Visa bild

I svallvågorna av frågor efter det barbariska mordet på Binyamin och Talia Kahane har tiden kommit för att åter undersöka de extrema metoder som använts av de israeliska och amerikanska regeringarna för att tysta Binyamin Zev Kahane. De överdrivna och närmast drakoniska medel man använt för att bildlikt talat döda Kahane och hindra honom från att tala offentligt tiden före mordet på honom saknar motstycke i israelisk och amerikansk historia, med det uppenbara undantaget av hans far, rabbi Meir Kahane. Fadern mördades under liknande omständigheter för tio år sedan.

Den besatta jakten på Binyamin Zev Kahane de månader och år som föregick mordet tillsammans med besvärande omständigheter kring själva mordet leder till den mest uppenbara frågan: Var det verkligen ett 'tillfällighetsmord' eller var det en yrkesmördare som var i farten?

Vad fick Kahanes motståndare att så energiskt- och idag mer än någonsin- att försöka tysta Kahanes idéer och ideal? Vad var det som låg bakom det israeliska förbudet för Kahane att kandidera till Knesset, medan Ahmid Tibi, en av Arafats ledande rådgivare, tillsammans med andra antiisraeliska araber från talarstolen i Knesset kunde mana till uppror?

Vad motiverade Israels högsta domstol att döma Kahane för högförräderi och hets mot folkgrupp efter det att han uppmanat den israeliska regeringen att sända IDF på vedergällningsuppdrag till byn Um-El-Fahem istället för till Libanon?

Vilken är förklaringen till att Amazon.com nyligen svartlistade Kahane.org, när bolaget fortfarande marknadsför "Sions Vises Protokoll" och "Mein Kampf"? Med vilken rätt stängdes Kahane.org:s webbplats av Scorpions.net? Finns det kanske någon nazist eller arabisk terrorist som inte åtnjuter yttrandefrihet över Internet?

När fruktans orsaker dör så bleknar fruktan till sist bort. Men när det kommer till den militante rabbin Meir Kahane så detta ännu inte fallet, inte ens tio år efter hans död. Blotta nämnandet av hans namn sänder chockvågor genom kroppen på hans motståndare, jude som icke-jude, i Israel och USA.

Det har blivit dags att på ett rationellt sätt definiera den fara som verkligen emanerar från Kahane. Nu, efter det tragiska attentatet mot Binyamin Kahane och hans hustru Talia, då är denna fråga än mera pregnant. 

Det må vara sant att Kahane Chai, Kach och Judean Voice finns sida vid sida med Hamas och Khmer Rouge på amerikanska utrikesdepartementets terroristlista, men ingen- inklusive departementet självt- tar Kahanes terroriststatus på allvar.

I en artikel i New York Times beskrev nyligen Dean Murphy de aktiviteter som Kahane har som "Internettjänster, tidningsutgivning, lokala servicecenter (community centers), affischering och postorderförsäljning". Varför behandlas då Kahanisterna som terrorister? Vilket är det verkliga skälet till att Kahane Chai och Judean Voice finns på terroristlistan? Varför är de flumliberala medborgarrättskämparna tysta när det kommer till de mest elementära rättigheterna för Kahanes anhängare?  Det nit som etablissemanget visar för att skydda rättigheterna för Ku Klux Klan,  Louis Farrakhan och nazisterna, det försvinner när det handlar om inte mer än yttrandefriheten för personer som tillhör Israels mest högljudda försvarare; de som befinner sig i Kahanes läger. 

Vad är det som egentligen stör makthavarna i Jerusalem och i Washington? Hur kan Kahane vara så farlig att t.o.m. högerns Jewish Press i Brooklyn, N.Y., och bosättarnas radiostation Arutz Sheva är rädda för att ens nämna Kahane vid namn, om det så bara är i ett nyhetsinslag?

I Serbien stöddes oppositionsalliansen Otpor och dess störtande av Milosevic av alla massmedia (New York Times, 26 november 2000). Massmedia hyllade detta som en 'demokratisk revolution'. När Kahanes grupp använder samma icke-våldsmetoder stämplas den som "terrorister". Varför?

Svaret är enkelt. I Serbien användes miljoner dollar för att knäcka Milosevic, ett av de sista hindren för NATO. Med Milosevic borta kunde USA fullständigt dominera regionen. I Israel innebär Kahanes rörelse en demokratisk folklig revolution som kan bryta med Israels beroende och lydnad till Washington.  Detta är den verkliga orsaken till de unika åtgärderna som vidtagits för att tysta Kahanes åsikter. Bakom åtgärderna har den amerikanska regeringen såväl som israeliska partier både till höger och vänster. Både Likud och Arbetarpartiet saknar modet att vidta de nödvändiga åtgärderna för att säkra Israels existens av rädsla att irritera den amerikanska regeringen.

Här har vi alltså den verkliga orsaken till besattheten med Kahane. Detta är den verkliga orsaken till att Kahane Chai står på amerikanska utrikesdepartementets terroristlista. De enda som kan mäkta med en kursändring och ett avbrytande av Osloprocessen är Kahanes folk. De enda som kan öva inflytande på den israeliska nationen så att marschen mot nationellt självmord avbryts, det är Kahanes folk. Inte genom terror, utan genom ord av sanning.

Varje arabiskt terrordåd bevisar ytterligare att vi har rätten på vår sida. Varje arabisk kula som genomborrar en judisk kropp i Israel går genom sinnet och hjärtat hos tusentals judar i Israel och i världen. Judarna är nu angelägna att få lyssna på alternativ till Osloprocessen.  Kahanisterna är här de enda som erbjuder ett alternativt politiskt-ideologiskt program. Alltfler israeler börjar förstå att de står mellan två val- Arafat eller Kahane. 
 

Det ska inte förnekas att Kahanes politik skulle leda till en tillfällig isolering av Israel. Visst skulle det innebära en katastrof för taktikerna i amerikanska utrikesdepartementet. Deras främsta intresse är att bevaka den arabiska oljan och andra intressen. Allt detta betyder inte att vi avskräcks från att driva vår linje som kan rädda Israel innan det är för sent. Allt annat än att annektera alla "territorier", avbryta Osloprocessen och repatriera alla fientliga araber från Israel kommer att leda till Israels undergång. Sådana mått och steg kräver en fast tro på G-d, inte på Washington. Det krävs också en reversering av judisk underkastelse och kapitulation.

Tittar vi tillbaka på historien så är det rätt så ironsikt att detta sista argument fick förnyad styrka under den nyligen avslutade judiska helgen Hanukah. Precis som judarna inte kunde brytas av det mäktiga assyriska riket utan höll fast vid sin Torah, så ska vi aldrig öberge vår tro på sanningen i Torah.

Precis som vi överlevde de grekiska, romerska och ryska imperierna där det var förbjudet att offentligt förkunna Torah och utöva judendomen, så ska vi överleva de onda direktiven från ett antiisraeliskt amerikanskt utrikesdepartement. Det judiska folkets öde ligger i G-ds hand. Tron på G-d och judisk makt är det budskap från Kahane vilket kallas terrorism.
 

Michael Guzofsky
 
 

Am Yisrael Chai - Israels folk ska leva för evigt.

Od Kahane Chai - Kahanes idéer ska fortsätta att leva! 

//Michael Guzofsky är direktör på Kahane.org. Han var verksamhetsansvarig för rabbi Meir Kahane i Israel innan rabbin mördades den 5 november 1990, och verksamhetsansvarig för Binyamin Zev Kahane i USA före attentatet den 30 december 2000. 
 
 
 
 
 
 

Till noteratsidan