Vid försvarsbeslut 2000 beslutades i
riksdagen att det skulle sättas upp en Luftburen bataljon (LBB) inom armén.
Den luftburna bataljonen ska husera på K3 i Karlsborg och försök har redan
påbörjats i en studie som kallas ”Luftburen förmåga”. Bakgrunden till
studien är kopplad till en krympande försvarsmakt samt krav på enheter med
hög operativ rörlighet. Grundidén är att snabbt kunna få trupp på plats i
ett alltmer trupptomt Sverige.
Luftburen förmåga är inget som kan byggas
upp över en natt utan det tar lång tid att bygga upp, erfarenheter från
andra länder talar om ca 10 år innan ett fullt utvecklat förband kan börja
verka.
Idag är den luftburna bataljonen
organiserad i en bataljonstab, tre luftburna skvadroner och en
understödsskvadron. Totalt ingår 701 man i bataljonen. Utrustningen är
ganska diger för ett förband jämförbart med lätt infanteri. På bataljonen
finns 12 och 8 cm granatkastare, pvrobotsystem, p-skott, grg, granatsprutor,
prickskyttevapen m.m. Bataljonen använder sk 4-hjulingar som terrängfordon
för att flytta sin tunga utrustning.
Inom helikopterflottiljen har det under
det gångna året tagits fram ett taktiskt reglemente för att transportera
bataljonen in i stridszoner. Äldre kollegor som har sitt ursprung på
Transporthelikopterkompaniet menar att ”Detta är ju det vi alltid har gjort
med K4 och I22”, men vi är många som har lite eller ingen erfarenhet av
denna typ av trupptransport i storförband.
Under hösten –02 började vi att öva efter
det som då hette TAT (Taktisk anvisning transporthelikopter) och den
kortsiktiga målsättningen med flygövningarna var att taktiskt kunna
transportera LBB under Arméns slutövning våren –03.
Det var mycket nyttiga övningar som
bedrevs i Boden och det flögs i 6-, 7- och ibland 8-grupp vilket för de
flesta var en helt ny företeelse. Det gällde att de principer man lärt sig
på rote och 4-gruppsnivå följdes slaviskt. Häftiga diskussioner om vad som
var rätt och fel var vardagsmat på Flygkompaniet i Boden. Det var härligt
att höra att samtalsämnena kring fikabordet var plané - och
stafflingsvinklar istället för nedläggning och flytt. Allt brus runtomkring
försvann och flygtjänsten var alltid i centrum. Tempot var i början så högt
uppskruvat att vi efterhand fick sänka ambitionsnivån eftersom personalen
helt enkelt inte räckte till.
Förvinterövning –02
Vecka 48 förra året drog hela skvadronen
ut i fält närmare bestämt till Pieski ca 5 mil väster om Harads. Där
upprättade vi en bas i en vecka och övade att leva och flyga i extremt
subarktiskt klimat. Det visade sig vara en mycket bra vecka att öva på
eftersom temperaturerna bitvis smög sig nedåt trettio minusgrader plus att
det kommit 3-4 decimeter nysnö i hela övningsområdet.
Till vår hjälp under veckan hade vi en
pluton från I19 som agerade luftburen pluton, de lyftes ut och in varje dag
från olika uppgifter och de var mycket nöjda med resultatet. Det var en
mycket lärorik vecka för alla flygförare och många viktiga erfarenheter
drogs. Bland annat kunde vi understryka att de 50 meter mellan maskinerna
som TATn då föreskrev ökades ut till minst 100 meter vid snöförhållanden. Vi
provade även andra lösningar som t ex att landa 8-gruppen rotevis utdraget
för att minska risken för ”whiteout”.
Det var även nyttigt att komma ut och
lufta tältdukarna något eftersom de inte används lika flitigt idag som för
10 år sedan. Flygning från riktiga fältförhållanden skiljer sig från
vardagen och det var mycket uppskattat, inte bara från flygförarsidan utan
även från teknikerskråt.
