Sagan om Alexandra


Detta är berättelsen om lilla Alexandra som hittade en gudomlig skatt som hon verkligen tyckte mycket om.


Det var en gång en liten flicka som hette Alexandra. Hon var ute och gick. Plötsligt fick hon syn på en grotta. "Däj mådte dä finnaz än shkatt, dä finnz dä jö allti i shagoj", tänkte hon och gick in. Men i grottan var det väldigt mörkt så lilla Alexandra blev rädd, men hon hade sin lilla kjamnalle vid namn Nalle-Mackan i bakfickan. Vilken tur! Hon tog upp honom och gav honom en stoooor kram. Sen vågade hon gå längre in i grottan.
När hon hade gått en bra bit in i grottan så såg hon en dörr. Hon gick fram till dörren och sträckte sig efter dörrhandtaget. Nyss nämnda dörrhandtag satt så långt ner att hon nästan inte nådde det. När hon äntligen fick tag på det öppnade hon dörren.

Rummet hon just kommit in i var fyllt av ett snorgrönt ljus. På väggarna och i taket var det bilder på Teletubbies, Bamse och många fler. I mitten av rummet stod det en snedrutig kista i magenta och cerise.
Alexandra gick fram till kistan och öppnade den. Inuti den hittade hon en stor, uppblåsbar bok. På framsidan stod det:

Allmänbildning!

"Dän häj väjjkajj intjezandt" tänkte hon och öppnade boken. På varje sida stod det en bokstav, stor och lila och fin. Alexandra stakade länge och väl, och till slut förstod hon vad det stod.

Märit är bäst!

"Dä haj ja alldji tängt på, män dä äjju zandt.." sa hon för sig själv. Hon gick ut ur grottan och hem för att visa boken.
"Mamma, mamma, ditta va ja hidta!"
Hennes kära moder läste igenom boken.
"Nämen ser man på! När man minst anar det kan det dyka upp en riktig skatt.."

Alexandra sparade boken, och ville alltid höra den som godnatt-saga, vilket gjorde henne till en smart och intelligent liten flicka som levde lycklig i alla sina dar.

Snipp snapp snut, så var sagan slut!



Copyright © 2003 Märit Reibring