Jag har flyttat!
www.antidep.com

Denna site kommer att ligga kvar, men den kommer inte att uppdateras, vänligen uppdatera bokmärken!

Innehåll:

Allmänt om depression
Självhjälp - vad kan jag göra själv?
Man har ofta sömnproblem i samband med en depression
Ordförklaring av terminologin kring depression och medicin
Naturmedel i stället för medicin
Motion hjälper!
Barn och depression.
Årstidsbunden depression
Nytt diskussionsforum, DeppDiskussion är inte så knölig som den förra.
En medicinsk definition av sjukdomen depression, enligt DSM-III, eller den nyare DSM-IV.
Mediciner mot depression
Olika typer av medicin; tricykliska, SSRI,
Boktips

Länkar

Sveriges Inre
DNs artikelserie om antidepressiv medicin
RSMH, riksförbundet för social och mental hälsa
Depression FAQ (engelsk text)
Patientfass är bra om man vill läsa om mediciner


Om depression

Var fjärde man och varannan kvinna drabbas någon gång i livet av en djup depression. Minst 300 000 svenskar är så deprimerade att de behöver medicinsk hjälp. Det är lika många som det finns diabetiker i Sverige. 1 miljon svenskar kommer någon gång under livet att drabbas av en depressionssjukdom 1000 svenskar begår varje år självmord på grund av depression. Det är fler än de som dör i trafiken.

Med depression menas sänkt stämningsläge av mera påtaglig och allvarlig natur. Hos alla människor kan stämningsläget variera beroende på olika upplevelser, svårigheter och motgångar. Normal depressivitet - "deppighet" - brukar de flesta människor kunna hantera, bearbeta och klara av. Det finns dock ett antal depressionstillstånd av svårare art som kräver både medicinsk och psykologisk behandling.

En äkta depression kännetecknas av nedstämdhet, hopplöshet, trötthet, glädjelöshet, allmänt ointresse, hämning av olika mänskliga aktiviteter och i svåra fall självmordstankar och självmord. Man skiljer mellan olika former av depression. Svårast är den djupa depressionen eller melankolin. Den kräver oftast läkemedelsbehandling med s k antidepressiva och ibland sjukhusvård. Lättare s k reaktiva depressioner kan bero på motgångar i arbetslivet, förlust av nära anhörig , skilsmässa mm.

Den så kallade endogena depressionen, den som inte beror på något särskilt man kan peka på, kommer oftast mellan 20 och 30 år ålder.

Förutom sådana utlösande händelser samverkar troligen många andra faktorer vid uppkomsten av olika depressioner. Det kan vara ärftliga och sociala faktorer, neurotiska störningar i personligheten, miljöfaktorer och livsstilen (kosten, B-vitaminbrist, tobak, alkohol, kaffemissbruk) som gemensamt förorsakar depressionen. Neurotiska störningar kan behöva behandlas med psykoterapi, jagstärkande och insiktsgivande, och psykologhjälp behövs ofta för att arbeta sig genom sen sorg eller en livskris. Negativa faktorer i livsföringen bor om möjligt elimineras. Det finns även s k manodepressiva tillstånd där depressionsperioder varvas med perioder av onaturlig upprymdhet - mani. Även här gäller det att komma åt psykosociala bakgrundsfaktorer. Slutligen finns det även sk åldersdepressioner hos äldre människor beroende på understimulering, isolering,  förändringar i hjärnan, hormon- eller näringsbrister och liknande. De kan verka något annorlunda än de typiska depressionerna och kan lätt förväxlas med åldersdemens. Även dessa depressioner kan påverkas genom psykosociala åtgärder, livsföringskorrektion, förbättrad mänsklig kontakt och med läkemedel. I stort sett skall alla depressionstillstånd behandlas konventionellt, psykologiskt-psykiatriskt - med läkemedel - och socialt.

Vad den biologiska medicinen därutöver kan bidra med är att stimulera till en allmänt sund och rytmisk livsföring och att påtala riskerna med vissa moderna livsmönster och (o)vanor. Regelbunden motion ökar blodcirkulationen (även i hjärnan) och har en allmänt stimulerande och harmoniserande inverkan på människan. Både tobaksbruk, alkohol- och kaffemissbruk kan medföra depression och dessa riskbeteenden bör om möjligt avvecklas. Detsamma gäller för missbruk av sömnmedel och andra beroendeframkallande droger. En påverkan i riktning mot en sundare livsstil kan vid djupare depressioner i regel bli möjlig först när man genom medicinering lyfts ur den djupaste sjukdomsfasen och blivit tillgänglig för psykologisk påverkan.

Årstidbunden depression

Överätning, trötthet och ökad sömn är typiskt för den årstidsbundna depression som en del människor drabbas av under höst och vinter. Det finns också ett klart samband mellan denna typ av depression och hetsätningsproblem. En del av de som lider av bulimia nervosa försämras under höst och vinter för att sedan må bättre framåt sommaren när det blir ljusare igen. Den årstidbundna depressionen är en reaktion på det minskade dagsljuset höst och vinter. Det är framför allt människor som bor långt norrut som drabbas av vinterdepression. Ju längre norrut en ort är belägen, desto fler i befolkningen får depressiva besvär på vintrarna.

Besvären brukar börja på hösten, ofta i oktober-december och fortsätter över vintern. på våren brukar man bli piggare och mer aktiv igen och så småningom helt besvärsfri. En del blir t o m lite uppvarvade och överaktiva under vår och sommar. Somliga patienter botar sig själva, mer eller mindre medvetet genom att resa till sydligare länder under vintermånaderna.

Ljusbehandling är ett naturligt och effektivt medel vid denna typ av depression. Antidepressiva läkemedel kan också vara till hjälp. Ljusbehandling ges ofta på sjukhus i speciella ljusrum med extremt kraftigt ljus av dagsljuskaraktär. Det finns också ljusbehandlingsskärmar för hemmabruk att köpa. Ljusbehandligen kan börja fungera så snabbt som redan efter ett par dagar.

Vad den årstidsbundna depressionen beror på är lite svårt att svara på. En   förklaringär den att människans inre klocka som styr dygnsrytmen inte riktigt hänger med när ljuset på dagen förändras. Det finns belägg för att det förhåller sig just så för åtminstone en del patienter.

Mörkerdepression är cirka 4-6 gånger vanligare hos kvinnor än män, ungefär som vid "vanliga" depressioner.

Självhjälp - vad kan jag göra själv?

