Sankta Anna i Nyköping
Församlingsbladet och
anslagstavlan
|
Sankta Anna i Nyköping Församlingsbladet och |
|
Församlingens skriftliga information - Församlingsbladet - sammanställs och går ut 3-4-5 gånger per år och alltid före de stora helgerna. Om någon inte får församlingsbladet, betyder det att vi har fel eller ingen uppgift om vederbörande i vårt församlingsregister. Uppgifterna i samtliga församlingars register samkörs med Skatteverkets register ca en gång i månaden. På så sätt får vi ett ständigt aktuellt register, men ibland kan det ta lång tid innan vi får reda på ny adress i alla fall. Därför är vi mycket tacksamma om församlingsmedlem som byter adress, anmäler detta till oss. Detta kan göras här via e-mail. På den här sidan publiceras delar av det som finns i det aktuella församlingsbladet eller sådant som kommer att komma med i nästa församlingsblad och som inte finns på annat ställe på hemsidan.En del äldre artiklar kan du se genom att klicka här Visst går tiden med snälltågsfart! Så skrev jag i förra gången och det gäller även nu. Sommaren är här, den ljuva sommartid som psalmisten skaldat om. Vi har avsiktligt dröjt med detta blad, så vi i det skulle kunna tala om vem som blir ny kyrkoherde, nu, när jag får pension, så 75-årig som jag nu snart blir. Nu är det klart och det känns skönt att få lämna över. Jag kommer ju att även efter den 1 oktober finnas i närheten, för att kunna stötta vid behov. Jag vet ju hur knepigt det har varit att vara ensam präst i församlingen. Att alltid stå på benen, även i de värsta influensatiderna, för att bara ta ett exempel. Semestertider är ett annat och de närliggande församlingarna är också glada för att ha en ”reserv” att kontakta. En ljuv, god och hälsobringande Sommar med stort S önskar jag alla. Att den här sommaren kommer att ge er, som ser fram emot sin semester – barnen på sitt lov från skolan – allt det som ni önskar. Inte dem att förglömma, som jag, är i ”mycket mogen” ålder. Måtte Gud i sin stora nåd alltid vara med Er! Jan Buczkowski, er kyrkoherde Ny kyrkoherde från och med 1 oktober i år!
Fader Jan är fr o m samma datum pensionär, men kommer att att bo kvar i Nyköping, inte så långt från kyrkan. "Brann inte våra hjärtan"
Redan på själva uppståndelsens dag, sker det som Kristur talade om när han sade till sina lärjungar: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann!” Och nu brinner den, den Helige Andes eld. Kristus hade vid flera tillfällen sagt, att han först måste lida, dö och därefter stå upp från de döda, innan elden kunde tändas: ..”jag har ett dop som jag måste döpas med och jag våndas innan det är över”. Och nu är det över. Nu börjar det nya livet, den Helige Andes tid. Nu börjar det nya livet, den nya skapelsen, nu när Gud, genom sin Helige Ande, har uppväckt sin Son från de döda. Nu skickar Fadern sin Sons Ande från de döda. Nu skickar Fadern sin Sons Ande in i våra hjärtan. Nu sker det som profeterna talade om: ”Jag skall ge er nytt hjärta och fyller er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Med min egen ande skall jag fylla er”. Innan han dog sade Jesus till sina lärjungar: ”Det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er”. Och: ”När han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen”. Det är detta som sker på ett helt speciellt sätt femtio dagar senare, men redan på uppståndelsedagen börjar Herren ge sina lärjungar en försmak av det skall ske till fullo på pingstdagen. Nu kan det verkligen ske, det som förebådades redan i protoevangeliet, när Gud sade att kvinnans avkomma skulle krossa ormens huvud. Ormen, det listigaste av alla djur, hade lurat kvinnan. Guds skaparverk kulminerar med att krinnan skapas, och syndens väg börjar med att kvinnan luras. I sitt högmods olydnad sade människan nej till sin Skapare, nej till nåden. Med det resultatet att hon blev tvungen att gå genom dödens port för att åter kunna få tillträde till nådens och härlighetens Gud. Under sin vandring genom Sinai-öknen fick det utvalda folket erfara att det var en ny orm – en kopparorm som blev upphöjd på en träpåle, som skulle bota dem. Kristus sade själv, att han skulle upphöjas över jorden så att alla människor skulle bli frälsta när de såg på honom. Men först måste han dö: ”Om inte vetekornet faller i jorden och dör, förblir det ensamt. Men om det dör, ger det liv till många.” Då kunde det ske som han hade förutsagt: ”När jag blir upphöjd från jorden, skall jag dra alla till mig”. Ormen i