PUNK

Vad är punk egentligen?

Att springa runt i uppseende väckande kläder så som tupp kam å nitad skin jacka?

Att supa?

Att lyssna på punk musik?

Att ha vänster åsikter?

Svaret är NEJ!

Det går egentligen inte att säga vad punk är eftersom att så olika från individ till individ. För många är ovanstående saker en stor del av punken, för andra inte. Man vara punk utan att klä sig "onormalt", det är ens eget val om man vill dricka alkohol eller inte, de flesta punkare lyssnar väll på någon form av punkmusik t.ex. kängpunk, anarchopunk, trallpunk, oipunk m.m. men det har inte så mycket med livsstilen att göra vilken typ av musik man lyssnar på. Vänster åsikter är inte heller något måste, även om de flesta "vanliga" punkare är vänster. Dom som går alltför långt åt höger brukar kallas Skinheads, även om inte skinhead rörelsen från början var högerextremistisk så har den nästan utväcklats till det idag. Det finns även punkare som förespråkar "punk & skin united", vilka kallas oi punkare. Men alla punkare har något gemensamt... Att tänka för sig själva och inte följa med strömmen. Och på det sättet kan man egentligen också säga att punkens grund bygger på anarkismen som i flera hundra år har förespråkat individens frihet, även om inte alla punkare kallar sig anarkister. Och gåtan om "vad som är punk & inte punk" kvarstår.

SÅ SKAPADES PUNKEN!!!

Till slut kunde inte brittisk TV inte hålla sig trots varningarna - showen Today bokade Sex Pistols hösten 1976.
Billy Grundy programledare.
- Nå pojkar, vad har ni gjort med de 40 000 pund EMI gav er i förskott?
Johnny Rotten, sångare, döpt efter sina oborstade, svagt gröna tänder.
- Fuckin´ spent it, didn´t we, you dirty sod, you fuckin´ bastard.
I ett slag visste britterna vad punk var.

I år fyller stilen 20år och är redan farligt nära k-märkt. Kända och okända orginalpunkare som närmar sig 40 intervjuar nu varandra i flotta brittiska magasin. Den i Storbritanien då så provocerande kulturen är nu ett minne i rockhistorien, så ålderstiget att det pockar på kultstatus. Som för att förgylla jubileet ämnar Sex Pistols återuppstå. Sid Vicious, vars livsstil och allmänna attityd får självförbrännande rockstjärnor som Jimmy Hendrix, Janis Joplin och Jim Morrison att framstå som närmast måttliga, saknas dock. Han dog 1979 som heroinist på ett hotell i New York, bara någon månad efter det att han hade anklagats för att ha mördat flickvännen Nancy Spungen. Visious till en journalist från Rolling Stones Magazine, som undrar över virrvarret av färsta ärr som löper över bröstet, magen och armarna:
- Jag var på en fest och tyckte att ingen brydde sig om mig. Gick in i ett rum, slog sönder en flaska och rispade upp mig. Det funkade inte. När jag kom ut sade polarna: Äh, det räcker inte för att vi skall uppmärksamma dig mer.