Här är en lista på vad man kan göra för att klara sig igenom en depression, med eller utan medicin. Ideerna kommer från alt.support.depression. Ibland funkar det, ibland inte. Försök. Prova tills du hittar något som funkar för dig!

Skriv. För journal. På något sätt hjälper det att skriva ner allt, det hindrar en från att gå runt i cirklar.

Lyssna till dina favorit"hjälp"låtar (en samling låtar som har stark postiv mening för dig)

Läs. Vad som helst och allting. Gå till biblioteket och ta en titt på böcker du velat läsa, böcker om depression, moral, biografier om folk som lidit av depression (Winston Churchill och Martin Luther t ex)

Sov en stund

Kom i håg att sova även om du är upptagen. Lägg märke till vad du gör innan du somnar och om det påverkar hur du sover..

Om du är en fara för dig själv, var inte ensam. Hitta folk. Om det inte går, ring upp dom. Om du inte känner att du har någon att ringa, ring jourhavande medmänniska (telefonnummer 112).

Krama någon.

Kom ihåg att äta. Lägg märke till om vissa saker (kaffe, socker, choklad) påverkar hur du mår.

Laga en avancerad maträtt, kanske kan du bjuda in någon?

Ta ett bad, varför inte bubbelbad?

Pilla med datorn.

Hyr en komedi.

Ta en lång promenad.

Dansa. Ensam eller med en vän.

Ät ordentligt. Prova alternativ mat som du gillar (även skräpmat) med sånt som du vet att du borde äta.

Lek med ett barn.

Köp dig någonting

Ring en vän.

Läs seriesidan i en dagstidning

Gör något oväntat och trevligt för någon.

Gör något oväntat och trevligt för dig själv..

Gå ut och titta på himlen.

Att pilla i trädgården är trevligt!

Sjung. Om du är orolig över grannarna, ta en tur i bilen och sjung så högt du vill i bilen. Det är något speciellt med att sjunga gamla favoriter.

Bestäm dig för något enkelt, tex svabba golvet, och gör det.

Plocka några blommor.

Motionera. Det är fascinerande hur sport kan påverka oss!

Utför en handling så liten och specifik att du vet att du klarar av att utföra den.Det hjälper dig att slippa ifrån skuldkänslor över att du inte får något gjort. Säg hej till någon okänd, om du försöker bli mer social. Eller städa ena halvan av ett rum om du försöker återfå kontrollen över ditt hem.

Om du är orolig över något som du undviker, försök hitta stöd för att få det gjort.

Försök gå upp tidigt. Känn inte skuld om du misslyckas.

Städa huset. Det hjälper somliga mycket.

Det är viktigt att försöka inse om det du vill göra är något du inte KAN göra för att du är deprimerad, eller om det är något du KAN göra, även om det är jobbigt. Om det är något du kan göra, men inte vill, försök ändå. Du kommer inte alltid att lyckas, men försök. och när du lyckas så kommer du att se tillbaka och tänka "jag mådde skit, men kolla vad jag lyckades med!"

Sätt inte upp för stora mål.

Bryt ner stora uppgifter i mindre, och gör lite åt gången.

Förvänta dig inte för mycket av dig själv. Orealistiska förväntning kommer bara att öka känslan av misslyckande. Perfektionism tenderar att öka depressionen.

Försök umgås, det är oftast bättre än att vara ensam.

Delta i aktiviteter som får dig att må bättre. Försök med lätt gymnastik, gå på bio, bollspel, religiösa eller sociala aktiviteter. Ta inte i för mycket, bli inte upprörd om din sinnestämning inte ändrar sig direkt. Att må bättre tar tid.

Ta inte några viktiga beslut om livet, såsom att sluta ett jobb, gifta sig eller separera medan du är deprimerad. Det negativa tänkande som följer med en depression kan leda till hemska misstag. Om du blir pressad att ta ett sådant beslut, förklara att du kommer att ta detta beslut så fort depressionen lättar. Kom ihåg att du varken ser dig själv, världen eller framtiden på något objektivs sätt när du är deprimerad.

Om folk säger att du ska "rycka upp dig" så kan det vara bra att veta att man inte KAN rycka upp sig ur en depression. Det kräver vanligen antidepressiv medicinering och/eller psykoterapi. Att säga till någon som är deprimerad att "rycka upp sig" är lika vettigt som att säga till någon att "rycka upp sig" ur diabetes.

Kom ihåg att att känna att inget kan få depressionen att bli bättre är en del av depression. Det är nog inte så illa som du tror att det är.

Om du medicinerar:
- Ta medicinen som du blir ordinerad.
- Diskutera på förhand vad som händer om du får oacceptabla biverkningar
- Läs fass. Kolla upp om medicinen påverkas av mat osv.

Lita inte på att din läkare kan allt. Läs lite själv. Allt du läser stämmer förmodligen inte, men något kanske kan ge ett nytt sätt att se på din sjukdom.

Prata med din läkare om biverkningarna om de blir för allvarliga.

Tala med läkaren om du har en ide om en alternativ behandling.

Att inte gå till doktorn för att man mår för dåligt är en dålig ide..

Om du har en lista över saker att göra, för då också en lista över vad du har gjort, gratulera dig själv när du får något gjort.

Generellt så förvärrar alkohol depressioner. Medicinerar du så kan du reagera annorlunda på alkohol.

Gör två saker per dag. När man är mitt uppe i en kris och du inte vill göra något, gör två saker per dag. Beroende på hur du mår kan dessa två saker vara saker som att ta en dusch och ringa ett samtal, att skriva ett brev och måla ett rum.

Skaffa en katt. Katter är renliga och mjuka och varma.

Sömn

En frisk vuxen person behöver mellan 6 och 8 timmars sömn per dygn, men många klarar sig med mindre. Sömnbesvär kan ibland ha medicinska orsaker, t ex hjärt-lungsjukdomar eller värk. Då bör du prata med läkare. Men ofta beror besvären på stress och spänning eller olämpliga vanor. Då kan du göra mycket själv.Du kan göra mycket för att sova bättre. Här följer några tips:

Tänk efter hur många timmar du behöver sova. Bestäm därefter under vilka av dygnets timmar du vill sova. Ligg inte till sängs utöver det. Håll fast vid tiderna, särskilt vid uppstigning, även om du inte har sovit som du planerade. Försök varva ner, fysiskt och psykiskt, ett par timmar före sänggående. Ät inte kraftigt på kvällen. Men gå inte och lägg dig hungrig. Varm dryck (dock inte kaffe eller te) kan underlätta insomnandet.

