Digitalis är en tvåårig ört som första året bildar en bladrosett och andra året en hög stjälk med
klockformade blommor och lansettlika, rynkiga blad. Det är en förhållandevis vanlig växt i Europa och
den påträffas i skogsgläntor och på bergssluttningar, ofta på sur mark. I södra Norges kustland har den
en rik utbredning. I Sverige finns den vild på enstaka ställen i Bohuslän.
Fingerborgsblomman är en uppskattad växt i många trädgårdar, där kanske även i övrigt historiska
växter har plats.
Alla delar av plantan är utpräglat "giftiga".
Redan på 500-talet användes digitalis som febermedel på Irland
och på 1000-talet som ett medel mot vattusot. Det var genom den engelske läkaren Witherings
forskningar på 1700-talet kring digitalis som febermedel som dess förtjänst som hjärtmedicin
klargjordes.
Bladen av digitalis innehåller flera hjärtglykosider, bl.a. digitoxin, som stärker och reglerar
hjärtverksamheten. Genom att förbättra hjärtfunktionen påverkar glykosiderna gynnsamt
blodcirkulationen i njurarna så att överflödig vätska kan ledas bort från vävnaderna.
Digitalis odlas fältmässigt företrädesvis i Tyskland, Holland och Ungern - och då är det den speciella
grekiska arten Digitalis lanata, det är fråga om. Förutom att den är härdig och motståndskraftig mot
växtsjukdomar är den som drog fyra gånger verksammare än Digitalis purpurea!
Digitalis tillhör de s.k. pionjärväxterna, vars frön kan ligga väntande i jorden under decennier eller längre,
för att plötsligt spira upp ur nyuppriven mark.
Det engelska namnet Fox glove eller norska revebjälle har inte mycket med räv att göra. Det
ursprungliga namnet på engelska var Folk´s Glove, d.v.s. småfolkets (alfer och älvor) lilla skydd och
tillhåll (handske) och detta förvanskades till fox (räv). Alternativt engelskt namn är Dead Man´s Bell.
I Frankrike benämns den Gants de Notre Dame (Vår Frus handskar).
För egenmedicinering varnas å det bestämdaste!!!
"Gift är i den lärdes händer ett läkemedel, men i dårens händer ett dödshot."
Casanova (1725 - 1798)
