Den festen.

av Siri siri@mail.nu

Alexia. Du vet att det snart kommer att hända något ovanligt. Sånt känner du på dig. Det är det som är så speciellt med dig, Alexia.

Alexia slänger in väskan i skåpet och skyndar mot klassrumsdörren. Hon är sen. Klockan ovanför dörren visar kvart över åtta. Det är fredag, skolveckans sista dag, och ikväll är det fest hos Jonathan. Alexia tänker på festen medan hon, så tyst som möjligt, öppnar dörren till klassrummet. Det är kaos därinne. Totalt kaos.
Kalle och Max bråkar om vilken snowboard man ska ha. Victor spottar ut sitt snus i håret på Fatmira, som sitter på golvet och spelar snake. Hon blir förbannad och börjar slå honom med en linjal. Katta och Marie står vid bandspelaren och försöker få in någon bra radiokanal. Janet läser högläsning ur VeckoRevyn för Patrik och Mirza, som inte verkar bry sig speciellt mycket. De enda som är någorlunda tysta är Linda och hennes bimbo-gäng, de är fullt upptagna med att sminka sig.
Alexia ser sig som efter läraren. Hon ser honom stå på en vinglig pall längst ner i klassrummet och ta bort tuggummin som sitter i taket. Tydligen har han inte lagt märke till att Alexia kommit för sent, så hon smyger bort till Jenny och slinker ner på platsen jämte.
- Haloloo! säger Alexia.
- Hej! Sen som vanligt Alexia, ler Jenny. Det här är inte bra för ditt betyg, morrar hon och försöker se ut som klassföreståndaren Ingvar.
- Käften! skrattar Alexia och lägger upp fötterna på bänken.
"Alexia suger kuk" har någon skrivit där.
- Kolla, säger hon till Jenny och pekar.
Jenny fnyser.
- Det är säkert Carro. Jävla tönt.
- Mmm.
Alexia ser sig omkring efter ett sudd.
- Någon som har ett sudd? ropar hon.
23 gröna skolsudd kommer flygande mot henne. Hon fångar ett av dem, suddar, och kastar tillbaka det åt det hållet det kom ifrån. Det hamnar i en mugg med vatten och det skvätter åt alla håll. Patrik och Mirza blir rejält blöta.
- Din jävla...! börjar Mirza.
- Tack för lånet, ler Alexia sarkastiskt.
Sedan tar hon fram matteboken ur väskan. När hon lagt den på bänken känner hon hur någon andas på henne. Hon tittar upp, och hennes stora mörka ögon möter Ingvars ljusgråa.
- Vi har inte matte nu, utan kemi. Det borde du ha märkt när det gått en kvart av lektionen! morrar han.
Alexia blir en aning nervös.
- Oj, jag tog visst fel bok, ursäktar hon sig. De är så lika.
- Det här är inte bra för ditt betyg! morrar Ingvar och lufsar därifrån.
Matteboken och kemiboken är inte alls lika. Matteboken är bara ett litet tunt, grått häfte, medans kemiboken är stor, tjock, tung och färgglad. "Whatever", tänker Alexia och lutar sig över till Jenny, för att lite diskret fråga vilken sida de ska jobba med.
- Vet inte, 27 eller 42 eller vad fan det var, får hon till svar.