Motion är bra för sömnen, men inte de två sista timmarna före sänggåendet. Se till att sovrummet är mörkt och svalt. Prova med mörk gardin, öppet fönster och tjockare täcke. Se till att du har en väckarklocka som du litar på och som inte stör dig med tickande ljud eller ljus.

Prova med öronproppar om du störs av ljud.

Om tankar och problem håller dig vaken så skriv upp dem och försök lösa dem på dagen. Sök hjälp om du behöver det.

Räkna gärna får eller något du gillar bättre. Monotoni gör dig sömnig.

Minska mängden kaffe eller te, undvik det helt efter klockan 16.

Alkohol ger ytlig och dålig sömn och är ett uselt sömnmedel.

Rökning ger sämre sömn. Ytterligare en anledning att sluta.

Undvik att använda sömnmedel regelbundet.

Undvik värkmedicin med koffein.

Träna dig i att slappna av. Apoteket har kassettband med avslappningsövningar, eller varför inte helt enkelt sätta på din favoritcd med lugn musik?

Naturmedel/vitaminer

Lättare depressioner kan motverkas av johannesört. Johannesört (hypericium perforatum) har en komponent som fungerar mot depression - hypericin - som verkar milt stämningshöjande. Man kan också dricka en kopp johannesörtte morgon och kväll i 2-3 månaders tid eller ta Johannesörttabletter 1-2 tabl 3 ggr dagligen lika länge. Ett registrerat naturmedel, "Lugn och Ro" innehåller både Johannesört och vändeört och kan användas i samma dosering. Johannesört kan framkalla ljusöverkänslighet och ge s k ljusdermatit. Milda lugnande medel som vändeört, meliss, humle och ljung kan ibland ersätta tyngre medel av typen Valium och Sobril.

Av vitaminerna är det framför allt vitamin B1 (tiamin), vitamin B6 (pyridoxin) och B12 (cyanokobalamin) som är aktuella. Brist på dessa vitaminer kan ge depression och de bör tillföras extra vid förmodad brist eller i förebyggande syfte. Det gäller speciellt för vitamin B6 som kvinnor i klimakteriet och p-pilleranvändare kan lida brist på. B-komplex-vitaminpreparat helst med B12 rekommenderas, även jästpulver eller jästtabletter kan användas. Vidare kan lecitin, som finns i stor mängd i nervvävnaden - åtminstone teoretiskt påverka våra själsliga funktioner, bl a minnet i gynnsam riktning. De johannesörtpreparat som finns i Sverige har kritiserats för att innehålla alltför lite johannesört. Man bör ta 600-900 mg per dag för att få en bra effekt. Movina innehåller 300 mg per tablett, och man ska ta 2-3 tabletter dagligen.

Förutom Movina finns några andra johannesörtspreparat i Sverige: Hyperiforce, Esbericum, "Lugn och ro", Calmigen och Kira.

Något att tänka på är att johannesört motverkar många mediciner. Om du medicinerar mot depression så bör du undvika johannesört.

Motion

Motion i alla former bättrar på humöret, det är känt. Minst 20 publicerade studier visar på ett samband mellan fysisk aktivitet välmående. Det finns många medicinska bevis för motionens goda effekter på hjärt- och kärlsjukdomar, fetma och diabetes. När man nu ser att också andra sjukdomsgrupper ökar, har man alltmer börjat intressera sig för om fysisk aktivitet kan ha effekter även i behandlingen av psykisk ohälsa.

Är man aktiv så är risken betydligt mindre att man utvecklar depression. I en studie som pågått över flera decennier har man sett ett samband mellan mängden motion och risken att utveckla depression. De som motionerade mycket reducerade sin depressionsrisk med ca 30% och de som motionerade "lite lagom" minskade risken med 20% jämfört med de som inte motionerade alls.

Styrketräning och konditionsträning (sk aerobisk träning) har såpass goda effekter att det kan jämföras med psykoterapi. Regelbunden fysisk aktivitet ser dessutom ut att förebygga uppkomsten av depression och ångest, vilket indikerar att det även ur samhällsperspektiv skulle löna sig att stimulera möjligheterna till att vara fysiskt aktiv. I flera landsting har man av dessa skäl börjat diskutera att låta läkarna skriva ut motion på recept mot bl a depression och ångest.

Effekten av motionen kommer fort! Efter ett koncentrerat träningspass så minskas ångesten direkt efter träningspasset. De senaste åren har mycket energi lagts på att undersöka sambandet mellan fysisk aktivitet och serotonin i vissa delar av hjärnan. Läkemedelsindustrin bygger bl a sina preparat mot depression på serotonin. Direkta studier har visat att syntesen av ämnet ökar i hjärnan som ett direkt svar på fysisk aktivitet, men det är ännu för tidigt att säga i vilken mån och hur mycket det kan höja stämningsläget.

En annan teori bygger på det faktum att värme ger muskelavslappning. Vid fysisk aktivitet ökar kroppstemperaturen, vilket skulle ge mer muskulär avslappning och i sin tur ökat välbefinnande. De få systematiska studier som gjort har dock inte kunnat bekräfta detta. Andra, lösare teorier finns, såsom att ökningen av blodflödet i hjärnan skulle kunna vara en positiv faktor, men även där saknas tillräckligt med studier för att kunna dra några slutsatser.

Att man dessutom fungerar bättre rent kroppsligt av motion, det gör ju inte saken sämre. Börja lite lagom, ta det inte för allvarligt, prova lite olika motionsformer tills du hittar någon som passar dig.

Något som hänger samman med motion är kost. Ämnet tryptofan, som kroppen använder till att göra serotonin, finns det mycket av i annans, avocado, banan, cashewnötter, choklad, fikon, pekannötter, plommon, tomat och valnötter.. så det där att man blir glad av choklad är inte bara snack! Tryptofan finns för övrigt i all mat som innehåller protein, i större eller mindre mängd.

När du motionerar så ska du undvika energidrycker, som bla fungerar genom att sänka serotoninhalten i hjärnan. Pripps Energy 2 är en sådan energidryck, det står dessutom en varning på etiketten.

Barn och depression

Barn förväntas inte bli deprimerade. Fram till början av 80-talet trodde de flesta experter att barn saknade känslomässig mognad för att kunna bli deprimerade. Man ser fortfarande gärna barndomen som en lycklig tid.

Men, tyvärr är barndomsdepression inte ovanlig. National Institute of Mental Health uppskattar att 2,5% av barn under 18 är deprimerade, American Academy of Child and Adolescent Psychiatry sätter siffran så högt som 5%.

