Vilans Vänner Kristianstad
Ett säreget minne från Härlövs ängar

Det fanns två vägar att nå Härlövs ängar från Långebrogatan. Den ena började vid västra delen av Vilan (ungefär där Kinnarps ligger) och gick sedan i rakt nordlig riktning ca 1 km mot Härlövs borg. Den andra vägen gick genom Vilans torg och förbi bl a Långebro skrot och ut på ängarna.

Värt att notera är att vintertid var ca 2 km2 täckta med is. Detta var en förmån för bl a Kristianstads skolor som utnyttjade detta "isbelagda hav" vid bl a sportdagar vintertid.

Innan Kristianstads kommun började täcka hela området med sopor 1963, gjordes undersökningar angående hållfastheten på "gungflyet". Ja hela ytan består av ett gräslager som ligger ovanpå denna gyttja. Djupet som pejlades ner till kalkklippan varierade från 0 till 28 m.

På sommaren betade ca 200 ungdjur där, och ibland, när de jagade varandra i flock, gungade stora områden runt dem. Detta fenomen var det samma, när man körde på åkervägen med traktor.

En sommar i juli månad hade våra anställda på gården semester, och faktiskt hade mina föräldrar också tagit fritt några dagar. Jag, som då var 13 år, hade fått som uppgift att cykla ner till ängarna och räkna antalet kor som vi hade på ett eget område i den norra delen av ängarna. Marken sträckte sig ända från den tidigare nämnda åkervägen rakt österut till Helge å, ca 800 m. Det skulle vara 24 kor, men den här dagen var det bara 23.

En av korna hade trillat i ån, och där var branta kanter, så hennes försök att ta sig upp var förgäves. Ja, nu börjar ett äventyr, som är värt att minnas. Jag säger bara: "Wild kids! Släng er i väggen!"

Kon som trillat i ån hette 21 Lotta, och det fanns bara ett alternativ till att lösa situationen som uppstått. Jag tog mig tillbaka till den täppa där vi hade en riktig mjölkvagn, där jag visste att det fanns grimmor. Åter till ån, och det var bara att hoppa i vattnet och lägga på grimman, och sedan började Lotta och jag att simma österut i ån ända till strax förbi kallbadhuset (ca 1 km) vid Tivoliparken. Hela den östra sidan av slänten längs strandpromenaden var och är fortfarande klädd med glasitsten, de där grovhuggna blocken, som var lämpliga för Lotta att klättra upp på.

Vi tog oss upp, och sedan band jag fast kon vid ett träd, och då kom som en skänk från ovan två patrullerande poliser. Det var Svensson och Westerberg. De brukade ibland besöka oss i trädgården vid Hagadal för en söndagsfika, så de kände igen mig. "Jaha, hur gör vi nu då?" sa de.

Hemma på gården stod en kreatursvagn, så det var bara att ta sig dit. "Du kan gå med oss upp till polisstationen, så kör vi dig till Härlöv." Väl hemma startade jag traktorn och kopplade vagnen, och så bar det iväg till Tivoliparken, och där stod ju Lotta och väntade. Poliserna hjälpte mig att lasta kon och sedan behövde jag inte mer hjälp.

När jag kört genom Långebro och Vilan och vidare ner på åkervägen till täppan, gick Lotta själv av vagnen, och ordningen var återställd.

Aulis Rosendahl