Det är fredag kväll. Alexia sliter upp dörrarna till garderoben. Allt är en enda röra därinne. Strumpor, BH:s, byxor, kjolar, trosor, tröjor...Hur ska man kunna hitta det man letar efter här? Alexia suckar djupt och börjar rota bland plaggen. Hon har som vanligt ingen aning om vad hon ska ha på sig. Svarta byxorna? Röda byxorna? Jeansen? Rosa toppen? Svarta linnet? Skjortan? Kjolen hon köpte i Stockholm? Darling-toppen? Tröjan hon lånat av Marie? Hon suckar några gånger till innan hon bestämmer sig för jeansen och tröjan som hon lånat av Marie. Hon tar med sig kläderna och rusar in på toan för att fixa i ordning sig. Hon duschar, klär på sig, fixar håret, sminkar sig...Efter ett tag bankar det hysteriskt på dörren.
- Allie! Öppna!!!
Det är Nadia, Alexias storasyrra.
- Vad är det? suckar Alexia.
- Snabba dig! Jag måste..ju..komma in!
- Jaja....., Alexia gör en sista granskning av sig själv i spegeln och låser sedan upp toadörren. Nadia sliter upp den och rusar in.
- Bråttom? undrar Alexia.
- Som as!
- Varför?
- Ska träffa Johan.
- Och vem är det nu då?
- En kille…
Alexia tittar uppgivet på sin syster.
- Fan Nadia..du byter ju kille hela tiden ju..
- Och? svarar Nadia spänt, och rotar fram kajalpennan ur sminkväskan.
Alexia står och tittar på en stund när hennes syster sminkar sig. Sedan skakar hon på huvudet och går in på sitt rum. Hon tar telefonluren och slår vant Jennys telefonnummer.
Rrrrr!
- Wirsén.
- Hej det är jag. Ska vi sticka dit nu eller?
Jaa. Jag kommer till dig snart, ska bara käka något först. Är du klar?
- Mmm. Har du fixat...sprit? säger Alexia tyst, för att inte riskera att någon hör.
- Det är lugnt.
- Okej, säger Alexia nöjt. Men kom hit när du ätit då.
- Visst. Hejdå, säger Jenny och lägger på.
Alexia sätter sig framför TV:n i vardagsrummet och väntar på Jenny. Efter ungefär 20 minuter ringer det på dörren. Alexia springer ut i hallen och rycker upp dörren. Där står ingen Jenny, utan en lång snygging i 20-årsåldern.
- Jag heter Johan, jag skulle hämta Nadia.
- Jaha! ler Alexia och ropar på Nadia som fortfarande står inne på toaloetten och gör sig fin. Hon får inget svar. Alexia ler mot Johan igen och går för att hämta Nadia. Hon knackar på toalettdörren.
- Nadia! Johan har kommit.
- Neeeeeeej!!!!!!! skriker Nadia i panik där inifrån, så högt att det måste höras ända ut till Johan i hallen.
Alexia suckar och sjunker ner framför TV:n igen. Hon hör hur Nadia och Johan försvinner iväg. Efter några minuter ringer det på dörren igen. Denna gången är det Jenny. Alexia slänger på sig jackan och skorna och så ger de sig iväg.