På sitt sätt kan det vara viktigare att att diagnostisera barns depression än vuxnas, eftersom deprimerade barn kommer efter i skolan och i social utveckling, och kan få svårt att komma ifatt. Korrekt behandling minskar onödigt lidande och gör återfall mindre sannolika.

Man måste skilja på depression och normala humörsvängningar. Att vara ledsen är en viktig känsla för alla barn. Är man deprimerad är symptomen intensiva nog att störa det sociala livet och skolan under en längre tid.

Yngre barn klagar ofta mer på kroppsliga problem, det gäller att se mönstret, inte enskilda episoder. Flera problem som ont i magen, huvudvärk under en längre period kan tyda på depression, speciellt om det inte finns några speciella skäl till värken.

Vissa barn blir inte ledsna och tillbakadragna utan aktiva och aggressiva. Håll utkik efter plötsliga disciplinproblem. Fråga barnet hur det mår, och om intressen och roliga aktiviteter. Ett deprimerat barn har svårt att hitta saker som är roliga.

Boktips

Prozac, min generations tröst - Elizabeth Wurtzel: Mycket personlig, självbiografisk bok. Wurtzel drabbades av depression redan vid 8 års ålder. Hon levererar sin bittra historia med stor uppriktighet och med en stor portion svart humor.

Medicin mot ångest och förtvivlan: Vanna Beckman: Titeln säger rätt mycket om innehållet. Jag är inte säker på att den fortfarande finns att köpa i
bokhandlar, men boken är definitivt värt ett besök på ett antikvariat.

Depression - En vanlig sjukdom : symptom, orsaker och behandlingsmöjligheter - Danuta Wasserman

Fri från depression : En vägledning för deprimerade och deras anhöriga - Harold H Bloomfield, Peter McWilliams,

Barn Och Depression - Nilzon, Kjell R.

Att ta sig upp när man är nere: Susan Tanner och Jillian Ball

Ut ur mörkret - en bok om depression: Miki Agerberg

Tricykliska antidepressiva

Behandling med tricykliska antidepressiva är en problemsituation, dels genom att endogen ('major') depression är ett allvarligt tillstånd där otillräcklig behandling kan få katastrofala följder och att medlen i höga koncentrationer kan ge allvarliga biverkningar, dels genom att den stora farmakokinetiska variabiliteten gör det omöjligt att förutsäga vad som är rätt dos till en individuell patient.

Hos patienter som ges samma dos av ett antidepressivt läkemedel kan serumkoncentrationen variera upp till 30 gånger mellan olika individer. De flesta av dessa kommer att ha serumkoncentrationer i 'terapeutisk' nivå, några kommer att ha en mycket låg serumkoncentration utan klinisk antidepressiv effekt och några når giftiga serumkoncentrationer.

Det är framför allt genetisk variabilitet i leverns oxidativa kapacitet som bidrar till stora skillnader i antidepressivas första-passagemetabolism (biologisk tillgänglighet), leverclearance (halveringstid) och därmed också läkemedelskoncentration i serum. En mycket liten del utskiljes ometaboliserat genom njuren. Skillnad mellan individernas levermetabolism bidrar också till att serumkoncentrationerna av antidepressivas metaboliter, som i vissa fall även är farmakologiskt aktiva, varierar stort både i absoluta värden och i förhållande till koncentrationen av modersubstansen. Hos 7 % av befolkningen saknas det viktigaste enzymet för metabolism av tricykliska antidepressiva, cytokrom. Dessa patienter utgör en särskild riskgrupp som kan få mycket höga serumkoncentrationer vid normal dosering. Samma enzym metaboliserar också en rad andra läkemedel, t ex många neuroleptika, varför samtidig tillförsel av neuroleptika och antidepressiva kan ge en stegrad serumkoncentration av antidepressiva. Cimetidin, kinidin och p-piller har också rapporterats hämma metabolismen av antidepressiva. Bensodiazepiner har ingen effekt på antidepressivas metabolism.

Tricykliska antidepressiva metaboliseras även via andra enzymer, framför allt cytokrom P-450IA2 (CYP1A2) och cytokrom P-450IIIA4 (CYP3A4). Möjligheten finns därför för interaktioner med andra läkemedel som metaboliseras via dessa enzymer, t ex fluvoxamin.

Indikationer för serumkoncentrationsanalys

Ett stort antal studier har visat att det är liten korrelation mellan dos av tricykliska antidepressiva och klinisk effekt. För att övervinna dessa problem kan mätning av serumkoncentrationen av olika antidepressiva vara till hjälp. 'Terapeutiska' intervall för den antidepressiva effekten av nortriptylin och imipramin är väl definierade. För alla andra antidepressiva har serumkoncentration-/effektstudier varit motsägelsefulla och de rekommenderade intervallen är bristfälligt dokumenterade. Se mer specificerad information om klomipramin, amitriptylin och nortriptylin nedan.

Trots att väldefinierade terapeutiska intervall i de flesta fall saknas, kan serumanalys vara indicerat i många situationer. Detta gäller främst hos patienter som har dålig klinisk respons trots adekvata behandlingsförsök och hos patienter med misstanke om toxisk serumkoncentration. Äldre patienter har i genomsnitt något högre serumnivåer och är mer utsatta för biverkningar än yngre. Patienter med ledningsrubbningar i hjärtat utgör en särskild riskgrupp.

Hos patienter med god klinisk respons och ringa biverkningar är serumkoncentrationsmätningar i regel inte indicerat. Patienter med serumkoncentration utanför rekommenderat intervall har i vissa fall god antidepressiv effekt utan biverkningar. Hos dessa skall givetvis inte dosjustering göras bara utifrån en serumnivå över eller under det rekommenderade intervallet.

Provtagningstidpunkt

Serumkoncentrationsbestämningar skall göras när läkemedlet har nått jämvikt ('steady-state') i serum. För antidepressiva, som har halveringstid på upp till 25 - 90 timmar, bör patienten i allmänhet ha använt samma dos i minst en vecka innan man mäter serumkoncentrationen. Hos enstaka patienter kan det ta 2 - 3 veckor innan jämvikt har inställts för desmetylklomipramin och nortriptylin. Vid misstanke om toxiska serumkoncentrationer kan provtagning göras också innan jämvikt har inställts. Vid ordinär terapikontroll bör provet i allmänhet tas på morgonen och före eventuellt läkemedelsintag.