Sex Pistols var i mening en lika konstlat skapad grupp som dagens kvintetter av utvalda sång- och dansynglingar, som tillsammans är tänkta att reprensera varje tänkbar drömpojke för flickor mellan 13 och 16. Malcom McLaren och hans fru Vivienne Westwood öppnade 1971 butiken Let It Rock på Kings Road i London. Den böt ofta namn och hette för tillfället Sex när de blivande medlemmarna i Sex Pistols började hänga där för att stjäla kläder i början av 1975. Utbudet var sönderskurna t-shirts med extremt pornografiska motiv, läder kläder med sexanstrykning och gamla rockskivor från 50-talet. Någon erfarenhet av musikbranchen hade McLaren inte, annat än att han hade PR anlitats av dalande gruppen New York Dolls och förklarat att gruppen inte längre var transvestiter utan kommunister. På scen draperades högtalare och förstärkare i en jättelik sovjetisk flagga. Branschen och pbliken var inte imponerade och gruppen självdog mitt under en spelning.
McLaren grupperade Glen Matlock, Steve Jones, Paul Cook runt John Lydon, för sina tänders skull omdöpt till Johnny Rotten. Efter en tid ersattes Glen av Sid Vicious, en skolkamrat till Johnny Rotten. Denna Vicious är i punkhistorien inskriven som den som hittade på punkarnas sreciella sätt att dansa - pogo dancing. Hoppa upp och ned, slänga hejdlöst med armarna och om någons näsben bryts av din armbåge -häftigt. Sid Vicious var också den som först använde säkerhetsnålar.
Vivienne Westwood:
- Sid var skyldig någon en massa pengar, som bröt sig in hos Sid, ska sönder möblerna, tapeterna, alla kläder. Sid var tvungen att dyka upp med alla kläder sammanhållna av säkerhetsnålar. Någon tyckte det var coolt, snart hade alla det.
McLaren såg med otvivelaktig begåvning att bandet blev omskrivet och efter kort tid skrev det skivkontrakt med självaste EMI. Singeln Anarchy In The UK kom ut i november 1976 och inleddes med Johnny Rottens högljudda försäkran om att han var The Anti-Christ. I intervjuer förklarade medlemmarna att de hatade 60-talets rockidoler - rika, feta gamla arslen i sina herrgårdar - och i synnerhet Mick Jagger och Rod Stewart.
Nästa singel God Save The Queen toppade trots spelförbud i radio försäljningslistan i juni 1977, mitt under drottning Elizabeths silverjubileum. Malcom McLaren i Rolling Stone:
- Skivbolagsdirektörer är horor allihop. För två månader sedan slängde de ut oss från sina kontor. Nu har vi sålt lite plattor och nu ringer de och vill fotgraferas med bandet.
Under samtalet med Rolling Stone, berättar skribenten, avbryts intervjun av ett telefonsamtal. McLaren:
- Va? Är Elvis Presley död? Man blir liteledsen eller hur? Som när farfar dör ungefär. Förjävligt att det inte var Mick Jagger.
Sex Pistols dåtida betydelse berodde inte på bandets musikaliska landviningar - ingen kunde spela något instrument innan McLaren sammanförde dem. Men att de kunde göradessa omtalade och säljande singlar med bara rudimentära kunskaper inspererade bokstavligen tusentals band runt om i Västeuropa. Rocken var vid mitten av 70-talet sällsynt anemisk - den så kallade symfonirocken härkade, byggd på instrumental briljans, och storvulna, Tolkieninfluerade idéer, bara utmanad av David Bowies, Lou Reeds och Roxy Musics utflykter i androgynitet, glamoursminkning och lårhöga lackstövlar.
The Clash, vars musik stått sig bra genom åren, blev Sex Pistols enda rivaler om att symbolisera punken för den stora publiken. Mindre kända men mer säregna var flickpunkbandet The Slits och X-Ray Spex, lett av sångerskan Poly Styrene, som fick en hit med sin närmast övertydligt tidstypsika Oh Bondage, Up Yours. Det fanns dock punk i USA men punkarna där tenderade att vara äldre, mindre aggresiva, mer sexuellt utmanande som Lou Reed och New York Dolls, eller universitetskufiska som Talking Heads. I punkfästet Kalifornien, skriver Rolling Stone i sin minnesartikel över epoken, begrep aldrig medelklassungdomarna punkens ursprungliga impulser utan avände den bara som en ursäkt för att bli full och krascha familjens Mercedes mot ett träd till helgen. Och i Sverige? Tuffheten och tristessen i Rågsved och andra förorter i all ära - dentalhygienen i Brixton och Soho var trots allt sju punkriff värre

Punkarnas heliga skrift

När ingen längre ser nöje i att döda,
När inga soldater finns gömda i buskar och snår,
När alla kan ta del av livets gröda,
Då ska vi kamma ner våra hår.

När alla kan möta sin nästas blick,
När ingen längre i fattigdom bor,
När glädje inte var nåt som andra fick,
Då ska vi ställa undan våra kängor.

När ingen längre sitter i bur,
När djuren på människan litar,
När vi rivit ner egoismens mur,
Då ska vi slänga våra nitar.

När ingen längre behöver bo på gatan,
När jorden kommit in i en trivsam lunk,
När ingen längre dyrkar gud eller satan,
Då ska vi inte längre tillhöra något som vi kallar PUNK!

Slut!