Del 1: Ringos liv, äventyr och missöden "Vägen till framgång". Richard Starkey föddes den sjunde juli 1940. Födseln skedde i hemmet, några läkarbesök fanns det överhuvudtaget inga pengar till. Adressen var Madryn Street 9 och låg belägen mitt i Liverpools värsta slum, kallad "The Dingle". Här växte Richie upp, tillsammans med sin mor, Elsie Starkey. Richies far, som också hette Richard, lämnade dem strax efter födseln. Richies barndom var allt annat än rofylld. Som ensamstående mor hade Elsie svårt att få ekonomin att gå ihop och hon blev tvungen att ta jobb som barflicka för att kunna försörja sig själv och lille Richie. Att tyska bombplan ofta besökte staden under nätterna försvårade ytterligare situationen för den stackars lilla familjen. Elsie berättade senare för Hunter Davies, författaren till The Beatles auktoriserade biografi att "unge Richie under en sådan räd skrek och skrek, tills jag mitt i all skräck och förvirring upptäckte att jag höll honom uppochner". Livet var inte lätt för Elsie och Richie och tyvärr skulle situationen bli ännu sämre innan den blev bättre. Vid sex års ålder startade ett nytt kapitel i Richies liv, sjukhusperioden. Blindtarmens bihang brast på Richie och han var mycket nära att dö. Efter den första operationen fanns nästan inget hopp för hans överlevnad, Richie hamnade i koma. Mirakulöst nog återhämtade han sig och även om detta bara var den första av Richies många resor till dödens gränsland så kunde han återvända till sitt hem efter ett års tid. När Richie började i skolan låg han efter de andra i sin klass, på grund av sitt år på sjukhus. Hans fortfarande sviktande hälsa gjorde det svårt för honom att komma ikapp och hänga med. Det enda konkreta skolan egentligen ledde till för Richie var hans första kontakt med trummor. Under en lektion hade läraren frågat om någon kunde hålla en stadig takt på en trumma, för att kompa uppläsningen av "Donkey Riding" (som jag antar var/är någon form av dikt, men det kan också vara en sång). "Redan när han var väldigt liten ville han alltid skapa ljud och föra oväsen på saker, tomma lådor och liknande", förklarade Elsie i en intervju några år senare, när legenden börjat ta form. När Richie skulle fylla tretton såg det faktiskt ut som om ljusare tider var på ingång. Elsie hade just gift om sig med Harry Graves och ekonomin såg genast bättre ut. Richie fattade snabbt tycke för Graves och de båda kom bra överens. Trots att Richies hälsa fortfarande inte stabiliserat sig och trots att han då och då var tvungen att besöka sjukhuset så var han lycklig. Tyvärr varade detta inte länge. Strax efter sin födelsedag drog Richie på sig en envis förkylning. Förkylningen vägrade släppa taget och efter ett tag utvecklades den till lungsäcksinflammation. Ytterligare en gång var Richie nära att mista livet och de kommande två åren tvingades han spendera på ett sanatorium. Inte förrän 1955 var Richie tillbaka på benen och då var det försent att återvända till skolan. Istället fick den nu femtonåriga trummisen börja söka efter jobb. Graves lyckades fixa en lärlingsplats hos en ingenjörsfirma och utan vidare fick Richie finna sig i att bli rörinstallatör. Men Graves ville inte bara att Richie skulle hålla på med en massa rör. Han visste ju att Richie älskade att trumma på allt och alla. Detta ville Graves uppmuntra och trots sin blygsamma inkomst lyckades han skrapa ihop tillräckligt mycket pengar för att köpa ett trumset till Richie. Richie hade aldrig spelat på riktiga trummor förut men det blev snabbt hans största passion. Utan lärare började Richie nu gå igenom olika spelstilar på sitt trumset, baserat på den musik han för tillfället lyssnade mest på. Ett tag lyssnade han mycket på traditionell jazz men det tröttnade han snart på och fortsatte istället med mer modern Jazz. Richie spelade i timmar, utan minsta tecken på att någonsin bli trött eller uttråkad. Tillslut blev grannarna så irriterade att Richie fick dra ner på trummandet till en halvtimme varje kväll. 1½2½3½4½5½6½7½8½9½10½11½12½13½ Copyright
Thor Rutgersson |