Analytiska störningar

Det är i första hand metaboliter från högdosneuroleptika som levomepromazin (Nozinan) och tioridazin (Mallorol) som kan interferera med analysen av antidepressiva. I vissa fall medför detta att kvantifiering av önskat antidepressivum inte kan utföras. Det är därför speciellt viktigt att patientens förbrukning av alla andra läkemedel noteras på remissen.

SSRI

Under decennier har man inom vården att de flesta deprimerade inte kommer under behandling; många har aldrig tagit kontakt med sjukvården, många har när de sökt läkare inte givits korrekt diagnos och än mindre adekvat behandling. Att förskrivningen av antidepressiva farmaka de senaste åren har ökat dramatiskt är därför en utveckling som bör hälsas med stor tillfredsställelse.

Uppgången i förskrivning av antidepressiva farmaka beror i allt väsentligt på ett ökat användande av de s k selektiva serotoninåterupptagshämmarna (SSRI-preparaten; SSRI = selective serotonin reuptake inhibitor). I Sverige är således ett av SSRI-preparaten ­ citalopram (Cipramil) ­ det mest förskrivna av alla antidepressiva medel; i USA toppas listan av SSRI-medlen fluoxetin (Prozac, Fontex), sertralin (Zoloft) och paroxetin (Seroxat).

Principen "selektiv serotoninåterupptagshämning" introducerades av Arvid Carlsson vid farmakologiska institutionen i Göteborg; det första SSRI-preparatet (zimeldin) ­ föregångaren till Prozac och Cipramil ­ togs fram av kemisten Hans Corrodi vid Hässle i nära samverkan med Carlsson.

SSRI-preparaten är vad avser antidepressiv effekt inte bättre än sina föregångare, de tricykliska antidepressiva medlen. Vissa studier talar t o m för att de tricykliska medlen vid fall av djup depression kan vara något mer effektiva.

Det finns två skäl till att SSRI trots detta har nått väsentligt större försäljningsframgångar än dessa någonsin gjorde.

Ett av skälen är att SSRI-preparatens biverkningar (främst illamående, svettningar och sexuell dysfunktion) av de flesta uppfattas som väsentligt lindrigare än de oönskade effekter man ofta erfar vid behandling med de tricykliska medlen. Inte minst vid behandlingen av äldre patienter är exempelvis SSRI-medlens relativa avsaknad av antikolinerga effekter en betydande fördel. Att risken för viktuppgång, sedation och ortostatism ­ liksom för hjärtarytmier vid överdosering ­ är lägre för de nya preparaten är också väsentligt.

Ett annat skäl till den ökade förskrivningen av SSRI-preparat är tveklöst det faktum att de visats effektiva inte enbart vid depression utan också vid en rad andra psykiatriska tillstånd. SSRI-preparaten har således visats vara klart bättre än placebo ­ och i vissa fall utomordentligt effektiva ­ för behandling av t ex tvångssyndrom (prevalens: 2 procent), panikångest (prevalens: 3­4 procent), social fobi (prevalens: 5­10 procent), premenstruellt syndrom (PMS) (prevalens: 5­10 procent av kvinnor i fertil ålder) och bulimi (prevalens: okänd, men eventuellt ökande). Vid depression är ­ som nämnts tidigare ­ de starka serotoninåterupptagshämmarna inte mer effektiva än de tricykliska preparaten; vid flertalet av dessa andra indikationer tycks de däremot ha väsentligt bättre effekt än de äldre medlen (med undantag för klomipramin, Anafranil). Vid dessa nya indikationer är SSRI-preparatens relativt gynnsamma biverkningsprofil också av särskild betydelse eftersom det vid dessa sjukdomar ofta handlar om en mångårig behandling. Iakttagelsen att klomipramin och SSRI-preparaten är effektiva vid en rad tillstånd förutom depression är av stor praktisk klinisk betydelse; som en följd härav har stora patientgrupper ernått en dramatisk symtomreduktion och härigenom en påtagligt ökad livskvalitet. Iakttagelsen är även av teoretisk betydelse; genom att närmare studera och begrunda effekterna av SSRI vid olika psykiatriska indikationer kan vi således sannolikt lära oss mycket, dels om dessa medels farmakodynamik, dels om de olika tillståndens patofysiologi och inbördes relation.

Ett tredje skäl till den dramatiska ökning av förskrivningen av antidepressiva medel som inträffat i samband med lanseringen av SSRI-preparaten är sannolikt att den negativa inställning till psykofarmaka som tidigare genomsyrade samhällsdebatten mattats av; de nya antidepressiva preparaten kom således att introduceras och marknadsföras i ett opinionsmässigt relativt gynnsamt skede. Att farmakologisk behandling av depression numera ofta diskuteras i massmedia utan de negativa förtecken som tidigare dominerade denna typ av journalistik har således säkert bidragit till att alltfler patienter med denna sjukdom söker och får adekvat behandling.

De många indikationerna

Att SSRI-preparaten är mer effektiva än placebo ­ och ibland mycket effektiva ­ vid behandlingen av panikångest, tvångssyndrom, PMS, social fobi och bulimia nervosa får nu anses väldokumenterat. På basen av små kontrollerade studier, öppna studier och fallrapporter har de potenta serotoninåterupptagshämmarna ­ till vilken kategori i detta sammanhang bör räknas dels de nya selektiva preparaten, dels klomipramin (Anafranil®) ­ dessutom hävdats utöva goda effekter vid behandlingen av så disparata tillstånd som generaliserat ångestsyndrom, posttraumatiskt stressyndrom, somatoforma syndrom (tex kronisk smärta, hypokondri och cancerfobi), kroniskt trötthetssyndrom, dystymi, trichotillomani, tvångsmässigt nagelbitande, emotionell labilitet (tex vid stroke, demens och traumatisk hjärnskada), aggressivitet (tex vid demens, utvecklingsstörning, autism och vissa personlighetsstörningar), Gilles de la Tourettes syndrom, pyromani, kleptomani, patologisk svartsjuka, vissa psykosexuella störningar (t ex exhibitionism) samt patologiskt spelande. Det bör dock understrykas att många av dessa observationer kanske inte kommer att kunna konfirmeras i kontrollerade studier. Ehuru listan över eventuella indikationsområden för SSRI kan synas heterogen kan man konstatera att många av de tillstånd som rapporterats svara på denna typ av farmaka karakteriseras av ett eller flera av fyra symtom: 1) sänkt stämningsläge, 2) ångest, 3) irritabilitet/aggressivitet och 4) kompulsivt beteende. Att hjärnans serotonerga neuron kan utöva inflytande på ångest och impulskontroll vinner för övrigt stöd även från djurexperimentella studier.

