Avkopplande Hubertus i Bardshult
Så löd rubriken på Älmhultsidorna i Smålandsposten några dagar efter Hubertusjakten. Jag var i somras på träningsläger tillsammans med en reporter på tidningen Smålandsposten.
När november närmade sig ringde jag Jenny på Smp och erbjöd henne en häst (givetvis en fjording) om hon ville komma och göra ett reportage. Detta nappade hon genast på och resultatet blev jättebra, nästan en hel sida den 6/11 med fina bilder och ett riktigt insidereportage.
Antalet deltagare var rekordartat hela 20 st ekipage i varierande storlek. Tyvärr kom det inga fjordingar utifrån, de som var med bor på gården:
Loella e: Julle52 u: Lona 1529
Lissi e: Tuldre 123 u: Lina 2778
Bonde e: Siljar 157 u: Skruttan 3011
Nordman e: Siljr 157 u: Pyret 2351
och Putte e: krossar 144 u: Lona 1529,
som jag lånat för att ha något att rida själv på. Dessutom var Loellas föl
Vilja e: Vilje 175
med på ett hörn då hon gick i en hage jämte gårdsplanen med sina halvblodskompisar. Dessa följde intresserat med vad som hände och många av ryttarna var bara tvungna att gosa lite med fölen.
Förutom fjordingarna var många raser representerade eller vad sägs om shettis, russ, korsningsponny, araber, halvblod, travare, tinker och nordsvensk. Hubertusjakter är till för alla!
Själva ritten som påbörjades i duggregn, gick över en bana på ca: 1 mil med 14 hinder som alla kunde hoppa, även shettisen. Fast något var 80 cm högt. Efter ca 1 timmes ritt när både hästar och ryttare blivit rejält uppvärmda tog vi paus på en åker där det bjöds på glögg och pepparkakor, som vissa hästar åt med god aptit!
Väl framme vid upploppet visade det sig att räven gömt sig i en skogsdunge. Det tar ett tag under febrilt letande innan Eva Pålsson och Loella slutligen hittar den, och ett gäng nöjda Hubertusjägare kan sitta av och ta hand om sina hästar och konstatera, vi kommer igen nästa år………
Vid pennan Lena
HUBERTUS – jägaren som blev omvänd
Hubertusjakten har fått sitt namn av Hubertus, helgon och jägarnas skyddspatron. Han var en nederländsk biskop som levde ca: 656-727 e.kr. Enligt legenden var han jägare som blev omvänd när han under en långfredagsjakt mötte en hjort med ett kors mellan hornen. Hubertus firas den 3 november, jaktryttarnas högtidsdag.
Ursprungligen jagade man då räv till häst efter ett koppel hundar som sökte upp och hetsade villebrådet, men sådan jakt är numera förbjuden i de flesta länder.
Istället har man jakten för ridningens skull, utan villebråd och efter en bestämd bana med hinder. Vinnare blir den som erövrar rävsvansen vid banans slut.
Så löd rubriken på Älmhultsidorna i Smålandsposten några dagar efter Hubertusjakten. Jag var i somras på träningsläger tillsammans med en reporter på tidningen Smålandsposten.
När november närmade sig ringde jag Jenny på Smp och erbjöd henne en häst (givetvis en fjording) om hon ville komma och göra ett reportage. Detta nappade hon genast på och resultatet blev jättebra, nästan en hel sida den 6/11 med fina bilder och ett riktigt insidereportage.
Antalet deltagare var rekordartat hela 20 st ekipage i varierande storlek. Tyvärr kom det inga fjordingar utifrån, de som var med bor på gården:
Loella e: Julle52 u: Lona 1529
Lissi e: Tuldre 123 u: Lina 2778
Bonde e: Siljar 157 u: Skruttan 3011
Nordman e: Siljr 157 u: Pyret 2351
och Putte e: krossar 144 u: Lona 1529,
som jag lånat för att ha något att rida själv på. Dessutom var Loellas föl
Vilja e: Vilje 175
med på ett hörn då hon gick i en hage jämte gårdsplanen med sina halvblodskompisar. Dessa följde intresserat med vad som hände och många av ryttarna var bara tvungna att gosa lite med fölen.
Förutom fjordingarna var många raser representerade eller vad sägs om shettis, russ, korsningsponny, araber, halvblod, travare, tinker och nordsvensk. Hubertusjakter är till för alla!
Själva ritten som påbörjades i duggregn, gick över en bana på ca: 1 mil med 14 hinder som alla kunde hoppa, även shettisen. Fast något var 80 cm högt. Efter ca 1 timmes ritt när både hästar och ryttare blivit rejält uppvärmda tog vi paus på en åker där det bjöds på glögg och pepparkakor, som vissa hästar åt med god aptit!
Väl framme vid upploppet visade det sig att räven gömt sig i en skogsdunge. Det tar ett tag under febrilt letande innan Eva Pålsson och Loella slutligen hittar den, och ett gäng nöjda Hubertusjägare kan sitta av och ta hand om sina hästar och konstatera, vi kommer igen nästa år………
Vid pennan Lena
HUBERTUS – jägaren som blev omvänd
Hubertusjakten har fått sitt namn av Hubertus, helgon och jägarnas skyddspatron. Han var en nederländsk biskop som levde ca: 656-727 e.kr. Enligt legenden var han jägare som blev omvänd när han under en långfredagsjakt mötte en hjort med ett kors mellan hornen. Hubertus firas den 3 november, jaktryttarnas högtidsdag.
Ursprungligen jagade man då räv till häst efter ett koppel hundar som sökte upp och hetsade villebrådet, men sådan jakt är numera förbjuden i de flesta länder.
Istället har man jakten för ridningens skull, utan villebråd och efter en bestämd bana med hinder. Vinnare blir den som erövrar rävsvansen vid banans slut.