Edward 'Ned' Kelly var egentligen en simpel tjuv och obarmhärtig mördare. Ändå åtnjöt han under sin korta levnad vida spridd ryktbarhet och beundrades av tusentals människor. Anledningen till denna hjältegloria var främst det förakt Ned visade för all överhöghet och hans otroliga förmåga att överlista och förlöjliga lagens väktare. Detta var något som folk gillade eftersom australiensarna då som nu förenades i djup misstro mot allt vad överhet heter.

Redan som 15-åring avtjänade den reslige, rödhårige Ned Kelly sitt första fängelsestraff för bland annat väpnat överfall och häststöld.

Sin ungdom till trots var Ned en säker skytt och en skicklig hästkarl. Dessutom var han absolut orädd. Tillsammans med en bror och några kumpaner bildade han ett riktigt rövargäng som härjade i trakterna norr om Melbourne, kring staden Greta.

Vid ett tillfälle överföll gänget fyra poliser som slagit läger i skogen. Under den eldstrid som följde dödades tre poliser och den fjärde sårades. Banditerna kom undan och flydde upp bland bergen. De fortsatte sina härjningar med rån, stölder och överfall. Gång på gång lyckades de lura och förödmjuka polismakten, som t ex den gången i Jerilderie:

Där hände det sig klockan tio på kvällen den 8 februari 1879 att någon bankade på dörren i polishuset och en skräckslagen röst hördes: "Kom fort, de slåss på krogen, de slår ihjäl varandra..." Helt omisstänksam öppnade en konstapel dörren och fann sig stirra in i en pistolmynning. Ned Kelly och hans gäng hade återigen slagit till. Poliskonstaplarna låstes in i en cell och banditerna skrudade sig i polisuniformer.

Vid denna kupp kom gänget över drygt 2 000 dollar genom att råna stadens bank. Därefter försvann de laglösa spårlöst och likt Röda Nejlikan siktades de än här, än där, utan att någon kunde fånga dem. Självklart spred händelsen ett löjets skimmer över poliskåren och väckte stor munterhet bland allmänheten.

Den 15 februari 1879 efterlystes Edward Kelly, Daniel Kelly, Stephen Hart och Joseph Byrne för rån, stöld och mord. Regeringen i New South Wales samt traktens banker utfäste en belöning på 4 000 dollar för den som kunde få fast de förhärdade brottslingarna och regeringen i Victoria ställde upp med en lika stor summa.

Så kom ändå den dag då Ned Kelly mötte sitt öde. Vid ett tågöverfall som gänget noga planerat blev det en veritabel eldstrid mellan Ned-ligan och en polispatrull. Ett flertal oskyldiga människor fick sätta livet till under det ohämmade skjutandet.

Ned hade konstruerat en grotesk rustning som täckte bål och huvud men som lämnade armar och ben helt oskyddade. Rustningens tyngd, omkring 40 kilo, gjorde att Ned blev långsam och trög. Stående upprätt i sin fulla längd skrek han till poliserna:

"Skjut om ni vågar! Ni kan inte skada mig! Jag är gjord av järn!"

Poliserna sköt och Ned föll. Han hade, visade det sig, fått 28 skottsår och ett stort antal blåmärken där järnet i rustningen bucklats av kulorna.

I oktober 1880 hölls rättegången i Melbourne mot 25-årige Edward Kelly, anklagad för flerfaldiga mord. Efter knappt två dagar förklarades Kelly skyldig. När domaren uttalade dödsdomen svarade banditen:

"Vi ses snart!"

Faktiskt blev det så att domaren insjuknade och dog tio dagar efter det att Ned Kelly hängdes.

Dagen innan dödsdomen skulle verkställas fick Ned träffa sin mor och hon uppmanade honom att dö som en Kelly, rak, stolt och okuvlig.

När bödeln drog ner den vita huvan över Neds ansikte och lade snaran tillrätta hördes den dömde sucka: "Sån't är livet."

Så var allt över, men människors intresse för Ned Kelly är fortfarande levande. En jättestaty som föreställer Ned i den fantastiska järnrustningen står vid huvudgatan i Benalla, Victoria, och i Melbourne kan man besöka Old Melbourne Goal och lära sig mer om honom och andra brottslingar i Australiens historia.