Även om det således finns gemensamma drag hos många av de tillstånd som svarar gynnsamt på antidepressiva farmaka kan det likväl förefalla svårförklarligt ­ och till och med dubiöst ­ att en och samma preparatgrupp skulle kunna vara av värde vid behandlingen av ett så stort antal disparata tillstånd.

En ofta framförd förklaring till de antidepressiva medlens mångskiftande effekter har varit att alla de tillstånd som svarar gynnsamt på antidepressiv behandling egentligen bör ses som varianter av depression. När antidepressiva farmaka först visades effektiva vid vissa kroniska smärttillstånd angavs således att dessa patienter led av "maskerad depression", även då deras stämningsläge var normalt. När klomipramin beskrevs motverka tvångssymtom och panikattacker hävdades med emfas ­ bland annat av Isaac Marks i London ­ att dessa effekter helt och hållet var sekundära till en primär antidepressiv effekt. Och när serotoninåterupptagshämmare visats effektiva vid ätstörningar, social fobi och PMS har också dessa tillstånd av vissa hävdats böra ses som olika former av atypisk depression.

Ett närmare studium av hur serotoninåterupptagshämmarna uppträder när de används för olika psykiatriska tillstånd talar emellertid mot hypotesen att verkningsmekanismen alltid är densamma.

För det första: Medan återupptagshämmare med en serotonerg profil vid behandling av depression alltså inte synes mer effektiva än återupptagshämmare med preferens eller selektivitet för noradrenerga synapser är (som nämnts ovan) de starka serotoninåterupptagshämmarna (klomipramin, SSRI) mer effektiva än noradrenalinåterupptagshämmare vid t ex tvångssyndrom, panikångest och PMS.

Om alla de tillstånd som svarar på antidepressiva farmaka vore att betrakta som atypiska depressioner borde rimligen alla antidepressiva medel vara relativt sett lika effektiva, oavsett för vilket tillstånd man använder dem.

För det andra: Patienter med PMS och paniksjukdom erfar ofta en effektiv symtomreduktion på en underhållsdos om 10 eller 25 mg/dag av den potenta (men oselektiva) serotoninåterupptagshämmaren klomipramin; patienter med depression eller tvångstillstånd kräver däremot inte sällan doser mellan 150 och 200 mg/dag för att uppnå optimalt terapeutiskt svar. (Motsvarande skillnad mellan olika tillstånd vad avser optimal dos föreligger sannolikt också vid behandling med SSRI-medel; skillnaderna i dosering synes för dessa preparat dock vara mindre uttalade än för klomipramin).

Om effekterna av klomipramin vid PMS och panikångest medierades av samma synapser och samma receptorer som effekten vid depression är det svårt att se varför man skulle vara tvungen att ge en ofta mer än 10 ggr så hög dos vid den senare åkomman än vid den förra.

För det tredje: Vid depression, panikångest och tvångssyndrom inträder den gynnsamma effekten av serotoninåterupptagshämmare ofta inte förrän efter flera veckors behandling. I två kontrollerade studier (avseende klomipramin respektive citalopram) har vi emellertid kunnat påvisa att den gynnsamma effekten vid PMS inträder i stort sett momentant. Denna iakttagelse är inte bara av teoretiskt intresse utan även av praktisk betydelse eftersom den innebär att kvinnor med denna åkomma kan inskränka medicineringen till lutealfas och likväl ernå en tillfredsställande symtomreduktion. Preliminära data talar för att serotoninåterupptagshämmare också vid andra tillstånd präglade av affektlabilitet ­ t ex demens, stroke och traumatisk hjärnskada ­ utövar snabbt insättande effekt mot just denna typ av symtom. Skulle de gynnsamma effekterna av serotoninåterupptagshämmare vid PMS vara uttryck för en antidepressiv effekt borde de rimligen kännetecknas av samma långa tillslagstid som effekten vid depression.

Sammanfattningsvis föreligger påtagliga skillnader mellan olika SSRI-indikationer med avseende på den relativa effekten av olika preparat, optimal dosering och tid från initiering av behandling till observerad effekt. Dessa data talar för att verkningssätten för dessa medel varierar beroende på för vilket tillstånd de används; de talar således mot hypotesen att alla sjukdomar som svarar på behandling med antidepressiva farmaka bör ses som någon form av maskerad eller atypisk depression.

Det är inte otänkbart att effekterna av SSRI-preparaten (och klomipramin) vid vissa tillstånd medieras av helt andra mekanismer än en hämning av serotonintransportören. Vad som talar emot denna hypotes är dock det faktum att alla substanser som effektivt hämmar serotoninåterupptaget ­ trots att de skiljer sig avsevärt vad avser kemisk struktur ­ förefaller vara av värde både vid behandling av depression och vid behandling av övriga, ovan diskuterade, indikationer. Det finns således skäl att misstänka att ett hämmat serotoninåterupptag faktiskt alltid utgör dessa preparats primära angreppspunkt.

Serotonintransportörer återfinns emellertid i många av hjärnans regioner; det är således inte osannolikt att vissa terapeutiska effekter av SSRI-preparaten beror på en hämning av serotoninåterupptaget i en region av CNS medan andra effekter beror på effekter i andra delar av hjärnan. Exempelvis skulle man kunna tänka sig att effekten av SSRI vid tillstånd präglade av aggressivitet och affektlabilitet utövas i amygdala, att effekterna vid panikångest utspelar sig i anslutning till de kärnor i hjärnstammen som styr kardiovaskulär och respiratorisk reglering och att effekten vid depression äger rum i hypothalamus eller frontalcortex.

Det är också möjligt att effekten av SSRI vid olika psykiatriska sjukdomar till del medieras av olika subtyper av postsynaptiska serotonerga receptorer. Således har man funnit att buspiron ­ en stimulerare av en av de 15 olika subtyperna av serotoninreceptorer (5HT1A) ­ är effektiv vid vissa men ej alla av de tillstånd som rapporterats svara på SSRI. Buspiron lär således lindra aggressivitet hos patienter med demens eller traumatisk hjärnskada, liksom symtomen vid PMS, men saknar effekt vid tvångssyndrom och panikångest.

