för att efter serieseger 1960 återvända till div. 4.

En fritidsjournalists syn på Vilan

I jubileumsskriften inför 25-årsjubileet skrev folkskolläraren och fritidsjournalisten på Kristianstadsbladet Henning Sköld om detta Vilanlag som tål att upprepas: "Det goda kamratskapet Vilans signaturmelodi". Henning Sköld fortsätter:

"Jubilerande Vilans BoIF är onekligen en trivsam klubb, som det är en glädje att samarbeta med.

Redan vid entrén till idrottsplatsen möts man av en vänlig blick från en kille biljettluckan och när strax därefter fryntlige Ivan Bengtsson bjuder ut sina lotter på fruktkorgen, kan ingen god vit man slinka förbi utan att pula fram on 50-öring. Då har man redan hunnit komma i prima söndagshumör.

Fotbollen omhuldas livligt inom föreningen, vilket alls icke framhålles som en nyhet, utan blott konstateras som ett faktum. A-lagets fotbollskämpar är i följd härav föremål för klubbledningens alldeles speciella omsorg och intresse. Detta stronga gäng kämpar också med den äran för klubbens färgerr, och spelarna delar med gott humör ljuvt och lett i med- och motgång. Lagkaptenen Ingvar Lindgren gillas högt och rent av alla och kan stå som föredöme för de övriga i elvan.

Sedan fröjdas man även åt gascognaren Douglas i buren, Bertils bistra drag, Thorsten Perssons bröstvärmare, Jans brytningar, tränar-Anders teknik, Pelles djärva raider, Hasses sävliga lunk med explosiva kanonprojektiler som omväxling, lustigkurren Stig Lindblads chansningar och timide skolgossen Gustav Rosbergs dribblingsuppvisningar med matematiska framspelningar samt vidare Pelle Anderssons och Zerny Åkessons strövis förekommande vikariatjobb.

Det är gossar som står pall i blåsväder och flickorna vilar med behag sina ögon på kämparna".

Bandyn i Vilan

bild28min.jpg
Bandyn blommade upp emellanåt i Vilan
I jubileumsskriften inför 25-årsjubileet 1957 skrev bandyspelaren - bland annat allsvenskt spel i Nässjö - och rektorn för folkskoleseminariet i Kristianstad Eskil Palm:

"Även om inte bandyn inom vår förening kan peka på några strålande resultat, tror vi, att den har sitt fulla berättigande. En idrottsförening behöver en utomhusidrott också under vintern och detta är speciellt betydelsefullt för de yngres del. Därför är det särskilt glädjande, att juniorbandyn kunnat hävda sig på det sätt, som skett. Vi tror också, att Vilans BoIF väsentligt bidrar till att lösa ungdomens fritidsproblem, när föreningen på sätt som sker går i spetsen för organiserandet av vintersport i Kristianstad".

En av de stora Vilanentusiasterna och som hade särskilt stor kärlek till bandyn var Henry Lindell, som var med i gamla Vilans IF och var med från starten i Vilans BoIF. Han var också med i Vilan 55+, som vår klart äldste medlem, från starten till sin bortgång den i oktober 2003 då han endast hade några dagar kvar till sin 92-årsdag.

Henry Lindell skrev också i jubileumsskriften 1957:

"Kan Ni se det framför Er: spegelblanka isar i solglitter, Lillölund och holmarna på Härlövs ängar. Frihet, friskhet, lekande ungdom och fräsande skär. Vår bandy är beroende av vädrets makter på ett sätt som ingen annan idrottsgren. Arbete och sorglustiga missöden. Ofta är det hård kamp för tillvaron, men denna idrott har behov av det tålamod och den kärlek som för sporten framåt. Bandyn kräver insatser som fostrar men också ger rik glädje. När skall mina drömmars mål gå i uppfyllelse? Spolad isbana på idrottsplatsen!"

Svaret på Henry Lindells fråga känner vi väl idag: Ishockeyn har i Skåne helt tagit över spelet på stålskodda fötter i bekväma ishallar.


bild18min.jpg
Årsmöte 1951
bild19min.jpg

bild22min.jpg
Vilan Boll & IFs styrelse 1956-57
bild23min.jpg
Vilan som seriesegrare 1956 i div. 5 Skåne Nordöstra

bild24min.jpg
Vilan vann i juni 1956 finalen i Alliansens Cup mot Näsby med 5-0
bild25min.jpg Vilan var inte endast en fotbollsklubb. Höstsäsongen 1955 gick Vilan med i Kristianstadsortens handbollsserier som bestod av division 1 och division 2 bild29min.jpg
Fritidsgrupper i Vilans regi samlade i mitten av 50-talet

Minnesvärda Vilanarrangemang under 50-talet


50-talet inleddes med en tidig träningsmatch mot det allsvenska laget IFK Göteborg i dåligt väder på träningsplanen. Göteborgarna vinner med 13-1 och Gunnar "Säffle" Andersson som gör en av sina första matcher i Göteborgsdressen "nätar" nio gånger på Rudolf Eriksson inför 400 åskådare.

Det blev inte mer än några få matcher för "Säffle" i IFK Göteborg sedan blev han Sveriges åttonde proffs i ordningen då han kom till Olympique Marseille, där han var en fruktad kanoniär med ibland två till tre Pernod som dopning.

Till Olympique Marseille kom så småningom också Roger Magnusson - en av Sveriges största bolltrollare genom tiderna.


bild30min.jpg
Midsommarfirande 1955 på idrottsplatsen

bild31min.jpg
En av Sveriges mest kända fotbollsmålvakter genom tiderna, Kalle Svensson från Helsingborgs IF, på Vilan-besök i mitten av 50-talet.
bild26min.jpg Vilan gjorde sin första utlandsresa till kontinenten under påsken 1958

bild32min.jpg
Midsommarfesten 1955 på idrottsplatsen.
bild27min.jpg
Under påskhelgen i Tornesch 1958 blev det också kvälls- och nattbesök i storstaden Hamburg.


Fortsätt till 1960-talet och framåt!