Edens trädgård talade till människan och lurade henne så att hon fick lämna trädgården. Den nya ormen, den som på korsets trä har blivit upphöjd över jorden, talar nu till oss människor genom två lärjungar som lämnar Jerusalem. De går en väg som inte är den väg Herren kallar oss att gå, utan människans väg, en väg vi är benägna att gå när vi är besvikna och nedslagna, har förlorat hoppet och tilliten. Då är det inte alltid lätt att känna igen Herren när han kommer. De två lärjungarna, som vandrar bort från Jerusalem, leds av Anden till staden Emmaus. Lång tid före Kristi födelse, profeterade Jesaja att hans namn skulle vara Emmanuel, ”Gud-med-oss”, och stadens namn, Emmaus, betyder ”Stanna-hos-oss”. Även när vi människor lämnar Jerusalem, den plats där Gud har valt att bo, den heliga plats symboliserar mötet mellan Gud och människan, även när vi blir nedslagna och förlorar hoppet, då vandrar Herren själv med oss, alltid redo att stanna hos oss. Han ansluter sig till oss på vilken väg vi än går. Han lämnar oss aldrig ensamma, när han ser att vi behöver hans aktiva ingripande. Han ser vår nöd och vår sorg, han ser hur hjälplösa och vilsegångna vi är, och då handlar han. Han som är den gode herden. Utan att tvinga sig på. Han bara ber oss berätta vad vår sorg är. Sedan förklarar han det som tycks vara dolt för oss. ”De har ögon och ser inte”, ”De har förstånd och förstår inte” skulle man kunna säga om oss. Och det vet Herren. Därför vill han hjälpa oss. Och vi får veta av evangelisten att när Jesus förklarar sammanhanget mellan det som sagts om honom i Skrifterna och det som har skett i Jerusalem, då börjar lärjungarna förstå. Det som var dolt, blir nu synligt för dem. Han som är ”det sanna ljuset, som ger alla människor ljus”, han öppnar de blindas ögon, hjärtats ögon. Efteråt kan de komma ihåg att det var som en eld som brann: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” Det var kärlekens låga som brann i deras hjärtan. Det centrala budskapet i Bibeln är ju att ”Gud är kärlek”. Vilken oerhörd gåva de två lärjungarna får. De som kan lyssna till en undervisning av Honom, som Skrifterna talar om! Han visar dem att om man vill förstå det som hände med honom, måste man veta vad som står om honom ”överallt i Skrifterna”, fast han begränsar sin förklaring genom att börja ”hos Mose och profeterna”. Så var det den gången för Kleopas och hans medvandrare. Så är det också för oss idag, då Kristus undervisar oss genom den Helige Ande. Om man läser Skrifterna och förstår det som står där, blir man inte förvånad över att Kristus måste lida och dö, innan han kunde gå in i sin härlighet. Allt det som står i Gamla Testamentet förverkligas i det Nya, och allt som står i det Nya Testamentet ryms redan i det Gamla. Herren uppenbarar sig för lärjungarna, visar vem han är, under en måltid. I Bibeln är en måltid ofta ett tecken på ett möte med Gud. Abraham serverar en måltid till de tre männen som stannar hos honom. De tre männen i vilka man ser en bild av den treenige Guden, så som ikonmålaren Rubljov visar det. Under bröllopsmåltiden i Kana uppenbarar Gud något av sin härlighet. Under måltiden i Emmaus får vi se att Herren uppenbarar sig på ett sätt som motsvarar vinundret i Kana: han läser tackbönen, bryter brödet och ger det till lärjungarna. Precis så som han gjorde under den sista måltiden, dagen före sin död. I Emmaus tvingar inte Jesus sig på lärjungarna. Han väntar på dem. Han har gett dem mat från ordets bord, efter att de har gett uttryck för sin villrådighet. Därefter väntar han tills de ber honom stanna hos dem. Så är det också med oss idag. Gud tvingar sig inte på oss. Han vandrar med oss, men stannar bara om vi ber honom göra det. Då ger han oss föda från det eukaristiska bordet. Så är det i Kyrkans liturgi, som återspeglar vår tro, den som har uppenbarats för oss. Ordets liturgi, läsningarna och predikan, kommer alltid före eukaristin. Detta är så viktigt, att man aldrig får fira enbart eukaristins liturgi under mässan. Kyrkan ger oss alltid att äta från de två borden, som inte kan åtskiljas. Då brinner våra hjärtan och då öppnas våra ögon. Johannes-Maria Störksen, karmelit Seniorboende i Bromma - Josephinahemmet Stiftelsen Josephinahemmet är en gammal institution i det katolska Stockholm. Vi har numera blanketter för intresseanmälan för att flytta till Josephinahemmet på vår församlingsexpedition. Du som funderar på seniorboende i katolsk regi, ring eller kom till oss för att få blankett. Bilistens bön Gud, när jag sitter bakom ratten, ge mej då en stadig hand och ett vaksamt öga så att ingen skadas för min skull. Du har skapat allt liv, och jag har inte rätt att göra mej till herre över eller skada denna gåva. Beskydda mej, och alla som litar på mej, från olycka. Låt mej aldrig bli så fartblind att jag glömmer det vackra i din värld. Fyll mej med ansvar för mitt arbete, och låt mej skiljas från min uppgift så att jag efter färden genom detta livet når mitt eviga mål - din härlighet i himlen. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen Några glada ord ..ur en bok om undervisning: "Ett ord som man ofta möter i katolskt tänkande är ordet humanitas, som ger associationer till livsglädje. Den engelske författaren Hilaire Belloc beskriver den "katolska glädjen" så här: Varhelst den katolska solen skiner En lång historia.. och rolig! En poliskonstapel stoppar en bil som kör 150 km/timmen på en 70-väg. Han går fram och frågar föraren: ”Vet du om att du just körde 80 km/timmen för snabbt?” ”Oj, gjorde jag? Jag ber så mycket om ursäkt, konstapeln, sade föraren. - Får jag se körkortet, tack? – Jag har inget! – Har du inget? Nej, konstapeln. – Varför kör du runt i den här bilen, då? – Det är inte min bil, jag har stulit den. – Kör du en stulen bil? – Ja, det verkar inte bättre. Polisen ser förbryllat på mannen: ”Ge mig bilens registreringspapper, så ska jag kolla upp vem ägaren är. – Det finns inget i handskfacket förutom lite godis… just det.. och min pistol! – Din pistol? Utropar polisen, som börjar bli orolig – den här mannen är uppenbart galen. Så du har inget körkort, du kör en stulen bil, men en pistol i handskfacket? – Ja, konstapeln… och ett lik i bagaget. – VA, säger poligen och bleknar. – Du har inte något körkort, kör runt i en stulen bil, med en pistol i handskfacket och en död person i bagageluckan? – Ja det stämmer, säger mannen, mycket irriterat. – Okej, vänta här och rör dig inte ur fläcken, säger polisen och springer bort till sin bil för att kalla på förstärkning. Han får tala med polischefen: - Vad är det frågan om? säger chefen. – Jag har just stannat en fullkomligt galen man, som helt lugnt talat om att han kör en stulen bil, utan körkort, med en pistol i handskfacket och ett lik i bakluckan. – Jag kommer så snabbt jag kan, säger polischefen. 10 minuter senare kryllar det av poliser runt platsen. Polischefen är där och insatsstyrkan är inkallad. En helikopter kretsar över bilen. Polischefen går fram till mannen. Han har skottsäker väst och hjälm på sig. God dag, skulle jag kunna få se på körkortet, tack? – Självklart säger mannen och tar fram plånboken ur kavajens innerficka. Polischefen frågar förbryllat: Är det här er bil? Ja, svarar mannen. – Kan jag få se på bilens registreringspapper? Mannen sträcker sig mot handskfacket. Polischefen ropar: Nej! Låt handskfacket vara. – Varför då, jag tyckte ni sa att ni ville se pappren? – Ja men tar du fram pistolen, så skjuter jag. – Var inte löjlig, säger mannen och plockar fram pappren ur handskfacket. Ingen pistol syns till, bara lite godis. Polischefen kliar sig på hakan och säger: Så du har alltså körkort, det är din bil och du har bara godis i handskfacket? Ja, blir svaret. – Och där är inget lik i bagaget heller? Lik? Vem tror ni att jag egentligen är? – Jag ber om ursäkt, säger polischefen, men en av mina poliser påstod att du inte hade något körkort, att du hade stulit bilen och hade en pistol i handskfacket och ett lik i bakluckan. – Vilken lögnare, svarar mannen förnärmat, och fortsätter: ”Då påstår han väl också att jag körde för fort? (Inte något att ta efter förstås! – Ur ”Sucken”) ." Under 2009 har följande hänt: Avlidna: Må det Eviga Ljuset lysa för dem. Må de vila i Frid! 2008-12-31 resp 2009-01-18 Idalia och Mieczyslaw Wronski, Trosa (bägge jordfästa 2009-01-21 i Trosa). 2009-03-22 Seemera Alsmak, Nyköping. Följande barn har döpts i vår kyrka under 2009. Vi gratulerar!: 2009-05-16 Oskar Kuchta, Katrineholm 2009-06-20 John Dushaj, Märsta (tillh Märsta fg) 2009-07-11 Adam Bassem Adam, Nyköping (döptes enl kaldeisk rit av f Sameer Putrus) 2009-07-12 Lisa Osak, Valla (tillh Eskilstuna fg) 2009-07-12 David Osak, Valla (tillh Eskilstuna fg) Följande barn mottog den Första Heliga Kommunionen i vår kyrka 090531. Vi gratulerar!:
Nyinflyttade: Var och en av dem hälsar vi hjärtligt välkomna:
Utflyttade: Var och en av dem önskar vi lycka till på den nya orten:
|
Var ett ljus.... |
 |
|