De goda effekterna av serotoninåterupptagshämmare vid t ex depression, panikångest, tvångssyndrom, PMS och social fobi beror troligen alla på en hämning av serotonintransportören; dock utspelar sig de olika effekterna sannolikt i olika regioner av CNS. Det faktum att alla dessa tillstånd svarar på SSRI-preparat ­ liksom det faktum att flera av dessa tillstånd uppvisar en betydande samsjuklighet ­ talar dock för att dessa sjukdomar i viss utsträckning kan vara biologiskt besläktade. Möjligen är de alla relaterade till en ärvd eller förvärvad avvikelse vad avser hjärnans serotonerga aktivitet; för detta föreligger dock inga hållfasta bevis.

Maohämmare - Monoaminoxidashämmare
Selnor - Selektiva noradrenalinåterupptagshämmare
SSRI - Selektiv serotoninåterupptagshämmare

Medicinsk defintion av depression enligt DSM-III

En egentlig depressionsperiod ska ha minst 5 av de 9 symtom som finns uppräknade i DSM-III-R. Men både 4 och även 3 symtom kan räcka för att man skall anse att det rör sig om en depressionsperiod som bör behandlas. För att beteckna en depressionsperiod som en " egentlig depressionsperiod" skall symtomen vara ihållande under en längre tid, minst 2 veckor. Symtombilden varierar från person till person. En del känner sig intensivt nedstämda och olyckliga. Andra upplever sig mer som känslomässigt förlamade och tycker därför att ordet depression inte stämmer. En del får plågsamma sömnsvårigheter. Andra sover mer än normalt. En del förlorar aptiten och går ned i vikt. Andra upplever ett ökat sug efter sötsaker, äter mer än vanligt och går upp i vikt. Men även om många av symtomen på depression kan växla, är symtombilden i sin helhet ofta typisk.För att ställa diagnosen depression måste man först undersöka om patienten verkligen har eller har haft en egentlig depressionsperiod, och sedan ta reda på om det tidigare funnits ytterligare perioder. Om patienten inte haft mer än en period är diagnosen "egentligt depressions-syndrom, enstaka period". Om patienten sammantaget haft två eller flera perioder blir diagnosen "egentligt depressions-syndrom, recidiverande".

1. Nedstämdhet, irritabilitet
De flesta som är deprimerade känner sig nedstämda, ledsna, sorgsna. Många säger att de känner sig olyckliga. Ofta ser människor i omgivningen den här nedstämdheten.Ansiktet är inte lika rörligt som vanligt. På andra som är deprimerade syns ingenting sådant. De kan vara leende, men då utan att uppleva verklig glädje. En del som är deprimerade tycker inte att de är nedstämda, men upplever en oförmåga att känna glädje. Normala glädjeämnen fungerar inte längre som tidigare. "Livsglädjen är borta", säger många. Och kanske är denna minskade förmåga att glädja sig ett av de viktigaste symtomen vid depression. Många som är deprimerade känner sig mer sårbara än vanligt. De är känsligare än de brukar vara. De har lättare att ta illa vid sig. Ofta är de mer irritabla, klarar inte att något går dem emot. De känner sig otåliga. Många upplever sig som aggressiva.

2. Svårigheter att känna intresse och tillfredsställelse
Den som är deprimerad har ofta en nedsatt förmåga att känna sig stimulerad av positiva händelser. Det som tidigare upplevts som intressen, engagemang och stimulerande fritidssysslor, förlorar sin mening. Förmåga att känna tillfredsställelse i olika aktiviteter är borta. Musik och skönhetsupplevelser av olika slag ger inte längre någon känslomässig upplevelse av betydelse. Den sexuella lusten är ofta nedsatt eller helt borta. Det är svårt att finna nöje i umgängeslivet, TV-program och liknande. Det är som om förmågan att känna njutning försvunnit. En del upplever en plågsam likgiltighet eller tomhet, en leda.

3. Förändrad aptit
Aptiten förändras ofta. Oftast försämras den. Maten smakar inte längre. Man måste tvinga sig att äta eller äter utan matlust. Många äter mindre än vanligt och går ned i vikt. Aptiten kan också ändras så att man upplever ett ökat matsug. "Tröstätande" är inte ovanligt. En del känner ett kraftigt sug efter choklad och sötsaker och äter så att de går upp i vikt i perioder då de är deprimerade.

4. Sömnsvårigheter eller ökad sömn
Sömnsvårigheter är vanliga. En del har stora svårigheter att somna. Många sover ytligare än vanligt, vaknar lätt och har svårt att somna om. Besvär av tidigt uppvaknande kan vara typiskt för många. De somnar kanske utan svårigheter, men vaknar sedan på småtimmarna och kan inte somna om. Dessa morgontimmar blir plågsamma, präglade av ruelse och ångest. Man talar om "vargtimmar". En del reagerar på motsatt sätt. De känner sig tunga i kroppen, ligger mycket och sover betydligt mer än normalt, ofta mer än 12 timmar per dygn. Många säger att de "går i ide".

5. Rastlöshet eller orörlighet
Rastlöshet förekommer. Det är svårt att koppla av och svårt att sitta stilla. En del går av och an, vrider händerna, plockar. På många märks en minskad rörlighet. De blir sittande apatiska, orörliga. Då de gör något är de långsammare än de brukar vara.

6. Trötthet, nedsatt energi
Den som är deprimerad upplever ofta en speciell form av trötthet. Det är som om förmågan att få fram energi försvunnit. Det som tidigare gjorts automatiskt utan någon ansträngning kräver nu stor möda."Allt tar emot." Man måste tvinga sig för att komma igång. En del säger att de är "handlingsförlamade".

7. Känsla av värdelöshet, skuldkänslor
Tankarna kretsar ofta kring det negativa, ibland som ett tvångsmässigt ältande som inte går att koppla bort, som om tankarna var automatiska. Vanligt är att de kretsar kring känslan av att vara värdelös: "Jag duger ingenting till... Jag klarar inget...". Självanklagelser och skuldkänslor är vanliga. Svårigheterna att klara av vardagen bidrar ytterligare till det. Irritabiliteten som är vanlig vid depressioner skapar gärna problem i nära relationer och ökar lätt skuldkänslorna. Men självanklagelserna rör gärna också tidigare händelser. Den som är deprimerad minns lätt det som är negativt, men inte positiva händelser. Bagatellartade händelser förstoras. Hela hållningen blir pessimistisk. Nuet ter sig meningslöst och framtiden hopplös. Också omvärlden tolkas ofta i mörka färger. Man känner sig lätt illa omtyckt, kanske också motarbetad. Uppfattar lätt andra som ovänliga eller fientliga.