Alexia och Jenny hoppar och skuttar fram, fulla av förväntan. När de svänger in på gatan där Jonathan bor hör de musik och folk som väsnas. Utanför huset står ett trettiotal cyklar. Några killar från 9A sitter på trappan och röker. Alexia och Jenny skuttar in i huset, hejar på alla de ser, och försvinner sen obemärkt in på toan. Jenny visar upp en flaska ur väskan.
- Sjuttioprocentigt! Prima vodka! säger hon stolt.
Alexia nappar åt sig flaskan ur hennes hand, skruvar upp korken och tar några klunkar.
- Jättegott...inte...!! blir hennes kommentar.
De skyndar sig att dricka upp resten, och vinglar sedan lite småfulla ur från toaletten. De går upp på övervåningen där det mesta folket verkar hålla till. De ser människor som vrålar, hoppar omkring, babblar och är allmänt flummiga. Precis som det ska vara på en fest. Alexia tappar genast bort Jenny. Istället får hon syn på Marcus, hennes kärlek sen en evighet tillbaka. Ikväll är ett perfekt tillfälle att äntligen våga lägga in en stöt på honom. Som hon har längtat efter den här kvällen! Hon tar mod till sig och går fram till honom.
- Heej! ler hon.
- Nämen tjenna! Är Jenny också här?
Alexias leende slocknar.
- Mmm, mumlar hon till svar.
- Var? Marcus låter nästan lite desperat.
- Ehhhm...vet inte.....nånstans..
Marcus försvinner iväg och Alexia står ensam och besviken kvar. Varför är Marcus så angelägen om att få träffa Jenny?
- Allie! Catch! hör hon någon ropa.
Det är Henke. Alexia hinner precis fånga ölburken han kastar till henne.
- Hej Henke! säger Alexia glatt och ger honom en kram.
Alexia och Henke har varit kompisar sedan de var pyttesmå. Alexia tycker att det är så skönt med en riktig killkompis, en som man kan prata om allt med. Killar förstår på något sätt bättre än tjejer ibland.
- Har du kul eller? frågar hon honom.
- Jomenvisst! Här är det värsta röj...typiskt bara att du kom hit!
Alexia vet att han skämtar, så hon blir låtsasarg och häller öl på honom. Då börjar Henke kittla henne. De har kittel-fight på golvet ända tills några av Henkes kompisar kommer och släpar iväg en skrattande Henke, för att ta med honom ut och röka. Alexia bestämmer sig för att hitta Jenny. Hon flummar omkring och försöker få ur någon något vettigt om vart Jenny kan ha tagit vägen När hon öppnar dörren till någon slags klädkammare får hon en chock. På golvet bland väskor och andra prylar ligger Marcus och Jenny och hånglar. Alexia tror inte sina ögon. Hon blir lessen och rasande.
- Fan dig Jenny! Fy faaan!
Först nu upptäcker Jenny och Marcus henne. Förskräckt trasslar de sig loss från varandra och tittar skrajt på Alexia. Alexia smäller igen dörren och rusar därifrån. Hon vill komma undan från allt folk så hon ställer sig ute på balkongen. Hon försöker hålla tillbaka tårarna. Alexia känner sig arg, lessen men framförallt besviken. Besviken på Jenny!
Mirza kommer ut på balkongen.
- Vadd fan ar dett som..som hander? sluddrar han.
Alexia orkar inte bry sig om att svara. Mirza rapar ljudligt och vinglar därifrån. Då dyker Henke upp. Han ser genast att något är fel och han kramar om Alexia.
- Vad är det Allie? frågar han efter en stund.
Alexia vet inte vad hon ska svara. Hon kan inte tänka riktigt klart just nu.
- Jenny...hon och…….,får hon fram.
Henke ser på henne.
- Vänta så ska jag hämta Jenny, säger han. Okej?
Alexia nickar. Efter någon minut kommer Henke tillbaka. Han har Jenny med sig.
- Alexia förlåt...., börjar Jenny.
- Fan vad taskigt! avbryter Alexia henne. Jag har varit hur kär som helst i Marcus jättelänge, det vet du mycket väl. Och nu så..
- Det har jag också, säger Jenny tyst.
- Va? Alexia ser förvirrad ut.
- Det har jag också, upprepar Jenny.
- Vilket då? Alexia fattar ingenting.
- Varit kär i Marcus. Jättelänge.
- Va??? Men varför har du inte sagt det då??
- Jag vet inte...det skulle bli så...............förlåt! vädjar Jenny.
Men Alexia är arg. Eller snarare förbannad. Hon ger Jenny en hatisk blick och går tillbaka in till festen. Nu tänker Alexia ha kul.

Två timmar senare är Alexia HELT slut. Hon har festat järnet hela kvällen och haft roligare än någonsin. Hon är varm och tilltufsad och stapplar ut i trädgården för att få lite luft. Hon går ner till ån som rinner på baksidan av tomten. Alexia fumlar i fickan efter en cigarett och tänder den. Hon har svårt att styra fingrarna på grund av all sprit hon har fått i sig, och får försöka några gånger innan hon lyckas. Då får hon syn på någonting som nästan får henne att svälja hela cigaretten. Någonting stort ligger och guppar vid åkanten. Det är en människa. Det är Jenny.