Pegasus
Vecka 6 i år var det dags för den stora
premiären av Luftburen bataljon. Helikopterflottiljen skulle understödja
LBBs ”Operation Pergite” som inledningsvis gick ut på att slå en fiende som
fanns vid Kaknästornet intill Gärdet i Stockholm. Helikopterflottiljens
deltagande gick under namnet ”Operation Pegasus” och det var första gången
som helikoptrar från Boden, Malmen och Berga skulle öva tillsammans inom
ramen för Luftburen bataljon. Övningen påbörjades på måndagen då det var
tänkt att ombasering av samtliga enheter till Linköping och planering av
tisdagens stora företag skulle ske. Tyvärr satte vädret käppar i hjulen
redan vid utflygningspunken i Boden och ”Operation Stånga sig söderut”
påbörjades. Ett stort snöoväder sträckte sig över hela Sverige och de 6
helikoptrarna som typvis lämnade Boden var i slutet av dagen placerade i
Uppsala, Borlänge och Sundsvall där de blev stående över natten på grund av
isbildning i luften. Övningsledningen fick ett rejält spelkort att tampas
med inför allvaret som skulle börja under tisdagen. Dom som hävdar att ”Vi
behöver inte kunna flyga i snöförhållanden för det blir aldrig vinter i
södra Sverige” fick sig en rejäl tankeställare.
På tisdag morgon vaknar vi upp till ett
tråkigt väderläge, isbildningsrisk söder om Mälaren men något bättre norr
därom. Det beslutas i alla fall på morgonkvisten att alla enheter skall
sammanstråla på Tullinge flygplats i södra Stockholm, för att därifrån göra
det sista hoppet in till Gärdet som uppdraget gick ut på. Luftlandsättningen
på Gärdet skulle även vara en förevisning av den Luftburna bataljonen för
inbjudna generaler, politiker och utländska gäster.
När vi Bodensare kom till Tullinge var vi
de enda som tagit oss fram, Malmen- och Berga helikoptrarna satt fast i
dåligt väder. En av våra Hkp 6 satt även den fast i dåligt väder i Sundsvall
och en Hkp 9 gick ur pga. tekniskt fel så kvar var två st Hkp 11 och två st
Hkp 9 av de planerade 18 helikoptrarna som skulle delta. Självklart var vi
alla besvikna över att det inte gick att genomföra den stora
luftlandsättningen som var planerad, men vädrets makter går inte att rå sig
på. Luftlandsättningen genomfördes och efteråt stannade vi kvar på marken
för display för allmänheten. Det var ett mycket uppskattat inslag i alla
fall för de 10-talet dagisgrupper som gjort utflykt till Gärdet dagen till
ära.
Under tisdag eftermiddagen sammanstrålade
alla enheter i Karlskoga och planering påbörjades av urnästlingen av LBB som
skulle ske från Bromma tidigt morgonen därpå men vädrets makter satte även
denna gång käppar i hjulen. Isbildning och låga moln i hela
Stockholmsområdet gjorde att LBB fick prova på att bli upphämtade av buss
istället. Helikopterdelarna fick istället tillfälle att öva förbandsflygning
i det tillfälliga vintertillståndet som nu rådde i Karlskogaområdet. Det
visade sig nämligen att vissa av förarna inte hade flugit i uppvirvlande snö
på 3 år.
På torsdagen kunde vi i alla fall äntligen
ha premiär för LBB! Bataljonen skulle luftlandsättas för att slå en fiende
som var försvarsgrupperad i Fagersta. I operationen ingick fyra stycken
Helikopter 11, fyra stycken Helikopter 9, en Helikopter 4 samt en
understödspluton bestående av fyra stycken Helikopter 9 vapen som agerade
stridshelikopter. Företaget startade tidigt på morgonen och stötte genast på
patrull då det visade sig att truppen inte fanns på IP (ilastningsplats) på
överenskommen tid. Väntläge i 8 grupp fick intas i väntan på truppen. Under
tiden höll stridshelikopterdelarna uppsikt över UP (urlastningsplats) och
eskorterade huvudstyrkan. När väl truppen var på plats förflöt företaget bra
med hänsyn till vår utbildningsståndpunkt. Självklart fanns det
barnsjukdomar men i det stora perspektivet var de flesta nöjda med
genomförandet.
Efter operation Pegasus såg de flesta fram
emot nästa stora utmaning som skulle bli Arméns slutövning!