8. Koncentrationssvårigheter, obeslutsamhet
Tankeverksamheten brukar gå trögt. Det är svårt att utföra ett tankearbete och det är svårt att koncentrera sig. För många får det som följd att man också har svårt att minnas. Man kan också ha svårt att bestämma sig, även då det gäller småsaker. Varje beslut ter sig obehagligt. Både förmågan att tänka och vilja tycks hämmad.

9. Tankar på döden
Tankar om döden är vanliga under en depression. Man tänker mer än vanligt kring döden som sådan. Många säger sig att det skulle vara bättre att vara död. Ungefär 80% av dem som är deprimerade har självmordstankar.

Andra symtom
Den här listan på symtom i 9 punkter är gjord som ett hjälpmedel för att ställa diagnos. Men det finns fler symtom som är vanliga. Ängslan och oro för småsaker. Den som är deprimerad bekymrar sig ofta. Farhågor odlas. Fantasier om framtida misslyckanden, olyckor eller sjukdomar är vanliga. Nervositet med kroppsliga symtom som muskelspänning, svårigheter att slappna av och värk förekommer ofta. Besvär av yrsel, hjärtklappning svettningar och magbesvär är också vanliga. Ibland har besvären vid en egentlig depression en s k "melankolisk dygnsrytm". Besvären är då genomgående svårast under morgnarna och förmiddagarna, för att sedan successivt minska och vara minst uttalade under kvällarna.

Medicinsk definition av depression enligt DSM-IV

I DSM-IV beskriver man kriterierna för en egentlig depressionsperiod på följande sätt:

A Minst fem av följande symtom har förekommit under samma tvåveckorsperiod. Detta har inneburit en förändring av personens tillstånd. Minst ett av symtomen (1) nedstämdhet eller (2) minskat intresse eller glädje, måste föreligga.

1. Nedstämdhet under större delen av dagen.
2. Klart minskat intresse/glädje.
3. Betydande viktnedgång.
4. Sömnstörning (sover för lite eller för mycket).
5. Psykomotorisk agitation eller hämning.
6. Svaghetskänsla eller brist på energi.
7. Känslor av värdelöshet eller överdrivna eller obefogade skuldkänslor.
8. Minskad tanke- eller koncentrationsförmåga.
9. Återkommande tankar på döden, självmordstankar eller självmordsförsök/planer

B. Uppfyller inte kriterierna för blandepisod mani/depression.
C. Symtomen orsakar signifikant lidande eller försämrad funktion.
D. Symtomen beror inte på direkta effekter av droger, mediciner eller kroppslig sjukdom.
E. Symtomen förklaras inte bättre med sorgreaktion, dvs depressionssymtomen har varat mer än två månader efter en närståendes bortgång eller karaktäriseras av påtaglig funktionsförsämring, sjuklig upptagenhet av känslor av värdelöshet, självmordstankar, psykotiska symtom eller psykomotorisk hämning.

Ordförklaring - vad är

Dopamin - Signalsubstans som tillhör gruppen monoaminerga transmittorsubstanser, då den har en monoamin som grundsubstans (de övriga är noradrenalin och serotonin).Denna signalsubstans finns i de nervbanor som går från mellanhjärnans Substantia nigra (svart substans alt. svart kärna) till motoriska centra i hjärnans främre lober.
DSM - Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, diagnosmanual för defintion av psykiska sjukdomar.
ECT - Elektrokonvulsiv terapi, elbehandling. ECT är en behandling där man sänder en elektrisk impuls genom hjärnan. ECT ges numera alltid under narkos, och sedan 20 år på hjärnans icke-dominanta halva för att undvika de övergående minnesstörningar som kan vara en biverkan. ECT har ofta positiv effekt vid depression, vid de svåraste tillstånden och när psykofarmaka inte haft någon effekt. Tidigare användes ECT vid flera olika sjukdomar, i dag nästan enbart vid depression.
Endogen depression - Depression som inte beror på yttre orsaker
Maohämmare - Monoaminooxidashämmare. De hindrar MAO (monoaminooxidas) att allt för snabbt bryta ner serotonin som vi behöver för att må bra.
Melatonin - Hormon som styr sömnen
Monoaminer. Signalsubstanser som noradrenalin, serotonin och dopamin.
Monoaminoxidas - Enzym som bryter ner monoaminer.
Neuros - Beteckning för ett antal olika tillstånd med ångest och depression. Termen rymmer en förklaringsmodell om den neurotiska processen som grundar sig på Freuds teorier, och ordet förekommer därför mycket sparsamt i nyare diagnossystem som baserar sig på symtom och inte spekulationer om orsaker.
Noradrenalin - Noradrenalinets centrala funktioner är en ny upptäckt; reguleringen av vakenhets-sömncykeln, att hålla uppmärksamhet, minne och lärande mm. Förstärker signalsubstanser.
Reaktiv depression - Depression som beror på yttre omständigheter, t ex någon näras dödsfall
Receptorer - Mottagarmolekyler. I en synaps möts två nervceller. En avger impulser genom att signalämnen duschas eller sprutas mot den intilliggande nervcellen. I den mottagande cellens membran ligger komplicerade molekyler som kan fångas upp, känna igen och reagera på signalämnena. Det är dessa mottagare som kallas receptorer.
Serotonin - En av hjärnans signalsubstanser, en monoamin vi behöver för vårt välbefinnande.
Signalsubstans - Ämne som förmedlar impulser från en nervcell till en annan.
SSRI - Selektiva serotoninåterupptagshämmare. Dessa medel har blivit mycket använda mot både depression och mot andra psykiska problem som ångest, tvångssyndrom, ätstörningar och premenstruella besvär. Medlen ger sällan några svårare biverkningar och har blivit mycket populära och användningen har ökat kraftigt. SSRI-preparat är den nyaste gruppen av antidepressiva medel. De håller kvar serotonin mellan nervcellerna, där det gör nytta och hindrar dessa från att ta upp det i förtid. Biverkningar uppträder i form av illamående och trötthet under den första tiden. Förutom mot depressioner ges de ofta mot sociala fobier och paniksyndrom.
Tricykliska - Den äldsta typen av antidepressiv medicin. De är effektiva, men har besvärande biverkingar (minst sagt). Deras verkningsmekanism är inte klarlagd.
Tryptofan - En aminosyra som finns i mat, bla nötter och choklad, som kroppen gör om till serotonin.

Mail: faidros@rocketmail.com

Denna sida ligger placerad på