- Aaaaaaahhhhh!!!!
Alexia ger upp ett gallskrik som måste höras i hela kvarteret. Folk börjar springa ner från huset och fram till Alexia.
- Vad är det? flåsar Nicke oroligt.
Alexia svarar inte. Hon bara står och stirrar ner mot vattnet.
- Det är ju en människa! Vem är det? ropar någon.
De hjälps åt att dra upp kroppen ur vattnet. Alla utom Alexia. Hon är som förlamad.
- Det är ju Jenny! utbrister Marie plötsligt och börjar gråta.
Alexia ser hur de andra skriker och stirrar omkring för att försöka få liv i Jenny. Alexia själv kan inte göra någonting. En enda tanke mal i hennes huvud: "Hon får inte dö hon får inte dö hon får inte...."
Hon hör sirener från en ambulans. Efter en liten stund kommer två ambulansmän springande ner mot ån och ungdomarna.
- Vad är det som har hänt? Har ni haft slagsmål? Vem är det som är skadad?
De får syn på Jenny där hon ligger livlös på marken. De slänger sig på knä jämte henne och börjar kolla puls, andning och vad det nu är de gör. Alla ungdomarna har kommit ut ur huset nu. De står tysta och tittar på när ambulansmännen undersöker Jenny. En del gråter. Ambulansmännen skyndar iväg och hämtar en bår som de lägger Jenny på.
- Någon som vill följa med till sjukhuset? frågar den ena.
Alexia stiger fram ur klungan av ungdomar.
- Jag! säger hon, så tyst att det nästan inte hörs. Jag vill följa med.

Inne i ambulansen är Alexia så rädd att hon skakar. Hon har aldrig åkt ambulans förut. Hon tar Jennys hand. Då ser hon hur Jenny öppnar ena ögat en aning och tittar på henne.
- Du lever! utbrister Alexia överlyckligt. Jag visste det!!

Framme på sjukhuset får Alexia sitta och vänta, på en liten, hård stol, medan läkarna undersöker Jenny. Hon kramar den lilla stolens armstöd så hårt att de nästan går sönder. Är de inte klara snart?
Tio minuter senare kommer en sköterska in till rummet där Alexia sitter. Hon tar av sig munskyddet och handskarna och tvättar händerna i ett slitet handfat som står i ena hörnet.
- Det här kommer att ta sin lilla tid, säger hon. Det är bättre att du kommer tillbaka i morgon.
- Klarar hon sig?
- Jadå.

Alexia bestämmer sig, trots att hon egentligen inte orkar, för att gå tillbaka till festen. De andra måste ju vara hur oroliga som helst.
När hon kommer dit översköljs hon av frågor.
- Lever hon?
- Hur mår hon?
- Vad hände?
- Varför stannade du inte kvar på sjukhuset?
- Tyst! ryter Alexia till slut. Alla blir knäpptysta.
- Hon lever. Vi får hälsa på henne imorgon, berättar Alexia. Och jag vet inte vad som hände, det får ni fråga henne själv. Okej? Nöjda nu?
De nickar sakta.
- Men stå inte där som några jävla zombier! Hon lever, säger jag ju! Jag såg det själv!
- Ok. Let´s keep on festing! ropar Jonathan glatt och hoppar tillbaka bort mot huset. Alla de andra hänger på.

Festandet fortsätter långt in på natten, men stämningen är inte riktigt som förut. Alexia är trött och kryper in i klädkammaren, den där hon hittade Jenny och Marcus hånglandes tidigare på kvällen. Efter några minuter hör hon hur någon annan kommer in i kammaren. Det är kolmörkt därinne, så hon ser inte vem det är. Hon sitter tyst och väntar på att personen ska säga något, men det gör han eller hon inte.
- Vem är det? frågar hon efter en stund.
- Det är Henke.
Alexia blir glad.
- Hej Henke! säger hon och ler, fast hon vet att han inte kan se henne.
- Hej. Hur mår du?
Han kryper in och sätter sig jämte henne.
- Det är lugnt.
- Bra.
De sitter tysta en stund. Dunket från musiken, skratt och babbel hörs avlägset. Plötsligt känner Alexia hur Henkes fingrar trevar efter hennes. Hon tar hans hand i sin och kramar den hårt, hårt. Plötsligt går det upp för henne. Det är Henke hon älskar, inte Marcus. Varför har hon inte insett det förräns nu? Hon kryper närmare Henke och plötsligt känner hon hans läppar mot sina, hans tunga i hennes mun, hans händer som leker med hennes hår. Lyckokänslan som sprider sig i hela hennes kropp går inte att beskriva.

De sitter därinne hela natten. Pratar, kysser varandra, smeker och gosar. Alexia är så lycklig att hon inte kan minnas att hon någonsin varit lyckligare.