Vilans Vänner Kristianstad

Om man vill minnas det gamla Vilan och i någon mån återskapa tiden, då Vilan var ett levande samhälle, är det inte minst värdefullt att lyfta fram personer, som på det ena eller andra sättet gjort sig kända och av gamla vilanbor förknippas med Vilan på den tiden. På annan plats presenteras t ex Gösta Palmblad och Boka-Svensson. Här bidrar Åke Kroon med en minneskrönika om sin far, Axel Kroon, som skrevs av Christer Olofson vid Axels bortgång 1979.

Om AXEL KROON - lärare, skolledare och kommunpolitiker

Förre skoldirektören Axel Kroon, Kristianstad, har avlidit i en ålder av 74 år. Han var född i Malmö och avlade folkskollärarexamen i Lund 1927. Som lärare har han tjänstgjort vid folkskolorna i N. Åsum och Kristianstad, samt vid flickskolan och folkskoleseminariet i Kristianstad. År 1950 blev han distriktsöverlärare i Kristianstads skoldistrikt och 1958 skoldirektör. Han lämnade den tjänsten med pension 1970. Sin bana som kommunalman började han redan 1930 i N. Åsum och har sedan haft en rad framskjutna förtroendeposter. 1948-67 var han stadsfullmäktiges ordförande i Kristianstad. Från 1944 till 1970 var han ledamot av Kristianstads läns landsting och har även varit landstingets vice ordförande. Vidare har han varit ordförande i Kristianstads läns barnhemsdirektion och vice ordförande i Kristianstads läns vårdyrkesskola. 1971-76 var han ordförande i Kristianstadsavdelningen av Statspensionärernas förening och har i många år varit föreningens studieledare. Hans närmaste är makan Anna, född Palmblad, sonen Åke, rektor, med maka Lena, gymnastikdirektör, Lund, barnbarn och syskon.
axelkroon.jpg

Axel Kroon var den främste av en grupp duktiga kommunalmän, som från Norra Åsum kom över till Kristianstad efter sammanslagningen. När Einar Pettersson övergick från fullmäktigepresidiet till posten som drätseldirektör, efterträdde Axel Kroon honom som fullmäktiges ordförande och skötte klubban under ett stort antal år fram till 1967. Detta år skedde ett majoritetsskifte, som ledde till en fyrpartiuppgörelse om de kommunalt ledande posternas fördelning. Socialdemokraterna fick den gången välja mellan presidiet i drätselkammaren och presidiet i fullmäktige och valde då presidiet i drätselkammaren. Axel Kroon fick flytta ett steg på podiet och i stället sätta sig på viceordförandestolen, medan Ragnar Grönvall övertog presidiet. Axel Kroon var en oerhört skicklig ledare av fullmäktiges förhandlingar. Han skötte på en gång ordförandeklubban bestämt och hänsynsfullt. Utåt representerade han staden, inte minst i samband med 350-årsjubileet, då han som stadens representant hade att ta emot kungen och drottningen, som ställde upp på stadsjubileet. Men oräkneliga är de tillfällen, då han representerade staden i olika sammanhang, och han gjorde det alltid med samma skicklighet och naturliga pondus. Det var ett lätt arbete att sitta som vice i fullmäktigepresidiet under Axel Kroons tid. Men det var inte bara för fullmäktige och representation som Axel Kroons krafter räckte till. Han var också mångårig ledamot av drätselkammaren som det hette på den tiden, där hans ord vägde tungt i de interna rådslagen.

Det var helt naturligt, att han blev en av den dåvarande stadens representanter i länets landsting, där han under en period var landstingets vice ordförande. Särskilt intresserade honom naturligt nog undervisningsfrågor, men också sjukvården deltog han i som ledamot av den dåvarande lasarettsdirektionen. Utåt var det kanske bilden av den skicklige kommunalmannen som märktes mest. Skolan var dock hans arbetsfält. Hans aktiva år i skolans tjänst sammanfaller med den stora förändringen i svenskt skolväsen. Till sin utbildning var Axel Kroon folkskollärare, men raskt anlitades han för ledande poster inom skolväsendet, och när den enhetliga skolstyrelsen bildades 1958, var det nästan självklart, att han skulle få posten som stadens skoldirektör. Som skoldirektör tjänstgjorde han till sin pensionering. Han fick vara med om att förändra den gamla realskolan till den nya grundskolan - på hans initiativ fick dock Kristianstad möjlighet att bibehålla realskolan längre än åtskilliga andra kommuner, och det underlättade övergången till den nya skolan. Fyra högstadieskolor fick han vara med att planera: Fröknegården, Nosaby, Vä och Härlöv.

Skolkontoret vid Vasagatan organiserade han upp från början. Staden hade förvärvat den haganderska fastigheten vid Vasagatan. Under ett par år användes den att härbärgera en del av dåvarande flickskolan, som växt ur sin byggnad och ännu inte fått sin undervisningspaviljong. Det blev då frågan om, var det nya skolkontoret skulle få sina lokaler: i stadens dåvarande förvaltningslokaler fanns det inte plats. Man bestämde sig för att etablera skolkontoret i den haganderska fastigheten, även om den låg på ett visst avstånd frän stadens övriga förvaltning. Den gången räknade man med, att när polisen flyttade ut i eget hus, skulle skolkontoret få disponera polishuset i rådhuskvarteret. Den dagen har allaredan varit, och skolkontoret ligger kvar i de lokaler, som Axel Kroon skaffade fram och inredde.

Det talas ibland om skola och kultur. Axel Kroon opponerade alltid. Skola är kultur, sade han.

Axel Kroon drogs länge med ohälsa men förde en tapper kamp mot sin sjukdom. Den kom heller aldrig att hindra honom i hans offentliga gärning eller yrkesgärning. Och det förunnades honom att trots sjukdomen in i det sista vara en aktiv upplevare av människolivet. När Gamla Christianstad hade sin utfärd till Vä i maj månad, var han en av deltagarna. Det blir tomt att inte råka honom och få växla några ord med honom. Kommunen har all anledning att med respekt minnas hans insatser. Han var länge den främste bland jämlikar.

Ch. Olofson
Fredagen den 22 juni 1979