-Detta är SIBF
-År för år
-Historia
-Adresser/kontakt
-Regler/bestämmelser




Innebandy har spelats i Sverige sedan slutet av 60-talet.
Men det var inte förrän på 80-talet som utvecklingen tog fart.
Och som den tog fart.

Det var göteborgaren Carl-Åke Ahlqvist som i slutet av 60-talet hittade några konstiga plastklubbor i en leksaksaffär i Holland. Ahlqvist köpte med sig ett gäng klubbor och några bollar. Hemma i Göteborg testade han och ett gäng kompisar den okända sporten. Trots tvivelaktig kvalitet på klubborna blev de flesta förtjusta.

Carl-Åke Ahlqvist började importera klubbor och intresset för den nya motionsformen började sakta men säkert att stiga. Intresset steg så mycket att Ahlqvist 1971 beslutade att starta egen tillverkning av klubbor.

Allt fler skolor, fritidsgårdar och korpklubbar skaffade utrustning. Föreningar inom andra idrottsgrenar började använda sporten som uppvärmning inför sina ordinarie träningar.

Namnet på den nya sporten varierade. På vissa ställen hette den landbandy, medan den på andra orter kallades mjukbandy eller innebandy. Spelet bedrevs på små mål och med varierande antal utespelare och regler. Det spel som bedrevs var dock inte innebandy som vi känner sporten idag.

För att finna starten av dagens innebandy får man söka sig fram till 1979 och till Sala. Där fanns en yngling vid namn Crister Gustafsson som tyckte att sporten skulle spelas på stor plan, med stora målburar och med målvakt.

Den 21 september 1979 var Gustafsson med och bildade världens första innebandyklubb - Sala IBK. Ryktet om föreningen spred sig och lag från andra orter kom till Sala för att spela träningsmatcher. Till slut hade så många nyfikna kontaktat Crister Gustafsson och Sala IBK att de ansåg tiden vara mogen att arrangera en mästerskapstävling och att bilda en organisation som tog hand om den nya sporten.

I oktober 1980 stod Västerås värd för det första Riksmästerskapet i innebandy. Arton lag ställde upp och segrade, inför TV-sportens kameror, gjorde laget JiTe från skånska Åstorp.

Drygt ett år senare, närmare bestämt 7 november 1981, bildades Svenska Innebandyförbundet på Stadshotellet i Sala. De femton närvarande föreningarna valde Crister Gustafsson till förbundets första ordförande.

I och med förbundets bildande tog verksamheten ordentlig fart. Klubbar strömmade till och redan 1984 fanns det över 100 innebandyföreningar i landet.

Nästa stora steg i innebandyns utveckling togs 22 november 1985. Då valdes innebandyn in som den 58:e medlemmen i Riksidrottsförbundet, RF. Det var första gången som en idrott valdes in i RF redan vid första ansökan.

I och med medlemskapet i RF fick förbundet och klubbarna ekonomiska bidrag och utvecklingen tog ytterligare fart. Rikstäckande seriespel drogs igång och antalet spelare och föreningar växte lavinartat. 1990 passerade antalet föreningar 1.000-strecket och antalet licensierade spelare var uppe i över 25.000 och innebandyn började så smått tas på allvar.

Men det var inte förrän 1996 gemene man fick upp ögonen för den unga sporten. Den 18 maj 1996 lockade den första historiska VM-finalen i innebandy hela 15.106 åskådare till Globen. Publiksiffran står sig än idag som svenskt rekord för inomhusidrott.

När vi går in i 2000-talet finns 100.000 licensierade innebandyspelare fördelade på drygt 1.500 föreningar i Sverige. Beräkningar säger att närmare en halv miljon svenskar regelbundet spelar innebandy i föreningar, genom Korpen, på skolor och arbetsplatser.

Internationellt spelas innebandy i drygt 20-talet länder och sportens popularitet växer stadigt ute i världen.

Nästa stora steg för innebandyn blir att komma med bland de olympiska idrotterna. Vägen dit är fortfarande lång. Men den är betydligt kortare än vad den var då Carl-Åke Ahlqvist upptäckte de konstiga plastklubborna i Holland.

KARI LUUKKONEN

Källa: Innebandyboken av Micael Fasth