Jag måste erkänna att jag drabbas av avundsjuka ibland... det gäller ofta när jag hör hur mycket pengar en del andra människor tjänar...

Jag vet ju att jag tjänar mer än en del och att det säkert finns dom som är avundsjuka på mej... men ändå... jag skulle vilja ha gott om pengar... kunna resa lite oftare... kunna unna mej det utan att känna att jag tömmer hela sparkapitalet...

Jag skulle vilja ha en finare bil också.. :-) ... när jag ser andras bilar känner jag mej avundsjuk... t ex en gammal kompis till mej... han har en dyr BMW... och han har lyckats slå sej fram som produktutvecklare med eget företag och tjänar tydligen grova pengar numera...

Han berättar om alla resor dom gör.. till en viss del på företagets bekostnad... och jag blir avundsjuk.. så klart.. väl?

Vi var mycket tillsammans förr.. och på den tiden var vi lika fattiga... jag hade ett försprång dock.. jag hade bättre utbildning.. han var dyslektiker... och jag hjälpte honom en del med hans skolgång...

Jag gillar honom fortfarande mycket.. och det är väldigt fint att vi fortfarande har kontakt... och vi har så många minnen... så jag trivs ju jättebra med honom... men ändå känns den där avundsjukan...

Sen kan jag bli avundsjuk på dom som är unga... dom som har dom där unga fröjderna framför sej... de första kärlekarna... den unga sinnligheten... bekymmerslösheten...

Sådana känslor kan komma över mej... och dom måste jag ta tag i... för dom får inte ligga obearbetade och gnaga... det kan vara farligt för mej...

Då tänker jag... Vad vill jag mest av allt ha ut av livet som alkoholist? Att slippa dricka naturligtvis... att må bra... slippa ångesten... mörkret... hopplösheten som jag levde i... det var ju allt jag önskade... och önskade av hela mitt hjärta... att bara få känna mej bra...

Det var inte ett livsmål som handlade om pengar... om resor... om attt få tillbaka unga fröjder... det var bara att få bli normal... leva ett vanligt liv rätt upp och ned... klara av vardagen... vara lugn...

Och det målet har jag uppnått... och det är otroligt! Det är lika otroligt som att jag skulle ha uppnått framgång i affärer eller yrkesliv... och en förlorad ungdom... vad skulle jag haft den till i mitt tillstånd...?

Alltså... jag har ju fått precis det jag mest av allt har önskat... hur många har fått det? Jag är ju faktiskt priviligierad.. och avundsvärd...

Jag vet också.. att om jag inte kan vara lycklig med det jag har... så kan jag säkert aldrig vara det med något annat heller... Avundsjukan försvinner nog aldrig... det kommer alltid att finnas någon eller något att vara avundsjuk på...

"Lev och låt leva!" Om jag lägger ned lite möda på att förstå vad det innebär... och lever med det för ögonen... så behöver jag varken vara avundsjuk eller dricka mera...

Ja.. inte vet jag om ni har några erfarenheter av avundsjuka och behöver jobba med det... men lite av detta har vi kanske alla... :-)

Tack för mej!

Bengt