Arméns slutövning – Operation Våreld
Under veckorna 12 och 13 i år pågick
Arméns slutövning i området kring Vättern. Helikopterflottiljen hade en stor
representation under övningen med bataljonsstab och två flygande kompanier.
Helikoptrarna baserades på den nedlagda flygbasen F6 i Karlsborg. Från
Boden deltog en Hkp 9 och två Hkp 11 varav en fungerade som
ambulanshelikopter. Bodenkontingenten fick reduceras i ett sent skede
eftersom två nior och en sexa togs i anspråk för att spela in filmen Hotet
(mer om det i separat artikel).
Det som var extra roligt med just denna
övning var att det var besättningar och helikoptrar från alla delar av
helikopterflottiljen och det var folk från flygvapnet och gamla armé- och
marinflyget samlade på en plats.
Det var ett högt tempo med tidiga mornar
varje dag och övningen rivstartade redan på måndagen med en förevisning av
LBB för HM Konungen. Förevisningen skedde på P4s övningsfält utanför Skövde
och där kunde inte Bodengänget delta eftersom vi ombaserade söderut från
vintern till våren den dagen.
På onsdagen började allvaret, under namnet
Operation Eldstorm skulle en skvadron ur LBB luftlandsättas inne på Kvarn
för att fördröja fienden och göra honom gripbar för MekB18 som befann sig
terrängen söder om skjutfältet. I luftlandsättningen ingick förutom Korpen
(stridshelikoptrarna) 8 helikoptrar. Två st Hkp 9, tre st Hkp 11, två st Hkp
4 och en Hkp 10. Skvadronen lyfts in i tre lyft och då tas all utrustning
med, inklusive terrängskotrarna. Operationen inleddes med att två
helikoptrar ur stridshelikopterplutonen startade ca 20 minuter före
huvudstyrkan för att säkerställa att det inte fanns någon fiende längs
framryckningsvägen och försökte få grepp på fiendeläget framme i
landsättningsområdet. De övriga två stridshelikoptrarna fungerar som eskort
åt huvudstyrkan. Väl framme vid målet så vill stridshelikoptrarna vänta så
länge som möjligt med att börja bekämpa fienden. Detta för att inte röja sig
och huvudstyrkan för tidigt.
När luftlandsättningskakan anländer
ansvarar stridshelikoptrarna för säkerheten och underättelseinhämtning runt
platsen och det är ett virrvarr av helikoptrar i luften och ett jädra
tjatter på nätet.
Dessa övningar är otroligt värdefulla och
givande för alla befattningar från chefen som ledde kakan längs fram till
lastmästaren på de stora helikoptrarna. Alla lärde vi oss otroligt mycket
under de luftlandsättningar och urnästlingar som gjordes. Förutom Operation
Eldstorm genomfördes två större luftlandsättningsföretag. De var Operation
Soluppgång och Operation Kinderegg (tre överraskningar i en). Operation
Soluppgång var ett rajdföretag, truppen skulle in tidigt på morgonen för att
slå fientliga underhållsförband och sen ut vid lunch samma dag. Den dagen
lärde vi oss bland annat vikten av att truppen måste vara i tid till
upphämtningen. Då truppen var sen fick vi stå på tomgång i 25 minuter på ett
stort fält och vänta. Förseningen fick även till följd att truppen fick
släppas av på vår framskjutna tankplats för att alla skulle hinna plockas ut
i tid. Men övar vi inte så lär vi oss ingenting!
Operation Kinderegg var ett liknande
uppdrag som Eldstorm men här blev vi påminda om vår känslighet för dåligt
väder. Kraftig dimma gjorde att luftlandsättningen blev kraftfullt försenad.
Sammanfattningsvis så var slutövningen en
mycket bra övning för oss. Vi lärde oss mycket både i och utanför
helikoptern. Batljonsstaben med tillhörande TOC gjorde ett mycket bra jobb
och underlättande arbetet för oss på kompanierna och det var lärorikt att
arbeta i en riktig ”krigsorganisation”, något man som relativt grön pilot
har saknat inom helikopterflottiljen.
Utvecklingen av den luftburna förmågan
pågår hela tiden och i framtiden kommer dagens helikoptrar att bytas ut mot
de helikoptrar som bataljonen är dimensionerad för, nämligen Hkp 14 och Hkp
15.
Mikael Forselius |
